Etikett: #blogg100

Läsa i cirklar

Jag har sagt det förut, och säger det igen.. bokcirklande är grejen!

Att läsa en bok samtidigt som andra, som kanske någon annan valt, och sedan få diskutera den. Det, det ger mervärde. Det får mig att se på min upplevelse med andra ögon. Vi är ju alla olika, och har med oss våra egna erfarenheter i läsandet, och tycker därmed troligen lite olika också.

I bokcirken Breakfast Book Club läste vi till idag Floden mellan bergen av Ngũgĩ wa Thiong’o. Jag har inte hunnit läsa klart, så jag hoppade över diskussionen. Men fortsätter såklart att läsa. En spännande historia från en del av världen jag inte känner till så mycket. En extra dimension. Till kommande träff, som är i Madrid!!, läser vi På väg från Atocha av Ben Lerner.

I min cirkel med kollegor läser vi till nästa gång Den vidunderliga kärlekens historia av Carl-Johan Vallgren. DEN ska det bli roligt att läsa och prata om, den har börjat mycket lovande. 

I cirkeln Bokvännerna läste vi till igår Lögnarna av Per Granqvist. Om den tyckte vi inte, så det kan vi lämna därhän. Till nästa träff läser vi De polyglotta älskarna av Lina Wolff, Augustprisvinnaren. Den har jag läst, men läser gärna om eftersom det gick lite fort i all augustyra. 

Snart i en blogg nära dig… 😀

Detta är inlägg 36 av 100 i utmaningen #blogg100

Först och sist

Detta är inlägg 35 av 100 i utmaningen #blogg100

Priser och utmärkelser – J

J som i Johan Hansson-priset.

Johan Hansson-priset delas årligen ut av förlaget Natur & Kultur till en svensk fackbok som under det senaste året väsentligen bidragit till samhällsdebatt, fördjupad reflektion och nya insikter.
Prissumman är 250 000 kronor. Priset instiftades 2008 av Natur & Kultur till minne av publicisten Johan Hansson som tillsammans med sin fru Jenny Bergqvist Hansson grundade förlaget 1922 och senare även stiftelsen Natur & Kultur.

Journalisten Maggie Strömberg tilldelas 2016 års Johan Hansson-pris för sin bok Vi blev som dom andra – Miljöpartiets väg till makten. Priset delas ut till en svensk fackbok som har bidragit till att fördjupa samhällsdebatten.

Juryns motivering lyder: ”Johan Hansson-priset 2016 tilldelas boken Vi blev som dom andra – Miljöpartiets väg till makten för att den genom att följa Miljöpartiets olika personligheter ger en fördjupad förståelse av tidsandans nyckfullhet och maktens höga pris, samt visar prov på den välunderbyggda berättelsens kritiska kraft.”

Har du läst boken? Inte jag, men kanske ska! 🙂

Detta är inlägg 34 av 100 i utmaningen #blogg100

Så här upphör världen av Philip Teir

Äntligen en ny roman av Philip Teir, jag har väntat sedan jag läste Vinterkriget. Den har jag tidigare skrivit om här på bloggen.


Så här upphör världen har samma ton, samma utforskande närhet, samma vardagligt enkla svårigheter. Här ligger nerven i det som nästan händer, det som ligger under ytan, som ett bakgrundssus.

Försommargrönskan skälver omkring Erik och Julia när de stuvar in barnen i bilen och påbörjar färden mot stugan vid havet i Österbotten. Utifrån: en kärnfamilj mitt i livet som ska få en lång sommar tillsammans. Men tiden kan också verka i motsatt riktning, blottlägga sprickorna i det som förut verkade stadigt. 

Den klassiska bakgrunden till en relationsberättelse, sommarlovet vid havet. Det synbart stadiga börjar skaka i sina grundvalar. Det gäller både i det lilla och i det stora.

Till sommaridyllen kommer Rörelsen, en grupp människor som gett upp hoppet om jorden på grund av klimatförändrinarna och bejakar undergången som närmar sig. Undergången närmar sig också i Julias och Eriks äktenskap. Sakta men säkert glider de ifrån varandra, eller? Nutiden blandar sig med barndomens somrar, var de så härliga som minnet vill göra gällande? Hoppet finns hos ungdomarna, som hittar sina egna vägar, som alltid?
 
Det här är en berättelse om val och vägar i livet, lögner och sanningar, barndom och vuxenliv. Hur vill vi egentligen leva våra liv? Och som i verkliga livet finns inget facit.

Philip Teir är skicklig på att beskriva sina människor, att gestalta. Och han gör det utan pekpinnar. Personerna beskrivs med ömhet och närhet. Härligast är nog 10-åriga Anton, barnet som börjar tänja på sina gränser och tänker kring vuxenlivets krånglighet. Underbart!

“Anton såg på honom och verkade överväga att byta spö, men höjde på ögonbrynen som för att visa att det inte spelade någon roll. Erik kunde förstå det. I bland fanns det en trygghet i att meta på en hopplös plats där man inte behöver vara rädd för att det ska nappa.” 

Läs den om du gillar att läsa om relationer, om du gillar människor, om du gillar verklighet.

Låna på biblan, köp hos din lokala bokhandlare eller hos t.ex. Adlibris eller Bokus.

Detta är inlägg 33 av 100 i utmaningen #blogg100

Med dig vågar jag allt av Ted Hesselbom och Anna Lihammer

Det här är en historisk novellsamling. Men det är också så mycket mer.

I Med dig vågar jag allt, av Ted Hesselbom och Anna Lihammer, får vi träffa människor i olika tider; dåtid, nutid och framtid. De lever sina liv, älskar och hoppas. Och är väldigt lika oss. De, så som vi, vill vara sig själva. Bli sedda och accepterade för dem de är.

Januari 1022 rör hon sig som ett smidigt rovdjur mot sitt nästa byte. Juli 1666 sluter han ögonen i en kyss och är för första gången i sitt liv jämställd en annan person. September 1851 säger han ’I had forgotten how beautiful you are’ . Nyår 2112 längtar hon tillbaka till det trygga 2000-talet.

Cunrat, Ingegerd, Yann, Alice, Tapani… alla är de speciella och älskansvärda. Olika men ändå så lika. Författarna har verkligen lyckats hitta det varmt mänskliga i alla olika personer och tider. Och dessutom gjort mig nyfiken på den historiska kontexten. Jag får plötsligt ta till mig Sveriges historia på ett annat sätt, från ett annat perspektiv. Det väcker intresse och lust. Inte illa!

På ett fint och finurligt sätt har de vävt samman de olika berättelserna genom ting som återkommer på olika sätt, både faktiskt men också som detaljer. Ringen, de blå blommorna, papegojorna.. snyggt gjort, det ger det hela ett sammanhang, en ram. 

Tack Historiska Media för att jag fick tillfälle att läsa denna pärla! Anna och Ted, jag hoppas ni fortsätter att skriva tillsammans. Det bådar gott.

Anna skriver också historiska spänningsromaner (sluta för allt i världen inte med det!). Jag har läst hennes Medan mörkret faller och skrivit om den på bloggen. 

Låna Med dig vågar jag allt på biblan, köp hos din lokala bokhandlare eller hos t.ex. Adlibris eller Bokus.

Detta är inlägg 32 av 100 i utmaningen #blogg100

Håll ut

Detta är inlägg 31 av 100 i utmaningen #blogg100

Priser och utmärkelser – I

I som Ivar Lo-priset

Ivar Lo-priset är ett litterärt pris på 125 000 kronor (2012) som utdelas av fackföreningsrörelsen (LO), Landsorganisationen. Det instiftades som en hyllning till Ivar Lo-Johansson på hans 85-årsdag, den 23 februari 1986. Fram till sin död 1990 ingick Ivar Lo-Johansson i stipendiefonden som årligen utser en betydande arbetarförfattare. 

År 2017 tilldelades författaren Anneli Jordahl priset med följande motivering:

“2017 års Ivar Lo-pris går till Anneli Jordahl, vars författarskap utgör en ständigt fördjupande undersökning av individers och kollektivs klassidentitet. Författaren är en mångbottnad gestaltare, som med nya uttrycksformer förenar fiktion och dokumentation. Efter verk som ”Klass – är du fin nog?” och romaner som utgår från Ellen Key eller den egna modern har Anneli Jordahl givit ut ”Som hundarna i Lafayette Park”, en modern arbetarroman som hjälper oss att förstå sambandet mellan klass, genus och etnicitet.”

Anneli Jordahl, född 1960 i Östersund, är författare, litteraturkritiker och föreläsare. Efter uppmärksammad sakprosa som Klass är du fin nog? (2003) och Att besegra fru J (2006) romandebuterade hon 2009 med Jag skulle vara din hund (om jag bara finge vara i din närhet). Hennes senaste roman är Som hundarna i Lafayette Park.

Har du läst något av Anneli Jordahl? Jag har läst Låt inte den här stan plåga livet ur dig Mona och skriver om den på bloggen.

Detta är inlägg 30 av 100 i utmaningen #blogg100

Norrlands Akvavit av Torgny Lindgren

Det här är en berättelse om tre mer eller mindre tillfälliga besökare i det innersta av Västerbotten: konung Karl den femtonde, Jesus Kristus och den utlevade väckelsepredikanten Olof Helmersson.

Olof Helmersson, 83, som efter femtio år återvänder till Nedre Avabäck i inre Västerbotten. Och så får vi höra om ett synnerligen rart brännvin.

Det här är också en berättelse om den trakt som jag känner är en del av min hembygd, vad det nu kan vara. Jag har inte rötter där men tillbringade tid där i en viktig tid av mitt liv. När jag bildade familj. Kanske är man då lite extra mottaglig för att adoptera en hembygd? Jag gjorde det i alla fall. 🙂

 “Jag var pastor i Nedre Avabäck, sade Olof Helmersson. Det var jag som vållade de sista stora väckelserna. Jag predikade i alla de sju församlingarna. Mellan nittonhundraförtisju och nittonhundrafemtifem omvände jag fyrahundrasexton själar i de här trakterna. Några av dem två gånger. Fanns det så många själar? Ja, de fanns.”

Att få följa Olof Helmerssons vingliga cykelfärder genom bygden. Hans övertygelse och målmedvetenhet som sakta mattas av vart efter han möter människorna. Människorna som skapat sina egna liv och inte vill bli ofrälsta så lätt. Och möter, det är nyckelordet här.

Det är milt och fint skrivet, det är långsamt och eftertänksamt, det är Torgny Lindgren. Åh vad jag tycker om det här. Trakten, språket, människorna. Läs bums om du inte redan gjort det!!

Ps. Gammal Norrlands Akvavit är den allra bästa snapsen! Ds. 

Låna på biblan, köp hos din lokala bokhandlare eller hos t.ex. Bokus eller Adlibris.

Detta är inlägg 29 av 100 i utmaningen #blogg100

Älskade barnbarn

Ibland får man tid. Och då gäller det att fånga den. 💗
Detta är inlägg 28 av 100 i utmaningen #blogg100

Det är natten av Karolina Ramqvist

“Att vilja träffa en författare för att man tycker om det han skriver är som att vilja träffa ankan för att man tycker om ankleverpastej.” Så skriver Margaret Atwood om författarroll och skrivande.

Det här är en liten pärla till bok som får mig att tänka efter, och kanske förstå lite hur det kan vara att vara författare.

Karolina Ramqvist ger oss en väldigt personlig liten essä om författarskapet och offentligheten: Det är natten. 

Jag tycker mycket om författarens övriga böcker och det här ger mig lite inblick i vad som kan finnas bakom. Men också mycket förståelse för hur svårt det kan vara att lämna i från sig en bok, och känna sig tvungen att prata om den.

Underrubriken till essän lyder ”Författaren och den som skriver”. Också den vilar mot ett citat. Den här gången av Bodil Malmsten: ”Det är inte som författare jag skriver det här – medan jag skriver, skriver jag. Författare kommer efteråt. Under skrivandet är jag en som skriver, var och en som skriver är det – var och en för sig.”

Det är allvarligt, omsorgsfullt och insiktsfullt skrivet. När det tar slut vill jag läsa mer.  

Läs den! Låna på biblan, köp hos din lokala bokhandlare eller Bokus eller Adlibris.

Detta är inlägg 27 av 100 i utmaningen #blogg100