Etikett: Martin Falkman

Psykologen med Martin Falkman

Vi hade bokcirkel i går kväll och pratade om Psykologen av Martin Falkman. Med Martin Falkman! 

Här skriver jag lite om boken.  
På cirkeln berättade Martin om sitt författarskap och skrivande. Hur han tänker, eller kanske mer känner, under skrivprocessen. Hur han börjar och slutar. Spännande att höra! 
Vi pratade om Henry, huvudpersonen i boken, såklart. Hur det är att känna sig sviken och övergiven. Hur livet rämnar när osäkerheten blir större. Hur det är livsviktigt att få finna sig i ett sammanhang och få bekräftelse. Och hur sökandet av det kan ta sig mörka vägar. Att Martin beskriver psykisk ohälsa på ett mycket ömsint och klarsynt sätt var vi alla överens om. 
Johanna är en viktig person i berättelsen, hon är psykologen, men är hon verkligen en huvudperson i boken? Vi tyckte att hon känns lite diffus och hade svårt att se hennes roll. Martin berättade att allt började med en novell om Johanna, och då föll några bitar på plats!
Vi pratade om att vi gillar böcker som inte är tegelstenar, 250 sidor kan vara helt perfekt. 😉 Vi gillar också korta kapitel. Vi funderade lite kring bokens titel och omslag. Hur väljer man och vad är det som går hem? 
Att bestämma genre för en bok är intressant. Den här boken presenteras ju som en spänningsroman, är den det? Och vad innebär en genrebestämning för läsandet och läsaren. Kan det locka/stöta bort?
Martin berättade också lite om hur det är att ge ut böcker på egen hand, som han gjort med sina två tidigare, jämfört med att ha hjälp av ett förlag, som han har med denna. Han gav oss också en intressant inblick i förlagsvärlden. 
Sammanfattande ord: Läs boken! Att prata med författaren om hens bok är ett stort mervärde! Bokcirkla mer! 

Psykologen av Martin Falkman

Det här är inte feelgood, men inte feelbad heller. Trots mörkret finns ljuset där. I Martin Falkmans roman Psykologen får vi följa Henry som inte alls mår bra.

“En tät spänningsroman om ensamhet, saknad och hemligheter” säger baksidestexten. Jag vet inte om jag skulle säga spänningsroman faktiskt… Visst det finns ett mysterium, men det är inte det bärande i den här berättelsen. Det som bär och som gör att det lyfter är beskrivningarna om hur svårt det är att leva med depression och ångest, hur misslyckad man kan känna sig och hur svårt det är för närstående att hjälpa.

Mamma försvann. Jag pratade med henne i telefon på kvällen, men på morgonen som följde var hon försvunnen. Jag vaknade med magont och hög puls, kanske en ond aning, så jag åt ingen frukost utan ringde och ringde och ringde istället. Mobil, vanlig telefon, men inget svar.

Henry är 30 plus och singel, hans mamma har försvunnit och pappa har flyttat utomlands. En situation som kan få vem som helst att vackla. Henry sover illa, känner sig ofta fylld av ångest och får rådet av sin läkare att uppsöka en terapeut. Ett råd som till en början drar honom djupare ner i mörkret.

Berättelsen är upplagd på ett mycket snyggt sätt med mammans dagboksanteckningar invävda i Henrys historia och liv, hans oro över varför det blev som det blev. Språket driver också på på ett bra sätt, det är tydligt och känslosamt i en perfekt mix. Jag hör Henrys röst när jag läser. Det är bra.

Jag tycker mycket om den här berättelsen och den växer ju mer jag tänker på den. Att beskriva psykisk ohälsa på ett “bra” sätt är inte lätt, men Martin Falkman kan. Jag känner verkligen med Henry. Och han kan också väva in det i en bra berättelse med inslag av spänning och relationer.

Och som någon annan skrev.. jag läste nog sista sidan 10 gånger!

Jag har förmånen att få diskutera boken nu ikväll i min bokcirkel tillsammans med författaren själv. Det blir kanske ett litet tillägg från de diskussionerna senare…

Läs boken! Låna på biblan, köp hos din lokala bokhandlare eller hos t.ex. Adlibris eller Bokus.

Jag har även läst Martins tidigare böcker Tunneln i slutet av ljuset och Mördarens väg. Samma berättelse speglad ur två perspektiv. Läs vad jag tyckte om dem!

Martin Falkman, född 1976 i Helsingborg, debuterade 2016 med den psykologiska thrillern Tunneln i slutet av ljuset. 2017 utkom den speglade berättelsen Mördarens väg. Martin driver bloggen Den döda zonen och arbetar till vardags som kommunikatör. Följ honom!

Mördarens väg av Martin Falkman

Det här är svart, ångestfullt, intensivt, våldsamt.. vi leds in i de mörkaste delarna av människans vrår. Och ruskigt bra. Läste hela som på en inandning!

Mördarens väg av Martin Falkman är en fristående spegling av hans tidigare bok Tunneln i slutet av ljuset som jag skrivit om på bloggen.

Hur mycket är ett liv värt? Går det att köpa? En man som är besatt av att döda. En man som vill dö. Vad händer när deras vägar korsas? Och vad händer med människan när livet runt om en rasar? Vem blir det då som tar kontrollen?

I den tidigare boken fick vi följa mannen som tappat livslusten. Den här gången får vi berättelsen från andra sidan, från den som vill döda, som vill känna liv rinna ur en kropp, som skadat och dödat länge och bara vill gå längre.. en maktfullkomlig psykopat. Frågan är bara, kan han ta det slutliga steget?

Det här är riktigt snygg skrivet. Suggestivt, intensivt och obehagligt. Suger tag i mig från första ordet, håller mig kvar men läser ibland med halvt bortvänt huvud. Mörkret fascinerar och äcklar mig.

Språket stöttar berättelsen på ett utmärkt sätt. Det är direkt och oinsmickrande, rakt på sak utan omskrivningar. Det lämnar också öppet för tolkningar. Att i mitten skjuta in ett kort kapitel med fruns berättelse är smart, det ger en dimension till.

Att berättelsen är en spegling av en annan berättelse är också ett bra grepp som definitivt ger mervärde även om det inte är ett måste att läsa båda, de står på egna ben. Men likheterna och kontrasterna är närvarande i min läsning. Mörkret håller samman, sympatier delar upp.

Låna på biblan, köp hos din lokala bokhandlare eller hos Adlibris eller Bokus.

Long time no see

Ibland blir det inte som tänkt. Ibland får en prioritera. Ibland blir en paus något längre än tänkt.

Men… NU är jag här igen. Och jag har läst så klart. Hela tiden. 🙂

  • En nästan sann historia av Mattias Edwardsson
  • Norrländsk Akvavit av Torgny Lindgren
  • Ditt liv och mitt av MajGull Axelsson 
  • Händig man sökes av Jöns Hellsing
  • På väg från Atocha av Ben Lerner
  • Vänd dig inte om Tove Alsterdal
  • Djävulsdoft av Mons Kallentoft
  • Blybröllop av Sara Paborn
  • Klass av Elise Karlsson
  • Lyckliga människor läser och dricker kaffe av Agnès Martin-Lugand
  • Landhöjning två centimeter per natt av Jerker Virdborg
  • Aprilhäxan av MajGull Axelsson
  • 6 dagar av David Bergman
  • Upptäckarna av Per Anders Fogelström
  • Algblomning av Sten Rosendahl
  • Jag vet inte vad som händer av Anna Norlin
  • Det hänger en ängel ensam i skogen av Samuel Björk
  • Det första jag tänker på av Ida Jessen
  • Båten av Nam Le
  • Fallet med de försvunna böckerna av Ian Sansom
  • Fem på nya äventyr av Enid Blyton
  • Flickan och löjtnanten av Gunnar Dahl

Jag har också läst en bok som är på väg att bli bok, så att säga. Av Martin Falkman. Har du inte läst honom så gör det bums! Mycket bra, mycket obehagligt, mycket mörkt… 😎

Oj… det blev några stycken när jag tittade efter. 🙂 Jag kommer att skriva om dem vart efter, kanske inte prick alla men nästan. Stay tuned!

Tunneln i slutet av ljuset av Martin Falkman

Läste klart nyss. Hetsläste sista sidorna, så himla obehagligt och äckligt spännande.

Tunneln i slutet av ljuset är Martin Falkmans debut. Martin skriver också på bok- och skrivbloggen Den döda zonen.

Den här historien är mörker. Mörker, ångest, livskval. En masse. Precist och nära beskrivet. Vi får följa huvudpersonen genom hopp och förtvivlan, genom depressionens ångestfyllda mörker, och grubblet kring de svåra frågorna; vill jag leva? har jag en plats? orkar jag?

Du går till jobbet varje dag men hatar det. Du ser bara mörker, inget ljus. Du är desperat och vill försvinna. Du har försökt. Du har misslyckats. Du klarar det inte.
Du hittar en annons på internet, den ger dig lösningen du letar efter: ”Jag söker dig livströtta människa.” Du erbjuds flera miljoner kronor för att delta i ett experiment. En miljon för varje månad du lever, därefter en säker död. — Snart tänker du inte lika ofta på att du vill dö. Snart tänker du inte lika ofta på att du vill försvinna.
En dag får du ett mejl som förändrar allt. Men du vet att det är försent: du har redan skrivit avtal med en mördare. Du vet att du snart ska dö.
Tunneln blir bara mörkare. Tunneln i slutet av ljuset. Hur mycket är ditt liv egentligen värt?

Det här är som sagt mörker, och riktigt svart emellanåt. Huvudpersonen, som vi inte får veta vad han heter!, sjunker djupt ner i själens mörkaste rum och tappar ibland helt verklighetsförankringen. Ovanligt att hitta en så nära beskrivning av depression i den här typen av litteratur. Jag uppskattar det. Det ger också en bild av hur man som sjuk hamnar utanför, i ett ingenting som är väldigt svårt att ta sig ur. Något som vi borde prata mycket mer om.

Huvudpersonens hopp om att få dö och senare också för att få leva är mitt i prick. Är inte livet alltid så? Här är det extremt, men samma i det lilla? Att få känna den där lättnaden över ett fattat beslut, lugnet som förrädiskt lägger sig som bomull runt ångesten… en kort, kort stund. Tills dess att insikten kommer ikapp. Jag har valt något jag kanske inte alls vill ha? Och nu kan jag inte ångra mig?

Språket i boken är tydligt och stilsäkert, både snyggt och känslosamt beskrivande. Stöttar berättelsen på bästa sätt. Jag gillar också miljön, det är ett Stockholm jag känner igen.

Det här är ju en debut, och som i en sådan så svävar orden iväg lite mycket emellanåt. Lite kortare och mer stringent hade varit bra ibland, men det är inget att hänga upp sig på.

Det är en bra bok helt enkelt! Vill du ha svärta? Då hittar du det definitivt här!

Köp boken hos Adlibris eller kanske Bokus.

PS. Jag har fått möjlighet att få en förhandstitt och -tyck på nya texter Martin skriver… fler böcker är ju på gång, han har lovat oss en tunnel-trilogi. Känner mig ödmjuk inför uppdraget och återkommer till det framöver. 

Orten av Joakim Zander

Ibland surfar jag in på biblan och letar efter en deckare. Det är när jag vill ha något lättläst och enkelt.

Oftast hittar jag något som inte alls är enkelt. Så var det också denna gång. Orten av Joakim Zander är alltifrån enkel. Lättläst, javisst. Men tankeväckande, upprörande, en berättelse mitt i verkliga verkligheten. I orten!

Yasmine Ajam har flytt sitt förflutna i stockholmsförorten Bergort och jobbar som trendspanare i New York. En dag får hon ett meddelande som gör att hon omedelbart måste återvända – de uppror som är på gång i förorten verkar ha med hennes brors plötsliga försvinnande att göra. Samtidigt i London har Klara Walldéen fått jobb på ett forskningsinstitut med en dunkel agenda. Hon blir bestulen på sin dator och strax efter blir en av hennes kollegor knuffad framför ett tunnelbanetåg. Även Klara måste bege sig tillbaka till Stockholm. Under några heta dagar i augusti korsas deras vägar och fram träder en skrämmande bild av ett skrupelfritt samhälle där mäktiga intressen är beredda att gå över lik för att nå sina mål. Orten är den fristående fortsättningen på succén Simmaren.

Det är tre parallella historier som sakta men säkert flätas samman och avslutas i samma. Ett bra grepp som fungerar bra. Vi får följa Fadi, Yasmine och Klara i deras liv och i en ofattbar historia om svek och dolda motiv, om tillhörighet och lojaliteter.

Det här är en bok som väcker känslor. Som fick mig att tänka till när det gäller just tillhörighet och lojaliteter. Och hembygd. Obehagligt och intressant.

Jag var för inte länge sedan med i en diskussion om just hembygd, om livet i bruksorten efter bruket. Konflikten land och stad, som ju mycket liknar konflikten förort och innerstad. Det utlämnade, känslan av utanförskap och att inte räknas. Att få klara sig och hantera det samhälle man lever i med kriminalitet och gäng, men också med familj och vänner. Att vara tvungen att bli street smart. De funderingarna hade jag med mig in i denna historia och de passade väl in.

Jag fascinerades av språket som känns väldigt äkta. Shoo, len, vad händish bror? Vi ÄR i orten, i Bergort, där bilar brinner och aina är ständigt närvarande. Där ungarna hänger på Camp Nou, fotbollsplanen. Hur de lämnar sitt ursprung men inte släpps in i sitt nya land, och skapar sin egen verklighet. Det kan hända att jag är i lite partisk som har en del av min hembygd i orten… 🙂

Berättelsen är öppen och tillåtande och väldigt realistisk, vi får veta och sedan tänka själv. Reflektera över svårigheterna i alla olika val och sätt att se på saker. Det handlar om det högst aktuella: förorter i brand, radikalisering, maktmissbruk. Det här är verkligheten och känns just väldigt verkligt.

Men det är ju så klart också en alldeles normal “deckare”. Och en bok att bokcirkla om!

Läs mer om boken i en intervju med författaren hos bloggen Den döda zonen!

Låna på biblan, köp i närmsta bokhandel eller på t.ex. Adlibris.

Inlägg 87/100 i utmaningen #blogg100