Etikett: Bonniers

En liten värld av Åsa Hellberg

Det här är feelgood. Tror jag. 🙂

Som förlaget beskriver “en resa fylld av kärlek, sex, vänskap och skratt”. Och så är det, en masse! I centrum står mogna kvinnor, vilket ju får sägas är väldigt sympatiskt. Det är lätt att känna igen sig i situationer och känslor boken igenom. Många människors öden vävs samman på ett lättsamt och trevligt sätt, det är lättläst och fångande, lite svårt att lägga ifrån sig.

Jag tycker dock att historien hade vunnit på något färre karaktärer och historier. Nu blir det emellanåt nästan förvirrat hur allt hänger ihop och en händelse leder till det andra i annat sammanhang. Det känns som att författaren velat klämma in allt för mycket i en enda bok. Jag hade gärna läst en bok som fokuserade mer på en av personerna, och få komma henne lite närmare in på livet och låtit de andra vara mer av bifigurer.

Det här är en bok som inte kräver så mycket. En bok för solstolen, pendeltåget, för minutrarna på kvällen. Och det är inte dåligt. Men den gav mig inte så mycket som stannar kvar.

Förlaget skriver: – Häng med på en resa fylld av kärlek, sex, vänskap och skratt. En liten värld av Åsa Hellberg är en varm och underhållande feelgoodroman med mogna kvinnor i huvudrollerna.

Har man ingen reskamrat får man väl följa efter någon som är på väg till Arlanda, tänker Elsa, 70-årig änka som inte längre vill sitta ensam i Farsta. I smyg förföljer hon slumpvis utvalda personer och hon hinner komma till både Västerås och London innan den riktigt stora resan står för dörren.

Isabella, före detta filmstjärna, blir fortfarande igenkänd för sitt vackra ansikte. Vid 50 står hon i ett vägskäl och funderar på vad hon ska göra av sitt liv. Ska hon sälja sitt framgångsrika företag, ska hon flytta utomlands, ska hon någonsin våga öppna sitt hjärta för en man igen?

Carina, Isabellas färgsprakande väninna, bor i England och blev nyligen lämnad av sin man för en yngre talang. När allt vänds upp och ner drar hon med sig Isabella in i ett nytt projekt: de ska bo och arbeta tillsammans på den engelska landsbygden.

Slumpen, eller om det kanske är ödet, för samman Elsa med Carina och Isabella och de tre kvinnorna får stor inverkan på varandra. Alla försöker de hitta nya vägar i tillvaron, men det är betydligt svårare att förändra sig själv och sitt liv än de trodde.  

Författarsamtal – Linda Olsson

Idag berättade Linda Olsson om sin nya bok I skymningen sjunger koltrasten på Akademibokhandeln, Mäster Samuelsgatan.

Jag stötte på Lindas författarskap genom hennes bok Nu vill jag sjunga dig milda sånger. Det var titeln som lockade mig. Så poetisk och lockande. Då, visste jag inte att det var en strof ur en dikt av Karin Boye. Jag tyckte mycket om den boken. Jag kan också tipsa om novellen De blå skorna, Novellix. En liten pärla.

Linda berättade om lite om sitt skrivande. Egentligen tycker hon inte att det är särskilt roligt utan svårt och ångestskapande, berättade hon. Varför, undrade då förstås en läsare i publiken. Eftersom jag måste och inte kan tänka mig ett liv utan skrivande, blev svaret. Och det är väldigt skönt efteråt när allt är färdigt och boken utgiven. 🙂

Hon är bosatt på Nya Zeeland men är ofta i Sverige på längre besök eftersom hon har ett av ina barn här och barnbarn. Två barn med barnbarn på Nya Zeeland. En inte helt lätt tillvaro. Hade jag kunnat bestämma hade jag flyttat hit allihop till Sverige, jag är nog trots allt en europé, sa hon.

Hon började sitt författarskap genom att skriva på engelska, och sedan bli översatt till svenska. Men nu skriver hon själv på båda språken. Samtidigt! Ett omständligt sätt att få fram en text men det fungerar bra för henne. Det började med att hon fick rådet att testa att skiva på det andra språket när hon kört fast, och på den vägen är det. Det som är lite intressant är att det blir två lite olika historier. De är tvillingar, men inte enäggstvillingar, som hon sa. När böckerna nu ges ut på andra nordiska språk, kommer de att översättas från den engelska versionen!

Linda avslutade genom att läsa några sidor ur boken. Och efteråt ringlade kön lång mellan bokhyllorna.

Jag återkommer med en recension framöver… 🙂

Americanah av Chimamanda Ngozi Adichie

Nu har jag sent om sider läst klart Americanah av Chimamanda Ngozi Adichie. Kanske sist av alla. 🙂

“Ifemelu och Obinze blir kära redan i tonåren i Nigeria. Hon får ett visum för att studera i USA, och meningen är att han ska följa efter. Men attacken mot World Trade Center kommer emellan. Män från afrikanska länder får ännu svårare att ta sig dit.

Det går bra för det mesta bra för Ifemelu, hon får vänner och har förhållanden, och startar en en uppmärksammad blogg om öppen och dold rasism i USA. För aldrig har hon varit så medveten om begreppetn ras som där. Obinze reser till Storbritannien men kastas ut för att han saknat papper. Till slut går det bra för honom också. Väldigt bra. Han blir en rik man i det demokratiska Nigeria, gifter sig och får barn.

När Ifemelu återvänder hem är det oundvikligt att de återupptar sin förbindelse. Där ställs de inför sitt livs svåraste beslut.” – Förlagets text

Det här är en historia som berörde mig och oroade. Ifemelus liv är för mig främmande och annorlunda, så mycket att jag ibland har svårt att förstå henne. Men, efter att ha läst kanske jag förstår lite bättre. Det är också en rolig historia med många leenden.

Hon öppnar ögonen på oss genom att väldigt tydligt peka på att ras spelar roll, stor roll. Allt annat är skitsnack. Hon listar tio frågor i ett av sina blogginlägg, och kan man med gott samvete svara nej på dem åtnjuter man vitt privilegium. Det blir sorgligt tydligt att det finns många människor som svarar ja på många av frågorna.

Det är lätt att tänka “jaja, det där är USA, det är inte så här”. Tyvärr känner jag tydligare och tydligare att det faktiskt är likadan här. Vi är inte så toleranta som vi tror.

En mening som fastnade i mitt minne: “.. i tredje världen ser man framåt, vi tycker om det som är nytt, för vi har det bästa framför oss, medan i västvärlden har man det bästa bakom sig och därför måste de göra en fetisch av det förgångna.” (om hus, att renovera gammalt eller bygga nytt) Detta kopplade väl ihop de funderingar kring kulturarv jag har. Intressant!

Det här är en bok som man vill diskutera! Så många saker som bubblar upp, frågor och funderingar. Som tur är ska jag få göra det i min bokcirkel framöver. 🙂

Sammanfattat, ett mycket bra bok! Välskriven, rolig, intressant och oroande! Ser fram emot att läsa mer av henne.