En enkät!

Från Litterarum via Bokbabbel och Fiktiviteter… en enkät! 🙂

1. Bästa boken du läst hittills i år?
Utmarker av Arne Dahl får det nog bli, kanske för att den ligger närmast i tid eller.. nej, den är riktigt bra!

2. Och sämsta?
Har inte läst  någon dålig… än.

3. Bok i bokhyllan du ser väldigt mycket fram emot att läsa?
Som många med mig, Min fantastiska väninna av Elena Ferrante. Men jag är lite rädd att jag har alldeles för höga förväntningar….

4. Är det övervägande manliga eller kvinnliga författare i din bokhylla?
Jag har inte räknat, men det ser ganska jämt ut om jag bara tittar på de senaste åren.

5. Är det någon genre som är överrepresenterad, och vilken syns inte alls?
Deckare finns många och den “vanliga” skönlitteraturen är väl representerad. Rätt få fackböcker. I stort sett ingen skräck och sci-fi. Inte heller mycket lyrik.

6. Ärligt nu – finns det någon bok du kanske inte läst i sin helhet, men låtsas att du gjort det?
Det är nog någon odefinierad klassiker… säkert en ryss. 🙂

7. Föredrar du att låna, köpa eller byta böcker? Motivera!
Jag tycker egentligen allra bäst om att äga böcker. Inbundna böcker. De är härligast att läsa, lukta på och bläddra i. Men jag lånar mycket också, främst e-böcker som jag börjar lära mig att uppskatta. Det är väldigt praktiskt. Men jag har svårt att tänka mig att köpa en e-bok. Byter gör jag ytterst sällan.

Inlägg 36/100 i utmaningen #blogg100

Utmarker av Arne Dahl


Ojoj vad spännande! Och så snyggt komponerat och skrivet. En roman full av försåtsmineringar, på alla sätt.

Utmarker av Arne Dahl känns som en klar kandidat årets bästa deckare. Spännande, ruskig, oväntad, mänsklig… riktigt bra! Precis när man tror att man förstått, då tar historien en annan helt ny vändning och allt ställs på ända. Vem är egentligen boven i dramat? Hur hänger allt ihop? Men så där kan det ju inte vara?!

Utmarker.. det är precis där vi är. Både i verkligheten, i polisens korridorer och i de inblandades sinnen. Hemliga rum, inte bara i hus utan också i hjärnor. Ruskigt.

Jag är väldigt förtjust i Arne Dahls tidigare serier om A-gruppen och Op-cop. Och här kommer det något som kanske blir ännu bättre?

Det är i grunden en vanlig polisroman, med alla de ingredienser som behövs. Men inte med fokus på en grupp som tidigare utan två personer som träffas på ett rätt ovanligt sätt… Det som lyfter och blir den extra kryddan är en makalöst snygg intrig och djuplodade personporträtt, en snabb berättelse som far än hit än dit. Språket är rakt på sak och håller mig fången från första raden, många formuleringar kommer att ligga kvar i bakhuvudet länge. Få men precisa tillbakablickar får oss att förstå sammanhangen.. tror vi. Jag kommer i alla fall att ha en speciell relation till darrande asplöv framöver.

Som vanlig håller sig Dahl i nutidens samhälle. De aktuella frågorna vi ser omkring oss finns också med i historien utan att det denna gång är så framträdande, mer som en fond.

Denna nya serie om detektiverna Berger och Blom inleds med boken Utmarker, och jag hoppas att den fortsätter med många, många fler.

Baksidestext: Hon heter Ellen Savinger och har varit försvunnen i tre veckor. Sam Berger fruktar att en seriemördare tagit henne, men få av hans kollegor inom Stockholmspolisen lyssnar på honom: utan kropp, inget brott. Så kommer Sam i kontakt med den mystiska Nathalie Fredén som visar sig ha oanade insikter i fallet. En historia med hisnande förgreningar till Sams eget liv tonar fram: plötsligt är även jägaren jagad, och i utmarkerna väntar en sanning som alltför många vill dölja.
Tempofyllda Utmarker visar upp en helt ny sida av Arne Dahl. Det är en roman full av försåtsmineringar och hemliga rum, den första där vi följer detektiverna Sam Berger och Molly Blom.

Tack Arne Dahl och Albert Bonniers Förlag för makalöst fängslande och hårresande spännande läsning!

Låna den på biblan, köp hos din lokala bokhandlare, eller till exempel hos Adlibris.

Inlägg 34/100 i utmaningen #blogg100

Boktips, helt enkelt

Dags igen.

Först ut är en #marcusbok. Ett tips från en twitterbekantskap med boksmak liknande min (han tipsade också om Paradisträdgården).

Den här gången Ön av Lotta Lundberg.

Ön är en historia som handlar om Olivia, en läkare från Sverige som hamnar på en ö långt ute i Söderhavet. Eller hon är inte riktigt läkare, gick inte klart utbildningen riktigt innan hon gav sig ut i världen, men det går ändå. Livet på Ön går sin gilla gång, Olivia blev kvar och har nu varit där i över 20 år. Men plötsligt ändras allt efter anklagelser från gästande turister från ett kryssningsfartyg om sexuella övergrepp. Vad har vi alla för föreställningar om ansvar, frihet, sexualitet och skuld? Vem är vän och vem är fiende? Vem hör till och vem är utanför? Det är frågor som ställs på sin spets.

Vi träffar Olivia, men också bland andra Taip som är öns ledare och överhuvud och Christian, en brittisk socialchef som kommer för att utreda övergreppen.

Detta är en bok som ställer många av ens föreställningar och fördomar i rampljuset. En får tänka till och fundera både en och två gånger kring vad en egentligen tycker. Personerna är välbeskrivna men lämnar mycket öppet, vi får inte veta allt utan lagom mycket för att stimulera egna tankar om bakgrund, persoligheter och motiv. Troligen en riktigt bra bokcirkelbok!

Och så lite krim… 🙂

Hela havet stormar av Arne Dahl.

Jag gillar Arne Dahl! (eller Jan Arnald som han egentligen heter, och våra döttrar känner varandra! 🙂 )  Har läst hans böcker om A-gruppen genom åren och tycker att de är välskrivna, intressanta och förstås framför allt spännande! Han tog ju ett omtag för ett tag sedan. Vi trodde att A-gruppen var för alltid nedlagd. Men nix. De är tillbaka. Detta är bok två i nytappningen med en ny grupp på europeisk nivå, Opcop, med de gamla personera plus ett fler från andra länder i Europa. Bra grepp.

Som alltid är storyn komplicerad och spänner över både världsdelar och kompetensområden. Hämnd är ledordet här när två paralella seriemördare råkar vara på plats och mörda samma person. Jag ska inte avslöja mer om handlingen, men spännande är det! En riktig bladvändare med intressanta personporträtt och intriger och brott på hög nivå. Ställer också några existentiella frågor på sin spets. En del att fundera kring här med.

Jag läser förstås också DN:s sommarföljetong Katarina Wennstams Stenhjärtat. Spännande! Och roligt att läsa följetong, ett avsnitt om dagen. Lite långsammare. Mer carpe liksom. 😉