Mamma är bara lite trött av Sara Beischer

Den här berättelsen kommer nära. Kanske lite för nära. Kroppen minns längre än hjärnan och det pirrar i fingrarna…

I Mamma är bara lite trött av Sara Beischer får vi följa Minna. Minna vars liv skaver. Exakt vad det är som skaver vet hon inte.

Livet rasar på och hon hinner inte med. Hon uppfattar att alla vill ha saker av henne och hon kan inte säga nej. Hon måste vara den bra hustrun, den bra mamman, den bra läraren, den bra… allting. För så är ju alla andra?

Självklart håller det inte. En dag faller hon och kan inte resa sig. Den första delen av boken som beskriver vägen mot undergången är förfärligt smärtsam. Och så fysiskt. När det till slut rämnar kan jag känna precis hur det känns.. outhärdligt. 

Han smeker hennes trötta kind utan att titta på henne ordentligt. Hon kan inte hålla reda på de rämnande känslorna. Hon tar tag i diskbänkskanten. Skjuter ut ryggen som en katt som reser ragg. Fräser mellan hoptryckta tänder. Niklas ser förvirrad ut.

Den andra delen handlar om vägen tillbaka. Och det är en lång väg som ställer det mesta på ända. Vad vill hon egentligen ha i livet? Under sin arbetsträning träffar hon Iris. Iris vars liv är meningsfullt och njutbart, trots att hon inte har något av allt det som varit viktigt tidigare i Minnas liv. Det förändrar allt.

Boken utelämnar den akuta sjukdomsfasen och vad den innebär. Vi får se fallet och den sista biten på vägen tillbaka, det tycker jag känns ok.  Men det kan kanske upplevas som att det saknas något.

Jag har själv varit där, min resa har inte alls sett ut som Minnas och det är ju det som är grejen. Allas liv, eländen och lyckor ser olika ut. Men visst är grunden den samma. Man springer alldeles för fort, försöker vara så perfekt (eller i alla fall ok) som man tror att andra kräver. Så tar det stopp. Kroppen säger tydligt nej.

Författaren lyckas med ett mycket fint språk med mycket inlevelse i berättelsen få oss att känna känslan, förstå att det inte är svart eller vitt, se vilka möjligheter vi har till att förändra, förstå att det är möjligt. Jag tycker om att inget skrivs på näsan. Livet är inte enkelt, det finns inget facit, vi måste hitta en egen väg.

Läs den. Känn igen dig eller känn helt enkelt. Idag börjar vi bokcirkla om den hos Kulturkollo, följ diskussionen där också.

Låna på biblan, köp hos din lokala bokhandlare eller hos t.ex. Adlibris eller Bokus.

36 timmar av David Bergman

Det här är en actionthriller med samhällsinsikt!

I ett framtida Stockholm, om inte allt för många år, får vi under 36 timmar följa utvecklingen i en stad där säkerhetspolisen är korrumperad och militären invaderar. En fredlig demonstration urartar och en händelsekedja dras igång som känns makaber, men fullt möjlig. Vem kan vi lita på. Polisen? Journalisterna? Militären? Ska riksdagens makt, och folkets, sättas ur spel?

David Bergman har i 36 timmar lyckats med att hålla spänningen i liv från första till sista sidan. Det är krigstillstånd i staden med allt vad det innebär. Berättelsen känns otäckt aktuell. Men det är inte bara action, det är också relationer, samhällsinsikt och spännande inblick i de organisationer som hanterar vår säkerhet.

Författaren är själv officer och det märks, oftast på ett positivt sätt genom mycket kunskap men ibland genom lite väl långa beskrivningar av materiel och strukturer. Det saktar ner en annars mycket snygg berättelse med tydlig röd tråd. En berättelse som dessutom lämnar kvar en hel del funderingar kring vad som faktiskt är viktigt och hur vi bör skydda vår demokrati mot hot. Gillar!

Huvudpersonen Johanna Lindström hoppas och antar jag att vi får följa i kommande böcker? Jag ser fram emot det. Tack David för en läsupplevelse av, för mig, lite annorlunda slag!

Baksidestexten:
I ett dystopiskt Stockholm i en inte alltför avlägsen framtid får vi under 36 intensiva timmar följa Johanna Lindström, general och chef för Försvarsmaktens operativa verksamhet.
Det är midsommarhelg och hela staden är avspärrad. En från början fredlig demonstration mot polisens sätt att tillämpa en ny terroristlagstiftning – den så kallade Nationalsäkerhetslagen – har urartat.
Johanna hinner precis rädda sin 15-åriga dotter undan det kaos som utbryter när poliserna drar sina vapen. Men alla har inte samma tur. När tårgasens dimmor lättar har flera personer skjutits till döds av ordningsmakten.
Johanna konfronterar generaldirektören för Säpo. Och strax därefter blir hon utsatt för ett attentatsförsök.
För att skydda sig själv, sin dotter och sitt land tvingas Johanna utnyttja alla sina militära resurser. Hon är en konspiration på spåren som leder till en myndighet med hållhakar på regeringen – en myndighet som samarbetar med kriminella element och som vill förflytta makten från Sveriges regering och riksdag till sig själv …

Låt mig ta din hand av Tove Alsterdal

Nummer tre i påsktrion. Låt mig ta din hand av Tove Alsterdal vald till årets bästa svenska kriminalroman 2014.

Det här är en spänningsroman men lika mycket ett familjedrama som en lektion i nutidshistoria. Vi får följa Helenes sökande efter sanningen. Helene som är en alldeles vanlig person, arkitekt och tvåbarnsmor. Vem var hennes syster Charlie egentligen, den syster hon knappt kände? Tog hon verkligen livet av sig? Och vad gjorde hon i Buenos Aires fyra veckor före sin död? Hur ska hon förklara allt oförklarat för sin familj?

Historien rör sig mellan Jakobsberg och Buenos Aires och mellan nutid och 70-tal. Vi rör oss i militärdiktaturens fasor i Argentina och i A-lagarnas liv på bänkarna i Jakan. I familjer där allt inte är perfekt, där man gör det man tror är bäst. Allt beskrivet varligt, med mycket mänsklighet och respekt. Med ett språk som mjukt beskriver, berättar och hjälper en framåt. Snyggt!

Slutet är olidligt spännande. Hur hänger allt ihop? Läs den! Och läs hennes tidigare böcker!

Baksidestext:
Natten mot valborgsmässoafton störtar Charlie Eriksson ner från en balkong på elfte våningen i Jakobsberg. Bakom sig lämnar hon ett liv av droger, kaos och ouppfyllda drömmar. Polisen avskriver dödsfallet som självmord. Samma natt vandrar Riddarn genom Jakobsbergs centrum, en tilltufsad man som hävdar att Olof Palme fortfarande lever. Han ser Charlie komma ut från en nattklubb tillsammans med en man som beter sig hotfullt – men vem skulle bry sig om det vittnet?
Helene har lämnat förorten. Hon har suddat ut sin bakgrund och brutit med familjen: en mamma som övergav dem, en pappa som drack, och syrran som inte kunde skilja på verklighet och fantasi. Men vem var hennes syster Charlie egentligen? Tog hon verkligen livet av sig? Och vad gjorde hon i Buenos Aires fyra veckor före sin död? Det visar sig att Charlie hade kommit ödesdigra hemligheter farligt nära. Spåren leder tillbaka till 1970-talet när deras mamma förälskade sig i en argentinsk flykting och försvann.