Ingen konst av Peter Esterhazy

Min första bok för året, Ingen konst av Peter Esterhazy!

Jag fick tipset av översättaren själv Ervin Rosenberg, som jag skrivit om här tidigare. Esterhazy är en ny bekantskap för mig och det är kanske på tiden att vi stiftat bekantskap.

Det är en säregen berättelse. Eller, jag vet inte ens om det är en berättelse, mer av betraktelser och ögonblicksbilder som vävs ihop till en sprudlande helhet.

Det är svårt att förstå vad boken egentligen ska vara och det hindrar mig lite i läsandet till en början. Är det verklighet eller fiktion? Handlar det om författaren själv eller inte? Men var är den röda råden? Men jag inser att det bara är att läsa på. Orden forsar som en strid ström. De olika delarna, mötena med modern, fotbollen, Ungern, efterkrigstiden, och många fler, blandas hej vilt till en charmigt osammanhängande helhet. Språket är fängslande, det måste krävt sin man att översätta, det flyter lätt och man vill läsa upp härliga meningar för någon annan hela tiden.

En sak som kanske hade hjälpt är att vara mer intresserad av fotboll än jag, det refereras en hel del. Boken har till och med fått pris som bästa fotbollsbok i Tyskland, om även något skämtsamt.

Jag tror dock att det är en bok jag kommer att återkomma till, för att läsa något stycke, en sida eller en mening. Det går lätt. Det är bara att slå upp en sida så hittar man något.

Läs den om du kan släppa kontrollen, den är lite vildsint. Den är lättläst och inte lång. 🙂

Baksidestext: “En son berättar om sin mor. Medan har gör det ses de varje dag. De äter middag tillsammans, de promenerar i hemstaden Budapest, hon berättar historier, gamla och nya. Om femtiotalet, om Ungerns fantastiska fotbollsspelare, som uppvaktade henne och sen räddade familjen från deportation. Peter Esterhazy väver ågter samman en  familjehistoria med en skildring av den kommunistiska diktaturen. Tidigare, i mästerverket Harmonia Celestis, hade fadern hudvudrollen, nu intar modern rollen som både spelmotor och straffläggare. Det formar sig till ett säreget porträtt av en storslagen kvinna, en fallen familj och en galen tid.”

Böcker och samtal

I dessa juletider är det glöggmingel och julmarknad på förlagen! Mycket trevligt och verkligen något
att rekommendera för var och en. Ett trevligt sätt att umgås, prata böcker och hitta julklappar. För vi ger ju böcker i julklapp till alla vi känner, eller hur?! 🙂

I går var jag bland annat på Weyler förlag och träffade på en mycket trevlig man som jag kom att prata med lite. Han heter Ervin Rosenberg och är översättare. Han rekommenderade varmt en bok han översatt, Ingen konst av Peter Esterhazy. Svante Weyler pratade också väldigt varmt om boken där vi stod och pratade om den. Dessutom tyckte Ervin absolut att jag borde läsa Jon Kalman Stefansson, en isländsk författare som jag har hört talas om men inte än läst något av. Lämpligt att starta med den första boken Sommarljus. Han hävdade att jag där skulle stöta på ett fantastiskt författarskap. Självklart köpte jag dessa två böcker. Tänk vilka fantastiska möten som äger rum när man rör sig kring böcker!

Författarsamtal är en annan sorts möte som också är extra trevligt tycker jag. I alla fall de samtal som ger tid för lite frågor och som tillåter en att komma närmare författaren, både faktisk och bildligt talat. Där tycker jag Söderbokhandeln lyckas väldigt bra i sin form. Du sitter mitt i bokhandeln bland alla böcker, och får ta del av intressanta samtal mellan kloka människor. Det är verkligen lyxigt.

Igår var jag där och lyssnade på Po Tidholm som samtalade med Mats Jonsson, serietecknare och redaktör på Galago, om sin bok Norrland som kommit i nyutgåva och om Norrland i stort. Hur ser vi egentligen på vår norra landsända här i från söder? Och hur ser de på den själva? Intressanta tankar, som i och för sig fick stå lite oemotsagda. En utfrågare med annat perspektiv hade kanske varit bättre? Men han är en bra pratare Po, och delar generöst med sig av sina tankar. Erkänner också att allt inte är självklart och lätt, det finns sällan facit. Bra där.

En bra kväll alltså. Som extrabonus träffade jag på en twitter-bekant som också varit där och lyssnat. Riktigt roligt att träffas i “verkligheten” för första gången. Vi hann med en stunds prat om böcker, cyklar och Norrland. Kul!

Mitt emellan dessa två trevliga evenemang hann jag dessutom med bokcirkeln Under Kastanjen! Att i en bokcirkel prata om en bok är bland det bästa som finns. Att få fundera, tycka, utveckla och diskutera med olika sorters människor. Det ger mer! 🙂