Etikett: nominerade

Augustpriset – så här fungerar det

Augustpriset!

De böcker som nomineras ska vara utgivna på svenska mellan 22 oktober 2018 och den 20 oktober 2019. Boken måste finnas i handeln senast vecka 43, 2019.

Augustpriset delas ut i tre klasser.

  • Till den skönlitterära klassen ska romaner, novellsamlingar, diktsamlingar samt memoarer och essäer med skönlitterär prägel anmälas.
  • Till fackboksklassen ska fackböcker av alla slag samt biografier anmälas.
  • Till barn- och ungdomsboksklassen ska text-, fakta- och bilderböcker för barn och ungdom anmälas.
  • Självbiografier ska alltså anmälas till den skönlitterära klassen, medan biografier ska anmälas till fackboksklassen.
En jury i respektive kategori nominerar sex titlar vardera. De nominerade titlarna läses därefter av en elektorsförsamling bestående av 63 elektorer – 21 i vardera kategori. Elektorerna är spridda över hela landet och består av en tredjedel bokhandlare, en tredjedel bibliotekarier och en tredjedel litteraturkritiker med flera. Omröstningen är sluten. Den titel som får flest röster i respektive kategori vinner.
Ikväll presenteras de nominerade i varje klass på Södra Teatern. Efter tillkännagivandet blir det spännande samtal på scen när Yukiko Duke intervjuar de nominerade författarna. Under kvällen kommer dessutom de sex nominerade i Lilla Augustpriset att avslöjas, Sveriges största litterära pristävling för unga.

I en skog av sumak av Klas Östergren

Nästa nominerade på tur är Klas Östergren med I en skog av sumak.

Klas Östergren är riktigt skickligt med språket och gestaltningen i sina böcker, här får vi se tillbaka genom en långsam berättelse i det lilla.

Vi får möta huvudpersonen Kenneth som är ung 1970 i västra Stockholm. Runt honom knarkas det och sups det tidstypiskt. Vietnamkriget är ständigt närvarande. Kenneths mamma syr om kläder till vanföra och grannen misshandlar sin hustru utan att skämmas.

Så dyker en ny elev upp i Kenneths klass, Dan…

“Den här nye bar ytterrock, mörka byxor med pressveck, vit skjorta under en cardigan. Han hade välputsade brogueskor med lädersulor. Det ljusbruna, lite lockiga håret var kortklippt. På det hela taget en vuxen stil som inte betecknade någon särskild tillhörighet, och därför inte heller något klart avståndstagande.”

Det hela är lite mystiskt berättat, och den där sommaren då inget händer… då händer allt, men Kenneth förstår det nog inte just då. Språket är som sagt snyggt och gör berättelsen rättvisa.

DN sammanfattar bra: “… även den nya boken är mycket Östergrensk, om ynglingars kliv ut i vuxenvärlden. Den kombinerar berättarglädje med ett öga för sociala sammanhang, och en nypa populärkultur.”

Jag faller inte pladask, men visst är det bra.

Låna på biblan, köp hos din lokala bokhandlare eller på t.ex. Adlibris eller Bokus.

Just nu är jag här av Isabelle Ståhl

Nästa nominerade till Augustipriset i den skönlitterära klassen. Just nu är jag här av Isabelle Ståhl.

Den här boken hade jag höga förväntningar på. Och den uppfyllde dem med råge. Den har kallats för generationsroman och en ny Jack. Men den behöver inte jämföras och bli en ny-något. Jag gillar den. Inte för att den är insmickrande och trevligt underhållande, utanför att den känns äkta.

Elise har GPS:en ständigt påslagen och utbyter erfarenheter av antidepressiva med sina vänner. Hon tycker egentligen bara om män i övre medelåldern, de är som hästar, så lugna, orubbliga och förnöjsamma, de har ingen ångest, de bara äter och sover och berättar anekdoter. Hon skulle vilja vara en häst.

Elise bokens huvudperson bor i Stockholm och är vilsen. Hon bor i andra hand och flyttar runt, jobbar på bemanningsföretag och flyttas runt. Hon läser strökurser på universitetet utan mål och söker hela tiden det sammanhang hon inte har. Allt ackompanjerat till sorglöst knaprande av Sobril och dejtande på Tinder.

Det är hudlöst och nära men ändå på en armlängds avstånd.  

Berättelsen är en mycket samtida Stockholmskildring. Jag påminns, som så många, om Therese Bohman och Lyra Ekström Lindbäck i stilen och gillar det. Händelser som nyss hände i verkligheten finns där och ger effektiva tidsmarkörer. Jag känner igen mig.

Kanske känner jag igen mig inte bara i miljön, kanske känner jag igen unga kvinnor idag, kanske är det så här det ser ut för många. Inte alls som det var för Jack.

Låna på biblan, köp hos din lokala bokhandlare eller t.ex. på Adlibris eller Bokus. 

De kommer att drunkna i sina mödrars tårar av Johannes Anyuru

Dags att blogga lite om de Augustprisnominerade i den skönlitterära klassen!

Går hårt ut med en fantastisk, De kommer att drunkna i sina mödrars tårar av Johannes Anyuru. Författaren har prisats på olika sätt i sitt författarskap, för denna bok fick han 2017 års Aniarapris med motiveringen “I sin senaste bok visar Anyuru att han i Harry Martinsons anda också förmår framlocka den paradoxala strimma av hopp som varje verklig dystopi rymmer.”

En vinterkväll kliver tre individer som svär trohet till den sönderfallande terrorstaten Daesh in i en bokhandel. En kontroversiell konstnärs framträdande avbryts av ett pistolskott, panik utbryter och samtliga i lokalen tas som gisslan. Men en av de tre angriparna, en ung kvinna som har som uppgift att filma våldet, bär på en hemlighet som kan ändra allt. Under attacken vänder hon sig till en av de andra och viskar: Allt är fel. Vi borde inte vara här. Vi borde sticka.

Det här är en makalös berättelse om hopp och förtvivlan i ett sönderfallande Europa. En dystopi som ligger så nära vår oro och våra farhågor att det emellanåt blir mycket obehagligt.  Det är isande verkligt men också svävande magiskt. Vad är framtid och vad är nuet? Vem kan man egentligen tro på? Vad är det som definierar oss som människor?

Det är också en berättelse som försöker ge en nyanserad bild av väldigt svåra frågor. Som får mig att tänka till, att vilja diskutera, att vilja förstå, utan att ursäkta och utan att förmildra.

Språket lyfter allt. Eller rättare sagt framhäver, utan att häva fram. Som poesi flyter orden i raderna. Blir specifikt där det krävs och mjukt rytmisk när det behövs. Otroligt skickligt och det gör att det går att ta till sig det emellanåt förfärliga på ett sätt som är hanterbart.

Detta är en av de bästa böcker jag läst på mycket länge! Jag kommer att läsa den igen, och den är utmärkt för en bokcirkel.

Låna den på biblan, köp den hos din lokala bokhandlare eller hos Adlibris eller Bokus.

Årets bok 2017 – de nominerade

Spänningen stiger… vilka blir det?!

Bonniers bokklubbar håller i arrangemanget Årets Bok 2017! Juryn har jobbat för högtryck med att läsa, bedöma, diskutera och komma överens om vilka 12 böcker som skall nomineras.

Idag tillkännages alla nomineringar och därefter kan vi all rösta på vår favorit. Röstningen pågår t.o.m 20 augusti och vinnaren belönas sedan en pampig prisutdelning på Bokmässan i Göteborg, i september.

De nominerade ääääär:

Jag har läst tre… några kvar alltså. 🙂 Du?
Detta är inlägg 56 av 100 i utmaningen #blogg100

Idag får vi veta

Idag är det dags. Dags för Augustprisutdelning och gala!

Ikväll får vi äntligen veta vilka tre böcker som tilldelas Augustpriset i kategorierna Årets svenska skönlitterära bok, Årets svenska fackbok samt Årets svenska barn- och ungdomsbok! Dessutom får vi veta vem som blir årets Lilla Augustpristagare!

Jag har läst och tyckt om de nominerade i den skönlitterära klassen. Och de är alla värdiga vinnare så klart. Jag har haft lite svårt för Norén i och för sig, men men… 🙂

Vem som slutligen blir vinnare vågar jag knappt gissa på. Men om jag måste så säger jag nog Linda Boström Knausgård. Jag önskar kanske mer Therese Bohman. Men Linda Wolff och Andrzej Tichý är också fantastiska. Och Ann Jäderlunds lyrik… Ja, ni ser. Beslutsångest grande. 🙂

Ikväll får vi veta!

Galan hålls i Konserthuset i Stockholm och konferencier är Niklas Strömstedt. Som tidigare år så presenteras de nominerade av läsare, det är ett såå bra grepp! Att få höra en annan läsares ord om en berättelser ger mer, det blir som en bokcirkel i miniatyr.

Om vi inte ses där kan du följa galan på www.augsutpriset.se

En dramatikers dagbok 20132015 av Lars Norén

Dags för den sista nominerade till årets Augustpris i den skönlitterära klassen. En dramatikers dagbok 20132015 av Lars Norén.

En tegelsten med florstunna sidor, del tre i en serie. Stilrent omslag, väldigt snyggt (vitt med text i relief, därmed svårt att se i bild här). Tät, tät text. Både bildligt och bokstavligt.

Jag har inte läst hela, inte ens halva, utan en månad här och där. Det är verkligen en dagbok. Smått blandas med stort och reflektioner över skeenden. Korta meningar om vardagshändelser varvas med längre resonemang.

Hem. Sasha spelade. Jag gjorde i ordning maten. Läste två böcker.

Och det är mycket tyckande.. så klart. Och det är tätt. Jag vill läsa lite fort men det är helt omöjligt. Jag måste läsa, läsa om, tänka till, hoppa tillbaka, läsa igen för att förstå och hänga med. 

“… ibland föreställer jag mig att själva dagboksskrivandet är ett sätt att bevara sig själv genom att försvinna. Genom ett försvinnande.”

Det är ett nedslag i en tid och inte bara dramatikerns tid. Texten är nog i sig själv, den riktar sig inte till läsaren. Det är fantastiskt snyggt formulerat. Och det är kanske faktiskt just dramatikerns dagbok, inte personens.

Men, detta är inte min genre. Jag känner inte att formen fångar mig. Det blir ett ytligt betraktande på något sätt. Och är det sant? Om det är helt sant, är det ok att lämna ut människor (och hata som han faktiskt gör, men det lämnar jag därhän)?

djupa kärlek ingen av Ann Jäderlund

Dags för lyrikdelen av de Augustprisnominerade.
d j u p a  k ä r l e k  i n g e n av Ann Jäderlund.

Jag är inte van vid lyrik. Jag läser inte särskilt ofta, det blir oftast i form av kortare verk. Jag kanske dyker ner i en samling som jag har. Jo, de finns trots allt i min bokhylla.

Här har jag läst mer. En hel bok. Med många betraktelser.

Jag har lite svårt att följa med i de olika delarna, för det är olika delar, men det finns inga tidsmarkörer att hålla sig i. Bara kursiv eller antikva, lutande eller rakt. Vilket i sig såklart markerar inser jag. Men det fångar mig. Det finns trots allt ett driv, ett sammanhang som jag har svårt att sätta ord på. Men det fångar mig.

Dörren in mot rummet
Den nästan genomskinliga
motsatta dimman
Högt uppe i det
ena hörnet
Ur ingenting kommer den
Kan inte skiljas från sina
anknytningar

Jag förstår att skrivandet av denna samling påbörjades redan för mer än tjugo år sedan. Det känns som ett utforskande och betraktelse. Om kärlek, ensamhet och utsatthet. Känslan växlar mellan ljust och mörkt, och som i så många (?) dikter finns naturen där, alltid närvarande, alltid till hands för att förstärka och förtydliga. Som i livet, i alla fall i mitt liv.

Den lilla ån med sitt vattenfall
sitt kvarnhus med ränna då
svartnar det plötsligt
i rännan
då blir linden grön
och ögonen yr försiktigt
som tunna atomer.

Läs den. I ett svep eller i små portioner. Gå tillbaks till texten då och då för att smaka på den igen, den är läcker.

Och omslaget! Mjukt och lent, sparsamt, vackert bundet. Det här är en bok du vill äga! Köp den hos din lokala bokhandlare eller kanske hos Adlibris eller Bokus.

Eländet av Andrzej Tichý

Titeln på den här boken lockar kanske inte. Den sätter en ton.

Men Eländet av Andrzej Tichý är en fantastisk historia. Eller. Kanske inte historia. Mer ett tillstånd, ett flöde, en känsla.

Jag var lite tveksam i början. Det är inte någon vanlig text, men plötsligt var jag inne i flödet. Orden flödar emellanåt som ett vatten, än porlande, än forsande. Det är som spoken word i rasande tempo. Istället för en tydlig berättelser får jag tydliga känslor.

Det handlar om elände. Fattigdom, våld, utsatthet, droger, alkohol, övergrepp. Men framför allt handlar det om människorna, människorna som berövas hopp, som inte klarar sig. Och den eviga frågan, varför klarade JAG mig? “Det kunde varit jag” ligger som en våt filt över bokstäverna.

En cellist väntar på sina musikerkollegor vid Slussen i Malmö. Hans liv präglas för tillfället av stillhet och vanlighet, men ett plötsligt möte med en ung hemlös man får något att brista. Röster, minnen och bortglömda språk tränger fram i hans medvetande, tar över.

Hans förflutna tar över medvetandet och han flyter bort i minnen från en trasslig och fattig uppväxt. Minnena blir alltmer fragmentariska och hallucinatoriska. De blandas med en annan sorts texter och platserna varierar, London, Berlin, Glasgow. Men oftast är minnenas miljö Malmö och de no-go-zoner som utpekas där… 

Och slutet. Wow. Slutet är som ett slag i magen, en kalldusch.

Jag läste den här boken i ett sträck under en flygresa. Jag tror att den behöver längre stunder av läsning, inget för kort pendlingsläsning. Men tveka inte, den är inte lång, och så värd att läsas, så värd!

Låna på biblan, köp hos din lokala bokhandlare eller hos Adlibris eller Bokus kanske.

Författaren Andrzej Tichý, född 1978 i Prag, är bosatt i Röstånga i Skåne. Han debuterade med Sex liter luft 2005, för vilken han tilldelades Borås Tidnings debutantpris. Romanerna Fält (2008) och Kairos (2013) var båda nominerade till Nordiska rådets litteraturpris.

Välkommen till Amerika av Linda Boström Knausgård

“Det var länge sedan jag slutade prata.” Så börjar den här berättelsen och den gör ont i själen. Ellens tystnad skriker från sidorna.

I Välkommen till Amerika möter vi en familj på randen till katastrof.

Berättelsen rör sig i ett litet område, Ellens omedelbara närhet, med utvikningar i minnen från hur det brukade vara. Både ljusa och mörka minnen. Det är extremt på ett väldigt lågmält sätt.

Familjen som rasar i takt med att pappans psykiska sjukdom förvärras. Oförmågan hos de vuxna att klara av att hantera det. Lättnaden, och skuldkänslorna, när pappan så småningom dör i ensamhet.

Sa jag att jag inte tänkte på sjukdomen? Det var fel Det var som att alla tankar landade där. De är ingen enkel sak att växa upp.

Ellen försöker hantera verkligheten på det sätt hon kan, genom att kontrollera sig själv, hon slutar prata. Hennes bror väljer att stänga in sig, spika igen dörren till sitt rum, och försjunka i musiken. Mamman, skådespelerskan, försöker bortse. Hon fokuserar på sitt arbete och hoppas att allt ska bli bra. Hon upprepar för sig själv och andra, som ett mantra, “Vi är en ljus familj!” 

Det här är en stor berättelse i litet format. Orden är genialiskt formade och håller mig fast i berättelsen. Det blir inte sentimentalt, det blir inte dömande, det blir bara bra.

Låna på biblan, köp den hos din lokala bokhandlare eller kanske hos Adlibris eller Bokus.