Hästkrafter av Lars Mytting

Här snackar vi hästkrafter. Och reservdelar. Och hylsnycklar, oljefilter och krossade drömmar.

Hästkrafter är Lars Myttings debut. Jag har tidigare läst Simma med de drunknade av samma författare. Och gett bort hans bok Ved till en mycket god vän.

Författaren är journalist, självlärd Jaguarmekaniker och högtalarkonstruktör, och det förklarar mycket av bokens dragningskraft. Det är en sällsynt blandning av förmåga och lust att uttrycka sig litterärt som blandas med förmågan och lusten att nörda ner sig. I det här fallet i gamla bilar.

I inledningen blir det lite väl mycket meckande…. i mitten tar det sig och i slutet är berättelsen fulländad. Det är nära, naket och sorgligt. Men också finurligt och fnissigt.

Vi får träffa Erik som äger Norges sista Mobil-mack, som mekar bilar med kärlek och lever för sin mack. Dramat blir förändringen kontra bevarandet. Han förlorar kvinnorna till riksvägen och blir kvar. Utvecklingen i samhället är svår att soppa och de värden som Erik vill bevara väger plötsligt lätt, och är svåra att leva på.

“Medan V8:an mullrade på tomgång gick han ut och justerade tändningen 5/8 nyckeln passade inte. Han tog fram den som hade dimensionen 19/32 och kom på at täljaren i bråket var ett primtal. Det var väl jag också, tänkte han. Ett socialt primtal. Endast delbar med mig själv.”

Klassiskt om landsbygden mot storstaden, det moderna mot det klassiska, männen som stannar och kvinnorna som far. Känsligt skildrat, med ömhet.

Och han gör det som sagt riktigt bra. Även om jag kunde ha fått slippa några detaljbeskrivningar av bilmodeller, förgasare och tändstift i början. 😀

Läs den! Låna på biblan, köp hos din lokala handlare eller på Adlibris eller Bokus.

Coola titlar och snygga omslag

En liten historia om hur intresse för en bok väcks.

Det kan ju som du vet hända nästan hur som helst. Någon rekommenderar, du hör författaren prata om sin bok, den har ett snyggt omslag, den diskuteras i sociala medier, den lilla lila bokhandelns hylla svårsålt lockar dig… ja, nästan hur som helst.

Idag hände det mig på ett nytt och liiite pinsamt sätt. Jag såg Katrine Marcal twittra om sin bok som ges ut i USA nu, Who Cooked Adam Smith’s Dinner? Det första (och enda) jag tänkte när jag såg det var, vilken rolig titel och vilket snyggt omslag, den måste jag läsa. 

Jag gör nu det jag aldrig brukar göra, jag frågar direkt utan att försöka ta reda på själv först. Frågar Katrine om den inte finns på svenska?

Hon svarar förstås artigt att jovisst finns den det, den heter Det enda könet och gavs ut 2012. (Och ja, den har jag stående i min oläst-hylla.) Skämskudde! Det hade jag ju vetat om jag tänkt några sekunder. 

Men, som sagt, intresset väcktes igen. Och nu ligger den först i läsa-högen. 🙂
PS. Varför kan inte bokhandlarna på nätet hantera författare som byter efternamn? DS. 




En liten värld av Åsa Hellberg

Det här är feelgood. Tror jag. 🙂

Som förlaget beskriver “en resa fylld av kärlek, sex, vänskap och skratt”. Och så är det, en masse! I centrum står mogna kvinnor, vilket ju får sägas är väldigt sympatiskt. Det är lätt att känna igen sig i situationer och känslor boken igenom. Många människors öden vävs samman på ett lättsamt och trevligt sätt, det är lättläst och fångande, lite svårt att lägga ifrån sig.

Jag tycker dock att historien hade vunnit på något färre karaktärer och historier. Nu blir det emellanåt nästan förvirrat hur allt hänger ihop och en händelse leder till det andra i annat sammanhang. Det känns som att författaren velat klämma in allt för mycket i en enda bok. Jag hade gärna läst en bok som fokuserade mer på en av personerna, och få komma henne lite närmare in på livet och låtit de andra vara mer av bifigurer.

Det här är en bok som inte kräver så mycket. En bok för solstolen, pendeltåget, för minutrarna på kvällen. Och det är inte dåligt. Men den gav mig inte så mycket som stannar kvar.

Förlaget skriver: – Häng med på en resa fylld av kärlek, sex, vänskap och skratt. En liten värld av Åsa Hellberg är en varm och underhållande feelgoodroman med mogna kvinnor i huvudrollerna.

Har man ingen reskamrat får man väl följa efter någon som är på väg till Arlanda, tänker Elsa, 70-årig änka som inte längre vill sitta ensam i Farsta. I smyg förföljer hon slumpvis utvalda personer och hon hinner komma till både Västerås och London innan den riktigt stora resan står för dörren.

Isabella, före detta filmstjärna, blir fortfarande igenkänd för sitt vackra ansikte. Vid 50 står hon i ett vägskäl och funderar på vad hon ska göra av sitt liv. Ska hon sälja sitt framgångsrika företag, ska hon flytta utomlands, ska hon någonsin våga öppna sitt hjärta för en man igen?

Carina, Isabellas färgsprakande väninna, bor i England och blev nyligen lämnad av sin man för en yngre talang. När allt vänds upp och ner drar hon med sig Isabella in i ett nytt projekt: de ska bo och arbeta tillsammans på den engelska landsbygden.

Slumpen, eller om det kanske är ödet, för samman Elsa med Carina och Isabella och de tre kvinnorna får stor inverkan på varandra. Alla försöker de hitta nya vägar i tillvaron, men det är betydligt svårare att förändra sig själv och sitt liv än de trodde.