Ärr av Audur Ava Olafsdottir

Det här är bra! Mycket bra! I Ärr har författaren Audur Ava Olafsdottir skapat en berättelse om mellanrum, om behovet att vara behövd, om det viktiga i att se varandra.


I Ärr får vi träffas Jónas som är 49 år, islänning, frånskild, besatt av att reparera saker, och det är länge sedan han kände en kvinnas kropp nära sin egen. Han har tappat lusten att leva, frågan är bara hur han ska göra. Han besöker sin gamla mor, som glömmer besöket fem minuter senare. Han försöker låna ett gevär av sin gode vän Svanur som bara vill tala om annat.

För att hans enda dotter Gudrun inte ska behöva ta hand om hans döda kropp, reser han utomlands, till ett land utan namn, och tar in på Hotel Silence. Han ger sig själv sju dagar att lyckas, skapelsen baklänges liksom. Under tiden upptäcker han saker han inte visste om både sina egna, och andras, ärr. 

Det som håller mig fast och dröjer sig kvar är människorna. Det de säger och de inte säger. Författaren tecknar skickligt mycket fina personporträtt, i en miljö där alla har en plats. Hon tvingar mig att läsa sakta. Det tycker jag om. 

Berättelsen är tidlös i sin form. Det finns såklart vissa tidsmarkörer som gör att man förstår att det är nutid, men själva historien är på något sätt ständig. Vad lever vi för liv? Ser vi varandra? Vad glömmer vi bort när vi bara lyssnar på orden? 
Det här är en berättelse som ligger kvar, som får mig att fundera och skratta. Läs den! 

Låna på biblan eller köp hos din lokala bokhandlare, eller på Adlibris eller Bokus

En kväll på residenset

Det skulle kunna vara en boktitel… eller en saga. 🙂

Islands ambassadör bjöd i går kväll in till ett samtal mellan Svante Weyler och Audur Ava Ólafsdóttir på residenset.

Till en sådan fin inbjudan tackar en ju inte nej, och det visade sig vara helt rätt beslut. Ett mindre sällskap med kopplingar till Island och litteratur samlades i det vackra residenset för att höra på ett fint samtal och få möjlighet att mingla i gott sällskap och intressanta diskussioner.

Audur Ava Ólafsdóttir är en ny författarbekantskap för mig. Jag köpte hennes bok Den sista kvinnan hos Weyler för ett bra tag sedan och nu på sensommaren var det dags att läsa. Jag har skrivit lite kort om den här. Jag är lite förtjust i Isländska författare, det är ofta något kargt över berättelserna som tilltalar mig. I alla fall bland dem jag läst!

Författaren är nu aktuell med en ny bok Ärr. Hon också kommer till Stockholm Litterature i helgen, då i samtal med Daniel Sjölin på temat Familjens smärtpunkt.

Audur Ava Ólafsdóttir startade sitt författarskap sent i livet, då hon var närmare 40, även om hon skrivit i hela sitt liv berättar hon. Efter att ha levt länge i Frankrike blev känslan av att inte vara helt och hållet i ETT språk tydlig. Och att vara “mellan språk” är ett tema som återkommer i hennes böcker. Det oskrivna är ofta i fokus, mycket sker mellan orden, mellan raderna.

I böckerna lyfter hon också ofta fram människor som på något sätt är udda, som inte passar in. Hon säger att det känts viktigt för henne att kunna ge en röst till dem som ofta inte har det. Familjen är i fokus och berättelserna är fyllda av känsliga män, eller kanske män som uttrycker sina känslor på olika sätt. Hon har velat skriva sig bort från den klassiska isländska vikingen, en karaktär som allt för ofta får representera islänningen menar hon.

I Ärr får vi träffa Jónas som är 49 år, islänning, frånskild, besatt av att reparera saker, och det är länge sedan han kände en kvinnas kropp nära sin egen. Han har tappat lusten att leva, frågan är bara hur han ska göra. För att hans enda dotter Gudrun inte ska behöva ta hand om hans döda kropp, reser han utomlands, till ett land utan namn. Han ger sig själv sju dagar att lyckas, skapelsen baklänges. Under tiden upptäcker han saker han inte visste om både sina egna, och andras, ärr.

Och något att ha med sig i berättelsen är vetskapen om att vi alla föds med minst ett ärr, naveln…

Som alltid blir läsupplevelsen berikad av att höra författaren berätta om sina böcker. En dimension till. Jag tycker också att berättelserna förtjänar att diskuteras, de är perfekta bokcirkelböcker med många frågor om livet och allting. Frågor som vi kanske behöver diskutera oftare…

Tack Estrid Brekkan, Islands ambassadör i Sverige, och Weyler förlag för att jag fick möjlighet att vara med på denna fina kväll. Tack Audur Ava Ólafsdóttir för att du så generöst delade med dig av ditt författarskap.

Jag avrundade dessutom i fint mingel med islänningar i förskingringen och prat om islandsresor, det isländska valet, nobelpristagare och bokbloggande. 🙂

Audur Ava Ólafsdóttir tilldelades 2016 såväl det finaste isländska litteraturpriset som bokhandlarnas pris för romanen Ärr. Hon har tidigare två romaner på svenska, Rosa Candida (2015) och Den sista kvinnan (2017)

Den sista kvinnan av Audur Ava Olafstottir

Den sista kvinnan. Det låter ödesmättat.. och på ett sätt är det så. Det här är en väldigt fin liten relationsberättelse om livet och allting. Hur det är att ställas inför ett faktum man inte alls kan påverka. 

Den sista kvinnan av Audur Ava Òlafsdóttir handlar om Maria som blir lämnad. Lämnad för en annan, som är man. 

Nyårsafton i Reykjavik. Flóki (maken) till Maria (makan): ”Du är kvinnan i mitt liv.” Sedan lämnar han henne och flyttar ihop med en man. Maria, som fallen från alla skyar, söker tröst och råd hos grannen Perla, en mycket kort kvinna, terapeut och spökskrivare av deckare. Men Marias familj fortsätter att överraska. Fadern, som hon aldrig träffat, dyker plötsligt upp på Island – för att dö. Och hennes mor har inte heller berättat allt.

Det här är emellan åt roligt, eller kanske mer dråpligt. Vi beter oss inte alltid så rationellt i en kris, och det blir sorglustigt.

Tonen är lättsam och det är lite feelgood över det hela, men det är med ett tungt allvar i botten. Karaktärerna är udda och lite skruvade och därför mycket älskansvärda, jag tycker speciellt om grannen Perla som är makalöst udda men visar sig vara den som står mest stadigt på jorden.

Jag tycker om den! Författaren kommer till Stockholm Litterature i helgen och på torsdag träffar jag henne i ett samtal med Svante Weyler på Islands ambassad. 🙂

Låna på biblan eller köp hos din lokala bokhandlare, eller kanske hos Bokus eller Adlibris