Nu har det varit väldigt tyst här ett tag pga anledningar…
Två nobelpris i litteratur. Snart Augustprisdags.
Det är dags att starta igen. 🙂
Här är det lite tyst som du kanske märkt. Det beror inte på att jag INTE läser! 🙂
Jag är mitt i köp och sälj av bostäder vilket har tagit all min tid och kommer att fortsätta göra det än ett slag.
Dessa har jag läst än så länge i år:
Sommaren pågår. Solen skiner och jag läser en hel del. Bloggar däremot inte, inser jag. Sorry vänner.
Men det kommer. Ha tålamod. 🙂
Har bland annat läst eller läser:
Jaha. Jag skulle INTE köpa något. Bara titta. Men så blir det ju aldrig, de ligger där och lockar på mig. Tur att har redan har läst så många av de som finns på rean, annars hade det blivit tungt att bära! 🙂
Några barnböcker blev det förstås, till lilla goa barnbarnet.
Två klassiker i pekboksformat, Hej sa Petronella och Det var så roligt av Lennart Helsing.
Bondens djur med knappar att trycka på. Alltid roligt!
Och så en riktig goding En liten skär och alla bråkiga brokiga av Stina Wirsén. “En efterlängtad antologi full av bångstyriga berättelser om färger, former, humör, motsatser, läskigheter och kanske en och annan karamell.” Jag kanske får spara lite på den men det är den värd. Läser själv så länge.
Och så till mig själv…
Den färglöse herr Tazaki av Haruki Murakami.
Jag har inte läst något av Murakami, så det är väl dags. 🙂
“Tillsammans med fyra vänner, två pojkar och två flickor, ingår Tsukuru Tazaki i en grupp som bestämt sig för att vara nära vänner livet ut. Men när han kommer hem från universitetet en dag blir han varse att han inte längre är välkommen i gruppen. Något har förändrats i grunden men ingen vill eller kan berätta vad som har hänt. Uteslutningen blir ett trauma som följer honom genom livet. När han flera år senare möter Sara och förälskar sig i henne berättar han om sveket och hur det alltid plågat honom. Hon uppmanar honom att söka upp vännerna från skoltiden för att ta reda på vad som faktiskt hände den gången.”
Löwensköldska ringen och Charlotte Löwensköld av Selma Lageröf
Den här har jag funderat på länge. Jag har liksom missat den. För många år sedan var jag på jobb i Prag och satt bredvid en kvinna på en middag. Vi kom att prata om böcker (så klart!) och hon var lyrisk över just Löwensköldska ringen och jag fick skämmas som inte läst den. Men nu så…
Plötsligt knackar det på dörren av Etgar Keret
Det här blir roligt! 🙂 “The New York Times har utnämnt Etgar Keret till One of the most original writers of his generation. I den här lekfulla, underfundiga och galet roliga novellsamlingen visar han varför. Här skildrar Keret det vardagslivets absurditeter som ingen annan.”
New York Trilogin av Paul Auster
Nej. Jag har inte läst den. Det verkar som en borde. “Tre berättelser, tre historier som blandar deckargenrens rekvisita med den moderna romanens identitetsproblematik. Tillsammans utgör de Paul Austers klassiker New York-trilogin, en redan mytomspunnen milstolpe i den amerikanska samtidslitteraturen.”
Det finns hur mycket som helst att fynda på rean… passa på. Kanske helst i din lokala bokhandel. 🙂
Har försökt sätta mig på händerna. Gå omvägar. Ignorera.
Men det är lite härligt med bokrean trots allt. Att gå runt och titta, bläddra, sukta. Dessa högar med böcker, pallar med massor, de små undangömda i liten upplaga. Kanske inte nödvändigtvis köpa. Många av gobitarna har jag redan i mina hyllor hemma, glad för det. Det kunde annars blivit väääligt dyrt.
Det blev bara några.. jag skulle inte, men ja. 🙂
Alltså! Vilka titlar. Älskar’t!
Det blev förstås en liten barnbok också. Herregud jag är ju farmor!
Klickar snart hem dessa också:
Jaa, hörrni.
Slutet på 2014 gick inte i läsandets tecken för min del. Och inte början på det nya heller. Jag har inte läst en rad, inte en enda under min julledighet!
Jag och mina kära har varit sjuka i omgångar från julaftonskvällen, vilket helt enkelt inte gett tid och lugn för läsning. Så kan det vara.
Resten av det gångna året har det dock blivit en del läst. Inte så mycket som tidigare år, men jag känner mig nöjd. Många fina läsupplevelser! Året har ju också innehållit andra saker som tagit min uppmärksamhet. Nytt barnbarn och ny käresta, till exempel. 🙂
Jag kan mycket väl ha glömt någon titel i min lista över lästa böcker, eftersom jag inte är så systematisk i listandet. Här har jag kanske ett lämpligt nyårslöfte, om en ska hålla på med sådant. 🙂
På det nya året tänkte jag, förutom de böcker som kommer i mina cirklar, ägna mig åt att börja läsa de böcker som är nominerade till Sveriges Radios romanpris. Det kan bli en lagom utmaning som jag kan hålla!
Den andra kvinnan av Therese Bohman
Psykodrama av Magnus Dahlström
Kalmars jägarinnor av Tove Folkesson
Timme Noll av Lotta Lundberg
Kafkapaviljongen av Tony Samuelsson
Twist av Klas Östergren
Lyssnarjuryns diskussioner om böckerna börjar sändas i P1 måndag 2 mars klockan 14.03 2015 och pågår hela veckan. På fredagen avslutas Romanpris-veckan med en finalsändning då segraren tillkännages.
Javisstja. 2014 års lästa böcker!
Resultatet i EU-valet lämnar efter sig en hel del funderingar. Hur kan det vara så att fler och fler människor väljer att rösta på främlingsfientliga/rasistiska/nazistiska partier, att välja hat, intolerans och ojämlikhet? Det är svårt att förstå.
Nu är det viktigt att ta debatten. Att välja inkludering och öppenhet. Att välja att se människor och gilla alla. Faran i tider som dessa är alltid att vi inte ser våra medmänniskor. Att vi klumpar ihop och fjärmar oss. DET får inte hända.
Jag insåg plötsligt att jag utan att tänka på det haft en röd tråd i mitt läsande på senare tid. Berättelser som på olika sätt utspelar sig i tiden kring andra världskriget och efter. Hur påverkas människor? Hur ska vi kunna förstå och minnas? Varför.. den eviga frågan varför?
En kort kanon att välja, för att öppna ögonen något lite mer..
Barnmorskan av Katja Kettu
– En berättelse som utspelar sig 1944-1945 i Petsamoområdet i norr, där Finland, Norge och Ryssland möts. Det är strax före Lapplandskriget. Barnmorskan möter SS-officeren och faller handlöst. Detta är en roman om krig och kärlek i en miljö som sällan skildras. Språket är rikt, mustigt och egensinnigt.. äckelrealism!
Jag heter inte Miriam av Majgull Axelsson
– Den romska flickan som skickas till Auschwit och Ravensbrück. Som överlever, förmodligen delvis på grund av att hon byter till judisk identitet. Hur hon fortsätter att överleva i Sverige under efterkrigstiden genom att anpassa sig. Men på sin 85:e födelsedag kan hon inte lägre förtränga. Hon heter inte Miriam. En makalös berättelse om ett folk som inte synts. En berättelse som drabbar och dröjer sig kvar långt, långt efter sista sidan.
Ett kort uppehåll på vägen från Auschwitz av Göran Rosenberg
En berättelse om en resa, från Auschwitz till Södertälje. Rosenberg beskriver sin fars öde, och det är gripande i sin detaljrikedom och känsla. “Vägen från” är ett mirakel, men vad innebär det att höra hemma? Hur kan man glömma dem som inte fick resa? Hur kan man hantera den ljusa framtiden, när dåtiden är mörker?
Hägring 38 av Kjell Westö (precis börjat läsa)
Helsingfors 1938. Adolf Hitlers expansionspolitik väcker både vrede och beundran, inte minst i den så kallade Onsdagsklubben i Helsingfors. Det är ett informellt diskussionsforum, som består av några gamla vänner till advokaten Claes Thune. Forumet är lika mycket en ursäkt för att supa ihop som för att prata politik, men detta år är det tydligt att Europas splittring också är Onsdagsklubbens, och Claes Thune börjar ge upp om dess framtid.
Oj, så kan det bli ibland. Nästan två månader sedan. Den första skyller jag på mycket annat runt omkring, den andra har jag vari konvalescent efter en cykelolycka.
Jag stupade på grusväg, styret ställde sig på tvären det tog stopp och jag fick styret i magen och for rakt över cykeln och vidare via några kullerbyttor. Ambulans, massor av trasigt i buken, akut operation och en och en halv vecka på sjukhus. Hemma nu och försöker hitta tillbaka till livet. Fortfarande en hel del smärta att hantera och dessutom påverkad av allt smärtstillande. Inget höjdarläge. Men det ger sig…
Idag har jag avplåstrat mitt ärr på magen, 25 agraffer = ett ärr från bröstbenet till nedanför naveln. Det är första gången jag råkat ut för en olycka och opererats. Ärret känns verkligen inte okej. Det känns helt främmande och det kommer att ta ett tag att vänja sig. Men ärren och erfarenheterna formar mig ju som människa. De tillhör mig nu och det gäller att förhålla sig bara.
En sak som denna får en förstås att tänka efter lite också. Vad är viktigt i livet? Bra att fundera på ibland. Jag känner inte att det är något statiskt, det finns många saker som är viktiga. Just nu fokuserar jag på min hälsa och att läsa. Det är ungefär vad jag orkar. Och jag hoppas att kunna vara lite flitigare här på bloggen.
Här är en bild från cykelturen.. innan.
En fantastisk tur på Sörmlands småvägar.
Jag kommer inte att ge upp cyklandet!
En influensa kom ivägen…
Ligger ohjälpligt (?) efter med spännande uppdateringar till er. Ska försöka ta tag i saken inom kort.
Hav förtröstan!