Etikett: Natur & Kultur

Twist av Klas Östergren

Jag har kämpat lite med den här måste jag erkänna…

Lovorden är många när det gäller Klas Östergrens senaste, Twist.

“Det här är en klar femma, det är en så underbart fint komponerad roman och ett läsäventyr. – Yukiko Duke, SVT Gomorron Sverige”

Klas Östergrens nya roman skruvar sig fram mellan årtiondena fram till vår egen tid, från en given punkt på sextiotalet när sommaren var lång och The Beatles “Twist and Shout” fortfarande ekade i folks medvetande. Där väcks en kärlek, till en kvinna med många namn. Anna. Eller Anne-Marie. Eller Ami.

Det är verkligen en roman som skruvar sig fram, den rör sig genom olika tidsperioder, vi får se framåt och bakåt, trådar löper genom historien. Skeenden vänds och vrids på. Persongalleriet är mångfacetterat och emellanåt flyktigt. Personerna glider in och ut i historien och det är endast det viktiga som berättas, resten får vi gissa. Dörrar öppnas och dörrar stängs, vi får ana hur relationer och beroenden ser ut.

Det är en historia om just beroenden, om att utnyttja och bli utnyttjad. Om att saker inte är svarta eller vita, den som upplevs som ond är helt plötsligt god.

Jag gjorde misstaget att läsa lite i taget och då och då. Det funkar inte. Jag tappade tråden och hade svårt att följa historien. Den släppte inte in mig.

Jag har en stark känsla att om jag läst den i ett sträck i lugn och ro, hade den fångat mig helt. Det blir en omläsning vid tillfälle! 🙂

Låna på biblan eller köp t.ex. hos Adlibris eller Glansholms.

Marina Bellezza av Silvia Avalone

Marina Bellezza är en mycket bra bok!

När jag läste Silvia Avalaones debutbok Stål fick jag upp ögonen för ett Italien jag inte kände till, ett land på väg utför, och påmindes om människans sårbarhet och styrka. Det var en fantastisk bok på många sätt och den här är snudd på lika bra.

En avfolkad småstad i norra Italien, omgiven av nedlagda fabriker. Den ekonomiska krisen har slagit hårt mot regionen. Husen står tomma, butikerna är stängda och Italiens ungdomar föredrar att bygga sin framtid långt härifrån.
Marina använder sitt utseende till att söka den lycka och framgång. Hon  drömmer om att resa till USA och vara med i X-factor. Andrea arbetar deltid på biblioteket, men längtar efter ett enklare liv närmare naturen och möjligheten att leva av naturen.
Trots sina olikheter inleder Marina och Andrea en relation. De förenas i sin strävan att förändra sina livsvillkor, men deras drömmar ser helt olika ut.

Det kanske bästa i boken är miljöskildringarna och skildringen av familje- och vänskapsrelationerna. Personerna i boken kämpar med sin historia och uppväxt och kanske också tidigare generationers historia i ett land i kris. Hur undviker man att upprepa misstag och följa sin egen väg? Hur hittar man en framtid i ett samhälle där framtidsutsikterna är så mörka?

Språket lockar till läsning och är målande vackert och obehagligt realistiskt, precis som miljön och landet. Svårt att sluta läsa.

Det här är en historia om människor och relationer men lika mycket om samhällsklimat och framtidstro, eller brist på. Gillar den mycket och ser fram emot nästa bok.

Låna på biblan eller köp hos Adlibris eller Glansholms.

Augustienkät

En enkät är alltid roligt! Lite om vad jag läst och vad jag vill läsa.

Hittade hos Helena – Dark places, som hittat via Anna – och dagarna går.. hos Johannas Deckarhörna.

1. De flesta är överens om att sommaren 2015 inte har varit någon höjdare vädermässigt, hittills. En del läser mycket när det regnar, andra sitter mest och trånar efter den där solstolen som inte går att använda. Hur har din lässommar varit? (Hittills, även här, sommaren är ju inte slut ännu.)
Min lässommar har varit bra! Vädersommaren också. Har hållit mig i Stockholms skärgård där vädret varit helt ok, inte mycket regn men visst det kunde varit lite varmare… 🙂

2. Nämn tre böcker du bara måste läsa i augusti (gamla eller nya)!
Ställ ut en väktare av Harper Lee
Oscar Levertins vänner av Martina Montelius
Svenska Gummistövlar av Henning Mankell

3. Vilka nya böcker som kommer i augusti längtar du mest efter?
Så många, så många. Men en som jag längtar lite extra efter är Västmanland av Sven Olov Karlsson.

4. Kräftor eller surströmming. I augusti är det premiär för dessa ”delikatesser”. Vilket väljer du helst?
Inget. Bläk! 😉

5. Vilken är den bästa boken du har läst i sommar?
Alla har varit bra, men det får bli Timme Noll av Lotta Lundberg. Gick rakt in i hjärtat.

6. Finns det någon för dig ny författare du är sugen på att läsa i höst?
Jag läste precis om Viktoria Myréns nya bok I det yttersta. Jag har inte läst henne tidigare och blev riktigt sugen. Och det är skärgård! 🙂

7. För många är ju också augusti förknippat med skolstarten. Har du något starkt läsminne från skolåren?
Fröken läste högt ur Det blåser på månen någon gång på mellanstadiet. Minns känslan än. Tystnaden i klassrummet, hur vi sög i oss historien, besvikelsen när stunden var över, förväntningarna inför nästa tillfälle.

8. Semestern är kanske slut snart, men hur gör du för att hålla liv i sommarkänslan lite till?
Är ute i solen så mycket det går. Äter lunch utomhus på en brygga i min närhet. Åker på skärgårdsutflykter på helgerna. Läser somriga böcker…

9. Anta att det börjar komma en hel del höstböcker hem till dig, men du är ju inte färdig med de böcker du hade planerat att läsa i sommar ännu. Samtidigt vill du kasta dig över nyheterna. Hur prioriterar du?
Jag prioriterar alltid de recensionexemplar som jag har beställt och de bokcirkelböcker som är aktuella. Annars är det lusten som styr, nytt och gammalt i salig blandning.

10. Till sist, vilken är hösten allra mest efterlängtade måste-läsa-direkt-bok för dig?
Allt jag inte minns av Jonas Hassen Khemiri.

Stoner av John Williams

Stoner är en lågmäld historia. Vi för följa en man vars liv verkar utstakat från början, han ska ta över familjens gård och fortsätta med hårt slit att bruka landet, men det blir inte så. Stoner har läshuvud och skickas till universitetet för att bli agronom. När han hamnar på ett seminarium i litteratur ändrar hela hans liv riktning.

Vi får följa Stoner genom hans liv, kanske mest hans inre liv och genom historien i början av 1900-talet, genom världskrigen och depressionen.

Den här historien fångade mig från början. Författaren John Williams lyckas med mycket små medel förmedla stora känslor och tankar. Det lilla livet lyfts fram på ett ovanligt sätt. Det händer inte mycket, men allt händer. De är också en berättelse om att hålla fast vid ideal, vid övertygelser. Att inte ge vika när det blåser.

Ibland blir jag arg på huvudpersonen, han tar ställning för sina ideal men inte för sina relationer. Det stör att han lämnar sin relation med dottern så lättvindigt, att kärleken när den kommer glider honom ur händerna. Det är undervisningen och litteraturen som är det viktiga, bara där tar han ställning.

Jag har nyligen läst Kungsgatan av Ivar Lo Johannson, och mycket av känslan därifrån kom tillbaka här. Att flytta från landet till staden, att drivas av att göra något annat. Känslan av modernt tänkande och språk är lika, eller kanske inte modernt utan tidlöst?

Stoner utgavs första gången 1965. Den fick fina recensioner och upplagan om 2 000 ex sålde slut. 2003 återutgavs den av New York Review of Books förlag och sakta spred sig nyheten om en fantastisk bortglömd bok – tio år efter författarens död. 2014 är Stoner en bästsäljare över hela Europa.

Förlagets text:
Det här är berättelsen om William Stoner, som föds i den amerikanska mellanvästern i slutet av 1800-talet. Hans liv ligger utstakat – han ska slita på föräldrarnas gård med den torra jorden. Men Stoner har läshuvud och skickas till universitetet för att bli agronom. När han hamnar på ett seminarium i litteratur ändrar hela hans liv riktning.
Så börjar den mödosamma resan mot att skapa sig en egen tillvaro. Han arbetar på sin avhandling i engelsk litteratur, träffar en kvinna och gifter sig, börjar undervisa. Äktenskapet blir en katastrof. Stoners tillflykt blir det inre livet; han arbetar hårt och blir en omtyckt lärare. Hans idealism gör honom allt ensammare – men så möter han sent i livet kärleken och förstår för första gången vilken kraft som bor i mötet mellan två människor.
Stoner är en gripande roman om en mans livsresa. Utåt är han oansenlig, men inom honom ryms en värld av sorger, förhoppningar och besvikelser. Williams förmåga att gestalta de känslotillstånd som är allra svårast att sätta ord på får romanen att glöda som ett varmt bloss i den kalla natten. Vi är alla Stoner.

Förtvivlade människor av Paula Fox

Den här gillade jag mycket!

Förtvivlade människor av Paula Fox skrevs redan 1970 men fick trots god kritik inte något stort genomslag då. Nu har den fått nytt liv och den framflyttade plats den förtjänar.

Det här är en tunn bok. Men en historia som inte alls är tunn. Med ett vackert och distinkt språk mejslas en känsla av undergång fram mitt i vardagen hos paret Bentwood. Hela boken är som ett destillat av något mycket större.

Kriserna är ständigt närvarande i berättelsen. Äktenskapet som knakar och Sophies skadade hand. Ottos kris i sin firma och en stad i förändring. Historien utspelar sig i slutet på 60-talen, men är väldigt tidlös. Få detaljer är specifika och samma kriser förekommer i världen hela tiden. Vi släpps ner mitt i ett skeende vi kan känna igen oss i, irritera oss på, sympatisera med, känna oro inför.

Läs den. Den berör. En klar favorit! En klassiker!

Förlaget skriver: Sophie och Otto Bentwood lever ett välordnat liv i Brooklyn i New York, med Goethes samlade verk i bokhyllan och coctailbjudningar i kalendern. Men när Sophie blir oväntat biten av en katt är det ett av många illavarslande tecken i parets liv. Sophie oroar sig för rabies, Otto är frustrerad över att hans partner på advokatbyrån har beslutat sig för att starta eget, en hemlös man somnar i sina egna spyor på gatan utanför, inbrott och krossade rutor överallt.
Det är i slutet av sextiotalet, rika och fattiga lever sida  vid sida i New York med brottsligheten inpå knuten. Sophie och Otto känner att världen utanför invaderar deras liv, hotar det, blandar sig med deras egen förtvivlan över det liv de lever tillsammans.

Alkemistens dotter av Carl-Michael Edenborg

http://www.nok.se/Allmanlitteratur/Bocker/Skonlitteratur/Svenska-berattare/Alkemistens-dotter1/Alkemistens dotter är en historisk äventyrsroman, med inte så lite mystik som ingrediens. Rebis Drakenstierna är den sista i en utvald släkt. Hennes far lär upp henne i alkemins hemliga konster innan sin död, för att hon är den som kan finna de vises sten. Alkemin är förstås huvudpersonen egentligen.

Ett mustigt språk, mycket detaljer och kunskap om ämnet och tiden känns från början i läsningen. Mycket fina miljöbeskrivningar, man känner verkligen dimman, mörkret, kemins dofter. Det är spännande att resa genom Europa med huvudpersonen, och Edenborg förmedlar några fina möten.

Men.. nja. Det blir för konstigt för min smak. Jag har svårt att ta till mig alkemins under och Regis person som den utvalda. Jag känner inte fascinationen som jag tror att Edenborg vill förmedla. För mig blir det för platt och pratigt, det är långt mellan styckena som verkligen engagerar och gör mig sugen att läsa mer.

Tyvärr, jag gillade den inte.

Förlagets text: “Rebis Aurora Drakenstierna föds som den sista i en släkt av alkemister i slutet på 1700-talet och växer upp på gården Hermestorp, där den ständiga röken från athanoren färgar himlen svart. När fadern oväntat går bort lämnas Rebis ensam med en ofattbar hemlighet: hon är utvald att slutföra ett uppdrag som rör hela mänskligheten, och som kommer att förändra världen oåterkalleligt.

Rebis sökande efter släktens hemlighet tar henne ut i Europa och redan från början står det klar att hon motarbetas av dunkla krafter. Resan går till Berlin, via Marstrand och Paris smutsiga hamnar och bordeller. Där möter hon släktens avfälling Andreas, men kan hon lita på honom? Alkemistens dotter bär hela världen på sina axlar och för den utvalda finns ingen plats för tvivel.

Carl-Michael Edenborg är tillbaka med en glödande och sprakande äventyrsroman om alkemi och ideologi, en märkligt modern historisk roman om blind tro, bomber, och kärlekens makt.”

Utan personligt ansvar av Lena Andersson

Ester, Ester… dags igen. 🙂

Boken börjar: Ester Nilsson hade nått den ålder då man blir äldre av att fylla år.

I Utan personligt ansvar av Lena Andersson får vi igen möta Ester och hennes kärlek,längtan och besatthet, nu av Olof Sten, den gifte skådespelaren. Och precis som i den tidigare boken Egenmäktigt förfarande, blir jag irriterad på Ester. Men känner också igen mig och beteenden i min närhet.

Lena skriver som vanligt väldigt bra. Vi känner igen Esters ord och tankar. Hon analyserar skeenden ner till minsta beståndsdel, och låter sedan Ester ändå välja kroppens och längtans väg inte utan vånda. Historien är full av oneliners så mitt i prick, som visar på vägen historien tar..

  • Hon blev isande kall, och när hon blev kall blev han varm.
  • Inget lyser så i neon som den förnekelse ingen har efterfrågat.
  • Rinnande sand för den ena var oftast förtvivlan och elände för den andra.
  • Människor förminskar dem som ber om att bli förminskade.
  • Vid svår törst dricker man även förgiftat vatten.

Vi får ändå förstå att till det Ester gör finns förklaringar djupt inom henne, och hon har lärt sig, visst har hon det. Men hon klarar ändå inte att välja bort. Längtan och hoppet är för stor. Väninnekören är här som vanligt och denna gång med lite mer plats i historien, och försöker ge Ester perspektiv.

Det är lätt att hamna i funderingar kring roller och beteenden. Vem är egentligen Ester, och vem är Olof? Vem är för den delen Hugo? Och när är vem vad? Jag gillar det här. Att få fundera kring relationer på olika sätt. Att känna igen sig och inte känna igen sig. Jag har nog varit både Ester och Hugo, men inte Olof tror jag. 🙂

Den här gången blir slutet annorlunda. Ester sätter ner foten och tar konsekvenserna. Jag tror att vi, som Lena säger, lämnar Ester nu. Hon får klara sig själv framöver. Och det tror jag att hon gör.

Jag kommer att läsa boken igen, helt eller delvis. Hoppas också att få diskutera den i en bokcirkel framöver. Den är diskussionsvänlig!

Förlagets text –

“Ester Nilsson är tillbaka. Och hon har inte lärt sig någonting.

Fem år efter Hugo Rask träffar Ester skådespelaren Olof Sten. Redan vid det första mötet känner hon igen sin kropps reaktion: hon håller på att bli handlöst förälskad. Olof gör ingen hemlighet av att han är gift med Ebba Silfversköld, men börjar samtidigt träffa Ester. De inleder en relation, som samtidigt inte är en relation enligt Olof. För han är ju gift, och säger sig inte ha några planer på att lämna Ebba. Men vad gör han då hos Ester?

 
Ester köper en bil så att hon kan köra Olof kors och tvärs över landet, till teaterföreställningar och kärleksmöten. Somrarna blir outhärdliga för Ester, för på sommaren umgås gifta män med frun. Ester Nilsson har blivit älskarinna. Men Olof Sten är märkligt ambivalent och hoppet om att han ska lämna, det finns där.
 
Utan personligt ansvar är den fristående fortsättningen på Egenmäktigt förfarande. Med skarp blick och mycket humor tar sig Lena Andersson denna gång an älskarinnans roll i vår kultur och de djupt rotade föreställningar som styr tresamheten.”