Etikett: #blogg100bok

Bloggtips – Johannas deckarhörna

Tips om lite andra bloggar jag tycker om, som skriver om böcker. Bara en kort introduktion, så att du blir nyfiken!

Dagens tips – Johannas deckarhörna

Så här säger hon själv:

På litteraturbloggen Johannas deckarhörna står läsupplevelsen i fokus. Den kan vara mångfacetterad, och bygga på såväl de känslor författaren väcker som på stilistisk och skrivteknisk skicklighet, liksom miljöbeskrivningar och hur karaktärer porträtteras. Allt detta väger jag in i de recensioner jag skriver. Betyget jag ger en läst bok är alltid grundat på min personliga bedömning, och självklart står det läsaren av recensionen fritt att dela mina åsikt, eller ha en egen.

Syftet med att blogga om böcker är att sprida läslust och läsglädje, samt att dela detta med alla er andra som uppskattar böcker. Böckerna som jag läser och skriver om kan vara av skiftande typ, både skönlitteratur och fakta, men alltid med en viss förkärlek för det förskräckande.

In och läs!!

Inlägg 84/100 i utmaningen #blogg100

Prisade äro…

Idag delar Svenska Deckarakademin ut 2015 års deckarpriser och samtalar med pristagarna Anders de la Motte och Sara Lövestam.

De la Motte fick förra årets kofot för UltiMatum med motiveringen ”En spännande och intrikat konstruerad modern rövarhistoria”. (Jag har läst och skrivit om den här.)

Lövestams Sanning med modifikation fick debutpriset med motiveringen ”Ett mångbottnat drama med en detektiv som finner mänskliga sanningar snarare än ledtrådar”. (Jag har läst och skrivit om den här.)

Båda böckerna är väl värda att läsa, spännande på helt olika sätt.

Deckarakademin är en obunden organisation som sedan 1971 verkar för kriminalgenrens bästa bl a genom att ge ut antologier med såväl fakta som fiktion och genom att uppmärksamma kriminallitterära förtjänster genom att dela ut ett antal priser. På akademins webbplats kan du läsa mer och även hitta Deckarkatalogen från alla år.

Inlägg 83/100 i utmaningen #blogg100

En syster i mitt hus av Linda Olsson

Det här är fint som vanligt när Linda Olson skriver om relationer och möten. En syster i mitt hus av Linda Olsson är ett familjedrama om svek, sorg, hopp och förlåtelse. som visar hur långt ifrån vi kan vara de som står oss allra närmast. Hur vi kan missförstå och feltolka när vi inte pratar med varandra.

  • “Det ligger en sorts trygghet i att saker och ting förblir detsamma.”

Två systrar som har helt olika minnesbilder av sin uppväxt. Vad händer när de slutligen träffas och deras olika bilder ställs mot varandra?

De båda systrarna Maria och Emma har inte setts sedan begravningen av deras mamma för två år sedan. Nu kommer Emma på besök till Maria i hennes hus i Spanien. Till en början känns deras samvaro ansträngd och obekväm. — Men successivt och trevande djupnar samtalen och minnena från barndomen kommer ifatt dem. Till slut måste de prata om det onämnbara. Om den förlorade systern. Den mest älskade, hon som dog. Och i bakgrunden finns hela tiden deras mamma som en skugga. Alltings början och alltings slut.

Författaren fångar fint de två systrarnas helt olika sätt att tackla livet. Deras oförmåga att till en början se varandra och förstå. Språket flyter fint och vi får framför allt följa berättar jaget, Maria, i hennes funderingar.

  • “För mig innebär att dela bara förlust. Aldrig gemenskap.”

Jag gillar det, det får mig att fundera på mitt sätt att vara och hur jag hanterar mina relationer. Den här berättelsen fångade mig dock inte riktigt lika mycket som hennes övriga, den är lite snävare i sin form.

Jag har tidigare läst de flesta av hennes böcker, jag blev helt tagen av debuten Nu vill jag sjunga dig milda sånger. Så gillar du att läsa om människor, relationer, funderingar, livet, välj någon av hennes. Tack Brombergs för att jag fick möjlighet att läsa och fundera kring just denna.

Låna på biblan, köp hos din lokala bokhandlare eller hos t.ex. Adlibris.

PS. Jag tror jag måste åka till Cadaques i sommar, den lilla spanska byn där boken utspelar sig. Verkar fantastiskt mysigt! 🙂

Inlägg 81/100 i utmaningen #blogg100

Bloggtips – Fiktiviteter

Tips om lite andra bloggar jag tycker om, som skriver om böcker. Bara en kort introduktion, så att du blir nyfiken!

Dagens tips – Fiktiviteter

Om:
Fiktiviteter föddes sommaren 2009 och är sedan dess en blogg om böcker och läsning. Främst. Ibland är det också en blogg om tv-serier eller annat populärkulturellt.

Den fiktiva skribenten heter i verkligheten Helena, är uppvuxen och numera också, efter diverse kringflackande, boende i Värmland (denna litterära pärla till landskap). Jag ägnar tiden åt föräldraskap, biblioteksarbete och ibland någon sorts fritid… Och så en himla massa läsande förstås. Den som inte kan få nog av mig kan läsa mina texter på Kulturkollo också.

Läser: Mycket! Det ska vara mörkt, det ska vara vackert eller skitigt, det ska definitivt gripa tag och gärna göra i alla fall aningens ont.

In och läs, här finns alltid guldkorn att hitta! 🙂

Inlägg 79/100 i utmaningen #blogg100

Vattnet drar av Madeleine Bäck

https://www.nok.se/Allmanlitteratur/Bocker/Barn-och-Ungdom/Ungdom/Vattnet-drar1/Vattnet drar av Madeleine Bäck är en debut. Det här är rått, brutalt, poetiskt och känsligt. Det här är skräck. Och en historia om livet i en bruksort, efter bruket. Med andra ord bruksskräck som Madeleine själv sa på författarfrukosten hos Natur & Kultur här om dagen.

Vilken debut! Vilken historia! Jag är inte förtjust i skräck, väljer vanligtvis inte böcker i den genren. Därför blir jag så glad över mina bokcirklar. De får mig att vidga mina vyer och hitta guldkorn som jag inte skulle hittat annars. Som detta.

Så blir handen iskall. Ytan slutar bölja. Den ändrar mönster. Sipprar fram och upp över hans hand som mjuka istappar. Viktor är för fascinerad för att kunna röra sig. Han ser hur ytan böjer sig och trevar som långa ormar kring hans arm. Trevar över hans hud. Det är vått och bedövande kallt. Och så ser han naglarna.

Kroppen av en kvinna hittas vid Malmjärn i Gästrikland. Har det något med den illegala sprithandeln att göra? Eller stölden av den värdefulla madonnan i Ovansjö kyrka? Något har förändrats i bygden under den här helvetesvarma sommaren. Det känns i själva luften. Som ett elektriskt stråk av begär och desperation. Det som legat dolt i hundratals år har vaknat igen.

Se boktrailern, riktigt snygg!

Jag gillar fortfarande inte skräck. 🙂 Men den här är mer än så. Jag kan liksom “överse” med det övernaturliga (eller egentligen helt naturliga!) i berättelsen, den är så mycket mer än så. Det som fångar mig är berättelsen om bruksorten efter bruket. Berättelsen om människorna och samhället. Vad händer med en bygd i förändring? När bruket, med tryggheten, försvinner? Vem flyr, vem ger upp, vem bygger nytt? Hur ser relationen mellan stad och land ut egentligen?

Och katterna! Glöm inte katterna…

En strålande debut med pricksäkert språk och en ton som sitter som en smäck. Förlaget klassar boken som en ungdomsbok, men jag tycker nog att berättelsen är helt ålderslös. Möjligtvis en nedre gräns på grund av det läskiga. Här kan alla hitta sin historia och beröringspunkt. Vi har kanske alla på något sätt en relation till den lilla orten på landet och vårt samspel med naturen?

Vattnet drar är första delen i en trilogi, Kraften, om en bygd som slits isär och som plågas av ett urgammalt förbund mellan människa och natur. Jag ser mycket fram emot kommande delar.

I morgon bitti bokcirklar vi om boken med författaren på förlaget. Det är Breakfast book club som ger mig möjlighet till gemensamma funderingar. Och som alltid, att få prata med andra om det jag läst är så mycket värt. Det är alltid bra, oavsett om vi tycker lika eller olika!

Låna på biblan, köp hos din lokala bokhandlare eller hos t.ex. Adlibris.

Inlägg 78/100 i utmaningen #blogg100

Halva liv av Qaisar Mahmood

Det här är bra.
 

En debut som ger mersmak. Halva liv av Qaisar Mahmood är en berättelse om integration, att ha sitt ursprung på annat ställe än där man lever och om svårigheten att hitta sin plats, om relationer och om skuld, om själva livet helt enkelt.

  • “En tomhet infinner sig, som om han bara är ett hjärtslag från att tappa allt förstånd, ja hela tillvaron.”

Men jag vill inte göra det enkelt och säga att det just handlar om integration, utan vill vidga det till att det faktiskt handlar om integration. 🙂 Visst är det en berättelse om svårigheten att ha en fot i Pakistan och en i Sverige. Men lika mycket om svårigheten att ha en fot i olika läger, vilka som helst. Staden-landet. Förorten-innerstaden. Jag vill inte begränsa den här berättelsen genom att ställa in den i integrations-litteratur-hyllan, gör inte det du heller. Förlaget väljer kategorin “svenska berättare”, mitt i prick.

  • “Blicken viker inte en tum. En kraftmätning mellan far och son som ska fortsätta i många år har tagit sin början.”

Halva liv är en berättelse om en far och en son, ett då och ett nu, och tråden som löper mellan dem. Om familj och arv, hemligheter och lögner, passion och plikt och den okuvliga mänskliga längtan efter att bli hel.

En son vakar vid sin fars sjukbädd. De har knappt någon relation att tala om. Ändå vet sonen att fadern är den enda som kan förstå honom i den kris han befinner sig i, förskjuten av sin släkt och ensam inför hotet om ett fängelsestraff: samma far som fördömt hans val att bli en ”gora” (vit man) och alltid betonat vikten av plikt, tradition och självuppoffring.

Men skrapar man på faderns ointagliga yta finns hemligheter som binder samman då och nu. I ett svenskt 80-tal lever en pakistansk man ett dubbelliv, med familj i Lahore men kärleken i Sverige. I hemlandet tror man att han lever ett liv i lyx. Det är alltid fest när han kommer hem med nya gåvor och pengar. Många år senare börjar sonen förstå att pappan i själva verket stått längst ner på samhällsstegen och betalat ett enormt pris för sin önskan att ge sina söner ett bättre liv. 

Jag tar till mig känslan i boken, känslan av hemlöshet och rotlöshet. Saknaden av hembygd och sammanhang och vad det gör med människor. Att inte höra hemma i varken födelseland eller nytt hemland. Att få vara med men ändå inte. Hur man väljer att luta sig tillbaka på traditioner eftersom det är den roll som tilldelas en, som man får ta.
  • “Ibland är lögnen kanske det enda sanna.”
Det är lätt att känna igen sig i  den skakiga ungdomen med uppbrott från familj och auktoriteter (som är lika oavsett bakgrund). Och lättnaden i att hitta tillbaka till familjen, bakgrunden, sin historia och inse att den också har en viktig del i framtiden.
När blir man egentligen hel, kan man leva halva liv, eller är det egentligen dubbla? En berättelse som väcker många tankar, klart bokcirkel-vänlig!
Och… sista meningen i boken är helt perfekt! 🙂

Jag har haft förmånen att få läsa Halva liv i förväg. Fått ta del av en fantastiskt historia och komma med förslag på små justeringar för att göra den ännu bättre. (Blir löjligt glad när jag ser mina funderingar omhändertagna i texten!) Tack igen Qaisar för förtroendet! 🙂

Läs bums! Låna på biblan, köp hos din lokala bokhandlare eller på t.ex. Adlibris.eller Bokus.

Inlägg 77/100 i utmaningen #blogg100

Lena Andersson i en box

Jag har läst mycket av Lena A. Och gillar allt. Det betyder inte att jag alltid håller med, men hon får mig att tänka till och reflektera. Det är bra.
Nu kan du som inte testat än få allt i ett. En box fylld av ord som får dig att fundera på rätt och fel, svårt och lätt. Livet helt enkelt.

Lena Andersson har med sina framgångar med de senaste böckerna “Egenmäktigt förfarande” och “Utan personligt ansvar” blivit en av Sveriges mest namnkunniga författare, en som både skapar och deltar i debatten, som prosaist, krönikör och dramatiker. Och så har det varit ända sedan debuten med “Var det bra så?” om den samhällskritiska skildringen av en uppväxt i en Stockholmsförort, över romaner som “Duck City” om en tilltagande ohälsa i ett allt fetare samhälle och “Du är alltså svensk?”, ett nutida Sverige sett genom en flyktings ögon.

Natur & Kultur har samlat ihop ett av de mest betydande författarskapen i vår tid i en pocketbox, med delar som både kan köpas separat och ihop.

Boxen innehåller:
– “Var det bra så?” (1999) 
– “Du är alltså svensk?” (2004) 
– “Duck City” (2006) 
– “Slutspelat” (2009) 
– “Förnuft och högmod” (2011) 
– “Egenmäktigt förfarande” (2013) och “Utan personligt ansvar” (2014)

Köp hos din lokala bokhandlare eller hos t.ex. Adlibris för inte många pengar alls, eller låna delarna var för sig på biblan.

Inlägg 75/100 i utmaningen #blogg100

Sara Stridsberg till akademien

Åh vad roligt! Sara Stridsberg blir ny ledamot i Svenska akademien!
Jag tycker om hennes författarskap även om jag inte läst så mycket. Nu får jag nog ge mig på Darling River som legat läge i “att-läsa-högen”. 🙂
Jag har läst Beckomberga – Ode till min familj (och såklart sett den som teater på Dramaten!)

Jag såg nyligen pjäsen American Hotel på Stadsteatern och läste sedan novellen utgiven av Novellix.

Så här skriver Akademien i sitt pressmeddelande:

Till ny ledamot på stol nummer 13 efter författaren och översättaren Gunnel Vallquist har Svenska Akademien utsett författaren och dramatikern Sara Stridsberg. Hon kommer att ta sitt inträde vid Akademiens högtidssammankomst den 20 december i år.
Sara Stridsberg är född 1972 och bosatt i Stockholm. Hon debuterade med Happy Sally 2004 och fick sedan sitt genombrott, även internationellt, med romanen Drömfakulteten 2006, vilken följdes av ytterligare en framgång med Darling River 2010.
Som dramatiker har Sara Stridsberg främst samarbetat med Dramaten. Detta arbete inleddes 2006 med den uppmärksammade pjäsen Valerie Solanas ska bli president i Amerika och fortsatte med Medealand 2009 och Dissekering av ett snöfall 2012.
Sara Stridsberg gav 2014 ut den prisade Beckomberga. Ode till en familj, som även fick dramatisk form hösten 2015.

Här intervjuar DN.
Lyssna på henne i Lundströmsbokradio, och Sommar.

Inlägg 74/100 i utmaningen #blogg100

Bloggtips – Kulturloggen

Tips om lite andra bloggar jag tycker om, som skriver om böcker. Bara en kort introduktion, så att du blir nyfiken!

Dagens tips – Kulturloggen

Det här är Metta: Kultur-, konst- och litteraturvetare, boknörd, garnsnobb och berättelseälskare.

Här finns inte bara böcker utan också film, TV, konst, hantverk…

In och läs! 🙂

Inlägg 73/100 i utmaningen #blogg100

Författarfrukost på Natur och Kultur

Författarfrukost på Natur och Kultur betyder gofika och inspiration… och en fantastisk utsikt över Humlegården och ännu längre! 🙂

Idag fick vi lyssna till fem författare, sinsemellan mycket olika, i samtal med Yukiko Duke.

Först ut var Lena Ackebo med Världens vackraste man.

Systrarna Mona, pensionerad lärare, och Barbro, hemmafru, har inte mycket gemensamt trots att de vuxit upp i samma familj. Mona är präglad av mörka minnen, Barbro håller fast vid bilden av en lycklig barndom. De få gånger de träffas slutar nästan alltid i gräl och tårar. När Barbro föreslår att de ska åka på en charterresa till Mallorca för att lära känna varandra bättre följer Mona ytterst motvilligt med. Resan får oanade konsekvenser. Mellan dem kommer nämligen Världens Vackraste Man, en ytterst charmerande engelsman som är ägare till Albert’s Hall, som tar Mona med storm och gör Barbro mycket misstänksam. Efter veckan på Mallorca är inte mycket sig likt i systrarnas liv.
En lättläst och fångande bok som snart får en uppföljare som är mörkare i tonen.

Sedan Herbariet av Elin Unnes

Vissa växter går att glufsa i sig, andra är nyttiga i måttliga mängder och ett par stycken kan bota ett sjukt hjärta eller stoppa ett friskt, med bara några milligrams skillnad.
Herbariet är en vetenskapssagobok och odlingsmanual om läkeväxter från slingerkrasse och salvia till mjöldryga och malört. En bok som reder ut både hur man utvinner hydrolat ur lavendelblommor, hur man gör egen absint, och huruvida växter kan se, höra och läsa dina tankar.
Ett gäng pressade favoritväxter och alla de infusioner, macerationer och sprittinkturer som gör deras magi tillgänglig för människan. För som de flesta örtodlare redan vet: Den enes medicin är den andres cocktail.
Och hur är det nu med alla växter omkring oss, hör de allt vi tänker?
Det går också absolut att fundera på om det kanske är så att vi alla är rätt växtaktiga…

Jag var precis som du av Negra Efendic

Jag var precis som du är en personlig berättelse om ett barns väg från tryggheten i byn till ett liv långt borta. Det är en resa förbi vägspärrar och beväpnade män, där en svettig barnhand håller hårt i 50 skrynkliga tyska D-mark. Det är ett liv av väntan, oro och matpaket från Röda korset. Och till sist en lång bussresa till ett land i norr, där alla äter knäckebröd och där man ändå inte ska stanna. Eller?

Hur är det att komma som främling till ett land där så många inte vill ha en där? Hur är det att förväntas bli något annat mänsklig i väntan på tillåtelse att få fortsätta sitt liv? En berättelse om hur det kan vara i världen, en värld som

Vattnet drar av Madeleine Bäck

Så blir handen iskall. Ytan slutar bölja. Den ändrar mönster. Sipprar fram och upp över hans hand som mjuka istappar. Viktor är för fascinerad för att kunna röra sig. Han ser hur ytan böjer sig och trevar som långa ormar kring hans arm. Trevar över hans hud. Det är vått och bedövande kallt. Och så ser han naglarna.
Kroppen av en kvinna hittas vid Malmjärn i Gästrikland. Har det något med den illegala sprithandeln att göra? Eller stölden av den värdefulla madonnan i Ovansjö kyrka? Något har förändrats i bygden under den här helvetesvarma sommaren. Det känns i själva luften. Som ett elektriskt stråk av begär och desperation. Det som legat dolt i hundratals år har vaknat igen.

Vattnet drar är första delen i en trilogi om en bygd som slits isär och som plågas av ett urgammalt förbund mellan människa och natur. Och vad händer med människorna när bruket läggs ner och man är tvungen att klara sig själv?

Och sist men inte minst De försvunna böckernas bibliotek av Kristoffer Leandoer
Lyssna! Hör du? Ett mummel, ett sorl, ett gällt skrik.
Det är böckerna som pratar. Varenda en av dem. Ett antikvariat på rätt sida floden. Lukten av papper och uttorkat skinn, bortnötta förgyllda bokstäver, halvfranska band. Dammet som sakta virvlar i solen …
I de försvunna böckernas bibliotek är det tystare, men om du lyssnar noga kan du fortfarande uppfatta rösterna. Vår berättare är en före detta antikvariatsarbetare och förlagsredaktör; den siste läsaren av författare och verk som fallit i glömska. Minns du den franska symbolisten Aurélien de Kempff? Inte? Hur är det med Sol B. Johnson, vietnamveteranen som skrev hårdkokt om våld, hämnd och rättvisa, och den geniförklarade unge norrlänningen Jon Lundström som idoliserade honom?
I dag är ingen av dem läst; deras böcker är meddelanden som upphört att gälla. I tretton sammanlänkade berättelser söker vår berättare upprätta en rad bortglömda författarskap och tar samtidigt med oss på en vindlande resa genom litteraturens och läsandets historia.

Men hur är det egentligen… är detta böcker och författare som finns, eller som vi har hört finns och gör levande genom vårt återberättande? 🙂

Det här är en bok som ska läsas sakta och försiktigt, med eftertanke. En bok är just bara en bunt papper till någon läser den, och speglar sig själv i berättelsen.

Böcker är vårt kollektiva minne, som vi inte bör välja bort. Alla sorter får finnas och allt kan hända. Tar vi bort delar förlorar vi helheten och sammanhangen. Som Kristoffer sa, om man tar bort en stormvind ser människorna som lutar sig mot vindbyarna rätt tokiga ut…

Alla dessa böcker vill jag läsa! Gör det du med!

Inlägg 71/100 i utmaningen #blogg100