Arv och Miljö av Vigdis Hjorth

Det här är en bok som drabbar. Långsamt strömmar smärtan och hjälplösheten ut ur texten. Det är en berättelse om tystnad och vad tystnad och osynlighet gör med människor.

Arv och Miljö av Vigdis Hjort är inte en bok om incest, utan om sorg över en förlorad barndom, sorg över familjemedlemmar som valde att inte se.

“Att ingen av er någon enda gång har frågat mig om min historia, har jag upplevt och upplever jag som en stor sorg.”

Så skriver Berglijot i ett mail till sina systrar, efter det att en häftig diskussion om förskott på ett arv har blossat upp. De är fyra syskon, och föräldrarna har nu meddelat att de två yngsta döttrarna ska särbehandlas och få ärva mer.

Under bråket om arvet pulserar en långt mer smärtande nerv. Det handlar om vem som blev älskad och vem som blev utsatt i barndomen, om skuld, ansvar och rättvisa. Tvisten sätter igång en kraftfull och ohejdbar rörelse, där de hemligheter som präglat familjen måste upp till ytan.

Det är mer än tjugo år sedan Bergljot bröt med familjen, men nu kräver hon för första gången att bli lyssnad på. Det krävs mod för att orka hävda sin version. Men bara genom att berätta, och formulera även det som är outhärdligt smärtsamt att återvända till, kan man komma vidare.

Formen på berättelsen är speciell. Många upprepningar, precis som man gör när man tänker. Stycken som återkommer, händelser som beskrivs ur olika synvinklar. Inget för den som kräver en rak, röd tråd. Men den röda tråden finns och den leder oss fram till ett slut som inte är lyckligt. Men ett slut som går att hantera, som gör att Bergljot kan gå vidare i sitt liv på något sätt.

Och det är spännande, som en deckare. En riktigt uppslukande berättelse. Tempot växlar mellan långsamt avvaktande i början, till högt och överraskande när sanningar läggs på bordet!

Läs den! Låna på biblan, köp hos din lokala bokhandlare eller hos nätbokhandlarna, t.ex. Adlibris eller Bokus.

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras.