Etikett: Under Kastanjen

Bokcirkelläsning i januari

Rivstart på årets läsande. Fyra bokcirklar i januari! 🙂

Jag älskar bokcirklar! Jag har nog sagt det förut. Dels är det så himla bra att få prata om det man läser, det ger en extra upplevelse. Dessutom är det ju så väldigt trevligt att träffa kloka och trevliga människor över ett glas vin eller en kaffe. 🙂

Dessa läser jag i mina cirklar just nu: 

  • Kärlekens fyra årstider av Gregoire Delacourt
  • Simma med de drunknade av Lars Mytting
  • Fiskarmännen av Chigozie Obioma
  • 10 år och 1000 piskrapp: min histiora om Raif Badawi och en kärlek i fångenskap av Ensaf Haidar

Fyra ganska olika böcker och författare från olika delar av världen. Det ska bli spännande att läsa klart och diskutera med vänner och bekanta.

Bokcirklar du? 

Böcker och samtal

I dessa juletider är det glöggmingel och julmarknad på förlagen! Mycket trevligt och verkligen något
att rekommendera för var och en. Ett trevligt sätt att umgås, prata böcker och hitta julklappar. För vi ger ju böcker i julklapp till alla vi känner, eller hur?! 🙂

I går var jag bland annat på Weyler förlag och träffade på en mycket trevlig man som jag kom att prata med lite. Han heter Ervin Rosenberg och är översättare. Han rekommenderade varmt en bok han översatt, Ingen konst av Peter Esterhazy. Svante Weyler pratade också väldigt varmt om boken där vi stod och pratade om den. Dessutom tyckte Ervin absolut att jag borde läsa Jon Kalman Stefansson, en isländsk författare som jag har hört talas om men inte än läst något av. Lämpligt att starta med den första boken Sommarljus. Han hävdade att jag där skulle stöta på ett fantastiskt författarskap. Självklart köpte jag dessa två böcker. Tänk vilka fantastiska möten som äger rum när man rör sig kring böcker!

Författarsamtal är en annan sorts möte som också är extra trevligt tycker jag. I alla fall de samtal som ger tid för lite frågor och som tillåter en att komma närmare författaren, både faktisk och bildligt talat. Där tycker jag Söderbokhandeln lyckas väldigt bra i sin form. Du sitter mitt i bokhandeln bland alla böcker, och får ta del av intressanta samtal mellan kloka människor. Det är verkligen lyxigt.

Igår var jag där och lyssnade på Po Tidholm som samtalade med Mats Jonsson, serietecknare och redaktör på Galago, om sin bok Norrland som kommit i nyutgåva och om Norrland i stort. Hur ser vi egentligen på vår norra landsända här i från söder? Och hur ser de på den själva? Intressanta tankar, som i och för sig fick stå lite oemotsagda. En utfrågare med annat perspektiv hade kanske varit bättre? Men han är en bra pratare Po, och delar generöst med sig av sina tankar. Erkänner också att allt inte är självklart och lätt, det finns sällan facit. Bra där.

En bra kväll alltså. Som extrabonus träffade jag på en twitter-bekant som också varit där och lyssnat. Riktigt roligt att träffas i “verkligheten” för första gången. Vi hann med en stunds prat om böcker, cyklar och Norrland. Kul!

Mitt emellan dessa två trevliga evenemang hann jag dessutom med bokcirkeln Under Kastanjen! Att i en bokcirkel prata om en bok är bland det bästa som finns. Att få fundera, tycka, utveckla och diskutera med olika sorters människor. Det ger mer! 🙂

Låt inte den här stan plåga livet ur dig Mona av Anneli Jordahl

Jag har läst Låt inte den här stan plåga livet ur dig Mona av Anneli Jordahl. Jag läste den i ett streck i går kväll. 🙂

“Mona reser från en liten ort i Dalarna till Östersund, som i hennes huvud påminner om New York. Allt känns vidunderligt stort och staden är fylld av konditorier, biografer, danspalats och stiliga militärer. Det svänger i hela kroppen.

Året är 1959 och hon har fått en tjänst som hembiträde hos ett ungt par med en liten dotter. Britt arbetar på kontor och Ove spelar i ett jazzband. De inviger Mona i musikens värld och tar med henne på dansbanor där hon får paradplatsen, längst fram vid scenens kortsida. Den blyge gitar­risten i Oves band försvarar henne i nattvimlet där kvinnornas kroppar ses som allmän manlig egendom. Hon faller.

Många år senare försöker mor och dotter reda ut vad som hände de där ungdomsåren. Ett stort mörker. Det är ju så skönt att få glömma.

Anneli Jordahl har skrivit en roman om en tid fylld av framtidstro. Men samtidigt färgades tillvaron av klasskill­nader och förutbestämda möjligheter. P-piller fanns ännu inte, abort var förbjudet och hederskulturen slog hårt mot ensamstående tonårsmödrar.” – Förlagets text

Det här är en bok som genomsyras av ett grått svårmod. Det finns så mycket hopp inbyggt i Monas flytt och drömmar, men känslan finns där hela tiden att det inte kommer att gå bra.

Historien berättas ur tre olika perspektiv, Monas nutid när hon flyttar till Östersund, Annelis samtal med sin mamma (?) om sin barndom och Haralds, Lisas pappa. Det är ett intressant grepp och ger de olika perspektiv på historien som gör att den lyfter.

Men jag tycker inte riktigt att den lyfter helt. Det blir lite fladdrigt och fragmenterat. Det blir svårt ibland att hålla ihop historien, det känns lite tunt.

Trots det är det en bra berättelse. En berättelsen om en tid i förändring, men där kvinnan fortfarande har väldigt svårt att kunna leva sitt eget liv. En berättelse om klass, kön och fattigdom och människors inskränkthet. Historien sätter sig och ligger kvar i tankarna. Ju mer jag tänker på den desto mer tycker jag om den. Den berör.

Vi pratade om den i bokcirkeln Under kastanjen ikväll, och vi var rätt eniga om vad vi tyckte. Något som vi lyfte speciellt var just tidsandan. Det är ett tidsdokument. Men också miljöbeskrivningarna som är bra. Om man är en Östersundsbo är den förstås extra intressant att läsa.

Två böcker om Livet

Livet efter dig av Jojo Moyes (Printz Publishing)
Felicia försvann av Felicia Feldt (Månpocket)

Två böcker om livet. Väldigt olika men ändå på cirklar de kring de eviga frågorna. Vad får oss att vilja leva? Vem bestämmer om våra liv? Är verkligen kärleken störst av allt?

Livet efter dig handlar om Lou som får jobb som sällskapsdam hos Will. De kommer från helt olika sammanhang. Lou bor hos och försörjer delvis sina föräldrar och sin syster. Hon blir arbetslös när kaféet hon jobbar på lägger ner och tvingas ta jobbet hos Will. Will är en rik, äventyrlig player och affärsman som efter en olycka är förlamad i nästan hela kroppen och sitter i rullstol.

Will vill inte leva det liv han anser är helt värdelöst med ständig värk och där han är beroende av andra människor och planerar att avsluta sitt liv. Lou gör allt för att ändra hans inställning och få honom att acceptera sin nya situation.

Vi får följa dem båda i relationen med varandra men också med människorna runt omkring.

Det är en lättläst och fångande bok som är svår att lägga ifrån sig, man vill gärna veta vad som kommer att hända och hur allt utvecklas. Den ställer också den svåra frågan om livet, vad får oss att vilja leva? Inget är självklart här, å ena sidan bör man förstås själv få bestämma över sitt liv, å andra sidan är man alltid kapabel att ta rätt beslut och förstå konsekvenserna av det?

Ibland känns handlingen lite väl gullig och förutsägbar och inte så djup som de viktiga frågorna skulle behöva. Men å andra sidan lyfts det intressanta och viktiga upp nästan omärkligt i det fångande språket. Den är troligen en riktigt bra bokcirkelbok som kan diskuteras länge och väl. Som tur är har jag några tillfällen inplanerade redan. Med Under kastanjen och Enbokcirkelföralla, och så lite facebook-bokprat på det! 🙂

Felicia försvann är något helt annat, men ändå inte som sagt. Boken är Felicias, Anna Wahlgrens dotter, barndomsskildring. En beskrivning av en verklighet som inte riktigt stämmer med den kändisskimrande. Det är också en berättelse om att välja.

Felicia berättar om sin bild och sina minnen av sin och sina syskons uppväxt i en dysfunktionell familj. Det handlar om missbruk, övergrepp och vanvård, mobbning och kärlekslöshet. Tufft att läsa.

Hon växlar mellan olika tidsperioder, dåtid och nutid. Om hur det var att växa upp i detta men också hur det är att överleva och hitta sin väg som vuxen. Att bryta mönster och förstå, eller inte alls förstå. Det svåra i att acceptera att försoning inte är ett alternativ.

Boken slår an en del strängar i mitt inre som jag kan relatera till, att vara medberoende och barn och att som vuxen försöka reda ut sitt inre. Det är tufft men ger mycket att läsa en skildring som denna.

Jag tycker att det är en bra och läsvärd bok som inte är helt dokumentär men absolut självbiografisk i stora delar. Den beskriver svåra saker som är viktiga att prata om. Även om du och jag inte har upplevt något liknande eller ens i närheten, så finns missbruk och övergrepp ofta i vår närhet. Att läsa och prata om en bok som denna kan hjälpa oss att förstå.

Vi diskuterar Felicia försvann i min bokcirkel GdS inom kort! 🙂

Anna Wahlgren har ju skrivit ett “svar” på Felicia försvann, Sanning eller konsekvens, som jag också tänkte läsa. Det känns inte lika lätt. Frågan som snabbt smyger sig på är, är detta rätt sätt att hantera ett olyckligt barn? Jag tror inte det.

Nobelt

Nobeldagen har varit och gått. Staden fick glittra och viktiga upptäckter prisas. Kvällen då svenska folket äter middag framför TV:n och önskar de var i Blå Hallen?

Tidningarna lät mig förstå att om jag ville ha god chans till ett pris så var det en stooor fördel att vara man, slätrakad, gift, i sextioårsåldern, född på våren, invandrare. Kvinna ska man absolut inte vara. Det är ju bra att veta… tänker jag. 

Det fick mig att tänka på min dotters kommentarer kring dagen, för många år sedan. Hon ville så gärna vara med på festen och frågade mig hur hon skulle lyckas med det. Jag förklarade hur det låg till, att det gäller att vara en pristagare, känna en, vara viktig i samhället på något annat sätt alternativt vara student eller serveringspersonal och jobba där. Hon funderade länge och konstaterade sedan, jaha.. men då kan jag ju gifta mig med en.. pristagare, alltså. 🙂 Tror hon omvärderat det hela nu för tiden. 

Hann tyvärr inte titta på så mycket från sändningarna.. men lyckades ändå se lite av Victoria Dyrings samtal med forskare om de olika prisens innebörd. DET var riktigt bra! Hon är verkligen suverän på att få det begripligt, i alla fall så begripligt som det går. Vetenskapens Värld är ett favoritprogram. Läser på Wiki att hennes föräldrar är vetenskapsjournalister och hennes syster är fysiker. Att hon utbildade sig i teatervetenskap samt i miljö- och naturresurser i samhällsplaneringen. Hon är också hedersdoktor på Stockholms universitet. 

När det gäller litteraturpriset så är jag lite nyfiken på Mo Yan. Har inte läst något av honom, och funderar på att testa. Många säger att Vitlöksbaladerna är bra att börja med. Har du läst något? Jag har länge följt hans översättare Anna Gustafsson Chen på twitter, en klok kvinna som har mycket intressant att säga. Fantastiskt roligt för det lilla förlaget Tranan att “få” en nobelpristagare.

Har hunnit med att besöka Max Ströms förlag på Skeppsholmen och deras julmarknad. Frossat i vackra böcker och glögg. Det höll på att bli riktigt dyrt. Jag började med att plocka på mig ALLA fantastiska fotoböcker. Jeppe Wikström var där och jag han med ett litet småprat med honom också. Jag har ju redan den fantastiska boken om A day in the world. 

Men efter lite mer glögg och lugn andning sansade jag mig och gjorde ett urval av böcker som jag känner mig nöjd med. Några jag behåller och några som blir julklapp. Den absoluta favoriten som kommer att bläddras i mycket fram över är Kom nurå! Barnprogrammen vi minns eller helst vill glömma. 🙂 Från Humle och Dumle och Televinken, via Kullamannen och Kråkguldet, Kapten Zoom och Vilse i pannkakan, till Bullen och Kenny Starfighter. Jaa.. ni förstår!! En skatt!! 

Efter det hastade jag vidare till bokcirkeln Under Kastanjen. Vi träffas på, ja precis, Under Kastanjen. Ett mysigt café i Gamla Stan. Det är Majvor som håller i det hela, vi har träffast på Fritz Ståhls bokprat tidigare.

Den här gången pratade vi om En dag av David Nicholls över lite soppa eller fika. Trevligt som tusan. Vi var nog rörande överens om att vi inte riktigt förstod det fantastiska med boken. Vad vill han egentligen säga med historien? Att man ibland har det man letar efter precis bredvid sig och att man inte förstår det förrän det är försent? Njae.. det håller inte riktigt. Vi trodde inte att de skulle blivit lyckliga tillsammans alls, utan höll kvar sin relation just på grund av att de inte hade en relation. Typ. 

Nästa bok blir Livet efter dig av Jojo Moyes. Praktiskt eftersom den är månadsbok hos Fritz Ståhls bokklubb just nu och aw-bokprat om den inbokat i januari med Enbokcirkelföralla!