Kategorier
Lästa

Där kräftorna sjunger

Jag hade väldigt höga förväntningar på denna mycket lovordade bok. Där kräftorna av Delia Owens sjunger har legat högst upp på bestsellerlistor i USA länge och är också nominerad till Årets bok i Sverige.

Vi får följa Kya som bara sex år gammal lämnas av sin familj och tvingas överleva ensam i North Carolinas vilda kustlandskap. Kya lever sitt liv i ett med naturen, i en ensamhet som hon både omfamnar och emellanåt längtar ifrån.

“En berättelse om naturens krafter och ensamhetens pris. Kya Clark växer upp i våtmarken utanför en liten by vid North Carolinas kust. Familjen är fattig, tillvaron är svår och en efter en ger sig hennes familjemedlemmar av. Kya är bara ett barn men tvingas överleva i den öde våtmarken helt ensam, isolerad från omvärlden och med bara fiskmåsar som vänner. Byborna börjar snart sprida elaka rykten om henne, de kallar henne ”Träskflickan” och utsätter henne för kränkningar under fler år. När Chase Andrews hittas död i närheten av Kyas hem blir hon omedelbart misstänkt och en mordutredning inleds. Men Kya är långt ifrån den obildade enstöring som alla tror, och snart uppdagas sanningen om hennes liv.”

Det här är i grunden en fin berättelse, en berättelse om ensamhet, utsatthet och utanförskap. Men också en berättelse om godhet, hopp och vilja att gå sin egen väg. Men den grundar sig aldrig i mig. Den känns för ytlig och lättsam för ett så allvarligt ämne. Det är ju en förfärlig situation för ett sexårigt barn att hamna i och tvingas växa upp i, men det blir nästan som en saga eller ett äventyr när det berättas.

Kyas kärlek och närhet till naturen beskrivs mycket ömsint och fint, konflikten mellan stad och land, rika och fattiga, svarta och vita är ständigt närvarande och intressant. Hennes relationer med människorna kring henne däremot och mordhistorien, är taffligt beskrivna utan djup. Det är lite synd och drar ner berättelsen en hel del.

Så tyvärr… mina förväntningar infriades inte och denna bör inte bli Årets bok tycker jag.

Författaren Delia Owens är zoolog med flera vetenskapliga titlar i ryggen. Hon debuterade 2018 med ”Där kräftorna sjunger” och var då nästan 70 år gammal.

Krokodilväktaren av Katrine Engberg

Det här tycker jag om! Deckare som utspelar sig i Norden, där jag känner igen miljöerna. Det ger lite extra känsla.

Krokodilväktaren är den första delen i den danska succéförfattaren Katrine Engbergs hyllade Köpenhamnsserie. En oavlåtligt spännande kriminalroman om svek, hämnd och övergivna barn.

En tidig morgon hittas en ung kvinna mördad i sin lägenhet. Det blir inledningen på en mardröm för alla i det slitna bostadshuset. Liksom för polisinspektörerna Kørner och Werner som får ta sig an fallet. Kvinnan har ett fått ett mönster ristat i ansiktet, och de vill snabbt hitta den skyldige innan vetskapen och paniken sprider sig.

Men utredningen går trögt. Ända tills det visar sig att kvinnans hyresvärd håller på att skriva en deckare där mordet finns exakt återgivet. Vem kan ha läst den och låtit en grym fantasi bli verklighet?

Fantastiskt beskrivna karaktärer befolkar denna berättelse, och de ger verkligen färg åt denna charmiga kombination av polis- och pusseldeckare. Intrigen i berättelsen är väl sammansatt och spänningen hålls vid liv ändra fram till slutet.

Jag ser mycket fram emot att författarens övriga böcker översätts till svenska. För jag skulle mycket gärna läsa mer om polisinspektörerna Jeppe Kørner och Anette Werner hos Köpenhamnspolisen.

Här kan du läsa en intervju med författaren hos Johannas deckarhörna.

Låna på biblan, köp hos din lokala bokhandlare eller t.ex. hos Adlibris eller Bokus.

Annabelle av Lina Bengtsdotter

Det här är en otroligt skickligt skriven deckare! Och en debut! Jag är imponerad!

Annabelle av Lina Bengtsdotter är en spänningsroman, vi får möta Kriminalinspektör Charlie Lager som skickas till Gullspång, platsen för ett försvinnande, tillsammans med en kollega. Platsen är också hennes barndoms och det blir en resa inte bara i nuet utan även i dået.

Annabelle är den 17-åriga flicka som försvunnit. Vad har hänt och vem är hon egentligen? Sökandet visar på en mer komplex bild än vad som först verkar vara fallet. Och historien kommer ikapp Charlie när gamla vänner och miljöer ger sig till känna.

Berättelsen tar också helt naturligt upp slitningarna mellan stad och land, den lilla bruksorten som kämpar med sin överlevnad när bruket inte längre håller ihop den. Oron för arbetslösheten och vanmakten i att vara beroende, ångesten över tappat hopp.

Det är lågmält och genomtänkt.. och snudd på vemodigt, men det blir aldrig hopplöst. Både bygden och människorna beskrivs ömsint, det känns mycket äkta. Gullspång finns plötsligt på min karta.

Berättelsen fångar mig från första sidan, nästan utan att jag inte märker det så är jag fast det går inte att sluta läsa. Ruskigt spännande och fängslande trots det lugna tempot och den till synes enkla berättelsen. En makalös debut. Längtar redan efter att läsa mer om Charlie Lager.

Lyssna också till bokens soundtrack som mycket väl fångar vemodet, längtan, oron.

Låna på biblan, köp hos din lokala bokhandlare eller t.ex. hos Adlibris eller Bokus.

Hästkrafter av Lars Mytting

Här snackar vi hästkrafter. Och reservdelar. Och hylsnycklar, oljefilter och krossade drömmar.

Hästkrafter är Lars Myttings debut. Jag har tidigare läst Simma med de drunknade av samma författare. Och gett bort hans bok Ved till en mycket god vän.

Författaren är journalist, självlärd Jaguarmekaniker och högtalarkonstruktör, och det förklarar mycket av bokens dragningskraft. Det är en sällsynt blandning av förmåga och lust att uttrycka sig litterärt som blandas med förmågan och lusten att nörda ner sig. I det här fallet i gamla bilar.

I inledningen blir det lite väl mycket meckande…. i mitten tar det sig och i slutet är berättelsen fulländad. Det är nära, naket och sorgligt. Men också finurligt och fnissigt.

Vi får träffa Erik som äger Norges sista Mobil-mack, som mekar bilar med kärlek och lever för sin mack. Dramat blir förändringen kontra bevarandet. Han förlorar kvinnorna till riksvägen och blir kvar. Utvecklingen i samhället är svår att soppa och de värden som Erik vill bevara väger plötsligt lätt, och är svåra att leva på.

“Medan V8:an mullrade på tomgång gick han ut och justerade tändningen 5/8 nyckeln passade inte. Han tog fram den som hade dimensionen 19/32 och kom på at täljaren i bråket var ett primtal. Det var väl jag också, tänkte han. Ett socialt primtal. Endast delbar med mig själv.”

Klassiskt om landsbygden mot storstaden, det moderna mot det klassiska, männen som stannar och kvinnorna som far. Känsligt skildrat, med ömhet.

Och han gör det som sagt riktigt bra. Även om jag kunde ha fått slippa några detaljbeskrivningar av bilmodeller, förgasare och tändstift i början. 😀

Läs den! Låna på biblan, köp hos din lokala handlare eller på Adlibris eller Bokus.

Slutet på sommaren av Anders de la Motte

En spännande och nära berättelse om minnen och ärvda oförrätter. Slutet på sommaren av Anders de la Motte är en bladvändare. Inte alls lik hans tidigare actionberättelser som jag läst, MemoRandom och UltiMatum. Det här är lågmält och utforskande, inget blod, inga skjutvapen, men minst lika spännande. 

En sensommarkväll 1983 försvinner en femårig pojke från en ensligt belägen gård på den skånska slätten. Trots att hela bygden engagerar sig i sökandet hittas han inte, och ryktena och misstankarna sprids snabbt. Men den valhänta brottsutredning som följer läggs till slut ner, och sorgen och ovissheten får pojkens familj att långsamt falla sönder.

Tjugo år senare leder hans storasyster Veronica ett gruppterapisamtal i Stockholm. Plötsligt ansluter en ung man, och inför gruppen berättar han om sin barndom, om oförklarliga minnen av en pojkes försvinnande. Hans berättelse är skrämmande välbekant och skakar om Veronica.

Berättelsen växlar mellan dåtid och nutid och det vävs mycket snyggt samman. Språket flyter fint och lockar mig att läsa vidare, en bladvändare som sagt. En bladvändare med lite oväntat slut.

Vad hände egentligen den där sommaren för så längesedan? Sommaren som aldrig tog slut.

Låna på biblan, köp hos din lokala bokhandlare eller t.ex. hos Adlibris eller Bokus.

Detta är inlägg 44 av 100 i utmaningen #blogg100

En nästan sann historia av Mattias Edvardsson


Oj! Det här är riktigt, riktigt bra! En smart berättad spänningshistoria. Som en pusseldeckare med drag av generationsroman i delarna. En inblick i skrivandets vånda och processer. Och en sanning som inte riktigt låter sig fångas.

I Mattias Edvardssons bok En nästan sann historia får vi följa Zack, Zackarias Levin som i mitten av 90-talet börjar på en skrivarutbildning i Lund. Tolv år senare får Zack sparken från sitt jobb i Stockholm, återvänder till Lund och bestämmer sig för att skriva en bok om vad som hände egentligen. Vid tiden då Sveriges stora författarstjärna försvann spårlöst och en av Zacks närmaste vänner dömdes för mord.

Författaren växlar skickligt mellan de två berättelserna, dåtid och nutid. Och ganska snart inser jag att beskrivningen av dåtiden, det är just den bok som Zack börjar skriva. De vävs mycket snyggt samman till en gemensam historia.

Språket flödar mjukt och inkännande och personerna beskrivs skarpt men ändå ömsint. Det är suggestivt och känslosamt. Den underliggande känslan av att sanningen hela tiden glider undan får mig att vilja läsa fortare, det är svårt att slita sig!

Jag fascineras av att det är så lätt för mig att ta in alla olika trådar i berättelsen, det brukar bekymra mig annars men här är det helt naturligt. Varje tråd känns helt självklar och har en viktig plats. Inget onödigt släpps in. Det ger det hela en gedigen känsla, och en genomtänkt och mycket väl berättad historia.

Kontentan är såklart att minnet inte alltid är pålitligt. Och vad är egentligen viktigast: att förhålla sig precist till sanningen eller att berätta en bra historia?

Låna på biblan, köp hos din lokala bokhandlare eller t.ex. hos Adlibris eller Bokus.

Detta är inlägg 37 av 100 i utmaningen #blogg100

Vi faller av Anna Platt


Dags för bokcirkeldiskussioner med författaren! Idag ses Breakfast Book Club på Forum förlag och vi har läst Vi faller av Anna Platt.

Det här är en rolig, sorgsen, hoppfull och djupt mänsklig roman i Short Cuts-anda. Skratt och tårar om vart annat.

I juni 1992 störtar ett Jas-plan under en testflygning vid Saab:s flygfält i Linköping. Händelsen bildar ram till berättelsen. Vi får träffa JAS-piloten Kåre som älskar sitt jobb, men som är vilsen i livet. Vi får träffa Marie Louise, Monica, Elis och Ida. Vi får titta in i deras liv under en kort tid och deras liv hänger ihop, men ändå inte.

Ensamhet, längtan och saknad är den röda tråden, verklig eller upplevd. Vad hade hänt om de valt annorlunda? Berättelsen är mänskligt nära och ömsint, det är lätt att fångas av karaktärerna, leva sig in i känslan. Det är skarpt skrivet, inte ett ord för mycket, men många, många känslor förmedlade. 

Jag fastnar en stund i beskrivningen av Idas vånda att välja omslagspapper till skolböckerna. Nostalgi! Marie-Louise som försöker hitta lugnet i skogen, men allt hon ser är trasiga löv. Dessutom, hon kan inte ens gå vilse ordentligt! Så stort i det lilla.

Vi faller är en berättelse om att känna att man sitter fast i en svart låda, och leta efter vägen ut. Den handlar om kärlek och förlust. Och om att resa sig när det känns omöjligt.

Låna på biblan eller köp hos din lokala bokhandlare, eller hos Adlibris eller Bokus

Breakfast Book Club på Forum förlag denna morgon på kvinnodagen. 🙂

Inlägg 8 av 100 i utmaningen #blogg100  

Arton grader minus av Stefan Ahnhem

Nu snackar vi spänning. Gastkramande spänning och en mycket snygg historia, berättad med bra flyt och stor skicklighet.

Det här är tredje delen i en serie om Helsingborgspolisen med Fabian Risk i spetsen. Jag har inte läst de tidigare men de kommer säkerligen finnas i högarna framöver när behovet av bra kriminalroman pockar på.

Hur mycket av en människas liv kan man stjäla? Det är nyckelfrågan i den här historien. Och vem kan man egentligen lita på. Obehagligt som tusan. 

Arton grader minus av Stefan Ahnem är svår att lägga i från sig. Den har tv-seriens upplägg med många olika berättelser som vävs samman och låter mig tappa andan med cliff-hangers i slutet på varje kapitel.

En bil kör ut över kajkanten i Helsingborgs hamn efter en våldsam biljakt. Allt pekar på att det var en olycka, men när föraren, en it-entreprenör som gjort sig en förmögenhet på mobilspel, obduceras visar det sig att han redan varit död i två månader då han hållits nedfryst. Inget är som de tror…

Ond bråd död, kapade identiteter, känslokalla ungdomar, förslagna bedragare… listan kan göras lång. Vi har också den sammansvetsade gruppen poliser som ska ta sig samman och lösa det hela. Och är de verkligen så nära som de tror?

Spänning som sagt, av stora mått. Jag kan invända mot de 500 sidorna, jag gillar ju inte riktigt det här långa. Jag hade också kunnat skippa någon av alla trådar, men jag inser att en del hänger med från tidigare, och andra ska med till flätan i kommande.  🙂

Låna på biblan, köp hos din lokala bokhandlare eller på Adlibris eller Bokus.

Prisade äro…

Idag delar Svenska Deckarakademin ut 2015 års deckarpriser och samtalar med pristagarna Anders de la Motte och Sara Lövestam.

De la Motte fick förra årets kofot för UltiMatum med motiveringen ”En spännande och intrikat konstruerad modern rövarhistoria”. (Jag har läst och skrivit om den här.)

Lövestams Sanning med modifikation fick debutpriset med motiveringen ”Ett mångbottnat drama med en detektiv som finner mänskliga sanningar snarare än ledtrådar”. (Jag har läst och skrivit om den här.)

Båda böckerna är väl värda att läsa, spännande på helt olika sätt.

Deckarakademin är en obunden organisation som sedan 1971 verkar för kriminalgenrens bästa bl a genom att ge ut antologier med såväl fakta som fiktion och genom att uppmärksamma kriminallitterära förtjänster genom att dela ut ett antal priser. På akademins webbplats kan du läsa mer och även hitta Deckarkatalogen från alla år.

Inlägg 83/100 i utmaningen #blogg100

Konsten att höra hjärtslag av Jan-Philipp Sendker

En kritikerrosad roman. Superlativen haglar om Konsten att höra hjärtslag av Jan-Philipp Sendker.
Det är en kärlekshistoria, en familjeberättelse, en saga. Vi får höra en berättelse om ett liv som pågått.

Tin Win är framgångsrik advokat i New York. Han kommer ursprungligen från Burma men hans amerikanska familj, hustru och två barn, vet nästan ingenting om hans uppväxt och bakgrund.

En dag strax efter att dottern Julia avlagt sin juridikexamen försvinner han utan ett ord. Familjen tvingas till slut acceptera att spåren slutar i Bangkok. Fyra år senare hittar Julia ett fyrtio år gammalt kärleksbrev som hennes far skrivit till en okänd kvinna i en by i Burma.

Hos Julia tänds åter hoppet och hon bestämmer sig för att söka upp kvinnan i brevet. När Julia kommer till den lilla byn bland bergen hamnar hon i en främmande värld. I byns tehus lär hon känna en man som berättar en märklig historia om den blinde pojken och flickan med de missbildade fötterna, om det som står skrivet i stjärnorna och om kärlek som övervinner allt.

Den fångar mig inte tyvärr. Det här är en sådan bok som jag VILL tycka om. Den är fin och handlar om det fina i livet. Medmänsklighet och kärlek. Men det blir alldeles för mycket saga och ord.
Många ord, för mycket av allt på något sätt. Det handlar om umbäranden och kamp men vi får ord om känslor och sinnesro. Men det kan också vara så att jag inte riktigt förstår… 🙂
Nu ikväll pratar vi om den i en alldeles ny bokcirkel! Ja, jag är med i måånga bokcirklar. Det är ett trevligt sätt att umgås och få ut mer av sin läsning. Att diskutera en bok ger alltid ett mervärde. Vi har alla olika infallsvinklar och referenser vilket ofta ger olika upplevelser. Spännande!! Och denna gång innebär det också möten med nya människor. Extra plus liksom!

Tillägg:
Och  nu har vi pratat! Livliga och spännande diskussioner, det är då en bokcirkel är som bäst. Jag fick många nya funderingar och infallsvinklar på den här historien. Jag har kvar min grunduppfattning att den inte riktigt fångade mig… men läs den du och bilda dig en egen uppfattning!!

Inlägg 64/100 i utmaningen #blogg100