Nummer två. Jag föreställer mig att den är svår att skriva. Den ska ge en fortsättning, vara kärnan i berättelsen kanske, ge språnget till den avslutande delen. Jag tycker de lyckas.
Armasjärvi, är som sagt nummer två i trilogin om Nordmark, roman i katastrofernas tid, av Thomas Engström och Margit Richtert.
När hamnar vi mitt i de politiska spelen, makten och härligheten. Eller? I Armasjärvi flyttas fokus från landsbygden i Nordmark till städerna. Till städerna med de olika grupperingar som har makten och bevakar den. Vem är lojal med vem, och vem kan man lita på?
Men det handlar inte bara om interna strider utan även förändringar i omvärlden där nya allianser skapas som alla behöver förhålla sig till.
Syskonen Sofia och Erik har skilts åt. I Kiruna, där tillvaron ändå är bättre än på andra håll i det nya riket i norr, har Sofia mer att stå i än andra barn i hennes ålder. Vid sidan om skolan och arbetet på värdshuset är hon spion åt Hartman.
Erik har infiltrerat de mystiska hesekelianerna och hamnat på församlingens elitskola i Armasjärvi. Inte en dag går att han längtar efter att återförenas med sin syster.
Kapitlen varvas med “artiklar” från tiden som ledde fram till bildandet av Nordmark, precis som i första boken. Det ger perspektiv och sätter fingret på utvecklingen och vad den kan leda till. Om vi inte är uppmärksamma.
Jag läser på, jag kollar upp, jag intresserar mig. Det är något jag uppskattar med bra litteratur. Att den förutom att ge mig en bra berättelse, bjuder in mig i nya världar, får mig att se saker från nya håll även gör mig nyfiken.
Läs mer om byn Armasjärvi. Läs mer om Hesekiel. Läs mer om FN:s klimatpanel.
Men det handlar naturligtvis inte om fakta enbart, det handlar om människans längtan efter ett bättre liv. Om hopp och förtvivlan. Och de skriver om det på ett sätt som lockar till läsning.
Läs båda böckerna! För nöjet, för underhållningen, för nyfikenheten. Och nu väntar jag på den tredje. Här kan du läsa vad jag tyckte om del 1, Nattavaara.