Etikett: dramaten

Fåglarna på Dramaten

Eftermiddagens nöje, Fåglarna på Dramaten, en dramatisering av Tajei Vesaas roman med samma namn. Vesaas (1897-1970) är en av den norska litteraturhistoriens giganter och var många gånger tippad och föreslagen nobelpristagare i litteratur.

Mattis lever i en stuga vd vattnet med sin syster Hege. De har ont om pengar, men Mattis har svårt att finna sig tillrätta med något arbete. Han identifierar sig mer med den hemlighetsfulla morkullan som far över husets tak om nätterna och står kanske närmare naturen än människorna. När Mattis hittar sysselsättning som färjekarl möter han Jörgen, som flyttar in i huset. Systern och Jörgen blir snart ett par – vilket får Mattis värld att rämna. Kampen om systern uppslukar hela hans liv.

Det här är vackert, poetiskt, långsamt och eftertänksamt. Och Magnus Roosmann genomför ett mästarprov i huvudrollen. Porträttet av den underlige Mattis – en andlig kusin till John Steinbecks Lennie från ”Möss och människor” som en av vännerna sa – är helt exempellöst, varmt och inkännande, men med mörka och olycksbådande undertoner. Scenografin understryker det enkla men ändå komplicerade.

Tolkningen av Mattis är som en kärleksförklaring till alla särlingar i världen, de som inte passar i, de som behöver tas om hand. Var får de plats i dagens samhälle? Eller för den delen i våra egna liv? Hur mycket ska vi offra oss och ta om hand? När är vi kvitt?

Och fåglarna ja… det handlar om en morkulla. En väldigt viktig morkulla.

Gå och se!

Inlägg 69/100 i utmaningen #blogg100

Rampfeber

Ikväll blir det Rampfeber på Dramaten!
En fars om en fars… på Nationalscenen. Oroväckande läckert tycker jag! Crossover är det nya svarta.

Repetitionerna pågår av farsen som har allt! Pilska karlar, lättklädda fruntimmer, arabiska schejker och väldigt många dörrar. Tyvärr har de upphöjda skådespelarna inte alls lust att spela en simpel fars full av sexistiska skämt och grunda personporträtt. Ensemblen har också allvarliga samarbetsproblem, inte minst med den oerhört folklige regissören.   

Ja, uppsättningen ser faktiskt ut att bli något av en katastrof. I Rampfeber, en komedi med lika delar Måndag hela veckan, Stefan och Krister och Lars Norén, får vi följa det kaosartade arbetet med denna fars. Både före och efter premiären, både på och bakom scenen.

Farsen heter Under lakanen… och här ser du en trailer…
Jag återkommer med omdöme! 😀

Inlägg 58/100 i utmaningen #blogg100

En afton om hoppfullhet och hot

I år fyller Kung Carl XVI Gustaf 70 år. Det uppmärksammas med en unik kväll på Dramatens stora scen måndagen den 25 april.

 

En afton om Östersjön – hoppfullhet och hot berättar om vårt innanhav ur en rad olika perspektiv. Geologi och folkvandringar, ekosystem och miljöpåverkan, handel och friluftsliv, säkerhetspolitiken och – framtiden.

 

Medverkar gör bland andra Carl Bildt, tidigare utrikesminister, Sverker Göranson, tidigare överbefälhavare, Johan Rockström, professor i miljövetenskap, Gunilla Herolf, forskare inom säkerhetspolitik och Marinens Musikkår under ledning av Andreas Hanson.

Kvällens programledare och moderatorer är Lena Bartholdson, generalsekreterare för Folk och Försvar och ledamot av Kungl. Krigsvetenskapsakademien, Johan Kuylenstierna, VD för Stockholm Environment Institute och ledamot av Kungl. Skogs- och Lantbruksakademien samt Dramatenskådespelarna Julia Dufvenius och Andreas T Olsson.

Det blir ett möte mellan konst och vetenskap med Östersjön i centrum.
Föreställningen sker i närvaro av Kungaparet och mig! 😀

 
 
Inlägg 56/100 i utmaningen #blogg100

 

Och ge oss skuggorna på Dramaten

Gårdagskvällen ägnades åt Norén på Dramaten. Eller rättare sagt O’Neill med familj. Och ge oss skuggorna.

Jag gillar Norén, jag gillar det mörka, jag gillar fokus på relationerna. Och här är det relationer en masse! Vilket spel mellan familjemedlemmarna. Den åldrande fadern med offerkoftan på, oförmögen att se sin egen roll i familjens splittring. Frun som bitskt och bittert uthärdar och sprider elakheter omkring sig men som ändå är den som håller ihop det hela. De båda sönerna som på olika sätt gör allt för att göra sin far nöjd och inte inser att det är omöjligt. Som går under på olika sätt i sin oförmåga att hitta rätt i sina liv.

Ja vilket elände, med så många bottnar. Som en psykisk brottningsmatch. Jag var helt slut efteråt. Men så himla bra! Alla de eviga frågorna om familjen, relationerna, människorna samlade i tre timmar. De underliggande strömmarna av katastrof är ständigt närvarande.

Och fantastiska skådespelare så klart! Lena Endre är magiskt stark särskilt i relation till den fantastiskt smågnälliga, ihopsjunkna Örjan Ramberg. Bilden av “den stora dramatikern” bleknar inför bilden av den starka, om än inte helt charmiga, kvinnan bakom allt. Hon är dessutom himla rolig! 🙂

En mycket snygg scenografi ramar in det hela. Svart, enkelt, tomt. Som livet som spelas upp där. En teaterhistorisk minidokumentär om Eugene O’Neill och hans ”Lång dags färd mot natt” rullar i stora scenens fond medan publiken bänkar sig. På väggen projiceras också bilder under föreställningens gång. Snyggt. Betjänten Saki är ständigt närvarande och rör sig runt på scenen som i en fond till hela spektaklet.

Det är bara två föreställningar kvar, så har du inte sett den. Gå och se genast!!

Här kan du se en mycket fin introduktion till pjäsen av Magnus Florin på Dramaten. På Dramatens sida om pjäsen finns också annat spännande material, till exempel en spellista i Spotify med musiken som spelas i pjäsen. Snyggt!

Dramatens text om pjäsen: Ingen pjäs är mer förknippad med Dramaten än Eugene O’Neills självbiografiska Lång dags färd mot natt, som fick legendarisk urpremiär på Stora scenen 1956 och testamenterades till teatern av författaren. Och ge oss skuggorna är Lars Noréns pjäs om nobelpristagaren O’Neill, skrivandet och ensamheten.
                        

Familjedramat utspelar sig en oktoberdag 1949 i Eugene O’Neills hus på Atlantkusten. Författaren firar födelsedag tillsammans med sina två vuxna söner från två olika förhållanden och sin nya hustru. Frun och sönerna lever i skuggan av den litterära giganten, Nobelprisbelönad och upphöjd, men ångestdrabbad och plågad. Hans stora mästerverk har ännu inte nått sin publik.
 
Och ge oss skuggorna hade urpremiär på Dramaten 1991. Nu är den tillbaka på Stora scenen med Örjan Ramberg och Lena Endre som Eugene O’Neill och hans hustru Carlotta och Thomas Hanzon och Erik Ehn som O’Neills söner.

Inlägg 23/100 i utmaningen #blogg100

De stora vidderna på Dramaten

Teaterdags! Och vilken teater sen.

Ibland träffar kulturen mitt i prick. Fiktionen tar fasta på allt det där i verkligheten som skaver, och skruvar det några varv till. Så är det med De stora vidderna av Arthur Schnitzler som spelas på Dramatens Lilla scen just nu.

Jag såg den igår och måste berätta lite. Vi fick en mycket fin introduktion av Dramatens chefdramaturg Magnus Florin innan föreställningen. Lite bakgrund om Schnitzler och tiden han verkade i. En sådan introduktion ger alltid mervärde, en kontext. Han levde och verkade i Wien under förra sekelskiftet och tillhörde de grupp konstnärer som kallades dekadenterna. Han var medicine doktor med intresse för psykologi. Hans verk väckte ofta mycket känslor, tänjde gränser, och var därmed högst kontroversiell och många pjäser förbjöds under tid. Schnitzlers novell “Traumnovelle” (1926, 1999 på svenska som “Drömberättelse”), låg till grund för manuset till filmen Eyes Wide Shut.

I pjäsen De stora vidderna får vi möta paret Friedrich och Genia är gifta sedan flera år. De befinner sig båda i en livskris. De botar sin ångest genom att förströ sig med yngre partners. I sina försök att spela ut varandra leker de skoningslöst med varandras, och inte minst sina vänners, känslor. Alla skeenden tycks normala men under ytan råder kaos. Det här är en berättelse om livet och döden, om moral och omoral och människans oberäkneliga natur. En österrikisk Norén! Men med mindre svärta och mer skärpa.

Ja, som sagt. Ibland träffar kulturen mitt i prick. De här handlar om relationen som gått snett, när oförmågan att kommunicera och förstå ställs på sin spets. Hur man väljer vägar för uppmärksamhet och förståelse som leder mot slutet. Hur andra ser, men man själv är blind. Orden.. “Jag har aldrig ljugit för dig”, “Du väljer själv”…

Huvudrollsinnehavarna Thomas Hanzon och Petronella Barker är mycket bra i sina gestaltningar. Hanzon som den sorglöse charmören som tar vad han vill ha och vill ha det han inte får. Barker som hustrun som tar synbart lätt på kärleken.. det är ju bara en lek, men mest av allt egentligen vill ha sin man tillbaka.

Scenografin är avskalat snygg och ger ett tidlöst intryck, för det är ju så det är… dessa frågor är tidlösa. Ett plus för den läckra tyska sången som leder oss in i fördärvet, utan att vi märker något.

Gå och se!!

Inlägg 4/100 i utmaningen #blogg100

Tweet seat @dramaten

Live-twittra från en teaterpremiär? Kan det verkligen vara något?

Dramaten testar nytt och öppnar upp för närmare kontakt med sina besökare. Vi är några twittrare som kommer att live-twittra från urpremiären på Johanna på Dramatens stora scen nu på torsdag. Du som inte är där kan följa vårt tyckande löpande under kvällen på Twitter genom hashtag #dramaten.

JA, vi kommer att sitta lite avskilt för att inte störa den övriga publiken. 🙂 Att ha telefonen på och dessutom använda den är känsliga saker i en teatersalong.

Detta är inte alls något nytt på världens teatrar, men kanske första gången det testas i Sverige?

Johanna är en nyskriven pjäs av den rosade dramatikern Mirja Unge. En storslagen historia i febrigt tempo om en passionerad människas uppgång och fall. En rasande uppgörelse med den pågående miljökatastrofen och en saga om en nutida Jeanne d’Arc som till varje pris vill förändra vårt sätt att leva. Johanna växer upp på landet, meckar med mopeder och längtar efter en större mening. Snart upptäcker hon en märklig förmåga. Hon kan känna skogens hjärta slå och hör att den ropar på hjälp. En stulen motorsåg och mycket envishet senare befinner sig Johanna i maktens korridorer. Som nybliven politiker möter hon granskningar, hot och hat. Men Johanna vägrar kompromissa. Är det hon eller resten av världen som är galen?

Det ska bli roligt att samarbeta med Dramaten om detta och testa något nytt! Kanske hinner jag inte skriva allt jag vill förmedla, kanske tar det fokus från upplevelsen, eller kanske ger det en större upplevelse? Vi får se! Följ mig gärna på Twitter! @kattishj

Kulturtant

Jag är inte bara bokbloggare utan även kuturtant i största allmänhet. 🙂

Teater är en annan av mina stora intressen och jag vill gärna samla vänner och dela med mig av härliga upplevelser. Därför är jag teaterombud på Dramaten.

Att vara ombud innebära att jag får lite insyn i teaterns verksamhet, lite information före andra, kunskap om alla de olika yrkesgrupper som bär föreställningarna framåt. Det är fantastiskt roligt! Och som grädde på moset, möjlighet att få rabatterat pris på biljetterna.

I går hade vi ombudsträff. Det var första gången för mig, och ett äventyr att bara hitta in i ett måndagsstängt teaterhus. Men jag lyckades.

Tillsammans med ett 40-tal andra kulturtanter fick jag lyssna på Dramatens chefsdramaturg, Magnus Florin, som berättade om höstens produktion. Magnus har tidigare varit chef för Radioteatern och är även författare.

Så var det dags att stifta bekantskap med ett av teaterns många yrken, sufflösens. Hon berättade om sitt arbete. Om hur det är att arbeta tillsammans med ensemblen hela vägen. Att lära sig läsa och känna av sina skådespelare som alla är olika väsen och behöver stöd på olika sätt. Att stötta och lyfta, att finnas tillhands och hjälpa till. Suffllösens arbetstider innebär ibland dagtidsarbete med repetitioner, ibland kvällsarbete med föreställningar och ibland både och! Detta är ett mycket utpräglat kvinnoyrke, det finns mycket få män som är sufflörer. Lite intressant då att den kritiker och publikrosade pjäsen Sufflören som nu går på Dramaten, handlar om en man…

Näst på tur för min del är Rickard III. En blodig historia. 🙂



Detta är inlägg 031 av 100 i utmaningen #blogg100

Läsläget – utmaning eller inte?

Jag har precis börjat jobba efter en härlig långledighet över jul- och nyårshelgerna. Har kopplat av i stora mått, och är så där lagom förvirrad vid skrivbordet på jobbet nu. Hur var det nu en gjorde? 😉
Jobb innebär ju lite mindre läsning, men lite har jag planerat och ska väl också hinna med framöver.

I mina cirklar läser vi

  • Sju jävligt långa dagar av Jonathan Tropper
  • Barnmorskan av Katja Kettu
  • Livbåten av Charlotte Rogan
  • Kärlek, vänskap, hat av Alice Munro

Jag ska också läsa om lite i Mästaren och Margarita som jag ska se på Dramaten senare i februari. Det ska bli intressant. Dryga tre timmar rysk mystik. Måste ju bli bra. 🙂

Läsutmaning?
Jag ser i bokbloggarna jag följer att det frodas utmaningar av olika slag för läsningen 2014. Men jag hoppar det. Jag kommer att ha nog att läsa i mina fyra cirklar och det övriga som jag trillar på genom tips och intresse. Jag behöver lusten mer än utmaningen. 🙂

Tidsdokument

Cheri på Dramaten
En pjäs av Colette och Léopold Marchand

En historia om äldre kvinna och yngre man. Men mycket mer än så.

En cocotte som byter plats och blir “välgöraren”. Kvinnan med makt över mannen. Det incestuösa i att en fostermor tar barnet till sin älskare. Åldrandets ångest. Behoven av bekräftelse. Ärvda mönster. – Hur många bottnar som helst.

Fantastisk scenografi med rörlig scen och få utsmyckningar. Svartvit videoprojektion av skådespelarna för tankarna till tidsepoken och känslan suger in i handlingen. Gillar den verkligen. Blandningen av glättig lyx och flärd, ett liv utan ansvar och bindingar och allvaret i bristen på trygghet och tillit. Lena Endre som Lea och Hamadi Khemiri som Cheri är strålande! Richard Wollf i birollen som Cheris vän och beundrare är som vanligt precis som han är.

På bokfronten intet nytt
… måste jag nog erkänna. Lite förmycket annat, hinner inte läsa. Skärpning! 🙂
På bordet ligger (fortfarande!), Mästaren och Margarita, Alltings början, Om himlen smälter och Livet efter dig… och Felicia försvann.

A day


Jag deltog i det fantastiska projektet A day in the world i våras. Ett projekt som gick ut på att dokumentera den 15 maj. Bilderna från tiotusentals människor världen över samlades ihop och har blivit en bok.

Bilderna kommer också att sparas som ett tidsdokument på olika arkiv och bibliotek världen över. En tidskapsel har byggts, däri läggs boken, bilder utskrivna på papper och en specialdesignad dator med alla bilder.  Kapseln kommer att förvaras i Falu koppargruva, som ju är klassat som världsarv och förhoppningsvis inte kommer att förstöras i framtiden.

Är det inte coolt! En bild av vår vardag, så som den ser ut precis nu. Glädje och sorg. Från hela världen, nästan uteslutande amatörfotografer. Ett tidsdokument som jämfört med de bildbanker som finns på nätet med nyhetsbilder som visar kändisar, krig och katastrofer, kompletterar med en verkligare verklighet?

En av mina bilder i kategorin Familj. 🙂

Du kan se en del av bilderna i en utställning på Kulturhuset just nu! Passa på att få en inblick i människors vardag världen över.