Kategorier
Lästa

Midsommarnattsdrömmar

I midsommartid kan det ju vara lämpligt att läsa Midsommarnattsdrömmar av Bengt Ohlsson.

Det är en berättelse som ligger nära mig på något sätt. Kanske för att personerna det handlar om lever i Stockholm och är i min ålder. (Och Bengts, vi gick på Kungsholmens gymnasium samtidigt, han en årskurs över mig. ) Jag kan relatera till deras liv och många av händelserna.

Året är 1988. Ett kompisgäng i 25-årsåldern åker till Roslagen för att fira midsommar. Under kvällen berättar Jenny och Olof att de väntar barn. Nyheten fyller vännerna med en hisnande känsla. Är det redan dags att bli vuxna? Men de har alla förutsättningar att skapa den lyckligaste generationen någonsin. De vet det inte än, men det gemensamma midsommarfirandet kommer att bli en tradition som de försöker hålla fast vid.
Vi får följa en handfull unga människor upp i vuxenlivet och medelåldern, genom förälskelser, otroheter och skilsmässor.
Vännerna försöker handskas med alla svårigheter livet har i beredskap för dem, och sen inser de att det obegripliga har hänt också dem: att de börjar bli gamla, och att mycket redan är för sent.

Jag kan som sagt relatera till allt som händer dessa människor som vi får träffa vid tre tillfällen i deras liv, 1988, 2008 och 2018, då de firar midsommar tillsammans, men det skaver. De träffas, inte för att de kanske egentligen vill det utan för att det slumpar sig så. Gamla vänner som träffas mycket eller lite, vänner som till en del lever på minnen av varandra. De vill varandra väl men ser de ens varandra i nuet?

En sak gör mig lite matt med berättelsen, det är att ALLT händer dessa utvalda. Redan 1988 när de är i 25-årsåldern, funderar de över livets svårigheter. Alla bekymmer som på något sätt kan uppstå i ett liv händer dem på olika sätt och de diskuterar, tolkar, gissar, tänker på ett sätt som jag inte kommer ihåg att jag gjorde.

Det är relationsproblem av alla sorter, det är funktionshinder och arbetslöshet… emellanåt får jag kämpa med att hålla isär allt och läser nästan på inandning. Nog för att jag älskar relationsberättelser, men det blir lite för mycket av det goda helt enkelt.

Jag gillar Bengt Ohlssons berättelser mycket, han är en författare jag läser när han kommer med nytt så mina förväntningar var höga, det var kanske ett aber i sammanhanget. Men det är snyggt skrivet, det är skarpt iakttaget och jag vill läsa vidare för att se vad som händer .. eller inte händer.

Här har jag skrivit om hans tidigare böcker, och lite annat.

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *