Etikett: Norstedts

Priser och utmärkelser – N

N som i Norrlands litteraturpris

Norrlands litteraturpris är ett litterärt pris som utdelas av Norrländska litteratursällskapet (tidigare Norrländska författarsällskapet). Priset instiftades 1973 och kallades fram till 2008 för Rörlingstipendiet efter författaren och journalisten Arnold Rörling. Sedan 2014 utdelas ytterligare ett pris för barn- och ungdomslitteratur. De båda prisen utdelas i augusti varje år till “ett lovande författarskap med norrländsk anknytning”. Priset är på 10 000 svenska kronor .

Katarina Kieri har tilldelats Norrlands litteraturpris 2016 för sin roman Vårt värde.

“Närmast rastlöst driver Katarina Kieri fram en berättelse i vi-form, om en generation som kilats fast mellan ytterligheter: varken bybo eller stadsbo, allvarsam eller svamlig, modern eller från det förflutna, stolt eller skamsen. Det är en roman som på samma gång styrker identiteten som ständigt ifrågasätter den, präglad av det tornedalska, men bestulen från det finska språket och i kollision med det moderna livet i staden. Av tomrummet som skapas formar Kieri ett träffsäkert tidsdokument om ett barn till tornedalingar i deltidsexil.”

Detta är inlägg 51 av 100 i utmaningen #blogg100

Norrlands Akvavit av Torgny Lindgren

Det här är en berättelse om tre mer eller mindre tillfälliga besökare i det innersta av Västerbotten: konung Karl den femtonde, Jesus Kristus och den utlevade väckelsepredikanten Olof Helmersson.

Olof Helmersson, 83, som efter femtio år återvänder till Nedre Avabäck i inre Västerbotten. Och så får vi höra om ett synnerligen rart brännvin.

Det här är också en berättelse om den trakt som jag känner är en del av min hembygd, vad det nu kan vara. Jag har inte rötter där men tillbringade tid där i en viktig tid av mitt liv. När jag bildade familj. Kanske är man då lite extra mottaglig för att adoptera en hembygd? Jag gjorde det i alla fall. 🙂

 “Jag var pastor i Nedre Avabäck, sade Olof Helmersson. Det var jag som vållade de sista stora väckelserna. Jag predikade i alla de sju församlingarna. Mellan nittonhundraförtisju och nittonhundrafemtifem omvände jag fyrahundrasexton själar i de här trakterna. Några av dem två gånger. Fanns det så många själar? Ja, de fanns.”

Att få följa Olof Helmerssons vingliga cykelfärder genom bygden. Hans övertygelse och målmedvetenhet som sakta mattas av vart efter han möter människorna. Människorna som skapat sina egna liv och inte vill bli ofrälsta så lätt. Och möter, det är nyckelordet här.

Det är milt och fint skrivet, det är långsamt och eftertänksamt, det är Torgny Lindgren. Åh vad jag tycker om det här. Trakten, språket, människorna. Läs bums om du inte redan gjort det!!

Ps. Gammal Norrlands Akvavit är den allra bästa snapsen! Ds. 

Låna på biblan, köp hos din lokala bokhandlare eller hos t.ex. Bokus eller Adlibris.

Detta är inlägg 29 av 100 i utmaningen #blogg100

Det är natten av Karolina Ramqvist

“Att vilja träffa en författare för att man tycker om det han skriver är som att vilja träffa ankan för att man tycker om ankleverpastej.” Så skriver Margaret Atwood om författarroll och skrivande.

Det här är en liten pärla till bok som får mig att tänka efter, och kanske förstå lite hur det kan vara att vara författare.

Karolina Ramqvist ger oss en väldigt personlig liten essä om författarskapet och offentligheten: Det är natten. 

Jag tycker mycket om författarens övriga böcker och det här ger mig lite inblick i vad som kan finnas bakom. Men också mycket förståelse för hur svårt det kan vara att lämna i från sig en bok, och känna sig tvungen att prata om den.

Underrubriken till essän lyder ”Författaren och den som skriver”. Också den vilar mot ett citat. Den här gången av Bodil Malmsten: ”Det är inte som författare jag skriver det här – medan jag skriver, skriver jag. Författare kommer efteråt. Under skrivandet är jag en som skriver, var och en som skriver är det – var och en för sig.”

Det är allvarligt, omsorgsfullt och insiktsfullt skrivet. När det tar slut vill jag läsa mer.  

Läs den! Låna på biblan, köp hos din lokala bokhandlare eller Bokus eller Adlibris.

Detta är inlägg 27 av 100 i utmaningen #blogg100

Årets Stockholm läser-bok

En stad, en bok. Varje år väljs en bok ut som helt eller delvis utspelar sig i Stockholm eller är skriven av en författare med tydlig Stockholmsanknytning. Inom Stockholm läser anordnas bokcirklar, författarsamtal och andra evenemang med anknytning till den utvalda boken. Läs mer om aktiviteterna här.

Årets Stockholm läser-bok är Sodomsäpplet av Bengt Martin!

Så här lyder juryns motivering: ”När Sodomsäpplet kom ut 1968, var det den första skildringen i svensk litteratur av en ung homosexuell man. Vi får följa Joakim Mander och hans upplevelser av att vara homosexuell i Stockholm på 1940-talet, hur det kändes att alltid hamna fel, att förföljas och kränkas. Bengt Martin (1933–2010) skrev uppriktigt, sanningsenligt och med mycket erfarenhet i orden. Kring ett tungt och tabubelagt ämne fick han till en lätthet som gav berättelsen vingar. Nu låter vi den flyga igen.”

Sodomsäpplet handlar om Joakim, sexton år, som lever ett dubbelliv: det ensamma livet med modern som han hela tiden är på sin vakt inför, och livet med den tio år äldre Nick som tycker att Joakim är för komplicerad. Joakim tvingas in i ohållbara lögner och känner sig ständigt iakttagen. I ett desperat försök att “bli normal” misslyckas han i ett närmande till flickan i gårdsrummet, Maria.

Boken utkom första gången 1968, under den tid då homosexualitet fortfarande klassades som en sjukdom. Nu ges den ut igen, med ett nyskrivet förord av Johan Hilton.

Låna på biblan eller köp hos din lokala bokhandlare eller till exempel Adlibris eller Bokus.

Sov du lilla videung av Cilla och Rolf Börjlind

Spänning! Sov du lilla videung av Cilla och Rolf Börjlind är den fjärde delen i serien om Olivia Rönning och Tom Stilton. Jag har inte läst de tidigare men sett den första, Springfloden, som serie på SvT.

Det här är spänning och realism mitt i nutiden. Vi hamnar mitt i flyktingströmmarna och hjälpaktioner på Stockholms centralstation. Vi får se barn försvinna och mördas, barn som inte syns som inte finns.

Verkligheten blir påtaglig mitt i polisromanen. Jag har stått där på centralen, mina vänner har tagit hand om flyktingar, ordnat mat och boende, pratat och tröstat.

Som Lotta Ohlsson säger i DN: Det är som att Börjlinds står mitt i samtidens stora problem, och lyckas dra ut essensen: Det finns förfärlig ondska på sina håll, och människor som vill göra andra illa. Det finns också en rad små enskilda skurkar som bara stöder ondskan för egen vinning. Men det finns också ett otal goda människor, som allt mer lär sig samarbeta.

Och det är trots allt de goda vi bör fokusera på i verkligheten.

Det är vasst och snyggt skrivet. Spännande mitt i allt det hemska och sorgliga. Bra helt enkelt. 

Cilla & Rolf Börjlind debuterade som deckarförfattare 2012 med Springfloden, den första boken om Tom Stilton och Olivia Rönning. Den och de två följande delarna, Den tredje rösten och Svart gryning, har givits ut i ett tjugotal länder.

De är dessutom Sveriges mest erfarna manusförfattare och förutom tv-filmatiseringen av Springfloden från 2016 ligger de bland annat bakom serier som Graven och Morden och tjugotalet Beckfilmer.

Låna boken på biblan eller köp den hos din lokala bokhandlare, eller hos Adlibris eller Bokus.

Århundradets kärlekskrig av Ebba Witt-Brattström

Så, den ena delen av ett drama, Århundradets kärlekskrig av Ebba Witt-Brattström. Jag har tidigare läst Horace Engdahls Den sista grisen och skrivit om den här på bloggen.

Det här är Witt-Brattströms debut och en skönlitterär bok, klassad som poesi på biblan.

Men det är väldigt svårt att bortse från att det handlar om två kända personer som helt uppenbart skriver om varandra, sig själva och ett havererat äktenskap. Eller. Båda skriver kanske mest om honom. Och bara det kan ju vara rätt irriterande.

Formen i Århundradets kärlekskrig är samlade aforismer där ett samtal pågår. Han säger: och Hon säger. Och det är inte lite de säger. Hatet, ironin och sarkasmen dryper av orden mest hela tiden, och plötsligt i korta glimtar kommer mjukhet och längtan. “Jag kan inte leva utan dig.”

Två röster: en kvinna och en man som levt tillsammans i ett halvt liv. Genom orden hörs de sista, bultande hjärtslagen i en gemensam tillvaro.  Det som en gång var stor kärlek har vänts till långdragen kamp.

Språket är så klart strålande. Formuleringarna skarpa och kopplingarna till litteraturen roande, om än utmattande. Jag kommer säkert att återkomma till meningarna då och då.

Men det blir för mycket. Jag kan inte relatera till det här. Det känns inte, det är snygg formuleringskonst och rätt blinkningar med stor litteratur. Det är inte vånda, sorg, ilska, tårar. Förutom några få gånger då sorgen bryter igenom hatet…

Jag undrar så klart vad hon har velat säga med denna bok. För det kan väl inte bara handla om att skriva av sig? Eller hänga ut mannen?

Ikväll pratar jag om den med en bokvän, det ska bli spännande att höra vad hon tycker! 🙂

Låna den på biblan, eller köp hos din lokala bokhandlare eller kanske hos Adlibris eller Bokus.

Dags att börja läsa…

Jamendåså, lite nomineringskvällsbaksmälla… men har nu samlat mig och är redo. Böcker på väg med posten, dags att börja läsa de nominerade.

Med  risk för att bli tjatig… de nominerade till Augustpriset i klassen Årets svenska skönlitterära bok är:

Jag har redan läst Aftonland som jag tyckte mycket om, läs om den här.

De övriga blir kommande veckors utmaning. De polyglotta älskarna och Välkommen till Amerika har jag redan sneglat på. Det blir bra och intressant läsning tror jag. 

Eländet har jag ingen koll på alls, men efter lite googling så tycks det mig också bli en fin läsning om än kanske lite “svår”?

När det gäller dagboken.. den lååånga (En dramatikers dagbok 2013-2015, 1600 sidor) så känner jag mig sval. Det är alldeles för mycket bok, för långt, för.. ja, “för” helt enkelt. Men jag läser såklart, i alla fall översiktligt. 🙂

Och poesin! djupa kärlek ingen av Ann Jäderlund. Där räknar jag med känslor, njutning och överraskningar. Jag läser alldeles för lite poesi, och tar till mig tillfället att bättra på det.

Som sagt, några veckors läsning stundar och njutning såklart. Att få ta del av det bästa är ju aldrig fel. Vad jag tycker om det hela får ni veta framöver.. 

Nu vet vi!

Ja, nu vet vi. Stor presentation av de nominerade till Augustpriset med direktsändning från Kulturhuset.

Och vi har redan stött och blött en del i sociala medier. Varför nominerades inte den eller den? Åh, vad roligt, DEN som är så bra! Men den där är ju bättre än den där. Om stötandet och blötandet lär fortsätta en månad, fram till den stora prisutdelningen. Då Årets skönlitterära svenska bok väljs ut.

De nominerade till Augustpriset i klassen Årets svenska skönlitterära bok

Inget vidare gissat för min del… hade bara Aftonland i min lista. Så kan det vara, det finns ju så mycket bra böcker! Och jag är glad över att få göra nya bekantskaper. Det är som i bokcirkeln, när andra väljer ger det mig möjlighet till att hitta nytt och spännande som jag inte skulle valt själv.

Men jag kan ju säga som jag nog sagt de senaste åren, pratar vi Albert eller August? 😉 Albert Bonniers förlag toppar förlagslistan överlägset i år igen. Är de så att de är överlägset bäst, skickar in flest till nominering, eller väljer vi smalt? Vem vet…

När det gäller Fackboksklassen är jag lite extra glad över att Niclas Orrenius Skotten i Köpenhamn, Albert Bonnier förlag, blev nominerad, den tror jag mycket på . 

Och i Barn och ungdomsklassen blev jag lite smått förälskad i Djur som ingen sett förutom vi, Ulf Stark & Linda Bondestam, Berghs Förlag. En underbar liten bok om Eskaloppen, Celansetten, Smygeln, Vadfisken och många fler. Det här blir en julklapp till barnbarnet och mig.

Så nu är det bara att läsa och läsa och läsa! 🙂

De nominerade 2016

    En bokbloggar-gissning

    Ja, hur i hela friden ska man kunna välja bland alla fantastiska? Det här med priser är inte lätt.

    147 böcker har skickats in till Augustpriset i år i den skönlitterära klassen. Hur många som faktiskt givits ut under det senaste året har jag ingen aning om…

    Av de 147 väljer juryn ut sex stycken som nomineras till priset. Sex av 147 av tusentals. Och slutligen EN vinnare. Årets svenska skönlitterära bok. Det är stort och jag är säker på att vinnaren kommer att jubla och glädjas.

    Vad tror jag då? Här kommer mina gissningar:

    Jag baserar gissandet på min egen läsning och det jag läst om dem. Aftonland har jag läst och skrivit lite om i bloggen. De försvunna böckernas bibliotek skrivs om inom kort.

    Århundradets Kärlekskrig, Stormen och Störst av allt är jag mitt i. Det är natten ligger hos postombudet för avhämtning. Jag har att göra…

    Eller så blir det några helt andra!

    Vi får väl se, på måndag kväll vet vi. Den 24 oktober är det stor baluns på Kulturhuset med avslöjande av de nominerade. Du kommer väl?

    Ödesgudinnan på Salong d’Amour av Anna Jansson

    Jag tycker om Anna Jansson, hennes kriminalromaner och karaktären Maria Wern. Hur skulle det då bli att stifta bekantskap med samma författare i en helt ny genre och ny huvudperson.

    Tja, för att vara ärlig, inget vidare.

    I Ödesgudinnan på Salong d’Amour har Anna Jansson skapat en ny karaktär, frissan Angelika, som med liv och lust agerar äktenskapsmäklerska i Visby. Men kanske mest funderar över hur hon själv ska finna kärleken.

    Så här beskriver huvudpersonen Angelika sig själv: På Södertorg i Visby ligger Salong d’Amour. När du kommer in på min frisersalong och jag frågar: “Vad kan jag göra för dig?” menar jag inte bara ditt hår. Jag menar: “Vad kan jag göra för dig i ditt liv?”

    Det blir för käckt, för hurtigt, för flamsigt. För mycket för mig helt enkelt. Det känns som att författaren verkligen vill ta ut svängarna och få med allt som tänkas kan av roligheter. Som kontrast till hennes tidigare berättelser. Och mitt i allt det roliga och käcka har hon lagt in allvarliga resonemang och moraliska pekpinnar som känns lite malplacerade. Jag förstår inte riktigt hur hon tänkt med boken, vem hon vänder sig till?

    Den faller mig inte riktigt i smaken, men visst, det är lättläst och småkul emellanåt. Jag ska bokcirkla om den ikväll, det ska bli roligt att höra hur mina medläsare uppfattar den!

    Vill du köpa gör det hos din lokala bokhandlare eller t.ex. Adlibris eller Bokus.