Bildning

Ikväll har jag fått en dos bildning. 😉

Jag har lyssnat på Kristna Sandberg och Qaisar Mahmood som samtalat med Calle Nathanson om bildning utifrån antologin Bildning – då, nu, sen där de alla tre skrivit var sitt kapitel.

Kunskap är makt, sägs det – gäller det även idag när s.k. alternativ fakta tillhör vardagen? Hur står det till med vår förmåga att tänka kritiskt? Vad är egentligen bildning – vem är det som ska bildas, och av vem? Hur formar vi samhället för att främja bildning? Vill vi det? Är bildning intressant/viktigt idag?

Några snabba reflektioner: Jag ser på bildning som den pågående nyfikenhet på världen och kunskap om den som vi har. Nyfikenheten som ger oss möjligheter att korsa linjer, röra oss mellan rummen. Som gör att vi vågar kliva på där det inte är självklart. Det kan vara på Operan eller på Folkets Hus i Rinkeby. Bildning är också lust och glädje, inte att förglömma.

Bildning är något som kan vara starkt drivet eller långsamt pågående. Och det kräver ett öppet sinne och samtal. Samtal hela tiden och även med dem som tycker annorlunda, eller kanske främst den typen av samtal. De samtal som ger mig tanken “Jaha, hen tänker så, jag förstår.”

Bildning är också starkt kopplat till kultur känner jag. Till litteraturen, konsten och scenerna. Den ger mig referensramar och möjlighet att lära om andra även om möjligheten att faktiskt förflytta sig är begränsad. Kulturen bygger broar. Men kan också bygga murar.

En del får starten på sin bildningsresa helt automatiskt genom att leva i sammanhang där bildning finns och överförs i vardagen, andra får kämpa på egen hand för att vidga sina vyer. Hur möjliggör vi bildning och hur gör vi frågan om bildning till en fråga på samhällsagendan?

Mycket intressanta och viktiga frågor som lockar och pockar på till ytterligare samtal! Vi får alla se till att det blir så.

Samtalet var ett i serien Bokmåndag på Kulturhuset Stadsteatern Vällingby i samarbete med Föreningen Trappan, ABF Stockholm och Folkets Hus och Parker.

Qaisar Mahmood blev 2012 mycket uppmärksammad för Jakten på svenskheten och gav 2016 ut romandebuten Halva liv som jag skrivit om här. Kristina Sandberg är författaren bakom Ta itu och den hyllade trilogin om hemmafrun Maj (som hon berättar om här), och har bl.a. tilldelats Augustpriset. Calle Nathanson är vd Folkets Hus och Parker.

NaNoWriMo – en utmaning

Nu lite om skrivande istället för läsande.

November närmar sig med stormsteg och då äger den stora skrivarutmaningen rum, National Novel Writing Month, NaNoWriMo. Det är inte längre så mycket “National” kring detta utan mer “Global”. Över hela världen skriver människor en roman under november månad.

Så här beskriver Stockholm Wrimos, det hela: National Novel Writing Month är en skrivarutmaning för alla som någonsin har funderat på att skriva en bok, och alla som inte slagits av tanken än. Utmaningen är lika enkel som den är storslagen: Skriv en roman på 50 000 ord (ungefär 90 A4-sidor) under novembers 30 dagar.

Lite fakta om deltagandet 2014:

  • 325,142 personer över hela världen deltog
  • 849 bibliotek, bokhandlare och andra lokala aktörer öppnade sina lokaler för skrivare genom the Come Write In program
  • 55,774 campare gav sig in i ett skrivprojekt, roman eller inte, på Camp NaNoWriMo
Över 250 NaNoWriMo berättelser har blivit traditionellt publiceradeLista på publicerade författare
 
I Stockholm är Biblioteket Plattan på KulturhusetStadsteatern officiellt Come Write In-ställe och ställer upp med lokaler för skrivare under hela november. Skrivare, eller wrimos, träffas både där och på caféer för att skriva, diskutera upplägg och vässa karaktärer tillsammans. En folkrörelse!
 
Vinnare är alla som deltar, men särskilt de som når upp till 50 000 ord så klart!
 
Min dotter är en av fyra ML i Stockholm Wrimos och det är hennes sjätte år som deltagare. I år är hennes mål att skriva 180 000 ord under november. Planeringen är rigorös! 🙂

Augustprisnomineringsmingel – tävling

Pust.. långt ord! Augustprisnomineringsmingel. Men det är precis vad det är det!

I år arrangeras för första gången Augustpriset Live, ett exklusivt event på Kulturhuset i Stockholm där en bokälskande publik har möjlighet att möta de Augustnominerade författarna bara några timmar efter att de tillkännagivits under en presskonferens. Publiken får chansen att möta författarna genom modererade diskussioner på scen, personliga samtal och boksignering. Den 19:e oktober på Kulturhuset i Stockholm kommer Sveriges mest aktuella författare att prata om sina böcker och författarskap.

Kvällen direktsänds på Augustprisets sajt, www.augustpriset.se.

TÄVLING
MEN som läsare och intresserad bokälskare har du möjlighet att vinna biljetter till evenemanget. Genom att lämna en kommentar till detta inlägg om varför du skulle vilja delta, och berätta om hur du delar mitt inlägg i sociala medier så har du chansen! Senast den 10 oktober.

Vi ska få till världens kortaste bokmässa med Sveriges bästa böcker, mingel, barsamtal, författarsamtal – en liten minifest för alla nominerade. Det ska bli roligt att få blanda friskt mellan de olika kategorierna och spännande att lösa upp gränserna! säger Daniel Sjölin som är kvällens samtalsledare.

Volti Subito av Virpi Pahkinen

Jag skriven inte bara om böcker utan även om … till exempel dans! 🙂

Ikväll såg jag uruppförandet av Virpi Pahkinens nya verk Volti subito, med sex dansare och nyskriven musik av Jonas Sjöblom och Gunnar Idenstam. En fantastisk upplevelse av rörelse, liv, hastighet och långsamhet. Volti Subito är just en musikalisk term som betyder “vänd hastigt”.

Jag fångades av Pahkinen när hon gjorde Sorgfågel i Dramatens Mio min Mio, 1997. En mycket fin föreställning på många sätt som både jag och barnen uppskattade, och hennes magiska tolkning av sorgfågeln var magisk. Hon är en helt speciell dansare som förmedlar en känsla som ingen annan.

Jag har följt henne på håll lite genom åren och vi möttes igen när hon uppträdde vid Historiska museets utställning “Maria – drömmen om kvinnan” 2009 med sitt verk Kalagni.

Och vid Stockholms kulturnatt nu i våras dansade hon bland skulpturerna på Liljevalchs tillsammans med Fredrik Quiñones, som också dansar i Volti Subito.

Sammanfattat… gå genast och se Volti Subito på KulturhusetStadsteatern! Eller se och se, upplev. Det är en föreställning som du både ser och känner.. och hör och förnimmer, med både kropp och själ.


VOLTI SUBITO av Virpi Pahkinen from Kulturhuset on Vimeo.

Etkar Keret

Idag, 26 mars, kunde man lyssna på Etkar Keret på KulturhusetStadsteatern.

Men jag var sjuk… Då får en trösta sig med you tube-klipp. 🙂

Etgar Keret Reads From “Suddenly, a Knock on the Door” 

Detta är inlägg 026 av 100 i utmaningen #blogg100

screen_kulturhuset

Nuså.. är det gjort. Oj vad fort det gick.

Jag har publicerat bilder på Kulturhusets instagram i två veckor. Det är en ny satsning från Kulturhusets sida där man lånar ut sitt instagramkonto till vanliga stockholmare. Satsningen ingår som en del av deras webbplats Screen, Kulturhusets digitala konstgalleri. Varje person får i två veckor dokumentera det man själv vill, utan krav.  Man vill ge en bild av olika verkligheter. Spännande tycker jag, en utmaning som inte går att motstå. Bilderna publiceras också på deras webbplats, så att alla kan se även de som inte har en smartphone.

Jag hade en ide och ett tema när jag började som jag kallade Färg och form i staden. Det går att söka på den hashtaggen (#) på Instagram för att hitta mina bilder. Nu blev det inte riktigt som jag tänkt mig. Men det blev bra ändå. 

Jag gillar verkligen Kulturhuset! Det finns så mycket roliga, spännande och intressanta saker att göra där. Något för alla på något sätt. Och alla sätt att sprida kunskapen om huset är bra.  Jag kommer att fortsätta hänga där och ge mig in i verksamheten på olika sätt.

Så här ser mina bilder ut. 🙂

 

Veckan före dan

Julafton närmar sig med stormsteg, men än är det några dagar kvar…

Idag åt jag årets första julbord, på Blå Porten på Djurgården. Riktigt bra! Mycket, och mycket god mat! Jag kan rekommendera det! Året sill för min del blev västerbottensill. Ja, alltså. Jag äter inte sill. Men har bestämt mig för att jag kanske kan lära mig? Därför testar jag en ny sort varje gång det är smörgåsbordstid, alltså jul, påsk och midsommar. Går så där. Men skam den som ger sig! 🙂 Jag skulle i och för sig gärna bara äta julgotterna. Bästa på hela julbordet!

Har du följt och upprörts över Disneys förändring av Kalles jul? Eller någon av alla andra diskussioner om böcker som blockas bort ur bokhyllor, förbjudna pepparkaksgubbar, eller andra traditionskriser? Det är lätt att vara snabb i sina synpunkter här kan jag känna, många agerar utan att tänka. Ofta är det rätt bra att tänka lite, och prata lite, och vara öppen för olika tolkningar. Som Nalle Puh så klokt säger det: “När man är en björn med en mycket liten hjärna och tänker ut saker, upptäcker man att en idé som verkade vara riktigt idéaktig inne i hjärnan, är annorlunda när den kommer ut i det fria och andra människor ser på.” Det här med traditioner är känsliga saker, ibland på fel sätt. Framför allt är de tolkningsbara, det ska man inte glömma bort. Det finns ingen sanning för alltid. Här finns det lite kloka och tänkvärda ord om saker och ting. 

I morgon blir det Breakfast Book Club, frukost på Vetekatten! Mästaren och Margarita ska avhandlas. En säregen bok! Och dessutom i ett annorlunda format, Excess. Har inte hunnit läsa så långt, men det ska bli intressant att diskutera lite om den. 

I morgon har jag också ett spännande möte inbokat på Kulturhuset. Återkommer om det i ett annat blogginlägg. 🙂

I övrigt hoppas jag på en jobbvecka med flyt, så att allt blir gjort som sig bör. De sista klapparna ska inhandlas. Den traditionella julfesten med kompisarna på lördag ska planeras. En julfika med god vän är inplanerad. En glöggkväll önskar jag mig också.

Och sist men inte minst…. i morgon kommer min gullefina hem från Brighton!! 😀




 

Tidsdokument

Cheri på Dramaten
En pjäs av Colette och Léopold Marchand

En historia om äldre kvinna och yngre man. Men mycket mer än så.

En cocotte som byter plats och blir “välgöraren”. Kvinnan med makt över mannen. Det incestuösa i att en fostermor tar barnet till sin älskare. Åldrandets ångest. Behoven av bekräftelse. Ärvda mönster. – Hur många bottnar som helst.

Fantastisk scenografi med rörlig scen och få utsmyckningar. Svartvit videoprojektion av skådespelarna för tankarna till tidsepoken och känslan suger in i handlingen. Gillar den verkligen. Blandningen av glättig lyx och flärd, ett liv utan ansvar och bindingar och allvaret i bristen på trygghet och tillit. Lena Endre som Lea och Hamadi Khemiri som Cheri är strålande! Richard Wollf i birollen som Cheris vän och beundrare är som vanligt precis som han är.

På bokfronten intet nytt
… måste jag nog erkänna. Lite förmycket annat, hinner inte läsa. Skärpning! 🙂
På bordet ligger (fortfarande!), Mästaren och Margarita, Alltings början, Om himlen smälter och Livet efter dig… och Felicia försvann.

A day


Jag deltog i det fantastiska projektet A day in the world i våras. Ett projekt som gick ut på att dokumentera den 15 maj. Bilderna från tiotusentals människor världen över samlades ihop och har blivit en bok.

Bilderna kommer också att sparas som ett tidsdokument på olika arkiv och bibliotek världen över. En tidskapsel har byggts, däri läggs boken, bilder utskrivna på papper och en specialdesignad dator med alla bilder.  Kapseln kommer att förvaras i Falu koppargruva, som ju är klassat som världsarv och förhoppningsvis inte kommer att förstöras i framtiden.

Är det inte coolt! En bild av vår vardag, så som den ser ut precis nu. Glädje och sorg. Från hela världen, nästan uteslutande amatörfotografer. Ett tidsdokument som jämfört med de bildbanker som finns på nätet med nyhetsbilder som visar kändisar, krig och katastrofer, kompletterar med en verkligare verklighet?

En av mina bilder i kategorin Familj. 🙂

Du kan se en del av bilderna i en utställning på Kulturhuset just nu! Passa på att få en inblick i människors vardag världen över.