Två böcker om Livet

Livet efter dig av Jojo Moyes (Printz Publishing)
Felicia försvann av Felicia Feldt (Månpocket)

Två böcker om livet. Väldigt olika men ändå på cirklar de kring de eviga frågorna. Vad får oss att vilja leva? Vem bestämmer om våra liv? Är verkligen kärleken störst av allt?

Livet efter dig handlar om Lou som får jobb som sällskapsdam hos Will. De kommer från helt olika sammanhang. Lou bor hos och försörjer delvis sina föräldrar och sin syster. Hon blir arbetslös när kaféet hon jobbar på lägger ner och tvingas ta jobbet hos Will. Will är en rik, äventyrlig player och affärsman som efter en olycka är förlamad i nästan hela kroppen och sitter i rullstol.

Will vill inte leva det liv han anser är helt värdelöst med ständig värk och där han är beroende av andra människor och planerar att avsluta sitt liv. Lou gör allt för att ändra hans inställning och få honom att acceptera sin nya situation.

Vi får följa dem båda i relationen med varandra men också med människorna runt omkring.

Det är en lättläst och fångande bok som är svår att lägga ifrån sig, man vill gärna veta vad som kommer att hända och hur allt utvecklas. Den ställer också den svåra frågan om livet, vad får oss att vilja leva? Inget är självklart här, å ena sidan bör man förstås själv få bestämma över sitt liv, å andra sidan är man alltid kapabel att ta rätt beslut och förstå konsekvenserna av det?

Ibland känns handlingen lite väl gullig och förutsägbar och inte så djup som de viktiga frågorna skulle behöva. Men å andra sidan lyfts det intressanta och viktiga upp nästan omärkligt i det fångande språket. Den är troligen en riktigt bra bokcirkelbok som kan diskuteras länge och väl. Som tur är har jag några tillfällen inplanerade redan. Med Under kastanjen och Enbokcirkelföralla, och så lite facebook-bokprat på det! 🙂

Felicia försvann är något helt annat, men ändå inte som sagt. Boken är Felicias, Anna Wahlgrens dotter, barndomsskildring. En beskrivning av en verklighet som inte riktigt stämmer med den kändisskimrande. Det är också en berättelse om att välja.

Felicia berättar om sin bild och sina minnen av sin och sina syskons uppväxt i en dysfunktionell familj. Det handlar om missbruk, övergrepp och vanvård, mobbning och kärlekslöshet. Tufft att läsa.

Hon växlar mellan olika tidsperioder, dåtid och nutid. Om hur det var att växa upp i detta men också hur det är att överleva och hitta sin väg som vuxen. Att bryta mönster och förstå, eller inte alls förstå. Det svåra i att acceptera att försoning inte är ett alternativ.

Boken slår an en del strängar i mitt inre som jag kan relatera till, att vara medberoende och barn och att som vuxen försöka reda ut sitt inre. Det är tufft men ger mycket att läsa en skildring som denna.

Jag tycker att det är en bra och läsvärd bok som inte är helt dokumentär men absolut självbiografisk i stora delar. Den beskriver svåra saker som är viktiga att prata om. Även om du och jag inte har upplevt något liknande eller ens i närheten, så finns missbruk och övergrepp ofta i vår närhet. Att läsa och prata om en bok som denna kan hjälpa oss att förstå.

Vi diskuterar Felicia försvann i min bokcirkel GdS inom kort! 🙂

Anna Wahlgren har ju skrivit ett “svar” på Felicia försvann, Sanning eller konsekvens, som jag också tänkte läsa. Det känns inte lika lätt. Frågan som snabbt smyger sig på är, är detta rätt sätt att hantera ett olyckligt barn? Jag tror inte det.

Nobelt

Nobeldagen har varit och gått. Staden fick glittra och viktiga upptäckter prisas. Kvällen då svenska folket äter middag framför TV:n och önskar de var i Blå Hallen?

Tidningarna lät mig förstå att om jag ville ha god chans till ett pris så var det en stooor fördel att vara man, slätrakad, gift, i sextioårsåldern, född på våren, invandrare. Kvinna ska man absolut inte vara. Det är ju bra att veta… tänker jag. 

Det fick mig att tänka på min dotters kommentarer kring dagen, för många år sedan. Hon ville så gärna vara med på festen och frågade mig hur hon skulle lyckas med det. Jag förklarade hur det låg till, att det gäller att vara en pristagare, känna en, vara viktig i samhället på något annat sätt alternativt vara student eller serveringspersonal och jobba där. Hon funderade länge och konstaterade sedan, jaha.. men då kan jag ju gifta mig med en.. pristagare, alltså. 🙂 Tror hon omvärderat det hela nu för tiden. 

Hann tyvärr inte titta på så mycket från sändningarna.. men lyckades ändå se lite av Victoria Dyrings samtal med forskare om de olika prisens innebörd. DET var riktigt bra! Hon är verkligen suverän på att få det begripligt, i alla fall så begripligt som det går. Vetenskapens Värld är ett favoritprogram. Läser på Wiki att hennes föräldrar är vetenskapsjournalister och hennes syster är fysiker. Att hon utbildade sig i teatervetenskap samt i miljö- och naturresurser i samhällsplaneringen. Hon är också hedersdoktor på Stockholms universitet. 

När det gäller litteraturpriset så är jag lite nyfiken på Mo Yan. Har inte läst något av honom, och funderar på att testa. Många säger att Vitlöksbaladerna är bra att börja med. Har du läst något? Jag har länge följt hans översättare Anna Gustafsson Chen på twitter, en klok kvinna som har mycket intressant att säga. Fantastiskt roligt för det lilla förlaget Tranan att “få” en nobelpristagare.

Har hunnit med att besöka Max Ströms förlag på Skeppsholmen och deras julmarknad. Frossat i vackra böcker och glögg. Det höll på att bli riktigt dyrt. Jag började med att plocka på mig ALLA fantastiska fotoböcker. Jeppe Wikström var där och jag han med ett litet småprat med honom också. Jag har ju redan den fantastiska boken om A day in the world. 

Men efter lite mer glögg och lugn andning sansade jag mig och gjorde ett urval av böcker som jag känner mig nöjd med. Några jag behåller och några som blir julklapp. Den absoluta favoriten som kommer att bläddras i mycket fram över är Kom nurå! Barnprogrammen vi minns eller helst vill glömma. 🙂 Från Humle och Dumle och Televinken, via Kullamannen och Kråkguldet, Kapten Zoom och Vilse i pannkakan, till Bullen och Kenny Starfighter. Jaa.. ni förstår!! En skatt!! 

Efter det hastade jag vidare till bokcirkeln Under Kastanjen. Vi träffas på, ja precis, Under Kastanjen. Ett mysigt café i Gamla Stan. Det är Majvor som håller i det hela, vi har träffast på Fritz Ståhls bokprat tidigare.

Den här gången pratade vi om En dag av David Nicholls över lite soppa eller fika. Trevligt som tusan. Vi var nog rörande överens om att vi inte riktigt förstod det fantastiska med boken. Vad vill han egentligen säga med historien? Att man ibland har det man letar efter precis bredvid sig och att man inte förstår det förrän det är försent? Njae.. det håller inte riktigt. Vi trodde inte att de skulle blivit lyckliga tillsammans alls, utan höll kvar sin relation just på grund av att de inte hade en relation. Typ. 

Nästa bok blir Livet efter dig av Jojo Moyes. Praktiskt eftersom den är månadsbok hos Fritz Ståhls bokklubb just nu och aw-bokprat om den inbokat i januari med Enbokcirkelföralla!  





Lyssna är det nya läsa

Återkommer till Brighton i ett annat inlägg… 🙂

Nu lite böcker igen. Har ikväll haft bokcirkel och pratat mycket om ditten och datten lite om boken Ensamma hjärtan och hemlösa hundar av Lucy Dillon. Det blir så ibland fokus hamnar någon annan stans och det kan vara ok.

Men, boken ja. Det är en trevlig lite småputtrig historia med väldigt mycket hundar inblandade. Inte helt kul kan jag tycka som är kattmänniska, men det funkade ändå rätt bra som inramning. Historien är den klassiska kring relationer av olika slag. Nya, gamla och trasiga kärlekar. Mycket igenkänning och förutsägbarhet. Lättläst och luftigt. Lämnar kanske inga bestående spår, men gav en stunds avkopplande läsning.

Jag har de senaste dagarna, på tåg och flyg, läst några Novellixer. Gillar formatet mer och mer, och börjar förstå mig på noveller.

Fyra stycken blev det närmare bestämt:
Så som du hade berättat det för mig (ungefär) om vi hade lärt känna varandra innan du dog – Jonas Hasen Khemiri
Sandhamn – Jens Liljestrand
Dummy – Bengt Ohlsson
De blå skorna – Linda Olsson

Det här är fyra författare jag tycker mycket om på olika sätt, och jag har läst deras romaner. Nu har novellerna blivit som en krydda på det hela. Jag tycker att de beskriver och förstärker deras författarskap på ett säreget sätt. Lite facinerande och roligt.

Först Så som du hade berättat… Jag menar, en sådan titel är bara han helt enkelt. Och historien lika så. Lite hemlig, obehagligt oklar. Ett sorgligt utanförskap som fastnar i halsen. Ett språk som gör mig lyrisk!

Sandhamn ger mig samma känsla som Adonis.. ÄR det så här män tänker?! Det känns som jag kikar in i ett omklädningsrum och får höra en sanning. Liljestrand är sannerligen intressant!

Jag gillar Bengt Ohlsson skarpt! Särskilt Syster, Hennes mjukaste röst och Kolka där han ger röst åt kvinnor som är utsatta och sårbara på olika sätt. Dummy är i samma fack, men fångar mig inte lika mycket. Kanske behövs romanens längd för för att ge det där jag vill ha när det gäller historier som dessa?

De blå skorna, vilken historia! Eller egentligen, vilken glimt av en fantastisk historia. En novell som verkligen ger mersmak och lockar in läsaren i författarskapet. Linda Olsson lyckas som vanligt.

Ja, jag fortsätter väl läsa Novellixer när jag kommer åt, prenumererar på dem i e-format, ohyggligt praktiskt! 🙂 I min bokklubb läser vi vidare, och den här gången valde vi Felicia Feldts Felicia försvann, en bok jag tror blir alldeles utmärkt att diskutera i januari.

På bordet/I väskan/I datorn/I telefonen finns i just nu:
Mästaren och Margarita, Alltings början, Om himlen smälter av Hassan Loo Sattarvandi och snart Livet efter dig av JoJo Moyes.

Konstaterar föresten att några av Augustprisvinnarna finns i bokhyllan! 🙂

Och nja… HUI konstaterar att årets julklapp är hörlurar, och att Lyssna är det nya läsa. Vet inte det ja, visst hörbok funkar ibland men jag älskar bladvändandet både irl och digitalt. 😉