I tiden av Lyra Ekström Lindbäck

Det  här är fint… och mörkt… och hoppfullt!
I tiden av Lyra Ekström Lindbäck är stark och skör på samma gång. Språket lyfter fram berättelsen på ett delikat vis. Det är luftigt och svävande känslomättat men också knivskarpt precist. Och det är Stockholm som är fonden som vanligt.
Berättelsen är mogen och erfaren men samtidigt sökande och ångestfylld. Vad är egentligen meningen med allt?
Vi får följa Christoffer vars liv är en prestigefylld röra av arbete och fritid. Han är modeskribent för en av Sveriges största tidskrifter och fyller snart trettio. Allt han drömde om när han var yngre har han lyckats förverkliga, ändå känns tillvaron ihålig.

En desperat trötthet har börjat gnaga sönder dagarna. Först när allting rasar växer ett sökande fram ur hans förtvivlan. Finns det något annat sätt att umgås än genom jobb och fester? Vad ska man göra med sina drömmar? Och vad är egentligen skönhet?

Mailboxen är ett segt och iskallt kärr, han blinkar en stund framför Gmails välbekanta design innan han vadar ut i det . Scrollar ner och plockar upp saker som har legat så länge i det slammiga bottensedimentet av reklam, inbjudningar och frågor att de känns som sönderruttnade fiskkroppar. Han stjärnmarkerar mail efter mail. Magsyran stiger i halsen och lite triumferande tänker han: jag kanske verkligen är utbränd. Jag kanske borde sluta göra det här.

Jag älskade hennes tidigare Ett så starkt ljus och har skrivit om den här. Och denna är minst lika bra, läs den!

Lyra Ekström Lindbäck vann Lilla Augustpriset 2008 för Manual. Hon skriver också litteraturkritik för Dagens Nyheter och är redaktör för den poetiska nättidskriften Fikssion. Hennes förra roman, Ett så starkt ljus, nominerades till Augustpriset 2014 i kategorin Årets skönlitterära bok.

Låna på biblan, köp hos din lokala bokhandlare, eller kanske på Adlibris eller Bokus.

 
 

 

Många bollar i luften…

Nu känner jag mig helt splittrad! Om jag ska vara snäll så kan jag säga att jag just nu paralelläser .. många böcker. 😀

 

Så här års brukar det drabba mig. Det är liksom lite för mycket som händer. På jobbet inträder före-semestern-stressen. Mycket ska göras klart, ordnas och planeras. Så att ledigheten kan bli lugn. På fritidssidan kommer ju våren, i det här fallet sommaren vissa dagar om än inte denna. Utomhusaktiviteterna drar i mig. Det nordiska kynnet kräver utomhusvistelse när solen skiner. Och det är mååånga aktiviteter av olika slag, avslutningar, musikaftnar, aw:s, sommarmingel…

 

Men åter till läsningen. Den går så där. Jag läser ett kapitel här och där, tar tag i den bok som lockar mig i stunden. Det är inte världens bästa strategi. Ruskigt splittrat och den hjälper mig inte direkt att hitta lugn. Men, men.. jag vet att jag återvänder till sträckläsningen och njutningen inom kort. Bara att hålla i….

 

På sängbordet, i telefonen, i plattan, vid soffan, i handväskan finns just nu….

…ja, ni fattar. 😀

 

Lilla Augustpriset – där kan det börja

Ett av många sätt att locka till läsning och skrivande, är förstås att få möjlighet att pröva sina texter mot andra. Att få känna att det håller och att andra läser, vill läsa. Här har Lilla Augustpriset ett viktigt arv att förvalta.

Priset har funnits sedan 1994 ett otal antal texter har strömmat förbi juryerna. De flesta texter noveller, men även facktexter och lyrik finns där. Och flera av de unga nya har sedan blivit etablerade författare, några av dem har till och med efter några år nominerats till det “stora” Augustpriset. Som till exempel Lyra Ekström Lindbäck. Makalöst!

Nu har du chansen. Gå in och rösta på din favorit bland de sex nominerade. Hjälp de unga, längtande vidare i sina författarskap! Senast den 16 november.

Saker jag inte gör: mjölkar kor. Jag menar, vem kan inte älska en prosadikt med en sådan titel!

En annan arena för skrivandet är förstås NaNoWriMo, National Novel Writing Month. En helt annan plats och annat upplägg, pågår just nu under november månad… men jag återkommer till det. 🙂

Ett så starkt ljus av Lyra Ekström Lindbäck

Ett så starkt ljus är en historia om allvarsam lek. En historia om kärlek, längtan, normer. Ens inre och yttre liv.

Det första som slår mig efter några sidors läsande är känslan av lång erfarenhet. Jag är tvungen att titta efter hur gammal Lyra Ekström Lindbäck är, och förvånas över att en så ung person kan skriva så här. Inte på grund av ålder utan på grund av att det känns så levt, så tänkt.

Vi får följa Sara genom förälskelser och tankar, som båda rinner genom hennes fingrar. Vad är det som är verkligt och vad är önskat? Det handlar om kärlek som inte bestäms av könstillhörighet, vem som är vad känns inte alls viktigt. Känslorna är lika. Men bekskrivningarna av utanförskap och omgivningens reaktioner finns där. Smärtsamt tydliga.

Det är också en fantastisk Stockholmsskildring, vi går med Sara genom Rålis och på klubbarna. Till universitetet och till Nytorget. Men mest fantastisk är språket. Det är fladdrande skört och samtidigt brutalt rakt på sak. Med ett vemod som lockar mig vidare, jag vill läsa mer, vill läsa klart.

Ja, läs den! Och fråga dig inte vem C är, det är inte viktigt.

Förlagets beskrivning – “En förälskelse rinner i väg mellan fingrarna. Och så ännu en. De försvinner innan de ens har ägt rum, och lämnar Sara med huvudet brusande av en formlös sorg.
Joanna, den karismatiska skådespelerskan, vill inte riskera sitt ansikte för att komma henne nära. Barndomsförälskelsen Linnéa är en outtalad kärlekshistoria utan början eller slut. Sedan träffar Sara C. Och plötsligt får känslorna av begär och paralysering nya, oanade dimensioner.”