En syster i mitt hus av Linda Olsson

Det här är fint som vanligt när Linda Olson skriver om relationer och möten. En syster i mitt hus av Linda Olsson är ett familjedrama om svek, sorg, hopp och förlåtelse. som visar hur långt ifrån vi kan vara de som står oss allra närmast. Hur vi kan missförstå och feltolka när vi inte pratar med varandra.

  • “Det ligger en sorts trygghet i att saker och ting förblir detsamma.”

Två systrar som har helt olika minnesbilder av sin uppväxt. Vad händer när de slutligen träffas och deras olika bilder ställs mot varandra?

De båda systrarna Maria och Emma har inte setts sedan begravningen av deras mamma för två år sedan. Nu kommer Emma på besök till Maria i hennes hus i Spanien. Till en början känns deras samvaro ansträngd och obekväm. — Men successivt och trevande djupnar samtalen och minnena från barndomen kommer ifatt dem. Till slut måste de prata om det onämnbara. Om den förlorade systern. Den mest älskade, hon som dog. Och i bakgrunden finns hela tiden deras mamma som en skugga. Alltings början och alltings slut.

Författaren fångar fint de två systrarnas helt olika sätt att tackla livet. Deras oförmåga att till en början se varandra och förstå. Språket flyter fint och vi får framför allt följa berättar jaget, Maria, i hennes funderingar.

  • “För mig innebär att dela bara förlust. Aldrig gemenskap.”

Jag gillar det, det får mig att fundera på mitt sätt att vara och hur jag hanterar mina relationer. Den här berättelsen fångade mig dock inte riktigt lika mycket som hennes övriga, den är lite snävare i sin form.

Jag har tidigare läst de flesta av hennes böcker, jag blev helt tagen av debuten Nu vill jag sjunga dig milda sånger. Så gillar du att läsa om människor, relationer, funderingar, livet, välj någon av hennes. Tack Brombergs för att jag fick möjlighet att läsa och fundera kring just denna.

Låna på biblan, köp hos din lokala bokhandlare eller hos t.ex. Adlibris.

PS. Jag tror jag måste åka till Cadaques i sommar, den lilla spanska byn där boken utspelar sig. Verkar fantastiskt mysigt! 🙂

Inlägg 81/100 i utmaningen #blogg100

Bloggare för medmänsklighet

En bloggstafett om medmänsklighet. 24 bokbloggare lyfter begreppen värme, trygghet och medmänsklighet i en tid av oro. Sprid gärna våra ord på olika sätt, kommentera och diskutera.

Nationalencyklopedin säger:
medmänsklig  • som har att göra med (solidarisk) gemenskap mellan människor

Medmänniska till skillnad från motmänniska? För oss alla är det troligen helt automatiskt att tänka att medmänsklighet är självklart. Men är det verkligen så?

En vän skrev så här: “Se dina medmänniskor som just medmänniskor. Dra inte förhastade slutsatser av hur de ser ut eller pratar.  Jag tror att bästa sättet för ett fungerande samhälle, är att ge alla en lika chans.”

Så rätt han har. Vi måste börja med oss själva, det är inte så att någon annan kan fixa detta åt oss. Att börja med sig själv är det rätta, det lätta, det svåra. Att ta ansvar för sin egen del i helheten och vara öppen och tillåtande mot andra. Se människorna vi möter, oavsett vilka de är. Förstå att de kommer med sina egna erfarenheter och fördomar i bagaget. Medarbetarna i kafferummet, kassören på mataffären, flyktingen på centralstationen. Vi vet inte vad som format dessa människor, vi vet inte vad de varit med om idag innan vi sågs. Men vi kan säga “hur menar du då?”, allvarligt lyssna. Det betyder inte alltid hålla med.

Att se och försöka mota sina egna fördomar och se bortom dem är nyckeln, för vi har såklart fördomar och är lite oroliga för det annorlunda. Det går att träna sin hjärna att tänka på nya sätt. Vi tänker oftast av bara farten så som vi brukar, men tänk nytt! Medmänsklighet handlar ju om så mycket mer än goda gärningar, det handlar om inställning och sätt att möta andra. Vi kan alla ge av oss själva på något sätt. Vi kan alla lyssna fördomsfritt på de människor vi möter. Vi kommer inte att älska alla, men vi ska respektera allas olikhet. För vi är också olika. Du och jag.

Mycket handlar om att välja det liv man vill leva och de samhälle man vill delta i. Jag vill ha värme, trygghet och medmänsklighet. I det lilla och i det stora.

I litteraturen finns förstås svar på allt. 🙂 Eller åtminstone inspiration, tankeväckare och avskräckare.

Stefan Einhorns Medmänniskor är förstås mitt i prick, så även många av hans andra böcker. När det gäller böcker jag läst på senare tid tänker jag först på  Linda Ohlsons I skymningen sjunger Koltrasten, en fantastisk historia om medmänsklighet. Jag tänker också på Sara Lövestam, kanske främst hennes bok Udda som jag skrivit om på bloggen tidigare. Jonas Hassen Khemiri så klart, augustprisvinnaren Allt jag inte minns rymmer många mellanmänskliga relationer som anknyter till medmänsklighet. Daniel Sjölins lilla Novellix Alla vill bara gå hem, där vi knappt hinner hämta andan än mindre tänka på andra…

Vilken bok ser du framför dig när du tänker medmänsklighet?

Hela stafetten, följ oss och läs!

00.01 Kulturkollo
01.00 Bokomaten
02.00 Den läsande kaninen
03.00 Som ett sandkorn
04.00 Boktjuven
05.00 … och dagarna går
06.00 Sofies bokblogg
07.00 Boktokig
08.00 Carolina läser
09.00 Lyrans noblesser
10.00 Stories from the city
11.00 Ljusletaren
12.00 Tittelina
13.00 Skuggornas bibliotek
14.00 Mias Bokhörna
15.00 Feministbiblioteket
16.00 Bokhyllan i pepparkakshuset
17.00 Fiktiviteter
18.00 The World I live in
19.00 enligt O
20.00 Mitt bokliga liv
21.00 Syrlig
22.00 Bokunge
23.00 Hyllan
23.59 Avslutning och summering på Kulturkollo

I skymningen sjunger koltrasten av Linda Olsson

Jag lyssnade på Linda Olsson för någon vecka sedan på Akademibokhandeln. Jag har skrivit om det på bloggen tidigare. Hon pratade om sin bok I skymningen sjunger koltrasten och om sitt författarskap, mycket intressant. Nu har jag läst boken.

Det är en fin och lite vemodig bok om vänskap mellan människor. Skriven med en ton jag tycker författaren återkommer till i sina böcker. En ton som antyder rotlöshet och sökande efter sammanhang.

Tre grannar hittar av olika anledningar varandra och en vänskap växer fram. Det är tre väldigt olika personer med olika livsöden men med konsten som gemensamt intresse. Boken innehåller många litteratur och musikreferenser.

Jag tycker mycket om den här historien. Den är på något sätt både lugn och intensiv. Det är inte några lätta frågor personerna brottas med. Jag tycker också mycket om författarens förmåga att klart och tydligt, inte sentimentalt utan mjukt, beskriva och driva berättelsen framåt. Det är svårt att lägga ifrån sig boken, vad kommer att hända med dessa vänner?

Att koltrasten har en viktig roll är inte heller illa, det är en favoritfågel som med sin drill förmedlar hopp. Och den här låten kommer kanske direkt upp i tankarna… 🙂

Läs! Läs, en fin bok om vänskap och om livet som inte alltid är lätt.

Förlagets text – “En av Sveriges mest uppskattade romanförfattare är tillbaka med en stark berättelse om ensamhet, vänskap, litteraturens kraft och de hisnande möjligheter som ryms i varje människas liv. Änkemannen Otto, den nyinflyttade Elisabeth och den unga serietecknaren Elias bor i samma trappuppgång på Söder i Stockholm. De har alla hamnat i en återvändsgränd i livet och lever ensamma i sina lägenheter.

En dag hamnar en bokförsändelse som egentligen skulle till Elisabeth hos Elias. Han knackar på hos henne flera gånger för att lämna boken, men konstigt nog öppnar hon inte. Elisabeth flyter in i Elias serier och blir till en figur som han kallar Koltrasten. När de två till slut träffas lånar Elisabeth ut en roman till Elias som han mödosamt läser trots att han är dyslektiker. Otto i våningen ovanför har också ägnat hela sitt liv åt böcker och delar även han gärna med sig av sin passion.

Långsamt och med böckernas hjälp kommer grannarna varandra inpå livet och stegvis vecklar deras personliga levnadsöden ut sig över sidorna. I skymningen sjunger koltrasten är en stark berättelse som stannar kvar länge hos läsaren.”

Författarsamtal – Linda Olsson

Idag berättade Linda Olsson om sin nya bok I skymningen sjunger koltrasten på Akademibokhandeln, Mäster Samuelsgatan.

Jag stötte på Lindas författarskap genom hennes bok Nu vill jag sjunga dig milda sånger. Det var titeln som lockade mig. Så poetisk och lockande. Då, visste jag inte att det var en strof ur en dikt av Karin Boye. Jag tyckte mycket om den boken. Jag kan också tipsa om novellen De blå skorna, Novellix. En liten pärla.

Linda berättade om lite om sitt skrivande. Egentligen tycker hon inte att det är särskilt roligt utan svårt och ångestskapande, berättade hon. Varför, undrade då förstås en läsare i publiken. Eftersom jag måste och inte kan tänka mig ett liv utan skrivande, blev svaret. Och det är väldigt skönt efteråt när allt är färdigt och boken utgiven. 🙂

Hon är bosatt på Nya Zeeland men är ofta i Sverige på längre besök eftersom hon har ett av ina barn här och barnbarn. Två barn med barnbarn på Nya Zeeland. En inte helt lätt tillvaro. Hade jag kunnat bestämma hade jag flyttat hit allihop till Sverige, jag är nog trots allt en europé, sa hon.

Hon började sitt författarskap genom att skriva på engelska, och sedan bli översatt till svenska. Men nu skriver hon själv på båda språken. Samtidigt! Ett omständligt sätt att få fram en text men det fungerar bra för henne. Det började med att hon fick rådet att testa att skiva på det andra språket när hon kört fast, och på den vägen är det. Det som är lite intressant är att det blir två lite olika historier. De är tvillingar, men inte enäggstvillingar, som hon sa. När böckerna nu ges ut på andra nordiska språk, kommer de att översättas från den engelska versionen!

Linda avslutade genom att läsa några sidor ur boken. Och efteråt ringlade kön lång mellan bokhyllorna.

Jag återkommer med en recension framöver… 🙂

Lyssna är det nya läsa

Återkommer till Brighton i ett annat inlägg… 🙂

Nu lite böcker igen. Har ikväll haft bokcirkel och pratat mycket om ditten och datten lite om boken Ensamma hjärtan och hemlösa hundar av Lucy Dillon. Det blir så ibland fokus hamnar någon annan stans och det kan vara ok.

Men, boken ja. Det är en trevlig lite småputtrig historia med väldigt mycket hundar inblandade. Inte helt kul kan jag tycka som är kattmänniska, men det funkade ändå rätt bra som inramning. Historien är den klassiska kring relationer av olika slag. Nya, gamla och trasiga kärlekar. Mycket igenkänning och förutsägbarhet. Lättläst och luftigt. Lämnar kanske inga bestående spår, men gav en stunds avkopplande läsning.

Jag har de senaste dagarna, på tåg och flyg, läst några Novellixer. Gillar formatet mer och mer, och börjar förstå mig på noveller.

Fyra stycken blev det närmare bestämt:
Så som du hade berättat det för mig (ungefär) om vi hade lärt känna varandra innan du dog – Jonas Hasen Khemiri
Sandhamn – Jens Liljestrand
Dummy – Bengt Ohlsson
De blå skorna – Linda Olsson

Det här är fyra författare jag tycker mycket om på olika sätt, och jag har läst deras romaner. Nu har novellerna blivit som en krydda på det hela. Jag tycker att de beskriver och förstärker deras författarskap på ett säreget sätt. Lite facinerande och roligt.

Först Så som du hade berättat… Jag menar, en sådan titel är bara han helt enkelt. Och historien lika så. Lite hemlig, obehagligt oklar. Ett sorgligt utanförskap som fastnar i halsen. Ett språk som gör mig lyrisk!

Sandhamn ger mig samma känsla som Adonis.. ÄR det så här män tänker?! Det känns som jag kikar in i ett omklädningsrum och får höra en sanning. Liljestrand är sannerligen intressant!

Jag gillar Bengt Ohlsson skarpt! Särskilt Syster, Hennes mjukaste röst och Kolka där han ger röst åt kvinnor som är utsatta och sårbara på olika sätt. Dummy är i samma fack, men fångar mig inte lika mycket. Kanske behövs romanens längd för för att ge det där jag vill ha när det gäller historier som dessa?

De blå skorna, vilken historia! Eller egentligen, vilken glimt av en fantastisk historia. En novell som verkligen ger mersmak och lockar in läsaren i författarskapet. Linda Olsson lyckas som vanligt.

Ja, jag fortsätter väl läsa Novellixer när jag kommer åt, prenumererar på dem i e-format, ohyggligt praktiskt! 🙂 I min bokklubb läser vi vidare, och den här gången valde vi Felicia Feldts Felicia försvann, en bok jag tror blir alldeles utmärkt att diskutera i januari.

På bordet/I väskan/I datorn/I telefonen finns i just nu:
Mästaren och Margarita, Alltings början, Om himlen smälter av Hassan Loo Sattarvandi och snart Livet efter dig av JoJo Moyes.

Konstaterar föresten att några av Augustprisvinnarna finns i bokhyllan! 🙂

Och nja… HUI konstaterar att årets julklapp är hörlurar, och att Lyssna är det nya läsa. Vet inte det ja, visst hörbok funkar ibland men jag älskar bladvändandet både irl och digitalt. 😉

En liten snabbis

Det är lite mycket nu… 🙂

Läser just nu:
De blå skorna, Linda Olsson (Novellix på pendeltåget)
Alltings början, Karolina Ramqvist (Inbunden hemma i soffhörnan)
Ensamma hjärtan och hemlösa hundar, Lucy Dillon (Pocket i min bokcirkel)

Men i dag på tåget fick jag ta till en annan Novellix som jag har på mobilen, Jens Liljestrands Sandhamn. Jag prenumererar på dem i e-boksformat. Riktigt fiffigt när man har glömt att ta med sig en bok och känner behov!!

Enbokcirkelföralla har smygöppnat sina medlemssidor idag, och jag finns publicerad där! Har den stora äran att vara månadens medlem, och det är verkligen inte illa vill jag säga. Tack Karin! Bli medlem och delta i bokdiskussioner, ta del av erbjudanden och bara umgås.

Torsdag morgon lämnar jag Svedala för Brighton och London. Ska hälsa på älskade dottern som pluggar engelska på University of Sussex. Duktiga hon! 🙂 Det blir bara en tvådagars, men hoppas på massor av njut.

Återkommer från England inom kort!