I Domaren av Ian McEwan får vi träffa Fiona Maye som är hovrättsdomare specialiserad på familjerättsfrågor och dömer i fall där man bland annat måste prioritera mellan barns välfärd och religiösa fri- och rättigheter.
Hennes äktenskap är i gungning. Hennes man vill ha en älskarinna med hennes välsignelse. Hon vägrar och han flyttar ut, men kommer tillbaka. Hela situationen gör att hon börjar fundera på sina prioriteringar i livet.
Samtidigt pockar arbetet på. Många svåra fall rörande relationer, äktenskap och barn kommer för henne, vilket gör privatlivet som hon på något sätt flyr väldigt nära.
Det här är en berättelse om val. Om moral och etik. Om människor vi kommer nära på olika sätt. Titeln leder kanske tanken lite fel, fokus är inte på själva domar-yrket. Orginaltiteln är The Children Act, och något liknande det hade kanske varit mer rättvisande.
Det är väldigt snyggt skrivet, skicklig berättarteknik och snygga ordvändningar håller mig fast. Jag får tänka till, det finns inga färdiga lösningar, inget facit. Och det är svåra frågor det handlar om. Inget är självklart, inget är tydligt.
Jag fnissar lite på sina håll och upprörs ibland. Upprörs kanske främst åt att hon så “lättvindigt” låter mannen bara flytta in igen…
Jag diskuterar den i min bokcirkel ikväll, det ska bli mycket intressant att höra vad de andra tycker!
Låna på biblan, köp hos din lokala bokhandlare eller hos t.ex. Adlibris eller Bokus.
Detta är inlägg 20 av 100 i utmaningen #blogg100