Luften är fri av Sara Lövestam

Böckerna om Kouplan borde vara måste-läsning för alla! I denna den tredje berättelse om flyktingen från Iran som överlever som papperslös i Stockholm får vi ännu en deckare som är så mycket mer än så.

I Sara Lövestams Luften är fri får vi möta människor av alla de slag som bär på sina egna historier. Vi får förstå att allt inte är som det ser ut, allt är inte svart eller vitt. Ingen döms, vi för höra varje persons berättelse. 

Kouplan har blivit hemlös. Allt han äger finns nu i hans ryggsäck, och han måste hitta en plats som skyddar mot både regn och gränspoliser. Det är tufft, inte det ultimata tillfället att ta ett nytt uppdrag. Å andra sidan behöver han pengarna.

I en villa i Bromma bor en kvinna, som misstänker att hennes man, Håkan, är otrogen. Ett rutinuppdrag för en detektiv – men ju mer Kouplan upptäcker, desto mer förstår han att detta handlar om något helt annat. Något värre. Samtidigt som han nystar upp de alltmer mystiska trådarna kring Håkans förehavanden, försöker han reda upp sitt eget liv. Snart får han söka asyl igen och röra sig fritt på gatorna – men det är inget mer än en andningspaus.

Språket är som vanligt noga övervägt, precist och exakt. Orden flyter på precis på det sätt som lyfter berättelsen, ger oss inblick i världar de flesta av oss inte känner till. Med ömsinthet och empati.

Läs den, eller såklart, läs alla! Den första Sanning med modifikation, den andra Önska kostar ingenting, och sedan denna den tredje. Och sedan väntar vi på den fjärde och avslutade boken om Kouplan.

Låna på biblan, köp hos din lokala bokhandlare eller hos Adlibris eller Bokus.

Inlägg 2 av 100 i utmaningen #blogg100 

Tillbaka till henne av Sara Lövestam

Hur har jag kunnat missa denna? Jag har läst många av Sara Lövestams böcker och tycker mycket om dem. Tillbaka till henne kom till mig på ett lite speciellt sätt…

Det var en bok inblandad… inte en bok att läsa utan trädet bok som helt plötsligt stod där i granskogen på en vändring i Bergslagen. Jag vandrade genom gammal kulturbygd och där, där bokar egentligen inte är härdiga hade någon hade tagit sig tid och lagt möda på att få några bokplantor att etablera sig.. för kanske 150-200 år sedan. Magiskt. När jag delade med mig av min upplevelse sa någon… Men, det är ju precis som i Tillbaka till henne!

Jo, boken – trädet – har en viktig plats i den här berättelsen, och böckerna, breven, det skrivna ordet.

Ett par skor. En trälinjal. Ett par stålbågade glasögon. En silverbrosch.

Av en slump, eller egentligen genom en olycka, hamnar de alla hos den desillusionerade Hanna, som gömmer dem under soffan. Hon har nog med sitt meningslösa jobb på Arbetsförmedlingen, sin irriterande pojkvän och en mor som aldrig slutar påminna henne om hennes brister. Men föremålen försvinner inte, utan tränger tvärtom längre och längre in i hennes medvetande. Vad vill de?
Hanna börjar leta, i det yttre och i det inre.
År nittonhundrasex trampar folkskollärarinnan Signe ilsket genom Tierp. Ett brev från Stockholm har bekräftat det hon redan visste, att den moderna demokratitanken inte gäller alla. När en tysk automobil medförande den imponerande talarinnan Brita Löfstedt rullar in på torget, börjar Signes liv handla om mer än undervisning. Rösträttskampen kommer till Tierp och med den passionen. En komplicerad kärlekshistoria tar sin början.
Tillbaka till henne berättar den originella historien om Signe, Hanna och hundra år gamla ord. När historia skär genom nutid blir inget sig likt igen.

Det här är en fantastisk bok på så många olika sätt. Språket flyter lätt som en flod, eller kanske en bäck som hoppar och far mot målet. Nutiden flätas samman med dåtiden och bildar sammanhangen vi så väl behöver.

Kvinnorna är huvudpersonerna. De står i centrum, kämpar med och mot. De är som de flesta andra, inte perfekta, väldigt mänskliga. De får mig att reflektera över mitt eget liv. Min historia. Min framtid. Det är stort.

Läs bums!

Låna på biblan, köp hos din lokala bokhandlare eller hos t.ex. Adlibris eller Bokus.

Prisade äro…

Idag delar Svenska Deckarakademin ut 2015 års deckarpriser och samtalar med pristagarna Anders de la Motte och Sara Lövestam.

De la Motte fick förra årets kofot för UltiMatum med motiveringen ”En spännande och intrikat konstruerad modern rövarhistoria”. (Jag har läst och skrivit om den här.)

Lövestams Sanning med modifikation fick debutpriset med motiveringen ”Ett mångbottnat drama med en detektiv som finner mänskliga sanningar snarare än ledtrådar”. (Jag har läst och skrivit om den här.)

Båda böckerna är väl värda att läsa, spännande på helt olika sätt.

Deckarakademin är en obunden organisation som sedan 1971 verkar för kriminalgenrens bästa bl a genom att ge ut antologier med såväl fakta som fiktion och genom att uppmärksamma kriminallitterära förtjänster genom att dela ut ett antal priser. På akademins webbplats kan du läsa mer och även hitta Deckarkatalogen från alla år.

Inlägg 83/100 i utmaningen #blogg100

Önska kostar ingenting av Sara Lövestam

Årets första! 🙂

Jag har längtat lite efter att läsa om Kouplan igen. Första gången vi möttes var i Sanning med modifikation, och jag gillar honom! Kouplan, den papperslösa flyktingen från Iran, journalist och nu privatdetektiv. Född som man i själen men inte kroppen. En ödmjuk och empatisk person.

Önska kostar ingenting är en fristående fortsättning på den första boken och den är också den mycket bra.

Som jag sa då, Sara Lövestam är ord. Det kryllar av fyndiga formuleringar och nyskapade ord även i den här berättelsen.

Det går att sätta många etiketter på boken. Spänningsroman, detektivhistoria, samtidsskildring, berättelse om könsidentiteter, flykt och utsatthet. Men i slutänden stannar det vid att det handlar om människor och livet. Vad som är skört och vad som är viktigt. Om tillit, synlighet och självkänsla.

Lövestam får mig att tänka till, se på saken från andra håll. Hon lyckas fånga samhällsdiskussionen mitt i prick och lyfter aktuella frågor på ett sätt som inte handlar om pekpinnar och sanningar utan en möjlighet att se saker på nya sätt, förstå andra människor. Hon hanterar de svåra ämnena med delikatess och empati. Alla de vi skulle kunna kalla udda är plötsligt medmänniskor och ingenting är svart eller vitt.

Det här är en bok som många borde läsa, som många skulle tycka om att läsa. Gör det du med!

Förlagets text: Kouplan försöker samla hundra burkar om dagen. Pengarna han fick för sin privatutredning i höstas är slut nu, och hans annons på Blocket helt obesvarad. Flest burkar hittar han på Lidingö.
Jenny Svärd är borgarråd och allt utom lättlurad. Därför är det omöjligt att hennes älskarinna kan ha lurat henne på tvåhundra tusen kronor och sedan försvunnit spårlöst. Ändå har det hänt. Hon är förbannad och ytterst generad, och den enda som hör henne är killen som rotar i papperskorgen bakom henne.
Själv påstår han att han i själva verket är privatdetektiv.
Kouplans jakt på Jennys bedragerska leder honom till andra platser och nya sanningar. ”Hämnas”, är Jennys tydliga instruktion. Det visar sig vara lättare sagt än gjort.
Önska kostar ingenting är Sara Lövestams sjunde roman, och den andra boken om Kouplan.

Låna på biblan, köp i din lokala bokhandel eller på till exempbel Adlibris.

Bloggare för medmänsklighet

En bloggstafett om medmänsklighet. 24 bokbloggare lyfter begreppen värme, trygghet och medmänsklighet i en tid av oro. Sprid gärna våra ord på olika sätt, kommentera och diskutera.

Nationalencyklopedin säger:
medmänsklig  • som har att göra med (solidarisk) gemenskap mellan människor

Medmänniska till skillnad från motmänniska? För oss alla är det troligen helt automatiskt att tänka att medmänsklighet är självklart. Men är det verkligen så?

En vän skrev så här: “Se dina medmänniskor som just medmänniskor. Dra inte förhastade slutsatser av hur de ser ut eller pratar.  Jag tror att bästa sättet för ett fungerande samhälle, är att ge alla en lika chans.”

Så rätt han har. Vi måste börja med oss själva, det är inte så att någon annan kan fixa detta åt oss. Att börja med sig själv är det rätta, det lätta, det svåra. Att ta ansvar för sin egen del i helheten och vara öppen och tillåtande mot andra. Se människorna vi möter, oavsett vilka de är. Förstå att de kommer med sina egna erfarenheter och fördomar i bagaget. Medarbetarna i kafferummet, kassören på mataffären, flyktingen på centralstationen. Vi vet inte vad som format dessa människor, vi vet inte vad de varit med om idag innan vi sågs. Men vi kan säga “hur menar du då?”, allvarligt lyssna. Det betyder inte alltid hålla med.

Att se och försöka mota sina egna fördomar och se bortom dem är nyckeln, för vi har såklart fördomar och är lite oroliga för det annorlunda. Det går att träna sin hjärna att tänka på nya sätt. Vi tänker oftast av bara farten så som vi brukar, men tänk nytt! Medmänsklighet handlar ju om så mycket mer än goda gärningar, det handlar om inställning och sätt att möta andra. Vi kan alla ge av oss själva på något sätt. Vi kan alla lyssna fördomsfritt på de människor vi möter. Vi kommer inte att älska alla, men vi ska respektera allas olikhet. För vi är också olika. Du och jag.

Mycket handlar om att välja det liv man vill leva och de samhälle man vill delta i. Jag vill ha värme, trygghet och medmänsklighet. I det lilla och i det stora.

I litteraturen finns förstås svar på allt. 🙂 Eller åtminstone inspiration, tankeväckare och avskräckare.

Stefan Einhorns Medmänniskor är förstås mitt i prick, så även många av hans andra böcker. När det gäller böcker jag läst på senare tid tänker jag först på  Linda Ohlsons I skymningen sjunger Koltrasten, en fantastisk historia om medmänsklighet. Jag tänker också på Sara Lövestam, kanske främst hennes bok Udda som jag skrivit om på bloggen tidigare. Jonas Hassen Khemiri så klart, augustprisvinnaren Allt jag inte minns rymmer många mellanmänskliga relationer som anknyter till medmänsklighet. Daniel Sjölins lilla Novellix Alla vill bara gå hem, där vi knappt hinner hämta andan än mindre tänka på andra…

Vilken bok ser du framför dig när du tänker medmänsklighet?

Hela stafetten, följ oss och läs!

00.01 Kulturkollo
01.00 Bokomaten
02.00 Den läsande kaninen
03.00 Som ett sandkorn
04.00 Boktjuven
05.00 … och dagarna går
06.00 Sofies bokblogg
07.00 Boktokig
08.00 Carolina läser
09.00 Lyrans noblesser
10.00 Stories from the city
11.00 Ljusletaren
12.00 Tittelina
13.00 Skuggornas bibliotek
14.00 Mias Bokhörna
15.00 Feministbiblioteket
16.00 Bokhyllan i pepparkakshuset
17.00 Fiktiviteter
18.00 The World I live in
19.00 enligt O
20.00 Mitt bokliga liv
21.00 Syrlig
22.00 Bokunge
23.00 Hyllan
23.59 Avslutning och summering på Kulturkollo

Udda av Sara Lövestam

Vilken historia!

Udda av Sara Lövestam fångade mig från första raden, genom partikelverben, till insikterna om att udda är väldigt relativt.

Vi får möta Martin, Paula och Lelle. Alla på olika sätt “udda” i våra ögon, men kanske främst i förvissningen att annorlunda är udda.

Martin tänder på amputerade kvinnor. Paula har noll och ett halvt ben och en uppväxt i fosterhem. Lelle älskar kvinnor och njuter av dem som smågodis. Och till detta kommer tre medelålders kvinnor på en kemtvätt i Sveg.

Och mitt i allt ihop; hur är det egentligen med partikelverben?

Alla karaktärer i boken beskrivs med värme och medkänsla, jag tog dem till mig direkt. Humor är en viktig ingrediens precis som omtycksamhet (vilket underbart nyord!) Det är lätt att lägga det udda åt sidan och bara läsa om människorna, livet och verkligheten. Det blir inte alltid som man tänkt, oftast inte faktiskt, och denna historia inger hopp om att det går alldeles utmärkt ändå.

Jag funderade en hel del kring begreppet udda. Jag lever själv i ett sammanhang där udda är som normalt. Mina människor är av alla olika slag, och många av dem av slag som av andra skulle kallas udda. Men jag förstår mycket väl att udda kan vara svårt och skrämmande, och att udda ligger väldigt mycket i uppfattning och känslor. Även den som uppfattar sig som udda kan vara fast i ett tankesätt som är ens eget. Paulas och Lelles diskussioner om vem som är mest udda är verkligen intressanta!

Jo.. språket! Ja, ni som läst Lövestam tidigare vet ju. Helt magiskt, föränderligt, knivskarpt och ömsint.

Läs, läs, läs! Sveps med av en historia om kärlek, vänskap, svek, hopp och tro… som inte alls är udda.

Låna på biblan eller köp, helst på lokal bokhandel men även på Adlibris eller Glansholms.

Sanning med modifikation av Sara Lövestam


Sanning med modifikation är svår att kategorisera. Det är spänning, det är relationer, det är psykologi, det är samhällskritiskt. Och det är fantastiskt bra skrivet!

Vi får möta Kouplan, papperslös flykting som vill överleva. Genom att erbjuda sina tjänster som privatdetektiv hoppas han kunna tjäna lite pengar. Han kontaktas av Pernilla, vars barn har försvunnit. Vad är det som har hänt? Varför vill inte Pernilla kontakta polisen? Vem hjälper egentligen vem?

Sara Lövestam är ord. Hon arbetar som lärare och älskar grammatik. Och språket i boken flyter vackert, ibland poetiskt. Det leder in mig i historien och håller mig kvar. Och väl där möter jag personer på riktigt, människor som beskrivs med värme.

Historien drivs framåt väldigt lågmält men med andlös spänning. Och upplösningen är oväntad!

Det här är den första boken om Kouplan, och jag vill genast läsa mer.

Så här skriver förlaget:
“Privatdetektiv. Kontakta mig om polisen inte kan hjälpa dig.”
Det är obehagligt att ens nämna polisen, men Kouplan måste göra det för att få rätt kunder. Han måste ha pengar och han vägrar att diska en enda tallrik till på Azads grill.
Julia är borta. Ena sekunden höll hon Pernillas hand, i nästa ögonblick var hon försvunnen. En kvinna med andra erfarenheter skulle ha gått till polisen. För Pernilla är det inte ett alternativ.
Kouplans jakt på kidnapparen leder honom in i Stockholms undre värld, men samtidigt är det något med Pernillas förflutna. Vad gör man när sanningen, som den först ser ut, visar sig vara något helt annat? Sanning med modifikation är Sara Lövestams femte roman, och den första boken om Kouplans överlevnad.