“Hon arbetar på Norrköpings sjukhus och står längst ner i hierarkin, efter läkarna, sjuksköterskorna och undersköterskorna. Hon återfinns i bespisningen. Men hon drömmer om att en dag bli författare, att flytta någon annanstans och leva ett helt annat liv.
En dag när det regnar råkar hon i samspråk med läkaren Carl Malmberg och han erbjuder henne skjuts hem. Det blir startpunkten för en passionerad kärlekshistoria mellan en gift man och en älskarinna som drömmer sig bort.
Therese Bohman debuterade med den uppmärksammade romanen Den drunknade, som översattes till flera språk. Även hennes nya roman är ett psykologiskt passionsdrama där frågan om makt och sexualitet ställs på sin spets. Men Den andra kvinnan handlar lika mycket om att söka sina drömmar och att utmana rädslorna inom sig själv.” (Norstedts)
Det här är en bok som oroar. Den berättar en historia och lämnar öppet för läsaren att tolka och fundera. Den irriterar, utmanar och gläder. Precis som en bra bok ska. Tankarna kring klass och kvinnlighet ligger som en röd tråd genom sidorna. Vem definierar normen, och när kan man bryta den?
Språket flyter lätt över sidorna, bedrägligt lätt emellanåt. Känslan av att jag missat något viktigt gör att jag läser om och tänker efter.
Jag tyckte mycket om miljöbeskrivningarna. Hon lyckas fånga både platsen och känslan i staden och i sjukhusköket. Beskriver så väl osäkerheten och känslan av att inte passa in. Vikten av en historia och längtan efter en framtid. Och vägen dit är inte rak och okomplicerad.
Och omslaget! Lucian Freuds Night Portrait. Så himla vackert!
Nu laddar jag ner Den drunknade från biblan. 🙂