Etikett: Therese Bohman

En bokbloggar-gissning

Ja, hur i hela friden ska man kunna välja bland alla fantastiska? Det här med priser är inte lätt.

147 böcker har skickats in till Augustpriset i år i den skönlitterära klassen. Hur många som faktiskt givits ut under det senaste året har jag ingen aning om…

Av de 147 väljer juryn ut sex stycken som nomineras till priset. Sex av 147 av tusentals. Och slutligen EN vinnare. Årets svenska skönlitterära bok. Det är stort och jag är säker på att vinnaren kommer att jubla och glädjas.

Vad tror jag då? Här kommer mina gissningar:

Jag baserar gissandet på min egen läsning och det jag läst om dem. Aftonland har jag läst och skrivit lite om i bloggen. De försvunna böckernas bibliotek skrivs om inom kort.

Århundradets Kärlekskrig, Stormen och Störst av allt är jag mitt i. Det är natten ligger hos postombudet för avhämtning. Jag har att göra…

Eller så blir det några helt andra!

Vi får väl se, på måndag kväll vet vi. Den 24 oktober är det stor baluns på Kulturhuset med avslöjande av de nominerade. Du kommer väl?

Aftonland av Therese Boman

Den här boken kommer jag att läsa om. Jag läste den fort, på två kvällar. Det går utmärk att läsa den fort. Språket flyter fint, det är distinkt, varje ord väl valt, och intressanta resonemang om och om igen som driver historien.

Men… jag vill läsa den långsamt. Efter nästan varje kapitel, eller till och med stycke, går det att stanna till. Behovet av eftertanke och funderingar finns där. Hur tänkte hon egentligen här? Men hur resonerar hon nu? Vad betyder detta?

Aftonland av Therese Bohman beskrivs som en idéroman, och då måste idén i denna vara ensamhet. Ensamhet och vilsenhet.

Boken beskriv så här av förlaget:

Karolina är professor vid Stockholms universitet, navigerar sig fram i den akademiska världen och lever ensam efter uppbrottet från en lång relation. När hon ska börja handleda en ny doktorand slås hon av hans självförtroende. Han säger sig ha funnit ny information som förändrar historieskrivningen av svensk bildkonst tack vare upptäckten av en kvinnlig konstnär verksam runt förra sekelskiftet. Karolina finner sig snart indragen i ett spel med flera oväntade bottnar, både känslomässigt och professionellt.

Jag tycker att det är en något underlig beskrivning. Visst, relationen till doktoranden är en del av berättelsen, men just bara en del. Det här handlar om Karolina själv. Hennes våndor, osäkerhet, otrygghet. Hon står mellan konstvetenskapen och naturkunskapen, staden och landsbygden, kvinnligheten och manligheten, tvåsamheten och ensamheten. Kanske framför allt mellan ungdomen och ålderdomen. Och hon testar gränser åt alla håll.

Jag känner igen mig i mycket, och det gör säkert många. Det gör det hela en liten smula obehagligt. Det är lite som en YA-roman om det där pinsamma man inte vill prata högt om. Jag har lust att gripa in, säga till, krama om.

Berättelsen, eller kanske mer Karolina, berör mig. Landar nära mitt hjärta och får mig att tänka till. Det är en mycket bra bok. Läs den, läs om den, fundera och reflektera! Tack Norstedts för att ni gav mig upplevelsen!

Låna på biblan, köp hos lokala bokhandlaren eller Adlibris eller Bokus.

Jag har läst Bohmans tidigare roman Den andra kvinnan och skrivit om den på bloggen.