Grundläggande genetik av Mikael Fant

Grundläggande genetik av Mikael Fant är inte alls en fackbok som titeln kan förleda en att tro. Det är en bok om människor, och om människors relationer, hemligheter och känslor. Skickligt berättad med många olika sidor och stämningar. Och jag gillar det!

Hur viktigt är ens arv och bakgrund? Återupprepar sig historien? Vad är det som gör en till det en är? Måste man veta?

Det här är en historia om Jakob som har fastnat i livet. När hans mor dör känner han sig tvungen att ta reda på varför det blev som det blev och hur det egentligen är.

Vi förflyttas genom tid och rum och till olika händelser med olika människor. Det gäller att hålla rätt på alla trådar som skickligt väver berättelsen. För skickligt är det. Alla små delar ger den komplexa bilden av vad livet faktiskt är. Jag gillar att få höra Jakobs historia men blir så trött på honom ibland. Kanske som det ska vara med en person som är på riktigt. Författaren är också mycket skicklig på att fånga varje persons röst i alla olika tidsperioder. Det går att höra Jakob som barn, som tonåring och som vuxen.. med samma men ändå olik röst. Snyggt!

Berättelsen utspelar sig i Stockholm, i kvarter jag känner väl och jag är nästan jämngammal med Jakob. Det ger det där extra. Miljöbeskrivningarna och tidsandan är mycket fint fångad och skildrad.

Att läsa en relationsroman ur en mans perspektiv är annorlunda tänker jag när jag läser, men kanske bara på grund av att jag inte gjort det så mycket. Jag kommer verkligen nära Jakob, men jag kan också känna att jag står utanför och betraktar honom. Kan se honom med Evas, den före detta flickvännens, ögon. Det är intressant.

Jag börjar ana hur det kanske ligger till i slutet av boken. En lite oväntad vändning. Med risk för spoiler så måste jag ändå lyfta fram slutmeningarna. Så. Himla. Snyggt. “I morgon fyller jag, av allt att döma, trettio. Igen. Men jag har fan ingen aning om vad jag heter.”

Förlagets text:
Jakob Lundwall bor i en tvåa i Hagalund fylld av designmöbler och undertryckta känslor. Under några år har han alltmer avskärmat sig från närstående och vänner. På sin trettioårsdag får han beskedet att hans mamma har avlidit under oklara omständigheter. Christina, Östermalmsflickan som bröt med familjen när hon blev gravid och öppnade restaurang på Hantverkar-gatan. Det var där han växte upp, ovanpå mammas krog. Där fanns också Stavros, som var nästan som en pappa. Och i det fina huset på Djurgården bodde morfar och Annelise.
Moderns död tvingar honom att bege sig ut i världen igen, för att få en förklaring, och kanske för att omvärdera de gamla sanningar och minnen som plågat honom. Vem är han egentligen? Varför dog hans mor? Vem var hans far? Och hur viktigt är det genetiska arvet? Kanske är hans arv mörkare än han kunnat ana. Under två omtumlande veckor rör han sig rastlöst runt i Stockholm på jakt efter svar som ligger dolda bakom lager av sanningar och lögner.

Jag har tidigare läst Vattnet i Mars av samma författare och skrivit om den här. Och nu väntar jag på nästa. När kommer den Mikael?

Låna Grundläggande genetik på biblan, det gjorde jag.

Stora läsarpriset 2013

Årets roman 2013 – Vattnet i Mars av Mikael Fant.

Läsarna har korat 2013 års bästa böcker. För sjätte året i rad delar Bokcirklar.se ut Stora Läsarpriset – läsarnas eget pris, i fem kategorier. Stora läsarpriset arrangeras av bokcirklar.se, som är en virtuell mötesplats för läsare som drivs av landets läns- och regionbibliotek.

Och idag, 27 mars, delades priserna ut på Stadsbiblioteket, och jag var krasslig… kunde inte vara där. 🙁

Detta är inlägg 027 av 100 i utmaningen #blogg100

Vattnet i mars

Den här sommaren har det blivit många böcker. Och en del stannar kvar i tanken längre än andra.

Jag råkade ha Vattnet i Mars av Mikael Fant i min ägo så den blev en av de utvalda. Jag var inte så sugen på den från början, den var fådd och hade liksom inte fångat mitt intresse så jag började läsa med lite skepsis… men ack vad fel jag hade!

Vattnet i Mars är en berättelse om relationer, om familj, om sorg och omsorg, och om att allt inte alltid blir som planerat. Som Jonna, som är barnbarn och tecknar historien, säger: “Det är viktigt att kunna glädjas över att allt inte blir som man tänkt sig alltid, tillvaron är så mycket påhittigare än man själv är.”

Vi får träffa Familjen Aronson från Nedansjö i närheten av Matfors i Medelpad. Vi får möta flera generationer som lever med en gemensam historia i bagaget.  Historien börjar med död och slutar med födelse och ett dop, och däremellan hittar vi livet. Titeln anspelar på en dikt som mormodern skrivit och som har en central roll i berättelsen. En fantastisk dikt som är värd sin egen berömelse!

Författaren ger sin röst åt flera personer i familjen, var och en får sitt eget kapitel, och han gör det med bravur. Fantastiska personbeskrivningar! Det är inte samma historia som berättas ur olika perspektiv utan vi får lära känna människorna, historien och olika situationer i deras liv, med varje karaktärs unika röst. Men han lyckas också lägga in små händelser som länkar ihop det hela till ett sammahang. Jag tycker att SvD:s rescensent säger det välidgt bra, att det är lite som ett avlångt panoramafoto. Det måste ses i sektioner, men bildar en helhet om man håller det tillräckligt långt ifrån sig.

Som läsare dras man omedelbart in i berättelsen – den första personen som beskrivs är Edvin, morfar, som mist sin fru och inte riktigt vill acceptera det. Jag älskar Edvin och att han får behålla sin Inga tills dess att han i slutet är beredd att släppa henne! Sedan kommer Agneta, en av döttrarna, som jag inte gillar alls. Först blev jag irriterad på språket i beskrivningen av henne, tills jag insåg att det berodde på att det just handlade om en helt ny person, och det var henne jag inte gillade. Fascinerande hur författaren verkligen ger personerna sitt eget språk, ung som gammal, varje kapitel talar med egen röst!

Summa sumarum det här är en mycket läsvärd bok. Hoppas Mikael Fant inte dröjer länge med nästa!

Breakfast Book Club cirklar om boken den 24 september på Vetekatten!

PS. En fundering jag hade efter läsningen var om författaren hade någon ankytning till bygden, som är så väl beskriven. Jag fick klarhet i ett samtal med honom att så inte var fallet, innan boken skevs hade han aldrig varit i Medelpad. Otroligt! 🙂 DS.