Etikett: Piratförlaget

Kategorier
Lästa

Ljudet av fötter – Bära och brista

Sara Lövestam är min favoritförfattare! Jag brukar inte välja så kategoriskt i vanliga fall, ha favoriter. Är lite lagom, å ena sidan å andra sidan. Men här har jag bestämt mig.

Jag har inte läst alla hennes böcker men väldigt många. Och varje gång hänförs jag. Av språket (såklart!) men mest av förmågan att hitta till de undre lagren, till mellanrummen. Att på ett tillgängligt sätt kunna beskriva allt det mellanmänskliga som vi alla kan känna igen oss i. Lövestams Tillbaka till henne är min absoluta favorit i alla kategorier.

Att försöka beskriva och förklara allt det som är bra med böckerna är snudd på omöjligt. Det är språket, det är känslan, det är humorn, det är referenserna, det är omtanken, det är medmänskligheten. Till det kommer all kunskap som bara landar i mig.

Nu har jag läst Första och Andra Monikabok och där finns allt igen. Jag läster sakta och eftertänksamt, jag skrattar och gråter, läser om, förundras och förvånas. Och som alltid lär jag mig massor! Jag kan inte känna igen mig i längtan efter att få barn och inte få det, jag som har barn. Men Monicas berättelse handlar ju om längtan i ett större sammanhang. Att söka sitt ursprung, sitt folk. Vad har det sociala arvet fört med sig? Men också att landa, hitta sin hembygd, utom eller inom sig.

I Första Monikabok, Ljudet av fötter får vi träffa Monika, Monika Bengtsson som föddes i en familj och växte upp i en annan. Monika har försökt att bli gravid länge. Länge. Vi träffar henne när försöken är på väg att ta slut och smärtan i att alltid bli påmind om misslyckandet tär på henne.

Jag ser det i min kollegas ansikte innan hon ens rört en muskel. Hennes ögon lenas, hon vispar med fingret över mobilen för att hitta det jag redan vet att jag inte vill se. Ultraljudsbilden, dess svartvita prakt och suddiga löfte om en obeskrivlig framtid. ”Livets mirakel”, svarar jag, ”grattis.” Jag tar lätta, korta andetag och fokuserar på mitt leende (bredda munnen). Det viktiga i sådana här sammanhang är att inte andas för djupt och nå känslocentrum. Jag andas så ytligt att mitt blod nätt och jämnt syresätts. Sväljer oljig ultraljudsgrädde och gör munnen bred.

När försöken tar slut hamnar Monika i en kris som får henne att söka bakåt, söka efter det hon aldrig fått veta. Var kommer hon ifrån? Vilka var hennes anfäder? Vilken är hennes berättelse?

I Andra Monikabok, Bära och brista, får vi parallella historier. Efter ett sammanbrott på jobbet åker Monika på terapeutisk skrivarkurs i Arvidsjaur och träffar en brokig skara människor. Där bland människor som alla bär på sina egna trauman och bekymmer, som författaren skriver fram så otroligt levande och äkta, får Monika perspektiv på sitt eget liv och de vändningar det tar.

Parallellt får vi kliva in hos Monikas förfäder i Norrlands inland. Lisa, som gravid lämnar Nattavaara för Stockholm för att återförenas med sitt barns far. Hennes föräldrar, Sten och Ester, som arbetar på de stora järnvägsbyggena. Stens mamma, Sara-Maria, vars man far till Amerika. Pusselbitarna framträder en efter en.

Mina förfäder är en bedrövlig skara, när man gör sig en överblick. Bortlämnade barn och okända fäder, prostituerade och förmodligen fler alkisar än jag känner till. Jag själv är kulmen på misslyckandet: Hon som inte ens kunde föra dessa torftiga gener vidare.

Jag kan bara säga, LÄS!

I april 2022 kommer Tredje Monikabok, Nu levande. Jag längtar efter att få läsa den!

Fartblinda av Carolina Neurath

Fartblinda av Carolina Neurath beskrivs som en thriller i finansvärlden. Jag vet inte om thriller är den bästa beskrivningen även om den är spännande.

Under en jakthelg i Skåne nås Peder af Rooth av ett samtal som kommer att förändra allt: den anrika bank där han är vd riskerar konkurs. Någon timme senare sitter han i ett privatplan med sin fru på väg tillbaka till Stockholm där dramatiska dygn väntar.

Det här är en berättelse som ger mig inblick i en värld som är främmande för mig men ändå lite bekant. Myndigheterna som finns där har jag ju god inblick i. 🙂
Tyvärr är detta inte riktigt min grej. Det blir ytligt och jag känner inte engagemang för någon av personerna i berättelsen. Berättelsen drivs framåt och jag vill läsa vidare, men får liksom inte något för det och det hela slutar rätt snöpligt. 
Författaren är väldigt mycket journalist i sina beskrivningar, och det är inte en fördel här. Det blir detaljerat och ordrika beskrivningar av allt som händer. Mycket lite lämnas åt de egna bilderna, det är synd. Jag tänker på Liza Marklund när jag läser, när det är en journalist i huvudrollen blir det naturligt så tänker jag. 

Den egensinniga ekonomijournalisten Beatrice Farkas fick tipset som skulle kunna fälla banken för länge sedan. I månader har hon stridit mot ett par av landets mäktigaste finansmän. Aldrig hade hon kunnat ana konsekvenserna av sitt avslöjande.

Nej, inte min kopp te, men en spännande bok som trots allt fångar mig en stund även om den troligen inte kommer lämna ett bestående intryck.

Vill du läsa, låna den på biblan eller köp hos din lokala bokhandlare eller till exempel på Adlibris eller Bokus.

Luften är fri av Sara Lövestam

Böckerna om Kouplan borde vara måste-läsning för alla! I denna den tredje berättelse om flyktingen från Iran som överlever som papperslös i Stockholm får vi ännu en deckare som är så mycket mer än så.

I Sara Lövestams Luften är fri får vi möta människor av alla de slag som bär på sina egna historier. Vi får förstå att allt inte är som det ser ut, allt är inte svart eller vitt. Ingen döms, vi för höra varje persons berättelse. 

Kouplan har blivit hemlös. Allt han äger finns nu i hans ryggsäck, och han måste hitta en plats som skyddar mot både regn och gränspoliser. Det är tufft, inte det ultimata tillfället att ta ett nytt uppdrag. Å andra sidan behöver han pengarna.

I en villa i Bromma bor en kvinna, som misstänker att hennes man, Håkan, är otrogen. Ett rutinuppdrag för en detektiv – men ju mer Kouplan upptäcker, desto mer förstår han att detta handlar om något helt annat. Något värre. Samtidigt som han nystar upp de alltmer mystiska trådarna kring Håkans förehavanden, försöker han reda upp sitt eget liv. Snart får han söka asyl igen och röra sig fritt på gatorna – men det är inget mer än en andningspaus.

Språket är som vanligt noga övervägt, precist och exakt. Orden flyter på precis på det sätt som lyfter berättelsen, ger oss inblick i världar de flesta av oss inte känner till. Med ömsinthet och empati.

Läs den, eller såklart, läs alla! Den första Sanning med modifikation, den andra Önska kostar ingenting, och sedan denna den tredje. Och sedan väntar vi på den fjärde och avslutade boken om Kouplan.

Låna på biblan, köp hos din lokala bokhandlare eller hos Adlibris eller Bokus.

Inlägg 2 av 100 i utmaningen #blogg100 

Björnstad av Fredrik Backman

Vänner sa till mig; Du måste läsa den här boken, så himla bra! Jag tänkte; En bok om hockey?! Skulle inte tro det. Men jag föll till föga, tänkte att jag tycker ju om Backmans texter annars, och oj vad glad jag är att jag ändrade mig!

Björnstad av Fredrik Backman handlar om hockey, visst. Men den handlar om så mycket mer, och själva hockeyn kan bytas ut mot andra företeelser eller intressen som samlar många människor. Eller tvingar samman.

Den handlar om 15-åriga flickors odödliga vänskap och 17-åriga pojkar som spelar hockey med en hel stad på sina axlar. Men den handlar också om ett oförlåtligt brott, hur snabbt ett samhälle kan lära sig att blunda, och de fruktansvärda saker vi ibland är redo att göra för framgång.

Vi får följa familjer, ungdomar, vuxna, en hel stad. En stad där hockeyn blivit det som håller samman, som är allt, som genomsyrar allas liv vare sig man vill eller inte.Det är allvar. Allt står på spel nu. Bara juniorlaget vinner kommer allt att ordna sig. Allt.

Boken beskrivs som en sportbok och sägs handla om manlighet. Visst. Det stämmer men det är bara en liten del av det hela. Det är i högsta grad också en feministisk berättelse. Vem har makten att bestämma, vem som har tolkningsföreträde, vem som sätter orden, vem som får göra vad?

Det är en fint berättad historia om en fruktansvärd händelse. Men det är inte helt svart, det finns hopp och förtröstan, och det finns bra personer mitt i allt elände. Vi presenteras för många olika karaktärer som väljer och väljer bort, av olika anledningar.

Backman skriver flytande och rytmiskt. Vi dras in i berättelsen, allt bygger upp mot katastrofen, känslorna som svallar lågmält i orden. Han resonerar kring rätt och fel, lojalitet och svek. Många metaforer och mycket fingertoppskänsla om livet utanför storstaden.

Vad är livet, mer än ögonblick?

Niklas Wahllöf i DN säger Tomas Ledin, jag säger Lars Winnerbäck.

Det här är första boken i en serie om Björnstad, och att det kommer att göras en tv-serie av berättelsen.

Läs den, låna på biblan, köp hos din lokala bokhandlare eller på Adlibris eller Bokus.

Tillbaka till henne av Sara Lövestam

Hur har jag kunnat missa denna? Jag har läst många av Sara Lövestams böcker och tycker mycket om dem. Tillbaka till henne kom till mig på ett lite speciellt sätt…

Det var en bok inblandad… inte en bok att läsa utan trädet bok som helt plötsligt stod där i granskogen på en vändring i Bergslagen. Jag vandrade genom gammal kulturbygd och där, där bokar egentligen inte är härdiga hade någon hade tagit sig tid och lagt möda på att få några bokplantor att etablera sig.. för kanske 150-200 år sedan. Magiskt. När jag delade med mig av min upplevelse sa någon… Men, det är ju precis som i Tillbaka till henne!

Jo, boken – trädet – har en viktig plats i den här berättelsen, och böckerna, breven, det skrivna ordet.

Ett par skor. En trälinjal. Ett par stålbågade glasögon. En silverbrosch.

Av en slump, eller egentligen genom en olycka, hamnar de alla hos den desillusionerade Hanna, som gömmer dem under soffan. Hon har nog med sitt meningslösa jobb på Arbetsförmedlingen, sin irriterande pojkvän och en mor som aldrig slutar påminna henne om hennes brister. Men föremålen försvinner inte, utan tränger tvärtom längre och längre in i hennes medvetande. Vad vill de?
Hanna börjar leta, i det yttre och i det inre.
År nittonhundrasex trampar folkskollärarinnan Signe ilsket genom Tierp. Ett brev från Stockholm har bekräftat det hon redan visste, att den moderna demokratitanken inte gäller alla. När en tysk automobil medförande den imponerande talarinnan Brita Löfstedt rullar in på torget, börjar Signes liv handla om mer än undervisning. Rösträttskampen kommer till Tierp och med den passionen. En komplicerad kärlekshistoria tar sin början.
Tillbaka till henne berättar den originella historien om Signe, Hanna och hundra år gamla ord. När historia skär genom nutid blir inget sig likt igen.

Det här är en fantastisk bok på så många olika sätt. Språket flyter lätt som en flod, eller kanske en bäck som hoppar och far mot målet. Nutiden flätas samman med dåtiden och bildar sammanhangen vi så väl behöver.

Kvinnorna är huvudpersonerna. De står i centrum, kämpar med och mot. De är som de flesta andra, inte perfekta, väldigt mänskliga. De får mig att reflektera över mitt eget liv. Min historia. Min framtid. Det är stort.

Läs bums!

Låna på biblan, köp hos din lokala bokhandlare eller hos t.ex. Adlibris eller Bokus.

Prisade äro…

Idag delar Svenska Deckarakademin ut 2015 års deckarpriser och samtalar med pristagarna Anders de la Motte och Sara Lövestam.

De la Motte fick förra årets kofot för UltiMatum med motiveringen ”En spännande och intrikat konstruerad modern rövarhistoria”. (Jag har läst och skrivit om den här.)

Lövestams Sanning med modifikation fick debutpriset med motiveringen ”Ett mångbottnat drama med en detektiv som finner mänskliga sanningar snarare än ledtrådar”. (Jag har läst och skrivit om den här.)

Båda böckerna är väl värda att läsa, spännande på helt olika sätt.

Deckarakademin är en obunden organisation som sedan 1971 verkar för kriminalgenrens bästa bl a genom att ge ut antologier med såväl fakta som fiktion och genom att uppmärksamma kriminallitterära förtjänster genom att dela ut ett antal priser. På akademins webbplats kan du läsa mer och även hitta Deckarkatalogen från alla år.

Inlägg 83/100 i utmaningen #blogg100

Önska kostar ingenting av Sara Lövestam

Årets första! 🙂

Jag har längtat lite efter att läsa om Kouplan igen. Första gången vi möttes var i Sanning med modifikation, och jag gillar honom! Kouplan, den papperslösa flyktingen från Iran, journalist och nu privatdetektiv. Född som man i själen men inte kroppen. En ödmjuk och empatisk person.

Önska kostar ingenting är en fristående fortsättning på den första boken och den är också den mycket bra.

Som jag sa då, Sara Lövestam är ord. Det kryllar av fyndiga formuleringar och nyskapade ord även i den här berättelsen.

Det går att sätta många etiketter på boken. Spänningsroman, detektivhistoria, samtidsskildring, berättelse om könsidentiteter, flykt och utsatthet. Men i slutänden stannar det vid att det handlar om människor och livet. Vad som är skört och vad som är viktigt. Om tillit, synlighet och självkänsla.

Lövestam får mig att tänka till, se på saken från andra håll. Hon lyckas fånga samhällsdiskussionen mitt i prick och lyfter aktuella frågor på ett sätt som inte handlar om pekpinnar och sanningar utan en möjlighet att se saker på nya sätt, förstå andra människor. Hon hanterar de svåra ämnena med delikatess och empati. Alla de vi skulle kunna kalla udda är plötsligt medmänniskor och ingenting är svart eller vitt.

Det här är en bok som många borde läsa, som många skulle tycka om att läsa. Gör det du med!

Förlagets text: Kouplan försöker samla hundra burkar om dagen. Pengarna han fick för sin privatutredning i höstas är slut nu, och hans annons på Blocket helt obesvarad. Flest burkar hittar han på Lidingö.
Jenny Svärd är borgarråd och allt utom lättlurad. Därför är det omöjligt att hennes älskarinna kan ha lurat henne på tvåhundra tusen kronor och sedan försvunnit spårlöst. Ändå har det hänt. Hon är förbannad och ytterst generad, och den enda som hör henne är killen som rotar i papperskorgen bakom henne.
Själv påstår han att han i själva verket är privatdetektiv.
Kouplans jakt på Jennys bedragerska leder honom till andra platser och nya sanningar. ”Hämnas”, är Jennys tydliga instruktion. Det visar sig vara lättare sagt än gjort.
Önska kostar ingenting är Sara Lövestams sjunde roman, och den andra boken om Kouplan.

Låna på biblan, köp i din lokala bokhandel eller på till exempbel Adlibris.

Det är något som inte stämmer av Martina Haag

Det är något som inte stämmer av Martina Haag är en skilsmässoroman, eller en roman om överlevnad. Och oj, vilken käftsmäll av ångest!

Jag läste boken i en enda inandning kändes det som. Ångest och förtvivlan över ett liv som går i spillror är inte att leka med. Hon beskriver det bra, verkligen bra.

Vi får följa Petra mitt i skeendet, hur det börjar med en kandelaber vid sidan av sängen på landet. Anders sida. Och parallellt en tid efteråt, hur hon hittar upp ur mörkret. Petra och Anders. Jo, det handlar om henne själv, Martina Haag, hennes egen skilsmässa, men det känns inte viktigt. Det här är väldigt allmänmänskligt om livet. Om kärleken som tar slut. Om ångesten och förtvivlan om den som blir lämnad, som inte förstår. Att känna på sig att något inte stämmer, men inte kunna sätta fingret på eller få svar. Att känna hur livet krymper och ångesten biter sig fast. Hur man lever och överlever.

Petra flyr till fjällvärlden för att hitta tillbaka till sig själv och livet. Till en plats där allt får sina rätta proportioner. Där hon kan skriva boken om sin skilsmässa. I delarna från fjällvärlden har hon tyvärr lockats att kasta in lite tokiga vandrare och lite övernaturliga händelser. Som om hon tror att det behövs för att inte det ska bli för jobbig läsning. Onödigt.

Det är verkligen en stark berättelse om hur djävligt livet kan vara. En berättelse med mycket igenkänning. Men vi får inte heller glömma att det är den enas berättelse.

“Allt går, på något konstigt sätt så går det till slut. Även om man dör ganska mycket på vägen.”

Låna på biblan, köp hos din lokala bokhandlare eller på till exempel Adlibris.

Grundläggande genetik av Mikael Fant

Grundläggande genetik av Mikael Fant är inte alls en fackbok som titeln kan förleda en att tro. Det är en bok om människor, och om människors relationer, hemligheter och känslor. Skickligt berättad med många olika sidor och stämningar. Och jag gillar det!

Hur viktigt är ens arv och bakgrund? Återupprepar sig historien? Vad är det som gör en till det en är? Måste man veta?

Det här är en historia om Jakob som har fastnat i livet. När hans mor dör känner han sig tvungen att ta reda på varför det blev som det blev och hur det egentligen är.

Vi förflyttas genom tid och rum och till olika händelser med olika människor. Det gäller att hålla rätt på alla trådar som skickligt väver berättelsen. För skickligt är det. Alla små delar ger den komplexa bilden av vad livet faktiskt är. Jag gillar att få höra Jakobs historia men blir så trött på honom ibland. Kanske som det ska vara med en person som är på riktigt. Författaren är också mycket skicklig på att fånga varje persons röst i alla olika tidsperioder. Det går att höra Jakob som barn, som tonåring och som vuxen.. med samma men ändå olik röst. Snyggt!

Berättelsen utspelar sig i Stockholm, i kvarter jag känner väl och jag är nästan jämngammal med Jakob. Det ger det där extra. Miljöbeskrivningarna och tidsandan är mycket fint fångad och skildrad.

Att läsa en relationsroman ur en mans perspektiv är annorlunda tänker jag när jag läser, men kanske bara på grund av att jag inte gjort det så mycket. Jag kommer verkligen nära Jakob, men jag kan också känna att jag står utanför och betraktar honom. Kan se honom med Evas, den före detta flickvännens, ögon. Det är intressant.

Jag börjar ana hur det kanske ligger till i slutet av boken. En lite oväntad vändning. Med risk för spoiler så måste jag ändå lyfta fram slutmeningarna. Så. Himla. Snyggt. “I morgon fyller jag, av allt att döma, trettio. Igen. Men jag har fan ingen aning om vad jag heter.”

Förlagets text:
Jakob Lundwall bor i en tvåa i Hagalund fylld av designmöbler och undertryckta känslor. Under några år har han alltmer avskärmat sig från närstående och vänner. På sin trettioårsdag får han beskedet att hans mamma har avlidit under oklara omständigheter. Christina, Östermalmsflickan som bröt med familjen när hon blev gravid och öppnade restaurang på Hantverkar-gatan. Det var där han växte upp, ovanpå mammas krog. Där fanns också Stavros, som var nästan som en pappa. Och i det fina huset på Djurgården bodde morfar och Annelise.
Moderns död tvingar honom att bege sig ut i världen igen, för att få en förklaring, och kanske för att omvärdera de gamla sanningar och minnen som plågat honom. Vem är han egentligen? Varför dog hans mor? Vem var hans far? Och hur viktigt är det genetiska arvet? Kanske är hans arv mörkare än han kunnat ana. Under två omtumlande veckor rör han sig rastlöst runt i Stockholm på jakt efter svar som ligger dolda bakom lager av sanningar och lögner.

Jag har tidigare läst Vattnet i Mars av samma författare och skrivit om den här. Och nu väntar jag på nästa. När kommer den Mikael?

Låna Grundläggande genetik på biblan, det gjorde jag.

Udda av Sara Lövestam

Vilken historia!

Udda av Sara Lövestam fångade mig från första raden, genom partikelverben, till insikterna om att udda är väldigt relativt.

Vi får möta Martin, Paula och Lelle. Alla på olika sätt “udda” i våra ögon, men kanske främst i förvissningen att annorlunda är udda.

Martin tänder på amputerade kvinnor. Paula har noll och ett halvt ben och en uppväxt i fosterhem. Lelle älskar kvinnor och njuter av dem som smågodis. Och till detta kommer tre medelålders kvinnor på en kemtvätt i Sveg.

Och mitt i allt ihop; hur är det egentligen med partikelverben?

Alla karaktärer i boken beskrivs med värme och medkänsla, jag tog dem till mig direkt. Humor är en viktig ingrediens precis som omtycksamhet (vilket underbart nyord!) Det är lätt att lägga det udda åt sidan och bara läsa om människorna, livet och verkligheten. Det blir inte alltid som man tänkt, oftast inte faktiskt, och denna historia inger hopp om att det går alldeles utmärkt ändå.

Jag funderade en hel del kring begreppet udda. Jag lever själv i ett sammanhang där udda är som normalt. Mina människor är av alla olika slag, och många av dem av slag som av andra skulle kallas udda. Men jag förstår mycket väl att udda kan vara svårt och skrämmande, och att udda ligger väldigt mycket i uppfattning och känslor. Även den som uppfattar sig som udda kan vara fast i ett tankesätt som är ens eget. Paulas och Lelles diskussioner om vem som är mest udda är verkligen intressanta!

Jo.. språket! Ja, ni som läst Lövestam tidigare vet ju. Helt magiskt, föränderligt, knivskarpt och ömsint.

Läs, läs, läs! Sveps med av en historia om kärlek, vänskap, svek, hopp och tro… som inte alls är udda.

Låna på biblan eller köp, helst på lokal bokhandel men även på Adlibris eller Glansholms.