Kanske sist av alla läser jag Störst av allt av Malin Persson Giolito. Och när jag väl började kunde jag inte sluta.
Så skickligt komponerad berättelse! Boken marknadsförs som “Stenhårt rättegångsdrama!” Ja, jo, visst är den det. Också. Men mer en berättelse om människor och vänskap, skuld och ansvar.
Vi får följa en kort period i några ungdomars liv, en tid som slutar i katastrof. Maja, en av dem, ställs inför rätta för mord. Men vad var det egentligen som hände?
Jag vet inte hur jag ska orka lyssna. Men det är farligt att släppa på koncentrationen. För då kommer ljuden. Ljudet när de kom in i klassrummet och drog bort mig, ljudet när Sebastians skalle föll i golvet, det lät ihåligt. Det dånar i mig, så fort jag inte passar mig kommer det tillbaka. Jag pressar naglarna in i mina handflator, försöker ta mig därifrån. Men det hjälper inte. Min hjärna släpar alltid tillbaka mig till det där jävla klassrummet.
Upplägget är listigt. Det är inte någon rakt berättad historia, vi flyttas mellan rättegångssalen, tiden före händelsen, och Majas tid och funderingar i häktet. Ett liv i lyx med obegränsade medel ställs i kontrast mot droger, kriminalitet och otrygghet. Så snyggt gjort, spänningen byggs sakta men säkert upp i och med att jag förstår mer och mer vad som hänt.
Språket är precist, skarpt, oförblommerat rasande och lågmält mjukt. Det känns helt äkta. Varje person har sin röst som inte sviktar en enda gång. Jag tror på det här! Hela tiden.
Läs den! Men gör det när du har tid, den är svår att lägga ifrån sig. 🙂
Låna på biblan, köp hos din lokala bokhandlare eller t.ex. Bokus eller Adlibris.
Detta är inlägg 4 av 100 i utmaningen #blogg100
