Rost och Tortilla Flats

Ikväll har jag varit på Rost för första gången.

Ett helt magiskt, udda, fantastiskt ställe på söder i Stockholm. Som de själva säger: Rost Stockholm är en liten bykrog på Söder i Stockholm där du kan slinka in och äta en enkel måltid i en annorlunda miljö.” 

Verkligen en åh-hit-vill-jag-komma-tillbaka-upplevelse. Kvarterskrogsstämning med alla åldrar representerade. Folk kom och gick. Åt god mat, spelade spel, pratade motorer och lyssnade på musik. Jo, motorer. Detta är nämligen också ett mekotek! En lekplats för nördar som vill meka motorcykel. En måste ju älska’t!

Jag hängde här med några vänner för att lyssna på musik. Jag har som tur är vänner, som introducerar mig i nya världar. Kvällens band var Tortilla Flats, också premiär för mig, och det var blues vi fick höra. Härligt gung!!

Så här beskriver de sig själva: Låtarna är uteslutande svexikansk-amerikanska. Country/Blues & Tex/Mex om man ska tala ren svenska. Fredagskvällar med Tacos har äntligen fått ett ansikte. Tortilla Flats ÄR ett ekologiskt köttigt alternativ till den syntetiska snabbmatsmusik som i dessa dagar övergöder vår värld. 🙂

Stockholms musikscen är verkligen stor, varierad och välkomnande. Leta upp din lokala krog, ditt lokala band. Eller pröva någon annans! Så värt!

Inlägg 47/100 i utmaningen #blogg100

Blues 4/100

En ny erfarenhet, blues jam på Stampen. En fantastisk upplevelse! Brian Kramer och hans band spelar och andra musiker är välkomna att delta.

“Sometimes it’s a miracle it holds together, and other times, the music takes control and flows so freely it’s hard to believe it was all improvised!”

Denna lördag kunde vi bland annat lyssna på Fanny Holm, singer song writer med egna låtar, och en fantastisk finsk kille, Elias Kahila, som spelade soul på Cello, oväntat!

Elias kommer tillbaka till Stockholm i juni och spelar bland annat på Smaka på Stockholm.

Fanny Holm i studion. 
Elias Kahila

Blue 3/100

Fredagsblues. På något sätt är det hausse eller baisse på fredag eftermiddag. I alla fall för min del.

Den här dagen är det baisse. Livet är inte alltid på topp, och så måste det ju få vara. Väljer därför en lugn fredagkväll i hemmets trygga vrå. Njut i det lilla, och låter mig känna bluesen. Kanske till och med lite förstärkt och ompysslad känsla. Det är inte alltid bråttom att bli glad.

~

Lyssnade på en Novellix på lunchen. Spår i snön av Jonas Karlsson, inläst av författaren.
Novellen handlar om Axel. Eller inte alls om Axel. Ett barn som står i centrum för, men är osynlig, en historia om utanförskap och människor inte alltid så trevliga sidor i ett litet samhälle. Axel är bara ett spår i snön…

De första meningarna: ”Spåren i snön var som gjutformar i marken. Konserverade negativ av fyra skor. Två stora. Två små…”

Gillar Jonas Karlssons noveller. Han är dessutom mycket bra på att läsa dem. Snart kan vi se filmen Gondolen som baseras på hans kritikerhyllade novelldebut Det andra målet.