Igår kväll fick jag tillsammans med andra bokbloggare förmånen att bokcirkla med Kristina Sandberg och hennes förläggare Eva Gedin. Kristina Sandberg har skrivit trilogin om hemmafrun Maj i Örnsköldsvik och den senaste boken i serien har blivit nominerad till Augustpriset.
Vi pratade just om böckerna om Maj. Om varför det är viktigt att skriva tre tunga, tjocka böcker om en hemmafru. Om det lilla livet som bara pågår och inte behöver nämnas? Ja, det är väl just kanske därför. Så mycket kunskap och kraft som funnits och finns i kvinnors hemmaliv. Och så mycket skam och tystnad. Dags att ändra på det.
– Jag ville göra något stort! sa Kristina.
Hon berättade om hur hon tänkt innan och undrer skrivandet och hur karaktärerna vuxit fram genom bland annat hennes egen mormor och farmors berättelser, eller tystnad, om sina liv. Hur kvinnor i alla tider kämpat med vardagens sysslor och besvär och klarat av det. Klarat att hålla hemmet rent, magarna mätta och kaffet på bordet i alla sammanhang. Helt enkelt funnits där. Och sällan fått ett tack eller ens förståelse för sitt arbete.
Är det här feministisk litteratur? Är det här arbetarlitteratur? Det var frågor som lyftes i diskussionen. Många hade noterat att flera recensenters lovord hade tillägget “trots”. “En fantastisk berättelse! TROTS att det handlar om det lilla livet, hemmafrun.” Hur kan det komma sig att de väljer att formulera sig så? Strukturerna som höll Maj hemma , är uppenbarligen fortfarande väldigt levande. Historien om Maj är verkligen ett tidsdokument, skildrat ur en lite ovanlig vinkel. Från köket. Det är också en beskrivning av en klassresa, Maj kommer ur arbetarklassen och gifter sig in i medelklassen för att till slut vända tillbaka…
Det vi lyfte speciellt och hade fångat och fascinerat oss alla var språket. Det långsamma, utdragna, utförliga språket. Språket som vindlar mellan Majs tankar, ord och handlingar. Ibland vet man inte om hon tänker eller pratar. “Sa hon verkligen det där?!” Det fångar hennes väsen och oron över att inte räcka till, ger henne direkt en personlighet som jag tog till mitt hjärta även om jag inte alltid gillade henne. Hon känns som en mycket verklig person. Kristina berättade att hon velat använda språket som medel för att skildra Majs liv. Att inte vara så återhållsam och tystlåten utan ösa på ordentligt. Visa allt bakom fasaderna och tystnaden i Majs liv. Lyfta upp det riktiga livet, det mest pinsamma och svåra. Blodet, skammen, ångesten. Skildra den som blir kvar i köket.
Kristina skildrar också personerna runt Maj med mycket värme. Det lyfter historen tycker jag. Det finns en ömsinthet och empati som hon förmedlar nästan omärkligt.
Under kvällen böljade diskussionerna och frågorna var många, jag har bara fångat få. En grupp litteraturälskare som får träffa en omtyckt författare som bjuder på sig själv. Himmelriket. Som tillbehör till diskussionerna fick vi lite snittar och så klart småkakor. Sju sorter. Precis så som Maj skulle bjudit!
Tack Kristina för din generositet i samtalet och tack Norstedts för en fint ordnad kväll. Vi håller alla tummarna för Augustpriset!
Förlagets text om Liv till varje pris, del tre i trilogin:
“Det ska vara ett flott ställe med bra kök, Järvsöbadens hotell och pensionat. Maken Tomas har bjudit Maj och deras tonåringar Anita och Lasse dit över påsken och Maj borde känna sig glad. Om hon bara inte hade haft den här yrseln.
Nu ska hon göra sitt bästa för att vara en sällskapsmänniska med de övriga påskfirarna. Men när hon kostar på sig själv en ansiktsbehandling hos pensionatets skönhetsexpert och känner masken strykas ut över pannan kan hon inte riktigt hålla tillbaka tårarna. Är det bara medelåldern, oron för Tomas stretande med firman och nykterheten? Eller besvikelsen över Lasses slarv sista året i folkskolan och Anitas försvinnande in i böckernas och filmernas värld? Kanske anar Maj hur förändringen har satts i rörelse utan att hon har verklig makt att hejda den.
Liv till varje pris är den avslutande delen i den kritikerrosade trilogin om hemmafrun Maj i Örnsköldsvik. När femtiotalet övergår i ett modernt sextiotal och rivningsvågen även drar fram över den ångermanländska småstaden kommer Majs trygga tillvaro allt mer i gungning. Det är en roman om anpassning och överlevnad och skildrar en familj som levde sitt liv i en tid då det svenska folkhemmet växte fram.”
