Etikett: Augustpriset

Augustpriset – dags för de nominerade

Nu är det dags! Eller, snart i alla fall..
Vilka 18 titlar som nominerats till årets Augustpris tillkännages för första gången inför en stor publik under ett kvällsevent på Kulturhuset Stadsteatern den 24 oktober. Tara Moshizi och Daniel Sjölin presenterar och samtalar med de nominerade författarna på scen. Dessutom tillkännages vilka texter som nominerats till Lilla Augustpriset.

Tid: Måndag 24 oktober kl. 16.30 – 18.30.
Dörrarna öppnas kl. 16.00.
Plats: Hörsalen plan 3, Kulturhuset Stadsteatern, Sergels torg 3, Stockholm
Anmälan: Senast den 19 oktober via www.Augustpriset.se/nominering/SvF

OBS! Begränsat antal platser – först till kvarn! 

Ta chansen att få veta först, att få mingla med mig, att få se och kanske prata med författarna!

Augustpriset – hur funkar det?

Dags för lite Augustpriskunskap!

 
Vi börjar med den spännande frågan “Hur funkar det egentligen med urval och nominering?”
  • Alla svenska bokförlag är välkomna att anmäla böcker till Augustpriset. (det finns förlag som glömt genom åren!)
  • En jury utses av Svenska Förläggareföreningens styrelse
  • Juryerna har rätt att efterfråga icke anmälda titlar! (undrar om de någonsin gör det?)
  • Det ska vara en svensk bok och den ska vara utgiven det senaste året.
  • Juryn nominerar sex titlar som presenteras på en presskonferens den
    24 oktober 2016
Och kanske det mest spännande, hur väljs vinnaren ut!?
 
De nominerade titlarna läses av en elektorsförsamling som består av 21 elektorer. Elektorerna är spridda över hela landet och utgörs av en tredjedel bokhandlare, en tredjedel bibliotekarier och en tredjedel litteraturkritiker och andra för uppdraget kvalificerade personer. Omröstningen är sluten. Den titel som får flest röster i respektive kategori vinner.
 
Måndagen den 28 november 2016 delas Augustpriset ut under Augustgalan i Stockholms Konserthus. Priset består av en vacker staty, den stora äran och
100 000 kronor.
 
Förra årets vinnare! Jessica Schiefauer, Rasmus Bjerkander, Karin Bojs, Jonas Hassem Khemiri.
 

Augustprisambassadör igen!

Glad, tacksam och ödmjuk!
Jag får än en gång möjligheten att sprida kunskap om Augustpriset och de nominerade böckerna 2016! Det är en rolig och inspirerande uppgift!

Jag kommer särskilt att bevaka priset för årets svenska skönlitterära bok och Lilla Augustpriset. 

Tyvärr kommer jag inte att vara på plats på Elite Palace ikväll där det minglas och umgås och pratas August! Daniel Sjölin och Tara Moshizi samtalar med gästerna om förväntningar inför årets nomineringar i premiäravsnittet av Augustpodden. Men du kan lyssna på Augustpriset.se

Vi är fler som fått detta fina uppdrag, här är mina fellow ambassadörer:

SKÖNLITTERATUR
Katarina Hjälmheden – Som ett Sandkorn
Anna Johansson – Och dagarna går
Helena Andersson – Ugglan o boken

BARN & UNGDOM
Paula Högström – Prickiga Paula
Agnes Lindholm – Agnes bokblogg
Katarina Stenskytt & Sofia Jonsson – En förbannad podd
Clara Croon – Rastlösheten

FACKLITTERATUR
Mona Eklöf – Boktanken
Eva Boström – Boktokig
Annette Juhlin – Just nu just här

Stay tuned.. som det heter. 😉

Aftonland av Therese Boman

Den här boken kommer jag att läsa om. Jag läste den fort, på två kvällar. Det går utmärk att läsa den fort. Språket flyter fint, det är distinkt, varje ord väl valt, och intressanta resonemang om och om igen som driver historien.

Men… jag vill läsa den långsamt. Efter nästan varje kapitel, eller till och med stycke, går det att stanna till. Behovet av eftertanke och funderingar finns där. Hur tänkte hon egentligen här? Men hur resonerar hon nu? Vad betyder detta?

Aftonland av Therese Bohman beskrivs som en idéroman, och då måste idén i denna vara ensamhet. Ensamhet och vilsenhet.

Boken beskriv så här av förlaget:

Karolina är professor vid Stockholms universitet, navigerar sig fram i den akademiska världen och lever ensam efter uppbrottet från en lång relation. När hon ska börja handleda en ny doktorand slås hon av hans självförtroende. Han säger sig ha funnit ny information som förändrar historieskrivningen av svensk bildkonst tack vare upptäckten av en kvinnlig konstnär verksam runt förra sekelskiftet. Karolina finner sig snart indragen i ett spel med flera oväntade bottnar, både känslomässigt och professionellt.

Jag tycker att det är en något underlig beskrivning. Visst, relationen till doktoranden är en del av berättelsen, men just bara en del. Det här handlar om Karolina själv. Hennes våndor, osäkerhet, otrygghet. Hon står mellan konstvetenskapen och naturkunskapen, staden och landsbygden, kvinnligheten och manligheten, tvåsamheten och ensamheten. Kanske framför allt mellan ungdomen och ålderdomen. Och hon testar gränser åt alla håll.

Jag känner igen mig i mycket, och det gör säkert många. Det gör det hela en liten smula obehagligt. Det är lite som en YA-roman om det där pinsamma man inte vill prata högt om. Jag har lust att gripa in, säga till, krama om.

Berättelsen, eller kanske mer Karolina, berör mig. Landar nära mitt hjärta och får mig att tänka till. Det är en mycket bra bok. Läs den, läs om den, fundera och reflektera! Tack Norstedts för att ni gav mig upplevelsen!

Låna på biblan, köp hos lokala bokhandlaren eller Adlibris eller Bokus.

Jag har läst Bohmans tidigare roman Den andra kvinnan och skrivit om den på bloggen.
 

Händelser vid vatten av Kerstin Ekman

Det här är en bok som jag borde läst för länge sedan. En bok som alla redan läst känns det som.

Händelser vid vatten av Kerstin Ekman utkom första gången 1993 och belönades bl.a. med Augustpriset, Svenska Deckarakademins pris och Nordiska rådets pris. Kerstin Ekman är en av våra stora författare. Hon valdes in i Svenska Akademien 1978, men deltar efter Salman Rushdieaffären 1989 inte längre i akademins arbete. Hon är också ledamot i Samfundet de Nio.

Händelser vid vatten är ingen deckare tycker jag. Mordhistorien finns såklart i bakgrunden hela tiden, en den är på något sätt inte viktig. Det är människorna som syns, som finns, som lever i berättelsen. Och naturen. Naturen är ständigt närvarande, myrarna, fjällån, hygget… Vårt beroende av naturen beskrivs på ett väldigt osentimentalt sätt. De här människorna lever i och av naturen, den är inte ett rekrationsområde.

Berättelsen är också ett tidsdokument, början av 70-talet känns i händelserna men hindrar inte. Inte mig i alla fall som har någon sorts relation till den tiden.

I början av sjuttiotalet är Svartvattnet en tynande norrländsk by bland många andra. Då händer något. Ett dubbelmord långt ute i väglöst land. Det går arton år innan någon börjar ana sanningen om det som skett. Och då blir det lika farligt igen därute i myrlandet. Händelsen har blivit en mörk kraft med verkan in i många människors liv. Det är dessa människor Kerstin Ekmans roman handlar om, deras försök att rädda minne och sammanhang fast de bor i den skugga av glömska som ligger över landsbygdens byar och små samhällen.

Det som får mig att älska den här berättelsen är människorna. Personporträtten är fantastiska. Varsamt och ödmjukt beskriver hon alla. Annie, lärarinnan som lämnar storstaden för något hon inte alls vet vart det bär tillsammans med sin dotter. Johan, pojken som tror att han hör hemma någon annanstans, som får fly sina bröders elakheter. Birger, läkaren som personifierar snällheten och tryggheten.

Det enda jag invänder mot lite är längden, jag klarar inte riktigt 600 sidor även om det är bra…

Sista meningen är mitt i prick:
“Han klämde lite på honom och lyssnade på hans hjärta. Det var ju inget fel, det visste han. Hjärtat pumpade. Lungorna höjde och sänkte bröstet. Men han tyckte att nån borde röra vid honom.”

Låna på biblan, köp hos din lokala bokhandlare eller t.ex. hos Adlibris, Bokus eller Glansholms.

Motiveringen till Augustpriset:
Mästerligt blottlägger Kerstin Ekman människans mörkaste djup mitt i den norrländska vardagen. Enskilda människoöden flätas samman med den obönhörliga utvecklingen i natur och samhälle. Vi ser ett Sverige berövat sina folkhemsgardiner. Ett Sverige där kniven, kaffetermosen, kakfatet och kalhygget är lika självklara. Händelser vid vatten är en gastkramande roman om ond bråd död. Samtidigt är den en hyllning till hoppet och humanismen.

Nordiska rådets litteraturpris:
Händelser vid vatten” är en modern väckarklocka. Spänningen skapas kring hur människorna bryter ner varandra – och naturen – i de hårdhänta strukturomvandlingarnas tid. De helande krafterna visar sig när det goda i fäderna avlöser den överdrivna moderskärleken som låser personerna i ett ödesdrama. Det är en bok som ständigt avslöjar nya hemliga rum – också i läsaren. 

I tiden av Lyra Ekström Lindbäck

Det  här är fint… och mörkt… och hoppfullt!
I tiden av Lyra Ekström Lindbäck är stark och skör på samma gång. Språket lyfter fram berättelsen på ett delikat vis. Det är luftigt och svävande känslomättat men också knivskarpt precist. Och det är Stockholm som är fonden som vanligt.
Berättelsen är mogen och erfaren men samtidigt sökande och ångestfylld. Vad är egentligen meningen med allt?
Vi får följa Christoffer vars liv är en prestigefylld röra av arbete och fritid. Han är modeskribent för en av Sveriges största tidskrifter och fyller snart trettio. Allt han drömde om när han var yngre har han lyckats förverkliga, ändå känns tillvaron ihålig.

En desperat trötthet har börjat gnaga sönder dagarna. Först när allting rasar växer ett sökande fram ur hans förtvivlan. Finns det något annat sätt att umgås än genom jobb och fester? Vad ska man göra med sina drömmar? Och vad är egentligen skönhet?

Mailboxen är ett segt och iskallt kärr, han blinkar en stund framför Gmails välbekanta design innan han vadar ut i det . Scrollar ner och plockar upp saker som har legat så länge i det slammiga bottensedimentet av reklam, inbjudningar och frågor att de känns som sönderruttnade fiskkroppar. Han stjärnmarkerar mail efter mail. Magsyran stiger i halsen och lite triumferande tänker han: jag kanske verkligen är utbränd. Jag kanske borde sluta göra det här.

Jag älskade hennes tidigare Ett så starkt ljus och har skrivit om den här. Och denna är minst lika bra, läs den!

Lyra Ekström Lindbäck vann Lilla Augustpriset 2008 för Manual. Hon skriver också litteraturkritik för Dagens Nyheter och är redaktör för den poetiska nättidskriften Fikssion. Hennes förra roman, Ett så starkt ljus, nominerades till Augustpriset 2014 i kategorin Årets skönlitterära bok.

Låna på biblan, köp hos din lokala bokhandlare, eller kanske på Adlibris eller Bokus.

 
 

 

Spådomen – en flickas memoarer av Agneta Pleijel

En flickas memoarer… jo, det är nästan som det. Fragment av minnen från en barndom. Ett pussel som läggs. Sammanfogat till något som kan lugna och ge svar.

Detta är en storartad bok, Spådomen – en flickas memoarer av Agneta Pleijel.

“Öppenhjärtigt och i laddade minnesbilder skriver Agneta Pleijel fram en ung flicka som en gång var hon. Boken spänner över tiden från födelsen 1940 och tjugo år framåt. Ledmotivet är den spådom som en älskad faster har fått, och vars uppfyllelse flickan med spänning följer.
Barndomen präglas av geografiska förflyttningar. Flickan är upptagen av att läsa – böckerna ger ord åt tillvarons vaghet – liksom av kvinnokönet, av familjen och av de häpnadsväckande skillnaderna mellan människor. Pappa matematikern och mamma musikern är mycket olika varandra. De är i konflikt och hon älskar dem båda.”

Agneta Pleijel skildrar sitt unga jag i tredje person och lindar in det i fiktionens värld. Då och då tränger ett ”jag” sig in, det som i nutid försöker reda ut i härvan som var barndomen. Det är ett skickligt grepp som skapar distansen till minnena. För vi vet ju hur minnen är, helt opålitliga.
 
Det är lätt att fatta sympati för den unga flickan som kämpar i sin krångliga tillvaro. Som har en hel flock elefanter i vardagsrummet att förhålla sig till. Som slits mellan kärleken till mamman och pappan och inte vill välja.
 
Att denna uppväxt påverkar henne på många sätt är ju självklart, det är också mycket igenkänning för alla som kanske härbärgerat en av de där elefanterna och närt medberoendet vid sin barm…

Fantastisk läsning som känns äkta och genuint om en uppväxt som inte kan ha varit enkel. Spådomen var också en av de nominerade till Augustpriset 2015.

På bokcirkeln Under Kastanjen som igår kväll träffades på Gunnarssons och diskuterade just denna bok var vi rörande eniga i lovorden. Även om någon tyckte att “hon skrivit bättre böcker”.

Läs bums! Låna på biblan eller köp hos din lokala bokhandlare eller till exemple på Adlibris.

Inlägg 9/100 i utmaningen #blogg100 #blogg100bok
 

 

Borås tidnings debutantpris 2016

Borås tidnings debutantpris 2016 går till Stina Stoor!!

Debuten Bli som folk har fått ett varmt mottagande. Förra året nominerades den till Augustpriset i den skönlitterära klassen och tidigare i år vann hon Katapultpriset. Nu vinner Stina Stoor det största priset för debutanter i Sverige, Borås tidnings debutantpris.

Så här tyckte jag när jag läste den. En makalös bok!

Priset har delats ut sedan 2001 och priset har bland annat gått till Jonas Hassen Khemiris debut Ett ögat rött, Ida Börjels diktsamling Sond och Anna Focks Absolut Noll. Prissumman är på 100 000 kronor.

De nominerade – vad tycker bloggarna?

Vad säger mina medbloggade om de nominerade till Augustpriset i klassen skönlitteratur?

Vi tittar efter…

  • Allt jag inte minns, Jonas Hassem Khemiri, Albert Bonniers förlag

Kulturkollo recensions-konfererar om boken!
“… Khemiri leker med språk, tid och rum. Han skapar en slags verklighet, som nästan blir overklig. Det här kommer absolut att bli en av höstens snackisar…”

Och så här säger Bokblomma:
“…trots allt detta allvar, denna brusande kärlek och bottenlösa sorg så är det humorn som verkligen binder ihop boken.”

  • Spådomen, Agnetha Pleijel, Norstedts

Ugglan & boken delar med sig av en smakbit ur boken.

Så här tycker Erik Granström:
“… hon berättar utan omsvep eller effektsökeri det hon har att säga i en text som besitter både närhet och integritet…”

  • Mary, Aris Fioretos, Norstedts

Bokållarens läsblogg tycker att det är en viktig bok:
“… viktig att läsa i dessa tider där de lyfta champagneglasen och de kastade brandbomberna tycks ha ersatt tron på att ett gemensamt arbete, en gemensam kamp kan rasera rasisternas försök att bygga murar mellan människor och det fortfarande går att lyfta fram anständigheten… “

Bernur tycker så här:
“Det här är en roman som lever på sin lågintensiva spänning. På så sätt liknar det ju en graviditet, och det är möjligen märkligt men den här gången otvivelaktigt att en manlig författare skriver insiktsfullt om den kvinnliga erfarenheten.”

  • Masja, Carola Hansson, Albert Bonniers förlag

Masja är den avslutande delen i den mäktiga trilogi om familjen Tolstoj som Carola Hansson inledde med den Augustnominerade romanen Andrej (1994). Inte så många har hunnit skriva om den än..

Jennies boklista säger “Bra & intressant!”

  • Rörelsen. Den andra platsen, John Ajvide Lindqvist, Ordfront

Bokhyllan säger så här:
“… väldigt annorlunda, riktigt spännande, oerhört svår att lägga ifrån sig, generös med tidstypiskt från 80-talet, tankeväckade vad gäller det mellanmänskliga, existentiella och samhällsfenomenen… “

Maggan i Breakfast Bookclubb säger så här om språket:
“Lysande torrt och exakt skriver Lindqvist en av de mest otäcka skräckscener jag läst, lika torrt och lysande redogör han för trolleriets hantverk.”

  • Bli som folk, Stina Stoor, Norstedts

Västmanländskan tycker så här:
“… jag uppskattar det dialektala inslagen. De känns på inte sätt konstlade, som ibland kan bli fallet, och de gör inte att jag måste stanna upp i läsningen utan det passar precis in. Så klart.
Jo du stinta, hä vore nanteng hä!”

Boktokig säger så här:
“Det är enkla berättelser som just i det enkla blir stora. De lyser upp och värmer som vårsolen.”

Detta är ju bara ett axplock av alla läsares omdömmen! Googla själv, surfa runt och inspireras, och framför allt, läs böckerna!!

Allt jag inte minns av Jonas Hassen Khemiri – del 1

Det här är en magisk bok. I Allt jag inte minns av Jonas Hassen Khemiri söker vi efter Samuel. Vem är han, vem var han?

Jag har läst en tredjedel nu, första delen som handlar om just Samuel. Vi får höra rösterna i hans liv, människorna han mött och älskat. Och en bild av en människa målas upp. En som inte finns bland oss längre, ett minne.

Oerhört suggestivt! Vi cirklar runt och dras in mot mitten. Mitten som är Samuel. Samuel som lever kvar i minnen. Helt olika minnen. Och vad är det vi inte minns? Vem är han egentligen?

Det lovar gott. Det här är en bok jag vill läsa länge. Läsa om. Prata om. Tänka på.

Fortsätter läsa nu…

Allt jag inte minns är nominerad till Augustpriset 2015. En stark kandidat.

Boktokig, en fellow auguspristambassadör,  intervjuade Hassen Khemiri på August Live.

”Folk säger att Samuel och Laide var själsfränder, att deras kärlekshistoria var helt jävla magisk, att dom var menade för varandra. Folk säger att Samuel gjorde det för att hämnas, för att han var svartsjuk, för att han ville tvinga Laide att minnas honom. Folk säger att det aldrig hade hänt om inte Vandad hade blandat sig i, att det var Vandads fel, att Vandad gjorde vad som helst för pengar.”