Kategorier
Lästa

Jungfrustigen

Jag har väntat på att få läsa ytterligare en berättelse av Philip Teir. Nu var det dags för Jungfrustigen.

En berättelse om livet. Livet som är lätt och svårt. Vi får träffa Richard som inte vet vad han vill. Som väljer passionen utan att tänka efter, och det är väl så det är. Med passion. Man tänker inte efter, sen så är den över och verkligen tar vid. 😉

När Richard träffar den vackra och något äldre Paula känns det som om alla bitarna faller på plats. Hon är hans livs kärlek och han är hennes. Men det är inte bara Paula och Richard som ska bygga bo. I den nya gemensamma lägenheten bor också varannan vecka Richards två barn från ett tidigare äktenskap. Sprickor och olikheter börjar att vecklas ut i den nya familjekonstellationen och allt oftare viner anklagelser mellan väggarna.
”Jungfrustigen” är en roman om saker som börjar och tar slut, om passion som tar tid på sig och om att plötsligt befinna sig i stormens öga och fråga sig: hur vill jag leva mitt liv? Det är också en bok om den svåra konsten att leva under samma tak.

Philip Teir skriver som han brukar om det lilla livet som pågår, om det vanliga och normala, och han gör det på ett mycket bra sätt. De små djupdykningarna i vardagslivets vanlighet är riktigt fina. Han beskriver verkligen hur det är.

Jag stör mig på Richard som inte värdesätter vad han har utan lätt låter sig dras in i det spännande nya och okända. Han reflekterar väldigt lite över vad det är han lämnar, han har helt enkelt bara tråkigt. Är det den moderna människans sätt, att byta ut människorna i sitt liv mot nya för att få lite spänning?

Läs gärna den här boken, och Teirs andra böcker som jag skrivit om tidigare, om du tycker om människor i vardagen.

Julklappstips 3 som är 1

Snart är det jul hörrni! Som sagt. Och hårda klappar är ett måste. En bok är som ett liv, ett extra, ett komplement eller bara en fantasi.

Jag kommer att under några dagar framöver tipsa er om läsvärda böcker! Idag blir det en, en riktigt bra en!

Så här upphör världen av Philip Teir. Jag har skrivit om den här.

“Försommargrönskan skälver omkring Erik och Julia när de stuvar in barnen i bilen och påbörjar färden mot stugan vid havet i Österbotten. Utifrån: en kärnfamilj mitt i livet som ska få en lång sommar tillsammans. Men tiden kan också verka i motsatt riktning, blottlägga sprickorna i det som förut verkade stadigt. Andra personer dyker upp och komplicerar tillvaron: Julias barndomsvän Marika och hennes karismatiske man Chris, som leder Rörelsen. En grupp miljöaktivister som gett upp hoppet om jorden och som istället övar sig i att leva primitivt och sörja den värld som redan gått förlorad. I utkanten finns en ensam kvinna i ett hus vid stranden som bär på en stor sorg.”

Låna på biblan, köp hos din lokala bokhandlare eller till exempel på Adlibris eller Bokus.

Så här upphör världen av Philip Teir

Äntligen en ny roman av Philip Teir, jag har väntat sedan jag läste Vinterkriget. Den har jag tidigare skrivit om här på bloggen.


Så här upphör världen har samma ton, samma utforskande närhet, samma vardagligt enkla svårigheter. Här ligger nerven i det som nästan händer, det som ligger under ytan, som ett bakgrundssus.

Försommargrönskan skälver omkring Erik och Julia när de stuvar in barnen i bilen och påbörjar färden mot stugan vid havet i Österbotten. Utifrån: en kärnfamilj mitt i livet som ska få en lång sommar tillsammans. Men tiden kan också verka i motsatt riktning, blottlägga sprickorna i det som förut verkade stadigt. 

Den klassiska bakgrunden till en relationsberättelse, sommarlovet vid havet. Det synbart stadiga börjar skaka i sina grundvalar. Det gäller både i det lilla och i det stora.

Till sommaridyllen kommer Rörelsen, en grupp människor som gett upp hoppet om jorden på grund av klimatförändrinarna och bejakar undergången som närmar sig. Undergången närmar sig också i Julias och Eriks äktenskap. Sakta men säkert glider de ifrån varandra, eller? Nutiden blandar sig med barndomens somrar, var de så härliga som minnet vill göra gällande? Hoppet finns hos ungdomarna, som hittar sina egna vägar, som alltid?
 
Det här är en berättelse om val och vägar i livet, lögner och sanningar, barndom och vuxenliv. Hur vill vi egentligen leva våra liv? Och som i verkliga livet finns inget facit.

Philip Teir är skicklig på att beskriva sina människor, att gestalta. Och han gör det utan pekpinnar. Personerna beskrivs med ömhet och närhet. Härligast är nog 10-åriga Anton, barnet som börjar tänja på sina gränser och tänker kring vuxenlivets krånglighet. Underbart!

“Anton såg på honom och verkade överväga att byta spö, men höjde på ögonbrynen som för att visa att det inte spelade någon roll. Erik kunde förstå det. I bland fanns det en trygghet i att meta på en hopplös plats där man inte behöver vara rädd för att det ska nappa.” 

Läs den om du gillar att läsa om relationer, om du gillar människor, om du gillar verklighet.

Låna på biblan, köp hos din lokala bokhandlare eller hos t.ex. Adlibris eller Bokus.

Detta är inlägg 33 av 100 i utmaningen #blogg100

Vinterkriget – en äktenskapsroman

På Natur & Kulturs julmarknad köpte jag Vinterkriget av Philip Teir.

Till stor del för det vackra omslagets skull. 🙂 Men också på grund av att jag med stor behållning lyssnat på Lundströms bokradios bokcirkel där Marie, Philip och Lena Andersson diskuterat Tove Janssons Pappan och havet. Och Lenas bok slukade jag ju nyss

Vinterkriget – en äktenskapsroman. Men jag vet inte om jag skulle vilja kalla den äktenskapsroman direkt, även om äktenskapet är en viktig del. Det är en relationsroman. Vi får följa familjen Paul under ett halvår då saker och ting ställs på sin spets. Fadern Max som är en aktad akademiker men som fastnat lite i livet. Modern Katriina som funderar om det verkligen är så här livet ska vara, är det inte mer? Döttrarna Eva och Helen med sina liv och sina problem. Och Laura. Den unga kvinnan som rubbar balansen, men visar sig ha en egen agenda. Vinterkriget berättar i växelvisa kapitel om familjens fyra medlemmar, som på sina skilda vis tampas med frågan om livets mening och hur man gör för att bli lycklig.

Teir fångar människorna och det lilla i vardagen på ett mycket bra sätt. De små sakerna som i sig kanske är obetydliga, men väver det som är livet. Fina personskildringar och ett lätt och fångande språk håller mig kvar i historien och gör den lätt att sträckläsa.

Inledningsmeningen är fantastisk – “Det första misstaget Max och Katriina gjorde den vintern – och de skulle göra många misstag före skilsmässan – var att frysa ner barnbarnens hamster.”

Jag uppskattade också mycket att få en bild av Finland och spänningen mellan en finlandsvensk från Österbotten och en finsk Helsingforsbo, inte bara på ett personligt plan, vilket jag vet mycket lite om.

Det här är Philip Teirs debutroman, jag läser gärna mer!