Rörelsen. Den andra platsen av John Ajvide Lindqvist – del 1

Jag har inte läst något av John Ajvide Lindqvist tidigare. Jag tycker inte om att bli rädd. Så detta blir en utmaning!

Rörelsen. Den andra platsen börjar harmlöst. Jag känner mig hemma i ett Stockholm på 80-talet och de miljöer som skildras. Men snart nog händer det saker…

Det är i tvättstugan det händer. Jag har själv barndomsminnen från en källartvättstuga som var ruskigt läskig. Mörkt, fuktigt, fläktrum med spöklika ljud. Det kommer inte att bli lättare att hantera den typen av miljöer fram över vill jag påstå!

Det finns självbiografiska inslag i Rörelsen, exakt hur mycket får vi själva bedöma. Vad jag förstår var författaren själv var verksam som trollkarl under den här tiden, och han har berättat att han under denna tid var med om upplevelser som fick honom att istället slå in på banan som skräckförfattare. Den ena var den som omarbetades till att bli debutromanen ”Låt den rätte komma in” och som får sin ursprungliga form i den nya boken. Vi får i början av Rörelsen ta del av den berättelsen, sakta men säkert. Ruskigt!

Språket i berättelsen är lätt och tillgängligt, med igenkänning i miljöerna känns det tryggt att läsa. Det flyter på och en känner sig hemma. Alldeles för hemma. Det känns som att det där mörka, tryckande, det är något som kan hända var som helst, även i min tvättstuga…

Jag har kommit halvvägs.. och det kan vara så att jag fortsätter att läsa enbart dagtid… 🙂

Förlaget skriver:
I september 1985 flyttar John Lindqvist in i ett trångt och mörkt gårdshus på Luntmakargatan i Stockholm, vägg i vägg med Brunkebergstunneln. Han vill skapa sig en karriär som restaurangtrollkarl. Några veckor senare blir han tagen för stöld på Åhléns och tillbringar en natt i häkte. Under natten inträffar en rörelse av svårtolkad karaktär och när han återvänder till sitt hus dagen efter har något hänt. Fåglar faller från himlen och hans grannar beter sig underligt.
Snart upptäcker han att det finns något i det låsta duschrummet längst inne i tvättstugan, något som kan låta oss färdas till den andra platsen och besanna våra drömmar. Det kostar bara lite lite blod. När John så småningom börjar delta i verksamheten dras han ner i en ström av magi, våld och gemenskap som mynnar ut i mordet på Olof Palme.
Rörelsen den andra platsen är en prequel till John Ajvide Lindqvists förra roman Himmelstrand. Det är en berättelse om vår strävan efter sanning och samhörighet och priset vi är villiga att betala, om Stockholm i mitten av 80-talet, trolleri och socialdemokrati. Den är den andra delen i trilogin »Platserna« som kommer att avslutas med X den sista platsen.

De nominerade – vad tycker bloggarna?

Vad säger mina medbloggade om de nominerade till Augustpriset i klassen skönlitteratur?

Vi tittar efter…

  • Allt jag inte minns, Jonas Hassem Khemiri, Albert Bonniers förlag

Kulturkollo recensions-konfererar om boken!
”… Khemiri leker med språk, tid och rum. Han skapar en slags verklighet, som nästan blir overklig. Det här kommer absolut att bli en av höstens snackisar…”

Och så här säger Bokblomma:
”…trots allt detta allvar, denna brusande kärlek och bottenlösa sorg så är det humorn som verkligen binder ihop boken.”

  • Spådomen, Agnetha Pleijel, Norstedts

Ugglan & boken delar med sig av en smakbit ur boken.

Så här tycker Erik Granström:
”… hon berättar utan omsvep eller effektsökeri det hon har att säga i en text som besitter både närhet och integritet…”

  • Mary, Aris Fioretos, Norstedts

Bokållarens läsblogg tycker att det är en viktig bok:
”… viktig att läsa i dessa tider där de lyfta champagneglasen och de kastade brandbomberna tycks ha ersatt tron på att ett gemensamt arbete, en gemensam kamp kan rasera rasisternas försök att bygga murar mellan människor och det fortfarande går att lyfta fram anständigheten… ”

Bernur tycker så här:
”Det här är en roman som lever på sin lågintensiva spänning. På så sätt liknar det ju en graviditet, och det är möjligen märkligt men den här gången otvivelaktigt att en manlig författare skriver insiktsfullt om den kvinnliga erfarenheten.”

  • Masja, Carola Hansson, Albert Bonniers förlag

Masja är den avslutande delen i den mäktiga trilogi om familjen Tolstoj som Carola Hansson inledde med den Augustnominerade romanen Andrej (1994). Inte så många har hunnit skriva om den än..

Jennies boklista säger ”Bra & intressant!”

  • Rörelsen. Den andra platsen, John Ajvide Lindqvist, Ordfront

Bokhyllan säger så här:
”… väldigt annorlunda, riktigt spännande, oerhört svår att lägga ifrån sig, generös med tidstypiskt från 80-talet, tankeväckade vad gäller det mellanmänskliga, existentiella och samhällsfenomenen… ”

Maggan i Breakfast Bookclubb säger så här om språket:
”Lysande torrt och exakt skriver Lindqvist en av de mest otäcka skräckscener jag läst, lika torrt och lysande redogör han för trolleriets hantverk.”

  • Bli som folk, Stina Stoor, Norstedts

Västmanländskan tycker så här:
”… jag uppskattar det dialektala inslagen. De känns på inte sätt konstlade, som ibland kan bli fallet, och de gör inte att jag måste stanna upp i läsningen utan det passar precis in. Så klart.
Jo du stinta, hä vore nanteng hä!”

Boktokig säger så här:
”Det är enkla berättelser som just i det enkla blir stora. De lyser upp och värmer som vårsolen.”

Detta är ju bara ett axplock av alla läsares omdömmen! Googla själv, surfa runt och inspireras, och framför allt, läs böckerna!!

Allt jag inte minns av Jonas Hassen Khemiri – del 1

Det här är en magisk bok. I Allt jag inte minns av Jonas Hassen Khemiri söker vi efter Samuel. Vem är han, vem var han?

Jag har läst en tredjedel nu, första delen som handlar om just Samuel. Vi får höra rösterna i hans liv, människorna han mött och älskat. Och en bild av en människa målas upp. En som inte finns bland oss längre, ett minne.

Oerhört suggestivt! Vi cirklar runt och dras in mot mitten. Mitten som är Samuel. Samuel som lever kvar i minnen. Helt olika minnen. Och vad är det vi inte minns? Vem är han egentligen?

Det lovar gott. Det här är en bok jag vill läsa länge. Läsa om. Prata om. Tänka på.

Fortsätter läsa nu…

Allt jag inte minns är nominerad till Augustpriset 2015. En stark kandidat.

Boktokig, en fellow auguspristambassadör,  intervjuade Hassen Khemiri på August Live.

”Folk säger att Samuel och Laide var själsfränder, att deras kärlekshistoria var helt jävla magisk, att dom var menade för varandra. Folk säger att Samuel gjorde det för att hämnas, för att han var svartsjuk, för att han ville tvinga Laide att minnas honom. Folk säger att det aldrig hade hänt om inte Vandad hade blandat sig i, att det var Vandads fel, att Vandad gjorde vad som helst för pengar.”