Etikett: Lundströms bokradio

Bokfrukost med Monica Isakstuen hos Brombergs

Bästa morgonen idag! Bokfrukost hos Bromberg och samtal med Monica Isakstuen om hennes bok Var snäll mot djuren. Tack Brombergs för ett fint författarsamtal och möjlighet att samlas till frukost med med-bloggare/instagrammare.
Monica berättade generöst om sitt författarskap och om boken och vi hade möjlighet att ställa lite frågor.

De är en liten familj på tre, men mamma och pappa klarar det inte längre och de måste dela den treåriga dottern mellan sig. Omgivningen, allt från väninnor till familjeterapeuter, kommer med hjälpande ord: bodelning, medling, anknytning, transitfas. Barn är starka, de klarar förändring. Karen lyssnar till de goda råden som den moderna kvinna hon är, samtidigt som hela hennes inre gör uppror. Nej, barnet är mitt. Det är jag som barnets mor och en mor ska vara med sitt barn.

Monica berättade att bokens berättelse tar avstamp i hennes eget liv och erfarenheter men inte är rent självbiografisk. Hon läste också en kort episod ur boken där mamman inte riktigt kan hålla masken och dölja sin förtvivlan för barnet.
Vi reflekterade kring hur det påverkar diskussionen om boken, som kallas för skilsmässoroman, att en kvinna skrivit och medger egna erfarenheter? Vi funderade över diskussionen om den “lyckliga” skilsmässan där varannnan-vecka-liv lyfts fram som något önskansvärt och hur det står i kontrast till önskan att aldrig släppa sitt barn ifrån sig. Svåra frågor!

En rå och upprivande roman om att befinna sig i ruinerna av ett äktenskap och som ställer frågan om rollen som mamma är knuten till att leva i en kärnfamilj. Vem är Karen de veckor dottern är hos sin pappa?

Författaren var hos Skavlan den 13 januari och berättade om sin bok, och på lördan gästar hon Lundströms bokradio!

Den här vill jag läsa NU!

Låna på biblan, köp hos din lokala bokhandlare eller t.ex. Adlibris eller Bokus.

Skyddsrummet Luxgatan av Jerker Virdborg

http://www.albertbonniersforlag.se/Bocker/Svensk-skonlitteratur/S/skyddsrummet-luxgatan/Skyddsrummet Luxgatan av Jerker Virdborg är en mycket bra bok!

Jag läste för länge sedan hans Svart Krabba. Den satte sig i mitt minne. Maken till obehaglig historia om ett land i krig och en färd över isar med ett viktigt uppdrag.

Den här historien har samma ingredienser. Ett krig, en ockupation. En ovisshet om vad som egentligen händer, var man egentligen är.

Ett skyddsrum i Stockholm fylls långsamt av oroliga människor. Två syskon i strålningssäkra skyddsdräkter kör till den förbjudna zonen för att hämta ett par fingerborgar till sin döende mor. Sverige är ockuperat; militärer patrullerar på gatorna och flygplanen dånar oroväckande över skogen.

Vi får följa människor mitt i detta genom en samling noveller om olika platser och situationer. Situationer som känns mer eller mindre obehagliga. Berättelsen knyts samman av en historia som återkommer. Tiden i skyddsrummet.

Det känns som att ett återkommande tema i berättelserna är ovisshet och överlevnad. Vad gör det med oss att vara utsatta? Hur mycket accepterar vi? Släpper vi på medmänskligheten eller blir den större? Blir helt plötsligt kriget och osäkerheten det normala? Familjen blir plötsligt en mycket viktig del i livet, det enda bestående.

Språket är magiskt. Som DN säger: “Jerker Virdborg är en glänsande författare. Novellerna är berättartekniska konststycken som vet exakt hur man maximerar effekten. I varje berättelse ses världen ur en enskild människas perspektiv när hon kisar ut över fronten och parerar dödshoten.”

Ja, sammanfattat, läs den!

Lyssna också på Lundströms bokradio från den 21 februari då Virdborg medverkade.

Missa inte heller novellen Funkislampa hos Novellix! En riktig pärla! 🙂

Så här säger förlaget om Skyddsrummet Luxgatan:
En samling berättelser om ett land invaderat av terror och krig. Aktuellt och skrämmande om ett igenkännbart land där allting ändå är främmande. Det välbekanta har invaderats, en världsbild har gått itu och tryggheten blivit en lyx.
I ett Småland härjat av inbördeskrig forcerar en man milisens vägspärrar i sökandet efter sin familj. I ett ockuperat Stockholm säljer en pojke mammans narkotiska tabletter medan brutala ordningsvakter patrullerar tunnelbanan. Och i en annan stad samlas tusentals människor i ett klaustrofobiskt skyddsrum på flykt undan ett flyganfall.
Är detta verkligen Sverige?

Vinterkriget – en äktenskapsroman

På Natur & Kulturs julmarknad köpte jag Vinterkriget av Philip Teir.

Till stor del för det vackra omslagets skull. 🙂 Men också på grund av att jag med stor behållning lyssnat på Lundströms bokradios bokcirkel där Marie, Philip och Lena Andersson diskuterat Tove Janssons Pappan och havet. Och Lenas bok slukade jag ju nyss…

Vinterkriget – en äktenskapsroman. Men jag vet inte om jag skulle vilja kalla den äktenskapsroman direkt, även om äktenskapet är en viktig del. Det är en relationsroman. Vi får följa familjen Paul under ett halvår då saker och ting ställs på sin spets. Fadern Max som är en aktad akademiker men som fastnat lite i livet. Modern Katriina som funderar om det verkligen är så här livet ska vara, är det inte mer? Döttrarna Eva och Helen med sina liv och sina problem. Och Laura. Den unga kvinnan som rubbar balansen, men visar sig ha en egen agenda. Vinterkriget berättar i växelvisa kapitel om familjens fyra medlemmar, som på sina skilda vis tampas med frågan om livets mening och hur man gör för att bli lycklig.

Teir fångar människorna och det lilla i vardagen på ett mycket bra sätt. De små sakerna som i sig kanske är obetydliga, men väver det som är livet. Fina personskildringar och ett lätt och fångande språk håller mig kvar i historien och gör den lätt att sträckläsa.

Inledningsmeningen är fantastisk – “Det första misstaget Max och Katriina gjorde den vintern – och de skulle göra många misstag före skilsmässan – var att frysa ner barnbarnens hamster.”

Jag uppskattade också mycket att få en bild av Finland och spänningen mellan en finlandsvensk från Österbotten och en finsk Helsingforsbo, inte bara på ett personligt plan, vilket jag vet mycket lite om.

Det här är Philip Teirs debutroman, jag läser gärna mer!