Det har blivit en hög sedan senast. Jag ska inte rabbla upp alla, du ser några av dem på bilden längst ner på sidan. Men några förtjänar en rad eller två.
När jag precis hade kommit hem från sjukhuset efter min olycka läste jag En man som heter Ove. Också lite motvilligt. Jag gillar verkligen Fredrik Backman och hans krönikor, och jag var nog lite rädd för att boken inte skulle nå upp till mina förväntningar. Men oj vad den gjorde det! Skratt och tårar om vart annat, och ironi och dråplighet i det lilla. Ove syns vara en helt omöjlig person, men människorna runt omkring honom ser människan Ove. Trösterikt. En bok med mycket hjärta, nästan omöjlig att lägga ifrån sig. Feelgood på det sätt jag vill ha det. Och väldigt lämplig att läsa i mitt lite ostabila tillstånd som jag var. Ibland behöver man gråta lite och kan behöva hjälp att komma igång, och självklart gäller samma sak att skratta även om just det var attans smärtsamt just då. 🙂
Sist men inte minst vill jag nämna Fjärilseffekten av Karin Alvtegen. Jag gillar hennes spänningsromaner mycket, har slukarläst dem tidigare. Sedan kom En sannolik historia som jag tyckte mycket om. Liksom den är detta något annorlunda. Samma insiktsfulla personporträtt och miljöbeskrivningar, samma funderingar kring livets viktiga saker. Som Karin skriver själv på sin webbplats “Fjärilseffekten handlar om att våra gärningar verkar långt utanför våra egna liv. Om den fria viljans kamp mot barndomens kraft, och om vår ovilja att försonas med tillvarons villkor. Att vi alla en gång måste ta farväl av livets angelägenheter.”