Skymningsflickan av Katarina Wennstam

En spänningsroman. Ännu en historia från det svåra livet. Mitt i sexuellt våld, självskadebeteenden, alkohol, droger, mobbning… mitt i unga människors utsatthet. Att inte bli trodd, kanske det värsta som kan hända en människa.

I Skymningsflickan av Katarina Wennstam får vi ännu en gång möta kommissarie Charlotta Lugn och advokat Shirin Sundin. Charlotta som är sjukskriven och försöker hantera sin svåra migrän, Shirin som funderar över sin tillhörighet, var hör hon hemma? Och hur är det med efternamnet?

Vad har hänt med flickan som kommissarie Charlotta Lugn träffar på i skymningen? Hon som skriker nätterna igenom, hon som skär sig och inte verkar vilja leva. Vem tror på den som ljuger ibland? Vem tror på Molly? Charlotta Lugn, som går hemma sjukskriven, och advokat Shirin Sundin gör det. De bestämmer sig för att ta reda på vad som har hänt Molly. Det är dags för flickan att få upprättelse. Samtidigt är det någon som riktar hot mot en gymnasieskola. Allvarliga, dödliga hot. Mardrömmen om en massaker i en svensk skola skulle kunna bli verklighet. Kort därefter hittas en elev mördad på skolans toalett. Jakten på gärningsmannen leder polisen åt flera håll och ett av spåren tycks peka tillbaka på Molly, och hennes döda väninna Miranda.

Som vanligt är Wennstam suverän på att berätta en historia med människor som känns helt riktiga, om händelser i samhället som sker och kanske inte alltid visas upp, som vi inte vill se. Om vår otillräcklighet men också om upprättelse och rättvisa.

Denna gång känns dock de olika trådarna lite väl trassliga. En eller två parallella historier för mycket kanske? Men å andra sidan, livet är ju ofta så. Trassligt.

Det är som vanligt välskrivet, spännande, intressant och mänskligt. Det år inte att lägga ifrån sig den. Det blev en sträckläsning. Jag har nog läst de flesta av hennes böcker, alldeles nyligen Skuggorna, och de känns alltid lika angelägna, efterlängtade och snabblästa.

Låna på bibblan, köp hos din lokala bokhandlare eller hos t.ex. Adlibris.


Inlägg 55/100 i utmaningen #blogg100

Skuggorna av Katarina Wennstam

Katarina Wennstam har förmågan att skriva spänningsromaner som håller en fången mitt i den verkliga verkligheten som finns runt om kring oss. Det är till vardags liksom. Våra fördomar och förutfattade meningar lyfts fram i ljuset och gå inte att bortse ifrån

Det gäller också Skuggorna. Denna gång handlar det om talionsprincipen, ett öga för ett öga, en tand för en tand… Lätt att sympatisera med i ett första skede, visar sig rätt ohyggligt i nästa.

Vad händer i ett samhälle där delar av befolkningen känner sig rättslösa? Och tar lagen i egna händer för att skipa rättvisa.

Det här handlar om en grupp kvinnor som ger tillbaka. Planerat och organiserat söker de upp män som dömts för kvinnofridsbrott, och ger tillbaka med samma mynt. Ett öga för ett öga. Inte mindre inte mer. Polisen Charlotta Lugn kommer gruppen på spåren och inser vidden av deras verksamhet. Och försvarsadvokat Shirin Sundin ställs inför ett både moraliskt och juridiskt dilemma: vem är offer och vem är förövare i de här fallen?

Det kanske mest intressanta i boken blir effekten av att det är kvinnor som denna gång är förövare, och hur det påverkar männen i samhället, alla män. En fantastisk passage är när polisen har presskonferens och varnar män för dessa kvinnor, och uppmanar männen att inte röra sig ensamma på stan. När det blir tvärt om blir det helt plötsligt nästan absurt. Värt att fundera på.

Läs, läs! Och läs förresten alla Katarina Wennstams böcker! Låna på biblan, köp i din lokala bokhandel eller på till exempel Adlibris.

Inlägg 13/100 i utmaningen #blogg100

Boktips, helt enkelt

Dags igen.

Först ut är en #marcusbok. Ett tips från en twitterbekantskap med boksmak liknande min (han tipsade också om Paradisträdgården).

Den här gången Ön av Lotta Lundberg.

Ön är en historia som handlar om Olivia, en läkare från Sverige som hamnar på en ö långt ute i Söderhavet. Eller hon är inte riktigt läkare, gick inte klart utbildningen riktigt innan hon gav sig ut i världen, men det går ändå. Livet på Ön går sin gilla gång, Olivia blev kvar och har nu varit där i över 20 år. Men plötsligt ändras allt efter anklagelser från gästande turister från ett kryssningsfartyg om sexuella övergrepp. Vad har vi alla för föreställningar om ansvar, frihet, sexualitet och skuld? Vem är vän och vem är fiende? Vem hör till och vem är utanför? Det är frågor som ställs på sin spets.

Vi träffar Olivia, men också bland andra Taip som är öns ledare och överhuvud och Christian, en brittisk socialchef som kommer för att utreda övergreppen.

Detta är en bok som ställer många av ens föreställningar och fördomar i rampljuset. En får tänka till och fundera både en och två gånger kring vad en egentligen tycker. Personerna är välbeskrivna men lämnar mycket öppet, vi får inte veta allt utan lagom mycket för att stimulera egna tankar om bakgrund, persoligheter och motiv. Troligen en riktigt bra bokcirkelbok!

Och så lite krim… 🙂

Hela havet stormar av Arne Dahl.

Jag gillar Arne Dahl! (eller Jan Arnald som han egentligen heter, och våra döttrar känner varandra! 🙂 )  Har läst hans böcker om A-gruppen genom åren och tycker att de är välskrivna, intressanta och förstås framför allt spännande! Han tog ju ett omtag för ett tag sedan. Vi trodde att A-gruppen var för alltid nedlagd. Men nix. De är tillbaka. Detta är bok två i nytappningen med en ny grupp på europeisk nivå, Opcop, med de gamla personera plus ett fler från andra länder i Europa. Bra grepp.

Som alltid är storyn komplicerad och spänner över både världsdelar och kompetensområden. Hämnd är ledordet här när två paralella seriemördare råkar vara på plats och mörda samma person. Jag ska inte avslöja mer om handlingen, men spännande är det! En riktig bladvändare med intressanta personporträtt och intriger och brott på hög nivå. Ställer också några existentiella frågor på sin spets. En del att fundera kring här med.

Jag läser förstås också DN:s sommarföljetong Katarina Wennstams Stenhjärtat. Spännande! Och roligt att läsa följetong, ett avsnitt om dagen. Lite långsammare. Mer carpe liksom. 😉