Årets Stockholm läser-bok

En stad, en bok. Varje år väljs en bok ut som helt eller delvis utspelar sig i Stockholm eller är skriven av en författare med tydlig Stockholmsanknytning. Inom Stockholm läser anordnas bokcirklar, författarsamtal och andra evenemang med anknytning till den utvalda boken. Läs mer om aktiviteterna här.

Årets Stockholm läser-bok är Sodomsäpplet av Bengt Martin!

Så här lyder juryns motivering: ”När Sodomsäpplet kom ut 1968, var det den första skildringen i svensk litteratur av en ung homosexuell man. Vi får följa Joakim Mander och hans upplevelser av att vara homosexuell i Stockholm på 1940-talet, hur det kändes att alltid hamna fel, att förföljas och kränkas. Bengt Martin (1933–2010) skrev uppriktigt, sanningsenligt och med mycket erfarenhet i orden. Kring ett tungt och tabubelagt ämne fick han till en lätthet som gav berättelsen vingar. Nu låter vi den flyga igen.”

Sodomsäpplet handlar om Joakim, sexton år, som lever ett dubbelliv: det ensamma livet med modern som han hela tiden är på sin vakt inför, och livet med den tio år äldre Nick som tycker att Joakim är för komplicerad. Joakim tvingas in i ohållbara lögner och känner sig ständigt iakttagen. I ett desperat försök att ”bli normal” misslyckas han i ett närmande till flickan i gårdsrummet, Maria.

Boken utkom första gången 1968, under den tid då homosexualitet fortfarande klassades som en sjukdom. Nu ges den ut igen, med ett nyskrivet förord av Johan Hilton.

Låna på biblan eller köp hos din lokala bokhandlare eller till exempel Adlibris eller Bokus.

Det hemliga namnet av Inger Edelfeldt

http://www.norstedts.se/bocker/utgiven/2016/Var/edelfeldt_inger-det_hemliga_namnet-pocket/Den här gillar jag!

Det hemliga namnet handlar om identitet, kärlek, familj, sorg, glädje.

Jag faller genast för huvudpersonen Helena. Mycket av hennes oro och våndor känner jag igen mig i. Helena, som på något sätt är allkonstnär i livet men hela tiden trånar efter kärleken, den riktiga kärleken. Och blir besviken, gång på gång. Hon är liksom dråplig, kantstött, en person som man kan se lite överseende på. En konstnärssjäl som lever för andra som hoppas att det finns ett lätt sätt att ordna allt, borde inte en resa till Indien göra susen? Och i botten finns den lilla femåringen som inte fick finnas, som inte fått formats till en riktig vuxen. Jag tycker om henne mycket!

Formen är spännande. Den består av två olika perspektiv. Vi får följa händelserna både utifrån och inifrån Helena. Se vad som sker och samtidigt veta hur det känns. Det gör det särskilt intressant tycker jag. För det är ju oftast inte samma sak.

Språket flyter lätt och är fyllt av one-liners som sitter som en smäck i min själ.
”Jag förstår inte varför jag inte gav mig av. Ständigt detta kaffe, när vi egentligen skulle behöva dricka blod.”
”Smärtan. Som när en bedövning släppt. Fallet från oväntad salighet till total övergivenhet går inte att förbereda sig för, stålsätta sig inför.”

Vi pratade om boken på Breakfast Book Clubs frukost i morse och hade lite olika uppfattningar. Det är roligt. Att få höra andras syn på en berättelse berikar. Det vi hade lite synpunkter på var slutet. Det kändes lite kort, ofärdigt, snopet, påtvingat.

Och en sak jag känner lite sorg över är att hon även till sist behöver en man att luta sig på, som säger åt henne vad som är viktig som ”leder henne rätt”. Jag tror hon skulle klara sig utmärkt utan.

Förlagets text:
Det hemliga namnet handlar om identitet, dess gåta och villovägar. Om kärlek, drömd och verklig, och om hur ens längtan kan vara för stor för ens liv och knappt möjlig att härbärgera. Kanske är berättelsen en spegel av vår tid och dess myter. Men främst är den en nära tagining av ett liv, där berättelsen glider genom hela spektret av dimensioner: det vardagliga, det absurda, det oväntat smärtsamma eller benådade – en text full av kast så som en människa är.
Huvudperson är Helena, konstnär, mor till en tjugofemårig son och expert på omöjliga kärlekshistorier. Det är hon som bär hemligheten med namnet. En hemlighet som hon försöker glömma bort men som kräver att bli betraktad. Och slutligen är det kanske den som leder henne, både till en möjlig kärlek och till ett möte hon har fruktat.

Lyssna på diskussioner om boken i en bokcirkelpodd i flera avsnitt med bibliotekarier på stadsbiblioteket. https://soundcloud.com/stockholmsstadsbibliotek

Vill du läsa och prata om denna bok finns det många tillfällen, se på Stockholm läser.

Kriterierna för en Stockholm läser-bok: Boken ska utspelas helt eller delvis i Stockholm (det gör den, plus på Gotland och i Ungern), den ska uppmuntra till diskussioner även för dem som saknar förkunskaper, den ska vara minst 15 år (uppfylls också), den ska inte vara alltför omfångsrik (349 sidor i pocket), den ska locka både män och kvinnor och den ska helst gå att omarbeta till en lättläst version.

Inlägg 31/100 i utmaningen #blogg100

Her name is Andersson, Lena Andersson

Lena Andersson… vilken intressant och fantastisk människa.

Jag har genom åren läst hennes krönikor i DN och mötte henne som författare med Stockholm läser boken 2013, Var det bra så? En riktig liten pärla till bok tycker jag, en ögonöppnare och påminnare.

Så läste jag såklart både Egenmäktigt förfarande och Utan personligt ansvar om Ester som våndas kring den obesvarade kärleken. I kärleken är man vårdslös med sitt överläge. Den som älskar mest förlorar.

Böckerna om Ester ses ofta som självbiografiska men Lena säger: Mina böcker är fiktion. Men ja, man måste ha känt dessa saker för att kunna skriva om detta. Ska man leta efter orsakssambandet så är det väl att jag ändå hade slösat så fruktansvärt mycket tid på ofärdiga relationer av den här sorten att jag kände att det vore bra om jag kunde ha NÅN nytta av det. 😉

Jag har precis börjat läsa i hennes senaste Allvarligt talat som samlar alla Lenas svar i radions programserie Allvarligt talat. Så mycket kloka tankar kring våra frågor om livet och allting. (och svaret är mycket sällan 42)

Jag lyssnade på Lundströms bokradio i morse. Och där var hon igen. Denna gång i samtal om George Orwell som ges ut igen 50 år efter sin död, en essäsamling och Lena Andersson har skrivit förordet!

Det blev en lång och spännande diskussion om författarskap, skrivande och livet. Och Lena avslutar stilenligt: ”-Är det något du skulle vilja låna eller sno av hans sätt att jobba? -Nej, men jag skulle gärna skrivit 1984.”

Hon är så precis, analytisk, osentimental… men ändå sätter hon fingret på alla våra känslor, svagheter och krångligheter. Jag håller inte alltid med, förstår inte alltid vad hon menar. Det är diskussionen som är spännande, att få tänka till, stånga sina egna föreställningar mot andra. Och genom detta utvecklas.

Läs Lena! Låna på biblan, köp i din lokala bokhandel. Lyssna på henne när hon föreläser i olika sammanhang. Hon inspirerar och utmanar. Det behövs!

( Och JA, jag har ett fint porträtt av henne! 🙂 )

Inlägg 12/100 i utmaningen #blogg100

Stockholm läser

Kan man få en hel stad att läsa samma bok? Stockholm läser är ett försök!

En stad, en bok. Inom Stockholm läser anordnas varje år bokcirklar, författarsamtal och andra evenemang med anknytning till en utvald bok. 2016 års bok är Det hemliga namnet, av Inger Edelfeldt.

Stockholm läser initierades av författaren Helena Sigander som drev projektet under åren 2002-2008. Inspirationen kommer från USA där motsvarande lässatsningar finns i flera städer. 2011 relanserades Stockholm läser av Författarcentrum och Stockholms stadsbibliotek som sedan dess ansvarar för projektet.

Jag och Stockholm har läst och diskuterat (och jag har skrivit om två):
2015 Kungsgatan av Ivar Lo-Johansson
2014 Barnens ö av P C Jersild
2013 Var det bra så? av Lena Andersson
2012 En dåres försvarstal av August Strindberg
2011 Norrtullsligan av Elin Wägner


Inlägg 6/100 i utmaningen #blogg100 #blogg100bok

Bloggtips – Breakfast Book Club

Jag tänkte försöka tipsa om lite andra bloggar jag tycker om, som skriver om böcker. Bara en kort introduktion, så att du blir nyfiken!

Att dela upplevelsen av en bok är något extra. Att läsa en annan människas tankar kring en historia, att samlas och diskutera i verkliga livet eller på internet, det är verkligen härligt. Det ger en dimension till. Får mig att tänka till, se berättelsen från ett annat håll. Att tycka olika är berikande, man kan jämföra, reflektera och diskutera. Vi läser ju med våra egna erfarenheter i bagaget och tar emot den nya berättelsen med det perspektivet. Det innebär inte att man enas efter en diskussion, långt ifrån, och det är ju inte heller meningen. Ordet är fritt! 🙂

Först ut bland favoritbloggar blir Breakfast Book Club. Som namnet antyder både en blogg och en bokcirkel. Bästa sorten! På bloggen skriver just nu Ann-Sofie och Maggan, två inbitna läsare som delar med sig av sina bästa tips och upplevelser.

Bokcirkeln träffas en gång per månad och är en öppen cirkel, vem som helst kan delta och man anmäler sig på facebooksidan. Det är fantastiskt trevliga och inspirerande samtal över en frukostmacka (eller biskvi!) på Vetekatten i Stockholm. Kommande träff är den 31 mars och då talar vi om årets Stockholm-läser-bok Det hemliga namnet av Inger Edelfeldt.

Ibland svävar Breakfast Book Club ut i världen och cirklar. På tur står Amsterdam i april, tidigare resor har haft till exempel Berlin och Helsingfors som mål.


Inlägg 5/100 i utmaningen #blogg100 #blogg100bok

Norrtullsligan

Nortullsligan av Elin Wägner som radioteater!

Cirkeln är sluten skulle man kunna säga. Jag läste Norrtullsligan i min bokcirkel när den blev Stockholm läser bok 2011, då såg vi också stumfilmen som visades på Filmhuset. Och nu också radioteater.

Elisabeth, kallad Pegg, kommer till Stockholm i början av 1900-talet. En modern stad som sjuder av nya ljud från spårvagnar och grammofoner. Pegg har kommit för att försörja sig och sin lillebror som kontorist och flyttar in i ett kvinnokollektiv på Norrtullsgatan.

I kollektivet bor LIGAN; Eva, Baby och Emmy – tre kvinnor som också arbetar på kontor. Pegg dras snabbt in i ligan och ett liv med kontorsarbete, sextrakasserande chefer, olycklig kärlek, fattigdom, strejkplaner och gratisnöjen som dragspel om nätterna. En solidaritet och vänskap växer fram mellan de unga kvinnorna som delar på brödkanter och fotogen i en tid då kvinnan inte ens hade rösträtt.

Norrtullsligan av Elin Wägner utkom första gången 1908 och var hennes debutroman och genombrott. Elin, då 25 år, skrev norrtullsligan som en följetong för DN. Hon skrev kapitlen på fredagar som sedan publicerades på söndagarna. Det är en klassisk Stockholmsskildring om hur det var att vara ung kvinna i början av seklet och är skrämmande lik vår verklighet, Stockholm idag 2014.

Elin Wägner brukar räknas till de så kallade tiotalsförfattarna och ingick i Fogelstadsgruppen. Mest känd har hon blivit för sitt engagemang för kvinnlig rösträtt och för att hon var med och grundade Rädda Barnen år 1919. Wägner blev ledamot av Samfundet De Nio 1937 och av Svenska Akademien 1944.

Detta är inlägg 033 av 100 i utmaningen #blogg100

Nytt i bokhyllan 5/100

Jag kunde inte stå emot. Köpte Utvandrarserien som utkommit i pocket på Bonnier Pocket

Omslagen till Vilhelm Mobergs Utvandrarsvit har illustrerats, formgivits och broderats av Karin Holmberg. Hon är välkänd inom hantverkskretsar efter sitt uppmärksammade examensprojekt från HV Skola där hon inspirerad av gammal brodyrteknik från Dalarna broderade på munkjackor och andra vardagsplagg från H&M. Hon har också gett ut två fina böcker på Natur & Kultur om att brodera allt ifrån kuddar till örhängen.

– Jag ville inte göra det för snyggt och perfekt utan få fram känslan av att personerna i berättelsen har det knapert ställt. Därför fick det blir lite skarvat och lite trådar som hänger från avigsidan, berättar brodösen om projektet där hon blåser liv i traditionell svensk handarbetestradition.

Böckerna har förord av Björn Ulvaeus, Linda Olsson, Jan Troell och Jens Liljestrand.

Får bli årets klassikerläsning. 🙂

Köpte också  Lena Anderssons Var det bra så?
Årets Stockholm läser bok.

Tycker mycket om Lena Anderssons krönikor, hon är vass och får oss att tänka till. Hoppas att boken är likadan. Den handlar om uppväxt i Stockholms förorter på 70- och 80-talen. Det är min uppväxttid och jag tror det blir en hel del beröringspunkter. Ska bli lite intressant att jämföra med Karolina Ramqvists Alltings början.

Förord av Qaisar Mahmood.