Timme noll av Lotta Lundberg

Detta är min favorit från sommarens läsning. Oj vad bra den är!

Lotta Lundberg fick den bortgångna Cordelia Edvardsons tillåtelse att skriva en bok baserad på hennes mors liv. Det blev Timme noll och är en historia, eller egentligen tre, som går rakt in i hjärtat… eller kanske magen! Det handlar om livet. Om valen man gör, om konsekvenserna. Men det är också en fin bok om tre kvinnor, Hedwig, Ingrid och Isa. Kvinnor som lever sitt liv med de svårigheter som finns, och de glädjeämnen.

Romantiteln ”Timme noll” betecknar krigsslutet med vilket romanen inleds, Andra världskrigets slut och ett Berlin i ruiner. För mig personligen var det svårt att läsa de delarna om Hedwig som försöker överleva i den krigshärjade och sönderbombade staden efter krigsslutet. Slutet som inte alls var ett slut för alla de människor som var kvar där. Och en av de människorna var min mamma. Hon har berättat en del om sina upplevelser och fasor, kampen. Det går inte att förstå.

Men titeln Timme noll kan även läsas på symbolnivå, att stå i ruinerna av något. Exempelvis sitt liv. Med ansvar för nästa steg. Men allt handlar om att inte vilja veta. Eller som Hedwigs vän abbedissan Demetria säger: ”Vi söker elden i historien, men det är med askan vi blir sittande. Alla klarar det inte.”

Berlin 1945. Författaren Hedwig Lohmann är på väg ut ur den sönderslagna staden till ett kloster. Något år tidigare har hennes dotter gjort en helvetesvandring. Var finns hon nu, flickan som hon lämnade bort? Lever hon?
2005. Ingrid har gett upp sin praktik för att flytta till skärgården och bli prästfru. Maken är sjuk och kräver hennes omsorger. Men på ön finns också Hanna, författaren som Karl Erik verkar komma allt närmare.
1983. Isa klipper sönder sin docka och hamnar som tonåring hos en psykolog. En dag bestämmer hon sig för att göra Det Stora Terapispelet – med stakar, hjärtan och kors. Om man hamnar på fel ruta får man gå i Kaos, men det finns sätt att laga världen.
Skickligt flätar Lotta Lundberg ihop tre röster men visar också på en mänsklig erfarenhet av att stå i sin egen ruin. Vad får en kvinna göra? Vad är det mest förbjudna? Får man som människa en ny chans när det allra värsta redan har hänt?

Det är svårt att känna sympati ibland, dessa kvinnor gör val och lever sitt liv på samma sätt som de flesta. Lundberg säger själv: “De tre kvinnorna i ”Timme noll” gör som män alltid har gjort, de tänker mest på sig själva. Därför blir de också kontroversiella. Detta är min sjätte roman och jag vill våga berätta om kvinnor som undersöker sina möjligheter. Inte lägger sig.”

Jag har tidigare läst Ön av samma författare, också en mycket bra bok. Nu letar jag reda på fler!

En fin intervju i Svenska Dagbladet där bland annat kopplingen till Cordelia Edvardsson tas upp.
I Öppet arkiv finns en del om Cordelia Edvardson, en fantastisk person, journalist och författare.

Låna på biblan, köp hos din lokala bokhandlare eller t.ex. hos Adlibris eller Glansholms.

Boktips, helt enkelt

Dags igen.

Först ut är en #marcusbok. Ett tips från en twitterbekantskap med boksmak liknande min (han tipsade också om Paradisträdgården).

Den här gången Ön av Lotta Lundberg.

Ön är en historia som handlar om Olivia, en läkare från Sverige som hamnar på en ö långt ute i Söderhavet. Eller hon är inte riktigt läkare, gick inte klart utbildningen riktigt innan hon gav sig ut i världen, men det går ändå. Livet på Ön går sin gilla gång, Olivia blev kvar och har nu varit där i över 20 år. Men plötsligt ändras allt efter anklagelser från gästande turister från ett kryssningsfartyg om sexuella övergrepp. Vad har vi alla för föreställningar om ansvar, frihet, sexualitet och skuld? Vem är vän och vem är fiende? Vem hör till och vem är utanför? Det är frågor som ställs på sin spets.

Vi träffar Olivia, men också bland andra Taip som är öns ledare och överhuvud och Christian, en brittisk socialchef som kommer för att utreda övergreppen.

Detta är en bok som ställer många av ens föreställningar och fördomar i rampljuset. En får tänka till och fundera både en och två gånger kring vad en egentligen tycker. Personerna är välbeskrivna men lämnar mycket öppet, vi får inte veta allt utan lagom mycket för att stimulera egna tankar om bakgrund, persoligheter och motiv. Troligen en riktigt bra bokcirkelbok!

Och så lite krim… 🙂

Hela havet stormar av Arne Dahl.

Jag gillar Arne Dahl! (eller Jan Arnald som han egentligen heter, och våra döttrar känner varandra! 🙂 )  Har läst hans böcker om A-gruppen genom åren och tycker att de är välskrivna, intressanta och förstås framför allt spännande! Han tog ju ett omtag för ett tag sedan. Vi trodde att A-gruppen var för alltid nedlagd. Men nix. De är tillbaka. Detta är bok två i nytappningen med en ny grupp på europeisk nivå, Opcop, med de gamla personera plus ett fler från andra länder i Europa. Bra grepp.

Som alltid är storyn komplicerad och spänner över både världsdelar och kompetensområden. Hämnd är ledordet här när två paralella seriemördare råkar vara på plats och mörda samma person. Jag ska inte avslöja mer om handlingen, men spännande är det! En riktig bladvändare med intressanta personporträtt och intriger och brott på hög nivå. Ställer också några existentiella frågor på sin spets. En del att fundera kring här med.

Jag läser förstås också DN:s sommarföljetong Katarina Wennstams Stenhjärtat. Spännande! Och roligt att läsa följetong, ett avsnitt om dagen. Lite långsammare. Mer carpe liksom. 😉