Etikett: Boktips

Utanför eller innanför?

Dags att skriva lite om årets Stockholm-läser-bok, Var det bra så? av Lena Andersson.

Stockholm läser är ett projekt som drivs av Stockholms stadsbibliotek och Författarcentrum. Varje år väljs en bok ut av en jury bestående av bokläsare av olika slag. Inom Stockholm läser anordnas under året läsecirklar, författarsamtal och evenemang med anknytning till boken.

Boken har getts ut i en nyutgåva med ett förord av Qaisar Mahmood, författare och avdelningschef på Riksantikvarieämbetet.

Lena Andersson är en känd författare och skribent, du ser henne till exempel på ledarsidorna i DN.

Var det bra så? skrevs redan 1999 och utspelar sig i Stockholmsförorten Tensta. Vi får följa Lotta Svensson en ung tjej och hennes liv i hemmet, skolan och bland kompisarna.Temat är i mångt och mycket innanförskap eller utanförskap, och trots att den allmänna debatten säger etnicitet så visar det sig att det kanske istället handlar om socioekonomiska förhållanden? Många är utsatta, ensamma och utanför, och det beror inte på ursprung eller hudfärg.

Det här är en bok som i högsta grad är aktuell även idag. Hur vi egentligen ska leva tillsammans i samhället är en fråga som behöver diskuteras ständigt. Boken väcker många tankar och funderingar, och utmanar ens föreställningar och fördomar. Inte alltid lätt men nödvändigt.

Jag önskar att alla läste den, men framför allt att alla diskuterar frågorna på ett konstruktivt sätt. Som Lena Andersson sa i en diskussion om boken på Kista bibliotek. – Vi är alla olika oberoende var vi kommer ifrån, vi borde kunna lära oss att leva tillsammans och sträva mot gemensamma mål. Det är inte alltid lätt och friktionsfritt, men måste det vara det?

Qaisars förord ger ännu en syn på saken. Vi tänker olika i olika situationer i livet. Vi kan lära oss.

Läs, läs, läs!!

Mörk jord

Mörk jord av Belinda Bauer (Modernista)

För länge sedan försvann en pojke och blev troligen mördad av en seriemördare. Händelsen påverkar hans nära på alla sätt. Hans systerson Steven drabbas hårt av den sönderfallande familjen, och vill göra allt för att det ska bli bra igen. Bara han lyckas hitta kroppen som han tror är nedgrävd på den intilliggande heden. Det går så långt att han skickar ett brev till mördaren i fängelset. Och startar en händelsekedja han inte kunnat föreställa sig.

Det här är en spänningsroman som var nominerad till Svenska Deckarakademins pris för Bästa översatta kriminalroman 2011. Titeln är Blacklands på originalspråk, och det är en bra mycket mer fiffig titel om jag säger så. 🙂

Men det är kanske mer en historia om en pojke som saknar sin familj, som lider av ensamheten mitt bland sina nära. Han lever med sin älskade mormor som har stängt in sig i sorgen efter sin son, med sin mamma och lillebror. En mamma som återupprepar mönstret att favorisera ett barn, Stevens lillebror. Steven försöker på alla sätt laga sin familj, anpassa sig och se det positiva i de mest svåra situationer. Det är också en beskrivning av en familj som lever under knappa förhållanden, och hon beskriver de små och nära sakerna som ett par förstörda favoritstrumpor som mormor stickat med värme och inlevelse.

Jag fångades snabbt av berättelsen, av spänningen som byggs upp mot katastrofen, men kanske framför allt av hoppet. Hoppet att det ska bli bättre för Steven, att han ska få den familj och den kärlek han så hett önskar. Personskildringarna är riktigt bra. Det är lätt att leva sig in i Stevens liv, att se personerna runt honom och hur han ser dem. Snyggt.

Slutet blir kanske lite väl förutsägbart och snabbt, lite oinspirerat.

Jag tror det är en bra bokcirkelbok! Många relationer och svårigheter att diskutera kring. Inbokat bokprat med Breakfast Book Club i slutet på januari och Enbokcirkelföralla:s spänningsutmaning!

Två böcker om Livet

Livet efter dig av Jojo Moyes (Printz Publishing)
Felicia försvann av Felicia Feldt (Månpocket)

Två böcker om livet. Väldigt olika men ändå på cirklar de kring de eviga frågorna. Vad får oss att vilja leva? Vem bestämmer om våra liv? Är verkligen kärleken störst av allt?

Livet efter dig handlar om Lou som får jobb som sällskapsdam hos Will. De kommer från helt olika sammanhang. Lou bor hos och försörjer delvis sina föräldrar och sin syster. Hon blir arbetslös när kaféet hon jobbar på lägger ner och tvingas ta jobbet hos Will. Will är en rik, äventyrlig player och affärsman som efter en olycka är förlamad i nästan hela kroppen och sitter i rullstol.

Will vill inte leva det liv han anser är helt värdelöst med ständig värk och där han är beroende av andra människor och planerar att avsluta sitt liv. Lou gör allt för att ändra hans inställning och få honom att acceptera sin nya situation.

Vi får följa dem båda i relationen med varandra men också med människorna runt omkring.

Det är en lättläst och fångande bok som är svår att lägga ifrån sig, man vill gärna veta vad som kommer att hända och hur allt utvecklas. Den ställer också den svåra frågan om livet, vad får oss att vilja leva? Inget är självklart här, å ena sidan bör man förstås själv få bestämma över sitt liv, å andra sidan är man alltid kapabel att ta rätt beslut och förstå konsekvenserna av det?

Ibland känns handlingen lite väl gullig och förutsägbar och inte så djup som de viktiga frågorna skulle behöva. Men å andra sidan lyfts det intressanta och viktiga upp nästan omärkligt i det fångande språket. Den är troligen en riktigt bra bokcirkelbok som kan diskuteras länge och väl. Som tur är har jag några tillfällen inplanerade redan. Med Under kastanjen och Enbokcirkelföralla, och så lite facebook-bokprat på det! 🙂

Felicia försvann är något helt annat, men ändå inte som sagt. Boken är Felicias, Anna Wahlgrens dotter, barndomsskildring. En beskrivning av en verklighet som inte riktigt stämmer med den kändisskimrande. Det är också en berättelse om att välja.

Felicia berättar om sin bild och sina minnen av sin och sina syskons uppväxt i en dysfunktionell familj. Det handlar om missbruk, övergrepp och vanvård, mobbning och kärlekslöshet. Tufft att läsa.

Hon växlar mellan olika tidsperioder, dåtid och nutid. Om hur det var att växa upp i detta men också hur det är att överleva och hitta sin väg som vuxen. Att bryta mönster och förstå, eller inte alls förstå. Det svåra i att acceptera att försoning inte är ett alternativ.

Boken slår an en del strängar i mitt inre som jag kan relatera till, att vara medberoende och barn och att som vuxen försöka reda ut sitt inre. Det är tufft men ger mycket att läsa en skildring som denna.

Jag tycker att det är en bra och läsvärd bok som inte är helt dokumentär men absolut självbiografisk i stora delar. Den beskriver svåra saker som är viktiga att prata om. Även om du och jag inte har upplevt något liknande eller ens i närheten, så finns missbruk och övergrepp ofta i vår närhet. Att läsa och prata om en bok som denna kan hjälpa oss att förstå.

Vi diskuterar Felicia försvann i min bokcirkel GdS inom kort! 🙂

Anna Wahlgren har ju skrivit ett “svar” på Felicia försvann, Sanning eller konsekvens, som jag också tänkte läsa. Det känns inte lika lätt. Frågan som snabbt smyger sig på är, är detta rätt sätt att hantera ett olyckligt barn? Jag tror inte det.

Alltings början

Min juldagsbok i år, Alltings början av Karolina Ramqvist.

Har börjat på den flera gånger under hösten, men nu tog jag mig tid. Och det gick geschwint! En slukarbok men som krävde lite lugn runt omkring. Den skapade lite inre oro.

Jag lyssnade på Karolina på Stora läsardagen på Kulturhuset i höstas. Hon var med i samtalet som hette Stockholmsäktenskap och andra sorters förbindelser tillsammans med Helena von Zweigbergk, Per Naroskin, Nina Lekander och Erik Helmersson. Ett välmeriterat och intressant gäng. Von Zweigbergk är en favorit och Naroskins bok har jag ju läst och skrivit lite om tidigare.

Jag har inte riktigt gillat vad jag hört av Ramqvist tidigare. Kanske mer hennes sätt än vad hon sagt. Hon har känts lite tvär och kantig, inte tillgänglig. Men jag fångades där på läsardagen. Och fångade henne efteråt för att få min inköpta bok signerad. 🙂

Boken är en skildring av uppväxt, ungdom och gymnasietid i Stockholm i början på nittiotalet. En del igenkänning där även om min tid var lite tidigare. 🙂

Saga har en radikalfeministisk mamma som kämpat för rättigheter och plats och vill nu lämna över till den nya generationen med orden – Ni har alla möjligheter, varsågod att ta vara på allt vi kämpat för! Hon har uppfostrat Saga till en stark och självständig kvinna, men samtidigt lämnat henne lite utan trygghet och fast punkt i tillvaron.

Saga lever i innekulturen vid Stureplan i en tid där alla vill ha en ung tjej och hon vill gärna ta för sig. Men hur ska hon förhålla sig? Hur handskas med kvinnlighet och livet? Varför finns det så många män som vill ha henne men inte älska henne? Och varför äskar hon en man som inte vill ha henne? Som hon säger “Jag är en kvinna som alla andra kvinnor, granne med kaos och mörker…”

En bok som rör, stör och berör.

Ramqvist lägger in nyhetsskildringar i historien som ger en spännande inramning. Det som händer i den stora världen får spegla det i den lilla. Snyggt. Det gör historien till ett tidsdokument men den är samtidigt väldigt tidlös. Existentiella frågor som återkommer hos alla generationer av ungdomar. Hur ska jag hantera min föräldragenerations förväntningar? Vad är livet? Vem är jag?

Lyssna är det nya läsa

Återkommer till Brighton i ett annat inlägg… 🙂

Nu lite böcker igen. Har ikväll haft bokcirkel och pratat mycket om ditten och datten lite om boken Ensamma hjärtan och hemlösa hundar av Lucy Dillon. Det blir så ibland fokus hamnar någon annan stans och det kan vara ok.

Men, boken ja. Det är en trevlig lite småputtrig historia med väldigt mycket hundar inblandade. Inte helt kul kan jag tycka som är kattmänniska, men det funkade ändå rätt bra som inramning. Historien är den klassiska kring relationer av olika slag. Nya, gamla och trasiga kärlekar. Mycket igenkänning och förutsägbarhet. Lättläst och luftigt. Lämnar kanske inga bestående spår, men gav en stunds avkopplande läsning.

Jag har de senaste dagarna, på tåg och flyg, läst några Novellixer. Gillar formatet mer och mer, och börjar förstå mig på noveller.

Fyra stycken blev det närmare bestämt:
Så som du hade berättat det för mig (ungefär) om vi hade lärt känna varandra innan du dog – Jonas Hasen Khemiri
Sandhamn – Jens Liljestrand
Dummy – Bengt Ohlsson
De blå skorna – Linda Olsson

Det här är fyra författare jag tycker mycket om på olika sätt, och jag har läst deras romaner. Nu har novellerna blivit som en krydda på det hela. Jag tycker att de beskriver och förstärker deras författarskap på ett säreget sätt. Lite facinerande och roligt.

Först Så som du hade berättat… Jag menar, en sådan titel är bara han helt enkelt. Och historien lika så. Lite hemlig, obehagligt oklar. Ett sorgligt utanförskap som fastnar i halsen. Ett språk som gör mig lyrisk!

Sandhamn ger mig samma känsla som Adonis.. ÄR det så här män tänker?! Det känns som jag kikar in i ett omklädningsrum och får höra en sanning. Liljestrand är sannerligen intressant!

Jag gillar Bengt Ohlsson skarpt! Särskilt Syster, Hennes mjukaste röst och Kolka där han ger röst åt kvinnor som är utsatta och sårbara på olika sätt. Dummy är i samma fack, men fångar mig inte lika mycket. Kanske behövs romanens längd för för att ge det där jag vill ha när det gäller historier som dessa?

De blå skorna, vilken historia! Eller egentligen, vilken glimt av en fantastisk historia. En novell som verkligen ger mersmak och lockar in läsaren i författarskapet. Linda Olsson lyckas som vanligt.

Ja, jag fortsätter väl läsa Novellixer när jag kommer åt, prenumererar på dem i e-format, ohyggligt praktiskt! 🙂 I min bokklubb läser vi vidare, och den här gången valde vi Felicia Feldts Felicia försvann, en bok jag tror blir alldeles utmärkt att diskutera i januari.

På bordet/I väskan/I datorn/I telefonen finns i just nu:
Mästaren och Margarita, Alltings början, Om himlen smälter av Hassan Loo Sattarvandi och snart Livet efter dig av JoJo Moyes.

Konstaterar föresten att några av Augustprisvinnarna finns i bokhyllan! 🙂

Och nja… HUI konstaterar att årets julklapp är hörlurar, och att Lyssna är det nya läsa. Vet inte det ja, visst hörbok funkar ibland men jag älskar bladvändandet både irl och digitalt. 😉

En liten snabbis

Det är lite mycket nu… 🙂

Läser just nu:
De blå skorna, Linda Olsson (Novellix på pendeltåget)
Alltings början, Karolina Ramqvist (Inbunden hemma i soffhörnan)
Ensamma hjärtan och hemlösa hundar, Lucy Dillon (Pocket i min bokcirkel)

Men i dag på tåget fick jag ta till en annan Novellix som jag har på mobilen, Jens Liljestrands Sandhamn. Jag prenumererar på dem i e-boksformat. Riktigt fiffigt när man har glömt att ta med sig en bok och känner behov!!

Enbokcirkelföralla har smygöppnat sina medlemssidor idag, och jag finns publicerad där! Har den stora äran att vara månadens medlem, och det är verkligen inte illa vill jag säga. Tack Karin! Bli medlem och delta i bokdiskussioner, ta del av erbjudanden och bara umgås.

Torsdag morgon lämnar jag Svedala för Brighton och London. Ska hälsa på älskade dottern som pluggar engelska på University of Sussex. Duktiga hon! 🙂 Det blir bara en tvådagars, men hoppas på massor av njut.

Återkommer från England inom kort!

Bokprat i kvadrat

Eller i alla fall i triangel! 🙂 På en bussresa Stockholm-Kalmar tur och retur hinner man med lite…

Berg har inga rötter av Manne Fagerlind – pocketbok
Den krympande hustrun av Andrew Kaufman – ljudbok
Ok International av Jakob Ejersbo – novellix

Berg har inga rötter är en sällsam historia som handlar om bilden (och sanningen?) om livet som gått. Vilket ansvar har man själv för det som hänt? Blev det som man tänkt? Hur borde det egentligen ha varit? Lasse drabbas av alzheimer och utvärderar sitt liv, sjukdomen påverkar hans minne och upplevelser och till slut är man alldeles vilsen i de olika versionerna av historien som målas upp. Vad är sant, vad är önskat, vad är upplevt? Det är en ömsint berättelse om Lasses liv och det svåra i att inte minnas och kunna förstå det som händer. Gillar den!

Den krympande hustrun. En hysteriskt rolig berättelse med mycket allvar i botten. De absurda händelserna är lätta att fnissa åt, men det är också lätt att förstå symboliken och sensmoralen. En gripande vuxensaga där det absurda är alldeles naturligt. Att hitta Gud under soffan eller sin mamma uppdelad i hundra småmammor. Inget konstig alls, bara att hantera situationen. 🙂 Historien som bär genom hela boken handlar om Stacy som krymper.. mer och mer varje dag. Ända till hon hittar tillbaka till sig själv och sitt värde, och hennes man ser henne på riktigt. Även här, Lever du ditt liv så som du vill leva det!

Ok International. En novell i Nordiska fyran i Novellix.
Shakila råkar ut för en bilolycka och blir gripen för smitning. Vi får en blick in i hennes liv och alla de människor som rör sig runt henne. Alla olika och med olika etiketter, men ändå och egentligen så lika. Eller rättare sagt, de ettiketter vi väljer är inte alltid de rätta/kloka/bästa. Inte en jättespännande historia, men läsvärd.

#enbokcirkelföralla

Från teater till ord

Ord är viktiga. På många sätt.

Jag lyssnade på Magnus Dahlström på Kulturhuset för någon vecka sedan, han pratade om sin senaste bok Sken och läste lite ur den. Han ursäktade sig lite först och menade att hans böcker var menade att läsas genom ögonen, och kanske inte gjorde sig för högläsning. Nu gjorde han det väldigt bra tycker jag, men jag förstår hans tanke. Det skrivna ordet blir speciellt när man läser det. Ögonens grind ger en extra dimension.

Magnus D ja.. vi läste hans förra bok Spådom i min bokcirkel för ett tag sedan. Det var mitt val och sällan har jag blivit så sågad. Mina kamrater var inte ett dugg förtjusta, men den gav upphov till en hel del diskussioner. Och det är ju meningen i en bra bokcirkel, så jag känner mig nöjd ändå! Jag gillade den skarpt, den har ett språk som utmanar och utforskar.

I Spådom var det tre yrkesarbetande män i samhällets tjänst som stod i centrum. En polis, en läkare och en socialarbetare. Sken, årets roman, är kanske en fortsättning på den. Här är det tre kvinnor som är centralfigurer, och precis som i den förra romanen är det yrkeslivet som får vara spelplats för det existentiella tillstånd som Dahlström beskriver så speciellt. Ja, jag tänker läsa den nya också!

Idag börjar NaNoWriMo!! Ett fullkomligt frosseri i ord! Skriv en novell på 50 000 ord under 30 dagar. En utmaning till hela världen, och hela världen deltar. Flera hundra tusen deltagare skriver under november månad och idag, den första dagen, har det redan skrivits 24 miljoner ord!!!

Berättarministeriet är en annan fantastisk verksamhet. Det är en icke-vinstdrivande stiftelse vars syfte är att inspirera barn och unga i områden med hög arbetslöshet att erövra det skrivna ordet. Att behärska det skrivna ordet är på något sätt en förutsättning för att kunna delta i samhället och en möjlighet till så många upplevelser och mycket lust.

Nya ordär också spännande tycker jag, även om jag är en konservativ språkpolis emellanåt och får utslag av grammatiska fel. Jag försöker verkligen bättra mig och öppna mitt sinne. Språket förändras, och det kan inte jag stoppa. Jag kan bara förhålla mig positivt. Och du… jag gillar faktiskt hen! 🙂

Ett nytt ord som jag fick lära känna i Fuskaren som försvann är ”svepsjäl”. Ett fantastiskt ord tycker jag som beskriver en orolig själ som inte riktigt vill ta ansvar för sitt liv och sina handlingar och ofta tar tillflykt i svepskäl.

Gamla ord är också viktiga. En del förtjänar att behållas och inte dö ut. Oumkullrunkelig till exempel, ett fantastiskt ord. En del ord försvinner på grund av att vi tar in nya ord som ersätter, som brandgul – orange. Jag gillar brandgult!
Och tänk på en sak.. de viktigaste orden är de man säger av uppskattning till sina medmänniskor, och de man inte säger i stridens hetta med upprört sinne.

Från bok till teater

Jag såg Tisdagarna med Morrie på Intiman igår. Fantastisk tolkning av en fantastisk bok. Ikväll spelas den för sista gången tyvärr.

Bokenhandlar om författaren och dennes gamle lärare från college, Morrie. Mitch lovar sin lärare, som han blivit mycket god vän med under studietiden, att han skall besöka honom igen. Karriären tar dock överhand, 16 år senare, när han ser en intervju med Morrie, om dennes insjuknande och döende i ALS, bestämmer han sig för att infria sitt löfte. De sista mötena blir en samling samtal om det goda i livet, mellan en klok äldre man och en ung man som i karriärens jäktiga tempo behöver påminnas om det han en gång lärde sig av samma återupptäckta samtalspartner.

Pjäsen blir förstås mer komprimerad och lämnar mer åt egna tolkningar. Men fångar ändå väldigt bra bokens andemening och känsla. Den påminner om det viktiga i att faktiskt leva som man själv vill och att vårda sina nära relationer. Är du den människa du vill vara?

I morse på väg till jobbet började jag läsa på en ny bok, Berg har inga rötter . Och såg den röda tråden redan på de första sidorna… Ska bli spännande att läsa och diskutera framöver!

Men det mest fantastiska med gårdagkvällen var ändå samvaron. Jag hade samlat vänner från olika delar av mitt liv och det blev precis så bra som jag hoppats. 1+1=3! Nya möten, spännande samtal, oväntade samband. En riktigt härlig kväll full av värme och glädje helt enkelt!
Mina människor berikar mitt liv!

Från bild till bok

Från bild till bok, ja kanske. Eller så blandar jag lite. 🙂

Jag har varit på retreat. Ja, inte på riktigt direkt. Men en egensnickrad. Åkte ut till Grinda Wärdshus i Stockholms skärgård för att på egen hand, ägna mig åt mig själv, lite tankeverksamhet och en och annan bok.

Det blev delad tid mellan god mat och dryck, läsande och vandring. Njut för själen alltihop. Jag hade hoppats på lite sortering och ro i sinnet också.. men det gick sådär. Man får väl helt enkelt inte allt och inte direkt när man vill ha det.

Jag hann med två böcker. Jag ringer mina bröder av Jonas Hassen Khemiri och Fuskaren som försvann av Per Naroskin. Två så olika berättelser.

Älskar Hassen Khemiris språk. Jag ringer mina bröder är en liten bok, med ett stort uttryck som berör. Språket slingrar sig fram och närmar sig läsaren som poesi, hardcore poesi broshan! Historien innehåller en sorg som på sista sidan lägger sig i halsgropen och bränner bakom ögonlocken. Kommer att sitta på första parkett när boken blir pjäs!

Per Naroskin debuterar med Fuskaren som försvann. En välskriven och slukarvänlig roman. Svår att lägga ifrån sig, lätt att tycka om. Är man dessutom liite intresserad av terapi blir det än mer intressant. Tycker mycket om att höra Naroskin i Spanarna, och man hör honom i boken tycker jag. Bara positivt.

En sak som böckerna har gemensamt är grundämnen. Oväntat och kul!!