Bli som folk av Stina Stoor

Först ut av de nominerade till Augustpriset, Bli som folk av Stina Stoor. En stor liten bok. Vilken debut!

Det här är en novellsamling om hembygd. Berättelserna är skrivna ur barnets perspektiv, ett barn som har det lite trassligt och i mångt och mycket väljer naturen, en natur full av magi.

Trots att det finns en sorg i texterna, en ensamhet och utsatthet, så finns också hopp. En känsla av förlåtelse och lugn. Som författaren själv säger i intervjun i Babel i söndags. “Att känna sig behövd är kanske det som krävs.”

Bli som folk består av nio noveller som alla utspelar sig i gränstrakterna mellan samtid och dåtid, barndom och vuxenlandskap. Flickor försöker bli fulländade, pojkar måste bli män. Och så beskaffenhetens alla gåtor.
Där är Sandra som säger sig också ha gömt ett lik. Där är a Gun med sin älskare, och sedan barnbarnet hans, som tar över Zündappen och kanske mer än så. Och där är Fresias pappa som har vitt pannband och gärna jämför fingrar och tår. Och vad gör en blå wunderbaum utan snöre i en gäddas mage? Vem gör de riktiga björnspåren i dikesleran? Vad händer egentligen under brunnslocket?
Det är berättelser med skarp detaljrikedom och suggestiva bilder om ett Västerbotten som håller på att förändras. Bli som folk rör sig längs stigar som stora författare har beträtt förr – men Stina Stoor för oss med sin särpräglade debut mot platser där vi aldrig tidigare har varit.


Novellerna är till stor del skriven på mål. Balåliden-bondska från författarens hembygd. När Stina var på August Live berättade hon att det var en viktig process att få återgå till faderns språk som hon ratat och skämts för som ung, att få förlåta och hitta hem igen. Och det fungerar. Kanske för att jag själv har tillbringat tid i Västerbottens inland, känner miljöerna och har många av orden klara för mig, men jag tror inte man måste förstå alla. Det ger sig. He som hänn, he hänn. 🙂

Och jag menar, en person som beskriver sig så här, lockar i alla fall mig!
“Född 1982 i Västerbottens län och Sápmi. Kolonin kallad Norrland. I rikets till invånarantalet sett minsta kommun, där Lappland och Ångermanland ligger ska’fot. N’Stålis-jänta, hon växte till sig vid kanten av kalhyggena där blåbärsriset blomma. —“

Läs! Bli berikad på många sätt!
Låna på biblan eller köp hos din lokala bokhandlare, eller kanske på Adlibris eller Glansholms.

Motiveringar – en konst i sig

Läser Augustprisernas juryers motiveringar till nomineringarna. Skön läsning. Känns som att jurygrupperna slipat länge på formuleringarna, och de får mig verkligen att bli sugen på att läsa. Som Melinda Kinnaman sa på presskonferensen: Augustpriset är som konsumentupplysning om bra läsning!
 
Läs alla här, och några utdrag nedan. 
 

Mary, Aris Fioretos
— Aris Fioretos skildrar med stark närvarokänsla såväl förtrycket som solidariteten mellan de fängslade kvinnorna. Med språklig elegans och lågintensiv spänning gör författaren oss delaktiga i Marys öde och det ohyggliga beslut hon fattar.

Allt jag inte minns, Jonas Hassen Khemiri
Hur dog Samuel och varför? Jonas Hassen Khemiris gestaltning av minnets och vittnesmålens bedräglighet är spännande som en thriller. Men romanen är också en kärlekshistoria och en berättelse om våld, oförlåtliga svek och ekonomins makt. En okonventionell romanstruktur där flera olika röster tecknar porträttet av huvudpersonen. —

Rörelsen. Den andra platsen, John Ajvide Lindqvist
I denna roman förflyttas gränserna fräckt för vad som är sant eller falskt, verkligt eller övernaturligt. — I tvättstugan upptäcker han gemenskap och skräckblandad njutning. Författaren visar här att han utvecklats till en Stockholmsskildrare och litterär trollkarl av rang.

Bli som folk, Stina Stoor, Norstedts— bilden av det glesbefolkade Västerbotten. Här är människorna tvära. Och är som kortfattade. Stina Stoor arbetar med ett dialektalt färgat språk, och är trogen barnets föreställningsvärld. De outsagda orden och halvkvädna visorna uttrycker en burdus respekt för individens självklara rätt att finnas som man är. Bli som folk är inget mindre än en förnyelse av den svenska novellkonsten. Så.

Jag skulle tycka att motiveringen till nomineringen av Bli som folk skulle avslutas med ett inandnings-jo, eller är det det de menar med “så”? 😀

Dagens August!

Lite funderingar kring dagens August-händelser.

Ja, det blev ju inte som jag trodde, men ändå väldigt bra. Nackdelen och fördelen med att bli överraskad är att en helt plötsligt har många böcker att läsa på kort tid. Lyxproblem!

Presskonferens och det nya greppet August Live har gjort min dag. Det är spännande med böcker och författare! Att på presskonferensen få höra Melinda Kinnaman presentera de nominerade tillsammans med juryordförandena, att få mingla med förlags-, tidnings- och tv-folk. Snegla på Jessika Gedin och Lawen Mohtadi och hälsa på Eva Bonnier. Jo. Jag tycker att det är lite extra.

Att på kvällen ett nytt sätt att få veta mer om de nominerade. Många av författarna samlades på Kulturhuset och samtalade med Daniel Sjölin och Parisa Amiri, tillsammans med bokbloggare, recensenter, och andra bokälskare. Att kunna fånga en författare en stund och få fråga den där frågan, få höra lite personligt om hens skrivande. Det är roligt, och jag tror det kan bli en bra form med lite utveckling.

Så, några tankar om de nominerade:

Min favorit, och den enda som jag prickade in. Jag är övertygad om att detta är en fantastisk bok och jag kommer att sluka den. Att höra Jonas prata om boken idag på August Live gjorde mig bara mer sugen. Minnet är som en pöl sa Daniel Sjölin. Ja, det kan man nog säga. Och Jonas konstaterade vist att Det går inte att existera utan koppling till medmänniskor.

Intressant om familj och relationer. Agnethas egna. Hon pratar om hur svårt det är att beskriva unga kvinnor som är så undflyende och bra på att anpassa sig på alla möjliga sätt. Den här vill jag läsa.

  • Mary, Aris Fioretos, Norstedts

Den här har jag missat. Jo. Tyvärr. Och så missade jag Babel i söndags dessutom där både han och Carola Hansson deltog. En tillfällighet? 😉

  • Masja, Carola Hansson, Albert Bonniers förlag

Den tredje romanen i en svit om famljen Tolstoj. Denna gång om favoritdottern Masja. Tolstoj har sagt: Varje människa borde varje dag rannsaka sitt liv. Jo.

Och så en av skrällarna. Eller ja, kanske inte egentligen. Men någon bok ur skräck genren har inte tidigare nominerats. Som John själv sa, Det är som att Leif GW skulle ställa upp i Melodifestivalen. Rörelsen är den andra boken av tre, Himmelstrand är den första. Jag kanske ska våga…

En debutant. Det gillar vi. Kanske också en oväntad, men ändå en så lovande att det var på gång vad jag förstår. Stina har skrivit sin novellsamling på dialekt, från hennes barndoms och pappas Västerbotten. Ett sätt att försonas och gilla sitt ursprung. Tror jag kommer att tycka mycket om den.

Jo, jag trodde på andra. Framför allt Karolina Ramqvist. Och jag skulle så gärna ha velat se Bodil Malmstens Det här är hjärtat bland de nominerade idag.

Men nu tar läsandet vid! Vi ses den 26 november, då är det gala! 😀

Och de nominerade är….

 Inte alls de jag trodde. Så här blev det!

De nominerade till Augustpriset 2015 i klassen svensk skönlitteratur är:

  • Allt jag inte minns, Jonas Hassem Khemiri, Albert Bonniers förlag
  • Spådomen, Agnetha Pleijel, Norstedts
  • Mary, Aris Fioretos, Norstedts
  • Masja, Carola Hansson, Albert Bonniers förlag
  • Rörelsen. Den andra platsen, John Ajvide Lindqvist, Ordfront
  • Bli som folk, Stina Stoor, Norstedts

Det ska bli roligt att läsa dem alla!

Augustpriset – en gissning

Okej, jag försöker mig på en gissning på de nominerade till Augustpriset. Gissning, eller kanske önskan? Eller hopp? Vad tror du?

Min gissning är just det, en gissning inte kvalificerad eller genomtänkt. Men nu är det bara att vänta och se. Den 19:e vet vi! 🙂

Allt jag inte minns av Jonas Hassen Khemiri

I varje ögonblick är vi fortfarande vid liv av Tom Malmquist

Den vita staden av Karolina Ramqvist

I det yttersta av Victoria Myrén

Det här är hjärtat av Bodil Malmsten

Augustprisnomineringsmingel – tävling

Pust.. långt ord! Augustprisnomineringsmingel. Men det är precis vad det är det!

I år arrangeras för första gången Augustpriset Live, ett exklusivt event på Kulturhuset i Stockholm där en bokälskande publik har möjlighet att möta de Augustnominerade författarna bara några timmar efter att de tillkännagivits under en presskonferens. Publiken får chansen att möta författarna genom modererade diskussioner på scen, personliga samtal och boksignering. Den 19:e oktober på Kulturhuset i Stockholm kommer Sveriges mest aktuella författare att prata om sina böcker och författarskap.

Kvällen direktsänds på Augustprisets sajt, www.augustpriset.se.

TÄVLING
MEN som läsare och intresserad bokälskare har du möjlighet att vinna biljetter till evenemanget. Genom att lämna en kommentar till detta inlägg om varför du skulle vilja delta, och berätta om hur du delar mitt inlägg i sociala medier så har du chansen! Senast den 10 oktober.

Vi ska få till världens kortaste bokmässa med Sveriges bästa böcker, mingel, barsamtal, författarsamtal – en liten minifest för alla nominerade. Det ska bli roligt att få blanda friskt mellan de olika kategorierna och spännande att lösa upp gränserna! säger Daniel Sjölin som är kvällens samtalsledare.

Augustpriset – sex böcker

När särskrivning spelar roll! 😉

Dags att börja spekulera snart! Vilka blir nominerade? Har jag en favorit? Vad tycker mina medbloggare?

Jag kommer främst att spekulera och skriva om böckerna i kategorin Årets svenska skönlitterära bok, men så klart om själva priset också.

Svenska Förläggareföreningen instiftade priset 1989 för att belöna och sätta fokus på de bästa nyutkomna böckerna på svenska varje år. Priset delas ut i tre kategorier: Årets svenska skönlitterära bok, Årets svenska fackbok och Årets svenska barn- och ungdomsbok.

En jury i respektive kategori nominerar sex titlar vardera. Jury för det skönlitterära priset är:

Kaj Schueler, ordförande – kulturjournalist och kritiker. Från 2001 till 2012 var han först verksam som litteraturredaktör och sedan kulturchef i Svenska Dagbladet
Viola Bao – litteraturkritiker
Björn Kohlström – gymnasielärare och frilansskribent
Roland Salemark – har varit i bokbranschen i över trettio år och driver Bokhandeln Wessman& Pettersson i Visby sedan 2006
Maarja Talgre – kulturjournalist, författare och mångårig medarbetare vid Sveriges Radios kulturredaktion, numera frilans

Det är roligt att gissa lite, och jag ska fundera på vad jag tror, men vad tror du?

Augustprisambassadör

Tada…. *trumvirvel*

Augustambassadörer för Årets svenska skönlitterära bok är:

Erik – Erik Granström
Katarina – Som ett sandkorn
Helena – Ugglan & boken
Eva – Boktokig

“Mina förväntningar på ambassadörsskapet är att komma priset lite närmare och sprida den läsglädje det andas. Att få möjlighet att delta i ett sammanhang av spänning, läsning och gala med likasinnade.” Katarina från bloggen Som ett sandkorn

Läs mer här.

Augustpriset 2013 – en kort och snabb reflektion

Den stora galan för böcker och författare, fint inramat av Konserthusets glans!

Lilla Augustpriset går till Nicole Accord för Då skulle världen vara en vacker plats. Bra med ett pris för unga författare. Behövs! Petter presenterar mycket bra. Men jag kan inte låta bli att hoppas att det nästa år är fler killar nominerade…

Kategorin Fackböcker presenteras de nominerade av läsare, i och för sig kändisar, men ändå. Det är ett bra grepp. Ger en extra dimension.
Vinnare: Bea Uusma, Expeditionen.Min kärlekshistoria. Norstedts. Väl värt tror jag, är sugen på att läsa den.

Barn- och ungdomsböcker presenteras också av läsare/kändisar. Lars Lerin först ut presenterar Anna Höglunds “Om detta talar man endast med kaniner.”, och på sitt sätt så speciellt och förstås i kaninöron. 🙂
Vinnare: Snöret, fågeln och jag av Ellen Karlsson och Eva Lindström. Hippo förlag. Debutantskribent, roligt!

Och nu.. Augustpriset för årets skönlitterära bok. Och även här kändisar som läst och presenterar.
Sven Wollter har läst och presenterar Egenmäktigt förfarande! 🙂 “Det är en bok om sinnets förvillelse och ögats förblindelse. Medea – släng dig i väggen!” säger han!
Vinnare: Lena Andersson, Egenmäktigt förfarande – en bok om kärlek. Natur & Kultur.

Här har jag skrivit om Lenas bok.

Egenmäktigt förfarande – en roman om kärlek

Jag tycker mycket om Lena Anderssons texter i allmänhet. Läser alltid hennes krönikor och håller ofta med, men älskar framför allt språket och förmågan att engagera och locka till förståelse för komplicerade resonemang. Hon får mig att tänka till, det gillar jag.

Egenmäktigt förfarande – en roman om kärlek (Natur & Kultur) är en drabbande bok. Vi får möta Ester i hennes kärlekskamp. Hon älskar Hugo och det gör han också. Men egentligen älskar hon sin föreställning om honom och sin förälskelse. Berättelsen inleds med att Ester förbereder ett anförande om Hugo som konstnär. “Det visade sig att en människa kan sakna någon hon aldrig mött annat än i fantasin. — Men orden, som var hennes, omslöt nu och smekte hans verk, som var han.”

Han älskar inte och bryr sig inte om hur illa han gör henne genom att smita undan ansvar och omedvetet (?) önska bekräftelse och dyrkan.

Vi får följa Ester under ett års ångest där hon som en gummisnodd dras tillbaka i förälskelsens blinda dyrkan vid varje knyst från Hugo. “Hon förstod inte. Hon tänkte att om hon någonsin skulle skriva ett diktverk om detta skull det heta: Förstår inte. ” Det är grymt, det är mitt i prick. En känsla av obehag blandat med igenkänning går igenom hela historien. En vill titta bort. Det är som skräckfilmen där en person är på väg ner i källaren och en vill skrika NEJ, men vet att hen kommer att göra det ändå. Vi har nog alla varit där. Och har troligen varit Ester OCH Hugo i olika sammanhang. Det är glasklart och obehagligt.

Även i denna bok är språket fantastiskt. Klart och tydligt, resonerande och intresserande. Mängder av underbara formuleringar, min bok är full av understrykningar och hundöron. Det är svårt att läsa utan en penna i hand. En handbok i hur det INTE ska vara, men så himla lätt kan bli. Läs!!

Lena Andersson är Augustprisnominerad för Egenmäktigt förfarande. Jag håller tummarna!

Lyssna på Lena när hon diskuterar sin bok med Bea Uusma på Augustpodden.

PS. Lenas beskrivning av hoppet… avslutar boken. Genialiskt!
Hoppet och dess symbios, det måste sägas, tror inte på en förändring av den älskades innersta vilja. Hoppet som bebor människohjärtat tror att viljan redan föreligger; att den älskade egentligen – egentligen – vill det han låtsas inte vilja, eller inte vill det han låtsas vilja, det han av en ond omvärld är förledd att vilja; kort sagt att det inte förhåller sig som det verkar. Att den lilla skymten av något annat är sanningen. Det är det som är Hoppet.”