En berättelse om ett liv som både försvinner och rullas upp.
Anna Norlins bok, Jag vet inte vad som händer, om Marias mamma Elsa som blir dement är nära.. väldigt nära. Jag förstår att en hel del av berättelsen är författarens egen berättelse, men hon lyckas hålla romanformatet väldigt fint. Det måste vara svårt.
Elsa har alltid klarat sig själv och haft ett rikt socialt liv, men så drabbas hon av en stroke. Med ens vänds allt upp och ner och livet blir inte längre som förut. Inte för Elsa och inte för hennes nära och kära.
Författaren beskriver väldigt bra vad som händer när demensen rullar fram, hur verkligheten förändras och hur ångesten kliver in. Hon beskriver också inlevelsefullt hur svårt det är att förstå som anhörig, hur svårt det är att se en nära förändras, hur det är att anpassa sig.
Men det kanske bästa, svåraste och viktigaste, hon duckar inte från resonemang om de “fula” tankarna. De som inte får tänkas. Att man inte vill! Hur man vill att det ska vara som förut! Om hur man alltid känner att man inte gör nog! Hur man smiter…
Det är en liten bok med stort innehåll, läs den. Inte bara om du har demens i din närhet utan för att det är så givande att få fundera på hur livet kan förändras på ett ögonblick och man kan bli helt främmande för sin omvärld.
Tack Nopublishing för möjligheten! Läs om boken på författarens egen sida.
Låna på biblan, köp hos din lokala bokhandlare eller hos Adlibris eller Bokus!