författarsamtal – Som ett sandkorn

Dags att dra igång bloggen igen, vänner! Jag hoppas ni vill läsa.

Dagen idag började på allra bästa sätt. På ett förlag med frukost och prat med en författare. Wahlström och Widstrand bjöd in och Geir Gulliksen berättade om sin nya bok Se på oss nu.

Det här verkar vara en bok i min smak, full av relationer! Geir berättade under frukosten om de olika personerna och hur deras relationer och tankar utvecklas i boken. Vi kom in på mjölkstockning, socialdemokrater, blomsterprydda hattar och vad det gör med en människa att köra barnvagn. Högt och lågt alltså och mycket intressant.

Vi fick också veta lite hur hans skrivprocess såg ut och att den var effektiv, självständig och full av rädsla. Han skriver alltid i stort sett klart innan någon annan får se texten, dels för att han vet med sig att texten kommer att ändras mycket under processens gång men också på grund av osäkerheten över att det verkligen blir bra, rädslan att lämna ut sitt alster till andras ögon.

Jag har läst hans tidigare Berättelse om ett Äktenskap som jag skrivit lite om här på bloggen. Jag ser mycket fram emot att läsa och reflektera även över denna historia.

Baksidestext:
Passionen kan slå till när man minst anar det. 50-årige Hans har varit gift med Ingunn sedan han var trettiosex år. När romanen tar sin början ser Hans sig själv och Ingunn på en videoinspelning från ett bröllop och det får honom att fundera på exakt hur lyckligt gift han är. På bröllopet träffar Hans nämligen den mycket yngre Harriet. Det blir nödvändigt för honom att reda ut vad den gryende relationen med Harriet egentligen betyder.
”Se på oss nu” är en berättelse om hur lätt vi människor knyter an till varandra och hur fort det ibland kan gå i livet, om att mista sig själv till en annan. Och hur svårt det kan vara att plocka upp sig själv efteråt.

En kväll på residenset

Det skulle kunna vara en boktitel… eller en saga. 🙂

Islands ambassadör bjöd i går kväll in till ett samtal mellan Svante Weyler och Audur Ava Ólafsdóttir på residenset.

Till en sådan fin inbjudan tackar en ju inte nej, och det visade sig vara helt rätt beslut. Ett mindre sällskap med kopplingar till Island och litteratur samlades i det vackra residenset för att höra på ett fint samtal och få möjlighet att mingla i gott sällskap och intressanta diskussioner.

Audur Ava Ólafsdóttir är en ny författarbekantskap för mig. Jag köpte hennes bok Den sista kvinnan hos Weyler för ett bra tag sedan och nu på sensommaren var det dags att läsa. Jag har skrivit lite kort om den här. Jag är lite förtjust i Isländska författare, det är ofta något kargt över berättelserna som tilltalar mig. I alla fall bland dem jag läst!

Författaren är nu aktuell med en ny bok Ärr. Hon också kommer till Stockholm Litterature i helgen, då i samtal med Daniel Sjölin på temat Familjens smärtpunkt.

Audur Ava Ólafsdóttir startade sitt författarskap sent i livet, då hon var närmare 40, även om hon skrivit i hela sitt liv berättar hon. Efter att ha levt länge i Frankrike blev känslan av att inte vara helt och hållet i ETT språk tydlig. Och att vara “mellan språk” är ett tema som återkommer i hennes böcker. Det oskrivna är ofta i fokus, mycket sker mellan orden, mellan raderna.

I böckerna lyfter hon också ofta fram människor som på något sätt är udda, som inte passar in. Hon säger att det känts viktigt för henne att kunna ge en röst till dem som ofta inte har det. Familjen är i fokus och berättelserna är fyllda av känsliga män, eller kanske män som uttrycker sina känslor på olika sätt. Hon har velat skriva sig bort från den klassiska isländska vikingen, en karaktär som allt för ofta får representera islänningen menar hon.

I Ärr får vi träffa Jónas som är 49 år, islänning, frånskild, besatt av att reparera saker, och det är länge sedan han kände en kvinnas kropp nära sin egen. Han har tappat lusten att leva, frågan är bara hur han ska göra. För att hans enda dotter Gudrun inte ska behöva ta hand om hans döda kropp, reser han utomlands, till ett land utan namn. Han ger sig själv sju dagar att lyckas, skapelsen baklänges. Under tiden upptäcker han saker han inte visste om både sina egna, och andras, ärr.

Och något att ha med sig i berättelsen är vetskapen om att vi alla föds med minst ett ärr, naveln…

Som alltid blir läsupplevelsen berikad av att höra författaren berätta om sina böcker. En dimension till. Jag tycker också att berättelserna förtjänar att diskuteras, de är perfekta bokcirkelböcker med många frågor om livet och allting. Frågor som vi kanske behöver diskutera oftare…

Tack Estrid Brekkan, Islands ambassadör i Sverige, och Weyler förlag för att jag fick möjlighet att vara med på denna fina kväll. Tack Audur Ava Ólafsdóttir för att du så generöst delade med dig av ditt författarskap.

Jag avrundade dessutom i fint mingel med islänningar i förskingringen och prat om islandsresor, det isländska valet, nobelpristagare och bokbloggande. 🙂

Audur Ava Ólafsdóttir tilldelades 2016 såväl det finaste isländska litteraturpriset som bokhandlarnas pris för romanen Ärr. Hon har tidigare två romaner på svenska, Rosa Candida (2015) och Den sista kvinnan (2017)