Tips om lite andra bloggar jag tycker om, som skriver om böcker. Bara en kort introduktion, så att du blir nyfiken!
Dagens tips – ELS
Eva-Lotta beskriver sig själv så här, kort och gott: “Jag gillar böcker”. Och vad mer behövs för en bokblogg? 🙂
Här finns massor av trevligt, spännande och intressant att läsa. Stor bredd på lästa böcker!
In och läs!
Inlägg 99/100 i utmaningen #blogg100
Min nationaldag. Hur var din?
Inlägg 98/100 i utmaningen #blogg100
Ännu lite smågodis, en Novellix-novell med Sherlock Holmes! Kan det bli bättre? Den Blå karbunkeln av Arthur Conan Doyle.
”Gåsen, mr Holmes, gåsen!” utbrast han och kunde knappt få fram orden. ”Hur är det fatt med den?Har den fått liv igen och flaxat ut genom köksfönstret?” svarade Holmes och vände sig om på soffan för att närmare betrakta mannens upprörda min. ”Se här vad min hustru fann i krävan!” Han höll fram handen, och mitt i den såg vi en glittrande blå sten, något mindre än en kaffeböna, men av sådan klarhet och glans, att den tindrade som en elektrisk gnista i hans mörka, flata hand. Sherlock Holmes satte sig upp med en vissling.
Mitt under julhelgen tar mästerdetektiven Sherlock Holmes paus från undersökningarna av en juvelstöld. I stället försöker han att hitta en man som tappat en julgås och en sliten hatt. Men ju mer Sherlock Holmes och doktor Watson engagerar sig i fallet desto mer mystiskt blir det…
Låna på biblan, köp hos Novellix eller Adlibris eller Bokus eller någon annan stans! 🙂
Inlägg 97/100 i utmaningen #blogg100
Jag har jobbat lääänge i staten och idag får jag utmärkelsen “Nit och redlighet i rikets tjänst”, NOR. Det är stort!
1 § Utmärkelsen “För nit och redlighet i rikets tjänst” tilldelas den som har visat nit och redlighet såsom anställd hos staten under minst 30 år.
Det är konstigt. Hur har jag kunnat jobba så länge redan? Och varför blev det just staten så länge?
Jo, det handlar ju om tillfälligheter som mycket här i livet. Men kanske inte bara om tillfälligheter? Jag har aktivt valt att hålla mig kvar i staten under senare år, när tillfälle givits om att testa andra branscher. På Linkedin säger jag så här:
Att förstå och bidra till utveckling av statsförvaltningen är min inriktning i arbetslivet. Jag har genom mina erfarenheter från Regeringskansliet och myndigheter förvärvat en kunskap om förvaltningen som är mycket god. Jag kan myndigheterna, men också de strukturer som styr – från riksdagens beslut till politikens genomförande i förvaltningen och kontakten med medborgarna.
Jag är såklart medveten om att min kompetens skulle vara utmärkt även utanför staten. Att “kunna staten” kan ju vara mycket bra även på andra ställen. Vem vet vad som händer framöver…
Så här har det varit alltså:
Jag halkade in i kontorsbranschen efter att ha testat vårdbranschen under några år. Jag jobbade som sjukvårdsbiträde men trivdes inte riktigt och ville testa något nytt. Via kontakter hittade jag ett kontoristjobb på dåvarande Jordbruksdepartementet, och på den vägen är det.
Vägen har inte varit spikrak men snudd på. Jag började på departementets registratorskontor, hjärtat i en myndighet, och fick lära mig allt från grunden. Offentlighetsprincip, diarieföring, arkivering, organisation. Då var Svante Lundkvist jordbruksminister och en riktigt fin människa!
Efter en kort tid öppnade sig ett fönster, jag fick möjlighet att vikariera i den politiska ledningen som assistent till informationssekreteraren. Ett stort kliv då. Men jag såg bara möjligheter och de såg väl potential. Jag blev kvar länge och hann jobba med många fantastiskt bra personer i ett tajt team, med både informationssekreterare och statssekreterare. Vi hade mycket roligt tillsammans! Det här var dessutom en tid av extrem teknikutveckling. Allt hände! Jag gick från skrivmaskin till dator. När man ser på det så här i efterhand är det helt fantastiskt.
Men… även om chefer och arbetsuppgifter växlade så kanske det var dags att testa nytt efter många år. Kontakter igen, en tidigare statssekreterare ringde, och jag hamnade för första gången på en myndighet som Gd-sekreterare. Oj vad roligt det var. Jag fick vara med och bygga upp något alldeles nytt. Statens lokalförsörjningsverk, en avknoppning av det då avvecklade Byggnadsstyrelsen.
Den lilla myndigheten blev inte så långlivad, och jag tog ett kliv till något betydligt större efter några år, Skatteverket! Också en spännande erfarenhet som tyvärr blev väldigt kortvarig. På grund av kontakter… 🙂 Den gamla generaldirektören hade fått nytt förordnande och ringde. Så då blev det Ekonomistyrningsverket.
På ESV blev jag också kvar länge, där fick jag möjlighet att jobba med många olika saker och utvecklas på många sätt. Det var webb och intranät, det var projektledning och kvalitetsarbete, det var årsredovisning och seminarier. Tack alla fina jag jobbade med! Ungefär i halvtid fick chefen nytt jobb och jag tänkte att nej, jag följer inte med, jag stannar och ser vad som kommer. Och då kom Yvonne, som blev min kompanjon i elva år. 🙂
När hon fick nytt jobb på Statskontoret följde jag med. Ett inte helt enkelt och självklart beslut. Inte heller enkelt att komma in på ett nytt jobb på det sättet, men det fungerade utmärkt. Också tack vare fantastiska människor! Statskontoret var då i startgroparna för förändring och fokus på utredningsverksamhet och förvaltningspolitisk. Fantastiskt roligt att få vara med och utveckla och bidra.
Tiden går ju.. och efter sex år fick jag en ny chef. Och som ni antagligen förstår så blir det då nästan som ett helt nytt jobb när man jobbar så nära varandra. Det blev annorlunda men mycket, mycket bra. Nu har vi jobbat ihop oss och jag ser bara möjligheter.
Jahaja… 30 år summerat på några rader. 🙂
Men jag slutar inte att titta mig omkring efter utmaningar, statsförvaltningen har ju så mycket spännande för sig! Stöter du på något intressant, tipsa mig gärna!
Inlägg 95/100 i utmaningen #blogg100
 |
| Jo, jag valde så klart medaljen! :) |
En liten novell på kvällskvisten! Den blå pelargonen av Agatha Christie.
Mord, mys och mysterier. Precis som det ska vara.
”Om ni ville döda någon”, hjälpte sir Henry henne på traven.
”Ja visst, ja. Om jag ville det skulle jag inte förlita mig på skräck. Jag vet att man läser om att folk dör av det, men det verkar vara mycket osäkert, och de mest nervösa människorna är mycket modigare än man egentligen tror att de är. Jag skulle förlita mig på någonting mer definitivt och säkert och planera det hela mycket noggrant.”
”Miss Marple”, sa sir Henry, ”ni skrämmer mig. Jag hoppas att ni aldrig ska vilja röja mig ur vägen. Era planer skulle vara för bra.”
Miss Marple löser mysterier som ingen annan, tänker på detaljerna och glömmer aldrig människorna och relationerna. Den här gången byter saker färg på ett mycket mystiskt sätt, som så klart visar sig vara helt självklart när Miss Marple förklarar.
Den blå pelargonen är en novell i en kvartett med Agatha Christie noveller. Jag började med denna och läser de andra tre i morgon. 🙂
Jag lånade denna som e-bok på biblan. Går ju såklart att köpa hos Novellix, Adlibris eller Bokus också.
Inlägg 94/100 i utmaningen #blogg100
Tips om lite andra bloggar jag tycker om, som skriver om böcker. Bara en kort introduktion, så att du blir nyfiken!
Dagens tips – Booze’n Books
Så här säger Emelie själv:
Älskar att läsa skönlitteratur. Gillar att diskutera så kommentera gärna. Olika åsikter är intressanta. Läser så ofta jag kan.
Booze då? Ja tack!
In och läs! Och kommentera! 🙂
Inlägg 93/100 i utmaningen #blogg100