Människor som går iväg av Jörgen Löwenfeldt

Jag har lyssnat… lyssnat på en poddnovellsamling. Och en mycket bra sådan. Du hittar den här, på Sound Cloud.

Lyssna är ju vanligtvis inte riktigt min grej. Gillar att se orden, skapa en egen röst av dem. Men ibland blir det helt rätt även i lyssnad form när rösten vald med eftertanke.

Människor som går iväg är en samling på åtta noveller av Jörgen Lövenfeldt. Alla om olika människor, av olika människor, och jag gillar det!

Om människor som sagt, och om förväntningar, förvåningar, förvecklingar. Ibland möts och ibland lämnar människor på oväntat sätt och berättelser tar oväntade vägar, eller helt väntade.

När jag lyssnat några gånger inser jag hur mycket rösten faktiskt betyder. Den ger en extra dimension till texten. Emellanåt känns den inte rätt till en början, som t.ex. när jag lyssnade på På kontoret på natten. Rösten, Anna Jörgensdotter, kändes så torr och distanserad .. men när berättelsen utvecklade sig så blev just den rösten helt perfekt, och fylld av känsla. Intressant!

Det är svårt att skriva något om varje novell utan att spoila .. det är dessutom svårt att välja någon som är extra bra.. alla har sina olika finesser. Men en favorit är ändå K86 inläst av Peo Bengtsson (och han läser den himla bra!). En fascinerande historia, spännande och oväntad.

Titelnovellen, När människor går iväg inläst av Hedvig Weibull, sätter sig också lite extra i kroppen. Så mycket igenkänning, i stort och smått. Vaattrdagen och att tro på en gemensam bild av framtiden, och plötsligt inse att man fattat helt fel… kännbart!

Lyssna! En i taget på väg till jobbet kanske. Eller alla i ett slag när du pysslar hemmavid. Så värt. Och du kommer att vilja lyssna om, det här är berättelser som väcker tankar och vid varje lyssning märker du något nytt.. kanske oväntat eller bara helt väntat.

Jörgen Löwenfeldt debuterade 2017 som romanförfattare med romanen Ensamma tillsammans, läs den också! Jag har skrivit om den här. Han skriver också på Instagramkontot Bagatellerna. 

Ensamma tillsammans av Jörgen Löwenfeldt – en gång till

Nytt förlag, ny bild, ny bloggpost! 🙂

Det började med Bagatellerna. De små korta orden på Instagram, de som gav mig hela berättelser. Det fortsatte med utkastet, den nästan färdiga, som då var En annan rörelse. Och nu, nu är den klar. Ensamma tillsammans av Jörgen Löwenfeldt.

Det här är bra.

Det är en berättelse som kopplar in så många omkringliggande berättelser i min närhet just nu. Den nyligen lästa boken Doktor Wassers recept om identitetssökandet, en bekant som blivit hotad och behöver skydda sin identitet, psykologistudierna som min son just genomgått, frågan som kanske alla ställer sig då och då ”Vad är egentligen viktigt?”.

Jag är ensam i detta. 

Berättarjaget är en ung man från välbärgad bakgrund som skapat sig ekonomiskt oberoende genom pokerspel på nätet, som målar på detaljerade bilder av staden och människor på väggarna i sin Östermalmsvåning och som söker. För att hitta mening i livet påbörjar han studier på psykologlinjen. Där träffar han Eva och frågorna om identitet, kärlek och vänskap ställs på sin spets. 

Framtiden är bara en framtid. Visserligen stor och allvarlig, å andra sidan helt oväsentlig så länge man ägnar nuet tillräckligt stort intresse. — Jag vill göra. Inte bara tänka.

Sociala medier och vår uppkopplade värld har en central roll i berättelsen. Den snabba bekräftelsen, möjligheten till snabba beslut. Men författaren lyfter också fram känslan av vänskap och samhörighet som kan växa fram, vi blir nära vänner med människor vi inte känner. Och känner sorg när band bryts.

Jag faller fritt i svärmarna av lajks och kommentarer, är inte van att uppmärksammas för något jag bryr mig om. 

Som sagt, det här är bra. Språket flyter enkelt genom berättelsen och lyfter fram känslorna på ett bra sätt. Jag känner osäkerheten, sökandet, nuet. En debut som helt klart ger mersmak!

Läs den, låna på biblan, köp hos din lokala bokhandlare eller Adlibris eller Bokus. Och följ @bagatellerna så klart. Det är där det händer!

Ursprungligt publicerad 2017-02-08.

Grattis älskling av David Hulth Wallgren

Det här är vardag med tvist. En rolig och sorglig, en dråplig och ångestfylld vardag där vi kan känna igen oss!

Grattis älskling av David Hulth Wallgren är en mycket lovande debut, och jag sträckläste den. En hel del igenkänning och bra fångad nutid.

Jag ringer till Kristian på jobbet. Det är hans kollega som svarar.
”Vem är det?” hör jag honom viska till henne.
”Din fru”, viskar hon tillbaka.
Han suckar. Det är inte meningen att jag ska höra det, men det gör jag. Och jag inte direkt säga att jag är överraskad. Kristian suckar rätt ofta nu för tiden, i alla fall när jag pratar med honom. Jag behöver bara säga ”hej” eller ”vad är klockan?” för att han ska sucka demonstrativt.

Boken beskrivs som ”..en vass och mycket rolig skildring av äktenskapets svårigheter, om längtan efter kärlek och om att tappa bort sig själv.”

Det stämmer bra. De där stora frågorna som föjler med oss i livet, är här fångade i en berättelse som är lätt att ta till sig. Författaren har lyckats skriva om det som så lätt blir klyschigt och pretentiöst eller ren av löjligt, på ett smart sätt som känns äkta. Det handlar om hur små saker blir stora, hur vi missuppfattar och tolkar, men i slutänden om vad som egentligen är viktigt.

Jag faller lite extra för kompisen Lotta som är befriande nördig och ser saker på sitt sätt, och oftast säger det rakt ut. Känner stort behov av att besöka Finefood och äta äppelpaj! 🙂

Läs denna, bra svensk feelgood! Jag ser redan fram emot nästa…

En lite rolig personlig historia om denna är att jag träffade David första gången på releasekalas för Ensamma tillsammans av Jörgen Löwenfeldt. Vi har båda länge följt och deltagit i Jörgens Bagatellerna på Insta och började prata då.. om den planerade boken bland annat. Och på den vägen blev det… Att hitta böcker kan ske på så många olika sätt. 🙂

Låna på biblan, köp hos din lokala bokhandlare eller Adlibris eller Bokus.

Att läsa med andra ögon

I vanliga fall läser jag med mina egna ögon. 😉

Men det händer ju då och då, att någon vill att jag läser med lite andra ögon. När någon som skriver vill ha mina ögon på sin text. Ja, jag vet.. det blir lite motsägelsefullt här med alla ögon!

Du fattar, när jag läser för att tycka till och ge feedback på en text då läser jag lite annorlunda. Jag försöker lyfta blicken lite, samtidigt som jag sänker blicken lite.

Jag noterar såklart de korr som behöver göras och det handlar om allt från stavfel och syftningsfel, till stycken som inte hänger ihop. Men jag läser också för att kunna ge ett övergripande omdöme. Inte om ”bra/dåligt” utan om det håller.. i mina ögon.

Jag har läst några av Jörgens Löwenfeldts noveller tidigare, och jag är förtjust! Nu får jag läsa fler och tycka till inför ett projekt framöver. Lite överväldigande och märkvärdigt. Jag hoppas kunna tycka något klokt som hjälper. (lovar att berätta mer när det klarnar)

Jörgen finns också @bagatellerna på Insta om du vill kika. (där ifrån har jag lånat bilden på novellerna)

Läs också gärna vad jag tyckte om hans bok Ensamma tillsammans, och läs den du med, den ger mersmak!

Inlägg 3 av 100 i utmaningen #blogg100