Etikett: Bokförlaget Polaris

Julklappstips 2 som är 2

Snart är det jul hörrni! Som sagt. Och hårda klappar är ett måste. En bok är som ett liv, ett extra, ett komplement eller bara en fantasi.

Jag kommer att under några dagar framöver tipsa er om läsvärda böcker! Jag börjar med tre igår, idag blir det två.

Silvervägen av Stina Jackson. Jag har skrivit om den här.

Denna prisade och hyllade spänningsroman. Ett måste helt enkelt. Och Norrlands inland. En del av min hembygd och ett kynne jag identifierar mig med och känner igen.

“Sedan tre år tillbringar Lelle de ljusa sommarnätterna med att köra bil. Han kör utmed väg 95 som skär genom landet från Skellefteå i nordvästlig riktning förbi Arvidsjaur, Arjeplog och mynnar vid norska gränsen, den väg som kallas Silvervägen. För tre år sedan försvann hans sjuttonåriga dotter spårlöst och hennes försvinnande gnager sönder Lelle inifrån.
Till den lilla orten Glimmersträsk anländer Meja och hennes mamma. Meja är lika gammal som Lelles dotter var när hon försvann. Medan höstens mörker närmar sig knyts Lelles och Mejas öden ihop och när ytterligare en ung flicka försvinner blir deras liv för evigt sammantvinnade.”

Och Norrlands inland ja…

Jag for ner till bror av Karin Smirnoff. En av de nominerade till Augustpriset i år. Och en fantastisk bok som jag inte hunnit skriva om än!

“I Smalånger är det mesta som vanligt. Maria har hittats död. Hennes bror håller på att supa ihjäl sig. Harmynte John har ögon som svarta hål i rymden och äldreomsorgen får en ny medarbetare, Janakippo, som stack sin far med en högaffel. Jag for ner till bror är en svart, rå, våldsam och from berättelse. Det är kärleksfullt, passionerat, varmt och tryggt. Svårast av allt är förlåtelsen.”

Låna på biblan eller köp hos din lokala bokhandlare, Adlibris eller Bokus såklart.

Surprise!

Hoppsan! Oväntade nomineringar till Augustpriset får vi nog säga? Ingen av de favorittippade storförfattarna. Kan vara bra, kan vara dåligt? Det innebär i alla fall ytterligare spännande läsning!

Jag har tidigare år skämtat om att August = Albert, och även i år är två i den skönlitterära klassen från Albert Bonnier förlag. 😉 I övrigt spridda förlag, det är kul.

Nu väntar en månad läsning av de nominerade, kanske inte alla men i alla fall några.

De nominerade i kategorin “Bästa svenska skönlitterära bok” är:

Jag for ner till bror, Karin Smirnoff, Polaris. Debutbok. Den köpte jag på plats, verkar vara precis i min smak. Norrland och relationer. 🙂

Karin Smirnoffs egenartade debutroman berättar kärvt om grymma händelser och sargade människor i en karg glesbygd. Lakoniskt och drastiskt gestaltar hon det förflutnas hemliga bördor. Återkomsten till Smalånger framkallar och försonar barndomens mörker.

Socialdemokratiska noveller, Björn Runeborg, Modernista. Spännande!

Björn Runeborgs porträttgalleri lyckas att med psykologisk och historisk skärpa tränga ner i det politiska skeendets mentala processer. Med kritisk, stram vrede skärskådar han individens vilja och val i överrumplande scener.

Ædnan, Linnea Axelsson, Albert Bonniers förlag. En tegelsten på 900-nått-sidor. Bara där tappar de mig tyvärr… men intressant ämne!

I Linnea Axelssons poetiska brottstycken skildras en annan sida av det framväxande nittonhundratalet. Förlusten av den samiska aednans livsrytm fångas i två familjehistorier där generationers undanträngda tillhörighet till språk och natur lämnat existentiella revor.

Skalornas förråd, Ulf Eriksson, Albert Bonniers förlag. Årets lyrikrepresentant. Obekant för  mig.

Ulf Erikssons nya dikter skrivs i omseendets tid, omvärderingarnas, eftertankens. Livet har fått nya måttenheter. Minnets vind räcker honom nya ord, ord som avlyssnar, avtäcker, avslutar – och bygger på nytt. Färden genom rummen i ”ögonblickets hus” äger en säregen skönhet och skörhet. I Skalornas förråd finns den stora diktens möten.

En shtetl i Stockholm, Kenneth Hermele, Weyler förlag. Intressant om ett annorlunda Stockholm, den lockar.

Lågmält och lyhört, med minnet som kalejdoskop, fogar Kenneth Hermele sin familjeberättelse i ett historiskt skeende präglat av omvälvningar med eko i vår samtid. Här stöts identitet och olikheter mot konventioner och förväntningar medan utanförskap blir boja och fördel. Det är tankeväckande, insiktsfullt och vackert.

Människan är den vackraste staden, Sami Said, Natur & Kultur. Den har jag faktiskt på min vill-läsa-lista! Och nu kommer den att flytta upp lite!

Med en drömsk realism ger Sami Saids moderna proletärroman gestalt åt den papperslösa San Fransisco. En berättarröst som med språklig komik och trotsig humanism utmanar världens maktförhållanden genom att stå fast vid att människan är den vackraste staden.

Inte att förglömma i sammanhanget; Lilla Augustpriset! Gå in på www.augustpriset.se och läs novellerna! Här har vi framtiden, och det är vi läsare som väljer vem som vinner.

Liten tvåa med potential av Camilla Davidsson

Det här är feelgood med allvar som grund. I Liten tvåa med potential lyckas Camilla Davidsson igen hitta tonen som gör att berättelsen letar sig in, håller sig kvar och tål att funderas på. Det är skickligt!

Det är så lätt att känna igen sig själv eller andra i den här berättelsen, precis som i Camillas tidigare böcker om Emma. Allt är ju så perfekt, vad är det då som skaver? “Vore det inte för..”, “Om bara..”, “Jag är nog bara lite trött..”. Alla ursäkter vi tar till för att slippa kliva in och ta tag i de egna känslorna. Vad vill JAG egentligen? Vilken av alla stolar i livet ska jag sitta på?

Kontroll är viktigt för Sofia. Hennes mål är att göra karriär som investment banker, att lyckas, att ha en snygg yta. Så när hon hittar den lilla sekelskiftestvåan på Östermalm, nära arbetet och favoritkrogarna, är ingen gladare än hon. Dock behöver den verkligen renoveras. Arvid, hantverkaren som dyker upp, har till Sofias irritation bestämda åsikter om både det ena och det andra… Dessutom känns det på något märkligt vis som om han ser henne, på ett sätt som ingen annan i hennes liv gör, inte ens pojkvännen Oliver.

Berättelsen om Sofia flyter på bra och även om en del är förutsägbart emellanåt så känns det inte lättvindigt. Jag tycker om att läsa Camillas böcker där allvaret blandas med det tillgängliga, att livet faktiskt består av båda. Att skriva och beskriva utbrändhetens alla sidor är inte tacksamt men ack så viktigt. Och hon gör det bra! Att det dessutom kryddas med lite kärlek är inte dåligt.

Läs den! Låna på biblan, köp hos din lokala bokhandlare, eller hos t.ex. Adlibris eller Bokus.

Sveas son av Lena Andersson

“Jag ville skriva en bok om en människa av det slag som gjorde folkhemmet möjligt, som förkroppsligade det, trodde på det, tog ansvar för det, som försvarade dess rätlinjighet och likriktning för att de lyfte människan ur hennes mörker; någon som var folkhemmets sinnebild utan att vara en del av politiken.” Lena Andersson om sin bok Sveas son. 


Vi får träffa möbelsnickaren Ragnar Johansson, född 1932. Vi får också träffa Ragnars mor Svea, född Svensson, kommer från en annan epok. För Ragnar är hon en kvarleva från en värld som aldrig får komma åter. Och nästa generation, Ragnars barn som väljer annorlunda. Såklart. 

Det här är väldigt mycket Lena Andersson. Och för mig är det positivt. Jag tycker om hennes sätt att beskriva relationer och spänningar på ett nästan vetenskapligt sätt. Men där det alltid smyger in en känsla, några förflugna ord som sockrar och mjukar upp. Tonträffen i de olika generationernas berättelse är perfekt, Svea är ett barn av sin tid, liksom Ragnar och och dottern Elsa 

Ragnar är fyrkantig. Han vill mäta och räkna. Göra klart. Hålla sig till det som är gjort. Vara rationell. Vill inte falla till föga och känna och känna efter. Till en början. Men han är också öppen för diskussion, välkomnar ett bra samtal där erfarenheter och kunskap kan mötas, det är känslorna han ser som irrelevanta och inte riktigt kan hantera. 

Jag läste Sveas son under en helg i en stuga i Roslagen. Ragnar bygger sin sommarstuga i Roslagen vid havet, härligt sammanträffande! Ragnars stuga är perfekt. Allt är genomtänkt och väggfast och förblir som det är, det finns ingen anledning att ändra på det som är bra, tänker Ragnar. 

Det här är mycket en berättelse om ett Sverige som varit, men som också präglar oss alla på något sätt eftersom det är en del av vår berättelse. Det är intressant att läsa och lära. Men det är också en berättelse om människorna, om relationerna, om känslorna som ju alltid finns där vare sig man vill eller inte. Och det är roligt! Jag småskrattar ofta!

Som Jens Liljestrand säger i sin recension: “Lena Andersson är vår generations Tage Danielsson. En välformulerad, milt leende ironiker. Ibland sävlig och docerande, ibland frätande elak, alltid lika pedagogisk och ljuvligt underfundig i sin kritik av folkhemmets storhet och litenhet. 

Läs den! Och lyssna gärna på Lena Andersson när hon berättar om boken i Babel. 

Tack Polaris för att jag fick möjlighet att läsa! Gör det du med!

Låna på biblan, köp hos din lokala bokhandlare eller t.ex. hos Adlibris eller Bokus.