Etikett: Helena von Zweigbergk

Anna och Mats i Vällingby – en modernitet om kärlek

Ikväll har jag besökt Stadsteaterns nya scen i Vällingby! Gillar mycket att det tillkommit en scen just där, och ja, jag är lite partisk eftersom jag bor nära. I det klassiska Trappan-huset ligger den och nu nyrenoverat kommer Vällingby kultur- och medborgarhusförening ha många olika verksamheter där. Gillar!

Kvällens föreställning: Anna och Mats i Vällingby bygger på Helena von Zweigbergks två böcker Ur vulkanens mun och Anna och Mats bor inte här längre. Böckerna är riktigt bra, men det går utmärkt att se detta utan att ha läst.

Anna och Mats är moderna och upplysta människor. De vet hur man förväntas bete sig i en relation. Att man ska vara generös, inkännande och rak. Ändå krånglar allt oavbrutet till sig för dem. Det sista de vill är att de göra illa sina barn. Ändå gör de sina barn illa hela tiden. Anna och Mats döljer sin förvirring och ensamhet bakom fasader av fria, självständiga människor med kontroll på läget. En semester på Sicilien som de egentligen inte har råd med, kan den innebära en omstart? Vill de det? Med varandra? Eller med någon annan? Hur gör man kärlek när det känns som man inte kan vänta längre? När alltför många år gått i tystnad och förbittring? Hur gör man kärlek om man är en modern människa?
 
Det här är bra, mycket bra! Och riktigt jäkla obehagligt! Niklas Hjulström och Sanna Krepper gör det så himla bra. Hittar tonen direkt, de elaka nålsticken, de kaosartade underströmmarna, de medvetna missförstånden, önskan att få livet och relationen att fungera men oförmågan att hitta rätt. Och vi känner alla igen oss. Ruskigt och så snyggt!
 
Gå genast och se, det är inte många föreställningar kvar och några är utsålda. Detta är inget du vill missa, även om du egentligen inte vill påminnas…

Inlägg 28/100 i utmaningen #blogg100

 

Swing

Jag har läst Swing av Bengt Ohlsson.

Jag gillar verkligen Bengts böcker. Jag har inte läst alla, till exempel inte Gregorius som ju är den han är mest känd för. Jag läste Hennes mjukaste röst (2007), Syster (2009) och Kolka (2010) under en sommar för något år sedan och fastnade helt.

Jag tycker att han skriver klokt och vackert om människor, ofta kvinnor, med en ton som letar sig in och berör. Gillar det.

Jag hade väldiga förväntningar på Swing, det måste jag erkänna. Jag hetsläste den. Men jag är kanske just därför inte helt övertygad och förtjust. Jag gillar den, det gör jag. Men det är något som jag saknar, historien har blivit lite platt och kanske lite ytlig? Han fokuserar på relationen mellan Åke och Hanna som för att krydda livet lite bestämmer sig för att testa en swingers-klubb. Relationen som naturligtvis påverkas av en sådan sak, men också har sina problem redan vid sidan om.

Jag lyssnade på Bengt Ohlsson på Books & Dreams senast då han berättade om boken, och det framgick att inte så lite av honom själv finns i Åke. Den som alltid säger nej, som är tråkig och bromsar. Intressant.

Jag tycker att han med denna bok har närmat sig Helena von Zweigbergks (hans fru) sätt att berätta om relationer och svårigheterna däri. Jag undrar hur mycket av Helena som finns i Hanna?

Detta är inlägg 024 av 100 i utmaningen #blogg100

Än klappar hjärtan

Än klappar hjärtan av Helena von Zweigbergk. Ännu en mycket bra relationsroman av denna författare.

Jag glömmer aldrig känslan när jag läste hennes Ur vulkanens mun. Riktigt, riktigt bra men fruktansvärt obehaglig.

Den här är lika bra men vi slipper det fruktansvärt obehagliga, istället blir det en hel del tårar.

Hon fångar vardagens alla känslor stora som små på ett väldligt bra sätt. Det är aldrig sockersött, människorna är människor med alla fel och brister klart synliga. Men ändå finns där alltid hopp, det är inte nattsvart.

Vi får följa tre systrar och deras familjer. Tre systrar som berättar utifrån sina helt skilda perspektiv om en sommar i deras liv när plötsligt allting står på spel och de alla står inför stora livsavgörande skeden. Om syskonrelationer, kärleksrelationer, föräldra- och barnrelationer. Ett familjedrama om förälskelser, svek och förluster. Om allt det som står i vägen för förståelse och försoning.

Det handlar mycket om att inte veta, att vara tveksam, att ta felaktiga beslut, att inte våga. Precis som livet är för de flesta människor. Hon beskriver verkligen verkligheten, förskönar inte. Personerna vi får möta är inte trevliga hela tiden. Det är det som känns genuint och ger den lilla igenkänningen.

Jag gillar hennes sätt att skriva, och längtar till nästa bok!

Detta är inlägg 006 av 100 i utmaningen #blogg100