Etikett: Natur & Kultur

Blå av Maja Lunde

Det här är viktiga saker! Och presenterade på ett så himla bra sätt!

Vi tar för givet att vi har vatten i kranen, att vi kan vattna våra blomrabatter och duscha varje dag. Men vad händer när färskvattnet tar slut? Vad har vi för ansvar för att se till att det inte händer?

Arbetet med “Binas historia”, som jag också läst, och det enorma gensvaret gjorde att Maja Lunde började planera för ett större arbete, fyra romaner som på olika sätt behandlar de skrämmande klimatförändringar som jorden genomgår just nu. Blå är den andra.

I Blå får vi i nutid möta Signe, Signe är snart sjuttio, men skräms inte av havet. Hon seglar ensam bort från sin barndomsbygd i Norge för att konfrontera mannen som hon en gång älskade. Det är bara hon, båten som heter “Blå” och en märklig last. I en ganska nära framtid (2041) lever David, David som tycker att han är för ung för att vara far, ändå har han blivit ensam med sin lilla dotter. De två är på flykt genom ett Sydeuropa som är drabbat av torka, och där vattnet inte längre räcker till oss alla. Berättelserna knyts ihop på ett väldigt fint sätt på slutet.

Att kunna skriva en så målande och fångade berättelse med det allvarliga temat i grunden är skickligt. Precis som i Binas historia får vi lära oss mycket på vägen och manas att ifrågasätta hur vi lever. Medvetenheten om de komplexa och allvarliga frågorna om klimathotet smygs på oss. Vi skrivs inte på näsan utan uppmanas att faktiskt tänka själv och söka kunskap.

Det här är en bok som inte går att lägga ifrån sig. Dels på grund av ämnet såklart men också det fina och drivna språket som drar mig in i miljöerna som beskrivs. Jag blir fysiskt törstig när jag läser!  Personerna är ömsint tecknade och lika mycket som vatten handlar det om relationer. Barn-föräldrar, syskon och par.

Jag hade förmånen att träffa Maja Lunde tillsammans med Breakfast Book Club på en frukost hos Natur & Kultur för ett tag sedan. Och vilket samtal vi fick! Författaren själv är lika ödmjuk och engagerad som sina böcker. Efter “Bina” började vi alla prata om att skaffa bikupa, och denna gång handlade samtalet om hur vi på bästa sätt sparar på vatten i vardagen.

Detta är inte bara en fantastiskt bra bok, den är också viktig. Jag hoppas att många läser den och de övriga böckerna i serien. Vi behöver det.

Låna på biblan, köp hos din lokala bokhandlare eller hos Adlibris eller Bokus.

En dag ska jag bygga ett slott av pengar av Evin Ahmad

Årets första bok blev en bra en! En som berör, som gör mig nyfiken, som ger mig inblick som gläder och oroar. Så som bra böcker ofta är/gör.

 

En dag ska jag bygga ett slott av pengar av Evin Ahmad är en berättelse om rörelse, om tillträde till olika rum och hur svårt det kan vara att bara få vara sig själv. En berättelse om att få höra att ens drömmar inte går att förverkliga, “det är ingen ide du försöker”. Att bära bördan av att bli bättre, att lyckas att visa upp framgång, “du ska ha ett bättre liv än oss”.

Det är en stark debut om tugget på bänkarna i Akalla, adidasbyxor och falska Raybans från Alanya, till den fina dramahögskolan på Valhallavägen i Stockholm, där man gör andningsövningar och får massage. Där man mikrar gammalt kaffe för att man har så »dåligt med pengar«, men bor i bostadsrätt i innerstan, diskuterar maktordningar och passar på andras ordval. Där fattig är ett mycket relativt begrepp.

Det är en berättelse om att navigera mellan skuld och arv, välja mellan olika sorters svek, ta hand om sin begåvning. Mot alla odds. 

Fanns en snubbe en gång som sa att blåa linjenfolk är bland dom deppigaste i huvudstaden. Han menade att anledningen till det var att vi hela tiden åker i en mörk tunnel. Alltså den enda sol och det enda ljus vi får är mellan en station. Kista-Hallonbergen. Annars åker vi från slutstation till en annan slutstation i en mörk tunnel. Året om.

Det handlar om resa och rörelse. Det är argt och besviket. Det är hudlöst och känsligt. Det berör mig!

Läs den! Låna på biblan, köp hos din lokala bokhandlare eller hos t.ex. Adlibris eller Bokus. 

I en skog av sumak av Klas Östergren

Nästa nominerade på tur är Klas Östergren med I en skog av sumak.

Klas Östergren är riktigt skickligt med språket och gestaltningen i sina böcker, här får vi se tillbaka genom en långsam berättelse i det lilla.

Vi får möta huvudpersonen Kenneth som är ung 1970 i västra Stockholm. Runt honom knarkas det och sups det tidstypiskt. Vietnamkriget är ständigt närvarande. Kenneths mamma syr om kläder till vanföra och grannen misshandlar sin hustru utan att skämmas.

Så dyker en ny elev upp i Kenneths klass, Dan…

“Den här nye bar ytterrock, mörka byxor med pressveck, vit skjorta under en cardigan. Han hade välputsade brogueskor med lädersulor. Det ljusbruna, lite lockiga håret var kortklippt. På det hela taget en vuxen stil som inte betecknade någon särskild tillhörighet, och därför inte heller något klart avståndstagande.”

Det hela är lite mystiskt berättat, och den där sommaren då inget händer… då händer allt, men Kenneth förstår det nog inte just då. Språket är som sagt snyggt och gör berättelsen rättvisa.

DN sammanfattar bra: “… även den nya boken är mycket Östergrensk, om ynglingars kliv ut i vuxenvärlden. Den kombinerar berättarglädje med ett öga för sociala sammanhang, och en nypa populärkultur.”

Jag faller inte pladask, men visst är det bra.

Låna på biblan, köp hos din lokala bokhandlare eller på t.ex. Adlibris eller Bokus.

Just nu är jag här av Isabelle Ståhl

Nästa nominerade till Augustipriset i den skönlitterära klassen. Just nu är jag här av Isabelle Ståhl.

Den här boken hade jag höga förväntningar på. Och den uppfyllde dem med råge. Den har kallats för generationsroman och en ny Jack. Men den behöver inte jämföras och bli en ny-något. Jag gillar den. Inte för att den är insmickrande och trevligt underhållande, utanför att den känns äkta.

Elise har GPS:en ständigt påslagen och utbyter erfarenheter av antidepressiva med sina vänner. Hon tycker egentligen bara om män i övre medelåldern, de är som hästar, så lugna, orubbliga och förnöjsamma, de har ingen ångest, de bara äter och sover och berättar anekdoter. Hon skulle vilja vara en häst.

Elise bokens huvudperson bor i Stockholm och är vilsen. Hon bor i andra hand och flyttar runt, jobbar på bemanningsföretag och flyttas runt. Hon läser strökurser på universitetet utan mål och söker hela tiden det sammanhang hon inte har. Allt ackompanjerat till sorglöst knaprande av Sobril och dejtande på Tinder.

Det är hudlöst och nära men ändå på en armlängds avstånd.  

Berättelsen är en mycket samtida Stockholmskildring. Jag påminns, som så många, om Therese Bohman och Lyra Ekström Lindbäck i stilen och gillar det. Händelser som nyss hände i verkligheten finns där och ger effektiva tidsmarkörer. Jag känner igen mig.

Kanske känner jag igen mig inte bara i miljön, kanske känner jag igen unga kvinnor idag, kanske är det så här det ser ut för många. Inte alls som det var för Jack.

Låna på biblan, köp hos din lokala bokhandlare eller t.ex. på Adlibris eller Bokus. 

Nominerade till Augustpriset 2017

Jamendåså.. nu vet vi!

Ikväll har det varit tillkännagivande av nomineringar till Augustpriset 2017. Du kan se kvällens begivenheter här. 
Sex böcker i tre klasser. Skönlitterärt, barn- och ungdom samt facklitteratur.

Och inte att förglömma Lilla Augustpriset!

Nominerade till Årets svenska skönlitterära bok är:

  • De kommer att drunkna i sina mödrars tårar, Johannes Anyuru, Norstedts
  • Sidonie & Nathalie. Från Limhamn till Lofoten, Sigrid Combüchen, Norstedts
  • Hastigheten, Jörgen Gassilewski, Albert Bonniers Förlag
  • Just nu är jag här, Isabelle Ståhl, Natur & Kultur
  • Rosor skador, Jenny Tunedal, Wahlström & Widstrand
  • I en skog av sumak, Klas Östergren, Natur & Kultur

Bra spridning på förlagen. Några har jag gissat, de flesta inte. Som vanligt. 🙂

Det ska bli roligt att läsa de jag inte läst och försöka avgöra vilken som är årets bok, en egentligen omöjlig uppgift.

Här kan du läsa mer om alla nominerade.

Allra först samlade vi alla fina ambassadörer på bild! Du kan läsa om dem här, och läs deras inlägg om böckerna från nu och fram till prisutdelningen i slutet på november!

Priser och utmärkelser – J

J som i Johan Hansson-priset.

Johan Hansson-priset delas årligen ut av förlaget Natur & Kultur till en svensk fackbok som under det senaste året väsentligen bidragit till samhällsdebatt, fördjupad reflektion och nya insikter.
Prissumman är 250 000 kronor. Priset instiftades 2008 av Natur & Kultur till minne av publicisten Johan Hansson som tillsammans med sin fru Jenny Bergqvist Hansson grundade förlaget 1922 och senare även stiftelsen Natur & Kultur.

Journalisten Maggie Strömberg tilldelas 2016 års Johan Hansson-pris för sin bok Vi blev som dom andra – Miljöpartiets väg till makten. Priset delas ut till en svensk fackbok som har bidragit till att fördjupa samhällsdebatten.

Juryns motivering lyder: ”Johan Hansson-priset 2016 tilldelas boken Vi blev som dom andra – Miljöpartiets väg till makten för att den genom att följa Miljöpartiets olika personligheter ger en fördjupad förståelse av tidsandans nyckfullhet och maktens höga pris, samt visar prov på den välunderbyggda berättelsens kritiska kraft.”

Har du läst boken? Inte jag, men kanske ska! 🙂

Detta är inlägg 34 av 100 i utmaningen #blogg100

Så här upphör världen av Philip Teir

Äntligen en ny roman av Philip Teir, jag har väntat sedan jag läste Vinterkriget. Den har jag tidigare skrivit om här på bloggen.


Så här upphör världen har samma ton, samma utforskande närhet, samma vardagligt enkla svårigheter. Här ligger nerven i det som nästan händer, det som ligger under ytan, som ett bakgrundssus.

Försommargrönskan skälver omkring Erik och Julia när de stuvar in barnen i bilen och påbörjar färden mot stugan vid havet i Österbotten. Utifrån: en kärnfamilj mitt i livet som ska få en lång sommar tillsammans. Men tiden kan också verka i motsatt riktning, blottlägga sprickorna i det som förut verkade stadigt. 

Den klassiska bakgrunden till en relationsberättelse, sommarlovet vid havet. Det synbart stadiga börjar skaka i sina grundvalar. Det gäller både i det lilla och i det stora.

Till sommaridyllen kommer Rörelsen, en grupp människor som gett upp hoppet om jorden på grund av klimatförändrinarna och bejakar undergången som närmar sig. Undergången närmar sig också i Julias och Eriks äktenskap. Sakta men säkert glider de ifrån varandra, eller? Nutiden blandar sig med barndomens somrar, var de så härliga som minnet vill göra gällande? Hoppet finns hos ungdomarna, som hittar sina egna vägar, som alltid?
 
Det här är en berättelse om val och vägar i livet, lögner och sanningar, barndom och vuxenliv. Hur vill vi egentligen leva våra liv? Och som i verkliga livet finns inget facit.

Philip Teir är skicklig på att beskriva sina människor, att gestalta. Och han gör det utan pekpinnar. Personerna beskrivs med ömhet och närhet. Härligast är nog 10-åriga Anton, barnet som börjar tänja på sina gränser och tänker kring vuxenlivets krånglighet. Underbart!

“Anton såg på honom och verkade överväga att byta spö, men höjde på ögonbrynen som för att visa att det inte spelade någon roll. Erik kunde förstå det. I bland fanns det en trygghet i att meta på en hopplös plats där man inte behöver vara rädd för att det ska nappa.” 

Läs den om du gillar att läsa om relationer, om du gillar människor, om du gillar verklighet.

Låna på biblan, köp hos din lokala bokhandlare eller hos t.ex. Adlibris eller Bokus.

Detta är inlägg 33 av 100 i utmaningen #blogg100

Vegetarianen av Han Kang

Vegetarianen av Han Kang är en liten och märklig historia. Den börjar som en alldeles vanlig berättelse men sakta vänder det och jag funderar på vad som egentligen händer? Vad är det som pågår i Yeong-hyes inre?

Yeong-hye är en tystlåten kvinna i ett traditionellt äktenskap i Sydkorea. Hon har aldrig gjort uppror, men så börjar hon drömma om blod och brutalitet, om kroppar och kött. En dag bestämmer hon sig: hon måste bli vegetarian. Människorna i hennes liv, hennes make, svåger och syster, vägrar att acceptera beslutet, och hennes envishet sätter igång en spiral av tvång och våld. Kampen står inte bara kring hennes kropp och vad hon väljer att äta, utan handlar om hennes sexuella och intellektuella frihet.

Vad händer med den som ständigt måste föra en kamp mot tillvaron? Vilka medel står till buds och när når en människa bristningsgränsen? Varför väljer vi olika vägar och vad väcker det för reaktioner och känslor inom oss.

Det här är mörkt, ledsamt, svårt… men ändå intressant på något sätt. Det rör sig i en kultur som är främmande och även det lilla livet är svårt att förstå, vilket gör mig lite distanserad. Det finns delar som är förfärliga, de hade jag kunna slippa, men det sätter ändå fingret på allvaret i ett liv som är så begränsat att själen tar vägar som vi inte kan förutse.

Låna på biblan, köp hos din lokala bokhandlare eller t.ex. Bokus eller Adlibris.

Detta är inlägg 9 av 100 i utmaningen #blogg100

Isola av Åsa Avdic

Isola av Åsa Avdic.  Sju personer isoleras på en ö, en efter en försvinner. En klassisk spänningsberättelse à la Christie, å ena sidan.

Å andra sidan en politisk dystopi i en framtid som ligger väldigt nära det vi kan tänka oss, med klar Kallocain-känsla.

Året är 2037 och protektoratet Sverige har i ett par generationer ingått i Vänskapsunionen efter att murkuppen 1989 avvärjts.

Det här är en framtid som känns obehagligt möjlig, inte alls otrolig. Beskrivningen av Sverige är bekant men också främmande. 

Ett socialt experiment med helt andra bevekelsegrunder än vi tror, spårar ur. Eller gör det det? Spänningen i berättelsen byggs skickligt upp med många olika trådar som tvinnas till en, utan att det trasslar någonstans. Vi får följa huvudpersonens liv, både professionellt och privat, vilket ger en mjukhet till historien som behövs.

Det är svårt att sluta läsa, vilket såklart är ett gott betyg bara det! Och det är ruskigt obehagligt!

Det här är Åsa Avdics skönlitterära debut. Hon är journalist och programledare på radio och tv.

Läs den! Låna på biblan, köp hos din lokala bokhandlare eller hos Adlibris eller Bokus.

Amerikahuset av Sven Olov Karlsson

Mera sommarläsning…
Amerikahuset av Sven Olov Karlsson har legat i min läshög ett tag. Jag läste Porslinsfasaderna av samma författare för något år sedan och blev riktigt sugen på mer.
Man skulle kunna förledas att tro att detta är en vanlig landbygdsroman. Som handlar om vanliga människor som kommit efter, som lever sitt liv vid sidan om. Och det är det. Också.
Men framför allt är det en berättelse om just människorna, om skuld och skam, frihet och ofrihet. Om saker som alla ser och aldrig glömmer. Hur det är snudd på omöjligt att gå vidare med sitt liv, man hålls kvar har historiens nät och människorna som befolkar det.  

En gång var Eddy Mood nyförälskad, stolt ägare till både köttboskap och mjölkkor och framtiden tycktes ljus. Nu återvänder han till sin förfallna fädernesgård i Eriksfors som luttrad fängelsekund efter tjugo år på kåken för mord. Hemkomsten ses långt inte med blida ögon av alla i byn och gamla sår rivs upp på nytt.

Jag dras till historier som denna. Till landsbygdens charm och skitighet. Till kampen att hitta sin plats på kartan, trots att bruket lagt ner och framtiden ser mörk ut. Det är starka människor som lever här. Men också människor som lämnats efter, som inte hittar tillbaka.

Jag imponeras av och tycker om sättet författaren beskriver sina karaktärer. Han lyfter varsamt fram deras sidor, osentimentalt men varmt. Man tar dem till sitt hjärta. Och språket! Precis där jag vill ha det. Flyter lätt och jag vill inte sluta läsa.

Som en stor extra bonus har författaren gjort en spellista på Spotify till boken! (finns också till de andra böckerna). Inledningslåten är Season of the Witch med Blues Brothers… just sayin’! Lyssna när du läser.

Låna på biblan köp hos din lokala bokhandlare eller hos Adlibris, Bokus eller Glansholm.