Just nu har de två nobelprisen i litteratur, 2018 och 2019 års, tillkännagivits.
Älskar Jamaica Kinkaids kommentar angående priset: “I do not want it. It is not something you need, like food or oxygen.”
Mats Malm presenterar:
2018 – Olga Tokarczuk, polsk författare, Albert Bonnier förlag
2019 – Peter Handke, österrikisk författare, Albert Bonnier förlag
Väntat? Oväntat? Har du läst dem?
Men snart är det dags för det näst finaste, om man nu ska gradera. På Augustgalan, i år den 28 november, delas Augustpriserna ut. Prissumman i varje kategori är 100 000 kronor. Pristagarna får även en bronsstatyett formgiven av konstnären Mikael Fare.
Alla dessa val!
Chocken!
Nobelpriset i litteratur går till Bob Dylan ”som skapat nya poetiska uttryck inom den stora amerikanska sångtraditionen”, skriver Svenska Akademien i sin motivering.
– Bob Dylan är en stor poet i den engelskspråkiga traditionen från William Blake och framåt, säger Sara Danius. (Kopplingen till min blogg dårå.. 🙂 )
– Dylan skriver en örats poesi. Den ska framföras men om man går tillbaka till de gamla grekerna så var det också en poesi som skulle framföras, fortsätter Danius.
Hon säger också att beslutet fattades med ”stor enighet”.
Jag behöver smälta och reflektera. Men det är inte något “äntligen” för mig, mer “va??”.
Kanske inte så många äntligen när vi fick veta vem… 🙂
Det blev Svetlana Aleksijevitj, utgiven på förlaget Ersatz. En favorittippad pristagare. Och hon twittrade ut att hon fick SAMTALET långt innan dörren öppnades.
(Närå, det är ett fejk-konto. 🙂 )
I dag är det dags för Nobelpriset i litteratur!
Svenska Akademien har beslutat tillkännage namnet på årets Nobelpristagare i litteratur torsdagen den 8 oktober kl. 13.00 i Börssalen. Det är högtidligt.
Att hitta rätt tar sin tid och innebär mycket läsande och arbete för akademien. Läs mer här. Från ca 350 nominerade minskas samlingen gradvis, i slut skedet till 20 och sedan 5.
Under sommaren läser ledamöterna in sig på de kandidaternas produktion. Var och en av Nobelkommitténs ledamöter sammanställer dessutom ett individuellt utlåtande, som skall föreläggas Akademien vid höstterminens första sammankomst.
När Akademien samlas igen efter sommarferierna i mitten av september överlägger man och fatta sitt beslut. För att valet av pristagare skall vara giltigt krävs att någon kandidat får mer än hälften av de avgivna rösterna.
Enligt spelbolagen blir det så här, med Aleksijevitj i topp.
Svetlana Aleksijevitj, Haruki Murakami, Ngugi Wa Thiong’o, Jon Fosse, Joyce Carol Oates, Philip Roth, John Banville, Peter Handke, Péter Nádas, Ko Un, Adunis, Amos Oz, Ismail Kadaré
En av de stora morgontidningarna tror så här, men inte rangordnat.
Ngugi Wa Thiong’o, Anne Carson, Svetlana Aleksijevitj, Philip Roth, Don DeLillo, Nuruddin Farah, Peter Handke, Joyce Carol Oates, Ko Un, Jon Fosse, Haruki Murakami, Nawal El Saadawi.
Den gemensamma nämnarna är många… 🙂
Vi sitter som på nålar! Vill så gärna ropa ÄNTLIGEN! 🙂
Vem tror du det blir?
En nobelpristagare!
Jag pratade om denna lilla bok i bokcirkel Under kastanjen härom dagen.
Det är en fin historia om en flicka som söker sitt förflutna och sin väg i livet i ett svart-vitt, tidlöst Paris. Som alla hans historier vad jag förstår innehåller den längtan, rotlöshet, otrygghet.
Språket är vackert och poetiskt och fullt av referenser till platser, metrostationer, gator, parker, affärer, caféer… och där tappar han mig. Det blir för mycket. Det känns som man navigerar genom en kartbild, vilket förstås är meningen och många tycker om.
Historien är lite drömlik, händer det verkligen på riktigt eller är det huvudpersonens inbillning eller dröm? Vem vet? Det är vanligtvis ett grepp jag tycker om, att inte riktigt veta. Men här blir det lite för diffust. Som en av mina vänner sa. “Man förstår inte riktigt vad det är man inte förstår!” Det sammanfattar rätt bra. Och det behöver absolut inte vara dåligt, men heller inte bra. 🙂
Jag ger honom en chans till genom att också läsa Dora Bruder.
Förlagets text:
“Minst tolv år hade gått sedan man slutade kalla mig Lilla smycket och jag befann mig på metrostationen Châtelet vid rusningstid. Jag följde folkströmmen på rullbandet i den ändlösa gången. En kvinna var klädd i gul kappa.”
Artonåriga Thérèse tycker sig i kvinnan känna igen sin mor som påstås ha dött tio år tidigare i Marocko. Hon beslutar sig för att följa efter henne. Det blir en störtdykning ner i ett smärtsamt förflutet, i minnen som hon dittills har förträngt.
Dagen till ära blir det Alice Munro, årets nobelpristagare i litteratur, som fyller våra bloggar!
Jag gillar noveller. Den bra novellen som lockar till mer läsning, men också står stadigt alldeles för sig själv. Och det är Alice Munro mycket bra på att åstadkomma. Som akademiens motivering löd “Den samtida novellkonstens mästare”. Det som hon gör så bra är att fånga det vanliga livet på ett ovanligt, spännande och intressant sätt.
Jag har nyss läst Björnen sover, en av novellerna i Kärlek Vänskap Hat. Där får vi möta Grant och Fiona ett par som levt tillsammans i femtio år när Fiona flyttar in på ett boende för äldre dementa och vi får följa hur det påverkar dem båda och människorna runt om kring dem. En ömsint och vardagsnära historia som berör på djupet.
Radioteatern har gjort en dramatisering av just denna novell med Stina Ekblad och Etienne Glaser i huvudrollerna. Magiskt! Tyvärr tror jag inte att det går att höra den mer.
Däremot kan du lyssna/titta på nobelintervjun med Alice Munro.
Läs mer hos andra bokbloggare
Lyrans Noblesser
Feministbiblioteket
En dag kanske hon skriver en bok…
Café de la Nouvelle
Västmanländskan
Eli läser & skriver
Cum libris non solus
Lottens bokblogg
Bokmania
Det mörka tornet
Boksnack
Bokmoster
Erikas bokprat
Som ett sandkorn…
Lilla Solberga
Bokdivisionen
Enligt O
Hermia Says
Fru E:s böcker
Kim M. Kimselius
C.M.R. Nilsson
Och dagarna går…
– en novellvåg i bokbloggarhavet –